Ha råd att bo på landet

[MagiaNaturalis]

Jag bor fantastiskt fint i mitt drömhus. Själva boendet är relativt billigt och jag kan hyra ut rum via airbnb.

Det går buss bara en kort promenad bort, men det går bara 8 turer om dagen åt vardera hållet på vardagar. 3 på morgonen och 5 på eftermiddag/kväll. På helgerna går det inga bussar alls.

Det blir liksom nästan omöjligt att åka till och från ett jobb när busstrafiken nästan inte finns. När jag kollade om det gick att åka kommunalt till och från ett jobb jag hade så skulle jag komma över en timme för sent på morgonen och det skulle ta 4 timmar att åka hem.

Tror det går fler bussar 8 km bort, men jag är inte det minsta pepp på att cykla den sträckan i mörker, minusgrader, regn och snöslask, längs en farlig väg dessutom.

Sen behöver jag ju inte bara frakta mig själv. Ibland behöver jag få hem bräder, möbler, vedklyv som lånas ibland, pannmur som lånas ibland mm.

Det här gör mig bilberoende. Och det är svindyrt med bil. Jag har precis löpt en bil som jag inte är nöjd med så jag är redan inne på att byta ut den mot en bättre (och dyrare) bil. Min gamla bil har jag kvar och det lutar åt att jag kommer skrota den då folk ger för dåliga bud på den.

Bilbehovet gör boendet dyrt. Vet inte riktigt vad det kostar att bo i lägenhet, men då skulle jag klättra på väggarna och bli deprimerad.

Vet inte riktigt vart jag vill komma med inlägget för jag tror inte någon har någon lösning, men jag vill nog höra hur ni andra resonerar kring det här.

[von tratt]

Det finns förvisso hus med bättre bussförbindelser. Men det är verkligen ett problem på många håll, en riktig deal-braker för den som kan tänka sig att inte ha bil.

Transporter av mer enstaka karaktär, såsom byggvaror och kylskåp, kan många gånger lösas, även om det kostar kan det bli gynnsamt jämfört med att satsa på egen bil.
Men den dagliga pendlingen och kontakten med omvärlden är ett svårlöst problem. En mopedbil kan möjligen komma på tal, men de bättre är just inte billigare än en bil, om jag förstår rätt. Ett tag funderade jag på att ha en mopedbil för att åka till och från busshållplats på ett sätt som jag skulle stå ut med. Elcykel med släp täcker in vissa behov.

Ett (litet) hopp är att lokaltrafiken plötsligt förbättras, det händer trots allt ibland. Vid ett tillfälle visste jag att tågstation skulle anläggas på en småort där hus var överkomliga - det var frestande att slå till men inte rätt läge för mig.

[Själv är bäste dräng]

Här där de drog in bussförbindelsen för snart 10 år sedan är det bilen som gäller. Det går liksom inte att komma undan om man har barn, och arbete utanför gården. Det man kan göra är att försöka få tag i den optimala bilen (snål, pålitlig och billig). Och så förstås att lifta med grannar, vilket ungarna gör så gott det går.

Bor i Mjölby kommun, och de hade en slogan som de satte upp på skyltar lite här och var när det var populärt med sådant, "kommunen där hjulen snurrar"... Inte snurrar de när det gäller landsbygden inte. Skolskjutsen försämrades hela tiden, och när ungarna nådde gymnasieålder så slapp kommunen bry sig över huvud taget, det är ju inte skoltvång i gymnasiet och därmed har kommunen ingen skyldighet att ordna skolskjuts, även om det i stort sett förväntas att alla ungar går i gymnasiet.

Men "hyran" är låg, så det är bara att bita i det sura transportäpplet. Den dagen ungarna flugit ut och pensionen trillar in utan behov av resor så blir det betydligt lägre kostnader.

[torbjorn]

Det är inte dyrt att ha bil om man bara håller bilägandet på lämplig nivå och ser till att inte vara beroende av ockrande klåparverkstäder.   Köp inte så dyra bilar att du känner dig tvungen att kosta på helförsäkring eller att få betalt för dem när du gör dig av med dem.

Skrota inte bort en räddningsbar bil, det är kapitalförstöring. Reparera den istället och se till att få den i drägligt skick så att den kan göra nytta åt dig eller någon annan ett par årtionden till.

Det finns många som bor på landet och gör goda affärer på att ta över bilvrak från stadsbor med centraltumme för en spottstyver, rusta upp dem och sälja dem med vinst.

[Be]

Om problemet mest är årets mörkare och ruggigare månader, och elcykel eller moped till busshållplatsen längre bort inte är ett alternativ, kan man kanske ha en bil som man använder vinterhalvåret och sedan ställer av till vår och sommar? Blir ju flera billigare månader då i alla fall.

[Själv är bäste dräng]

Bilen är ju onekligen bekväm om man bor en bit ut. Men det går ju att cykla, el-cykla, åka moped eller motorcykel. Jag har pendlat med motorcykel på vintern, och det gick bra, fast skulle jag göra det idag skulle jag använda overall och vinterdäck. En, som jag tyckte då, gubbe som anlitade företaget jag jobbade på åkte Vespa året om och han hade skoteroverall och tyckte det var bekvämt.

Att ha bil behöver ju som Torbjörn säger inte vara så dyrt, det är när man använder den pengarna börjar rulla. Här kostar en tur och retur småorterna ca 70 kr i bränsle på den lilla bilen som används just nu, och 130 kr till Linköping som är den närmaste stora staden (där ungarna går i skola). Så det gäller att hålla nere onödiga mil.

[karsan]

hur kan det fungera med samåkning?  Med mobiler till hjälp borde det vara enkelt att hålla reda på vem som ska vart och när, så att man kan samåka.

Eller kommer stolthet emellan -- att det är genant att vara beroende av andra?  Lite obekvämligheter blir det ju också: Någon måste vänta, någon måste ta en omväg.  Och så måste man tala om vad man har för ärende.

[MagiaNaturalis]

Det är inte dyrt att ha bil om man bara håller bilägandet på lämplig nivå och ser till att inte vara beroende av ockrande klåparverkstäder.   Köp inte så dyra bilar att du känner dig tvungen att kosta på helförsäkring eller att få betalt för dem när du gör dig av med dem.

Skrota inte bort en räddningsbar bil, det är kapitalförstöring. Reparera den istället och se till att få den i drägligt skick så att den kan göra nytta åt dig eller någon annan ett par årtionden till.

Det finns många som bor på landet och gör goda affärer på att ta över bilvrak från stadsbor med centraltumme för en spottstyver, rusta upp dem och sälja dem med vinst.

Om man inte kan meka själv så måste man lämna till bilverkstad. Och jag kan inte meka med bilar. I somras gick databoxen sönder på min citroen. Skulle inte haft en möjlighet att varken hitta felet eller åtgärda det. Och på "nya" bilen gick en impulsgivare sönder. Samma där. Jag hade inte kunnat lösa problemet. Inte heller bromsar ger jag mig på. Vet heller inte hur man byter en backspegel. Finns ju liksom inga skruvar utan allt är en enhet med bilen. Så jag måste anlita verkstad.

Min gamla citroen köpte jag för 19000 för 7 år sedan. Nu måste bakaxeln bytas. Bromsarna behöver renoveras och dragroken måste bytas. Jag har ingen aning om hur man gör något av det där. Äger heller ingen verkstad där man kan stå i värmen och fixa. Bara att byta en glödlampa är ju plågsamt om det är kallt.

Helförsäkring har jag aldrig haft på en bil. Den bil jag köpt nu kostade 19900. Och gick sönder direkt.

För övrigt är jag en rätt händig person faktiskt. Snickrar och fixar. Men bilar kan jag inte.

Har för övrigt också rätt stora problem med orken, så hur jag skulle orka laga en bil om jag kunde är en gåta. Det är liksom så mycket annat jag inte heller orkar.

[Själv är bäste dräng]

Det går att lösa bilproblemet även om man inte kan (eller vill) meka själv. Ta kontakt med en liten verkstad eller någon deltidsmekande människa i närheten och be denne fixa en lättservad bil som han kan fortsätta att serva, och sätt ett takpris. Tror inte att det kommer att bli en Citroën...

[MagiaNaturalis]

Om problemet mest är årets mörkare och ruggigare månader, och elcykel eller moped till busshållplatsen längre bort inte är ett alternativ, kan man kanske ha en bil som man använder vinterhalvåret och sedan ställer av till vår och sommar? Blir ju flera billigare månader då i alla fall.

Jo, om det bara var mig själv att frakta men behöver ju även frakta saker. Och på sommaren har jag antagligen jobb. Då kan bussåkning innebära att jag kommer en timme för sent på morgonen och att det tar 4 timmar att komma hem efter jobbet. 

[Själv är bäste dräng]

hur kan det fungera med samåkning?  Med mobiler till hjälp borde det vara enkelt att hålla reda på vem som ska vart och när, så att man kan samåka.

Eller kommer stolthet emellan -- att det är genant att vara beroende av andra?  Lite obekvämligheter blir det ju också: Någon måste vänta, någon måste ta en omväg.  Och så måste man tala om vad man har för ärende.

Det här har jag funderat på när jag åker i Stockholmstrafiken (en man - en bil). På landsbygden pratar vi ju med varandra och kan ordna en hel del på det sättet, men det kräver lite framförhållning.

Ungen som försov sig idag blev inte löst smidigt. Eller jo, för honom, för stunden...

[MagiaNaturalis]

hur kan det fungera med samåkning?  Med mobiler till hjälp borde det vara enkelt att hålla reda på vem som ska vart och när, så att man kan samåka.

Eller kommer stolthet emellan -- att det är genant att vara beroende av andra?  Lite obekvämligheter blir det ju också: Någon måste vänta, någon måste ta en omväg.  Och så måste man tala om vad man har för ärende.

Det är inte genant att vara beroende av andra, men fruktansvärt jobbigt. Och hur ska man veta vad det kostar? Sen kan det vara så att jag behöver besöka flera ställen på en tur. Dessa ligger vanligen inte i närheten av varandra. Kan ibland ha 5-6 stopp på en tur till byn. Och på hemvägen inser jag kanske att jag också hinner till brädgården för att köpa den där brädan som fattas till mitt projekt.

Jag gissar att det kan vara så här även för andra. Kan bli svårt att synka med varann.

[MagiaNaturalis]

Det går att lösa bilproblemet även om man inte kan (eller vill) meka själv. Ta kontakt med en liten verkstad eller någon deltidsmekande människa i närheten och be denne fixa en lättservad bil som han kan fortsätta att serva, och sätt ett takpris. Tror inte att det kommer att bli en Citroën...

Jag har ju lite krav på bilen. Det ska vara rails på den. Och dragkrok. Och kombi. Jag använder som sagt bilen till att lasta och dra.

Och när jag letar på blocket är allt antingen för dyrt eller har gått för många mil.

Jag var för övrigt väldigt nöjd med min citroen c5. Rymlig bil som lätt svalde en vedklyv eller ett badkar. Och när jag var ute och reste så sov jag i bilen. Gillade också funktionen som höjde markfrigången på den så man kunde köra på ställen som var lite för knöliga för en vanlig bil.

[Själv är bäste dräng]

Jo, har man många krav så minskar utbudet. Men att hitta en kombi med de tillbehören borde rymmas inom en bilfixares sfär. Har du tur så gillar han Citroën. Men i vilket fall som helst så är det inga problem att sätta dit dragkrok och fjädrar så bilen blir högre. Rails borde inte vara något problem heller.

Men som sagt, kan man inte själv så är det betydligt bättre att kolla med en lokal fixare och hålla sig till de märken han tycker är lättmekade än att vara tvungen att lämna en krånglande bil till ockrarna.

[torbjorn]

Jag har ju lite krav på bilen. Det ska vara rails på den. Och dragkrok. Och kombi. Jag använder som sagt bilen till att lasta och dra.

Och när jag letar på blocket är allt antingen för dyrt eller har gått för många mil.

Jag var för övrigt väldigt nöjd med min citroen c5. Rymlig bil som lätt svalde en vedklyv eller ett badkar. Och när jag var ute och reste så sov jag i bilen. Gillade också funktionen som höjde markfrigången på den så man kunde köra på ställen som var lite för knöliga för en vanlig bil.

Köp inte bilar på Blocket, det är bättre att göra affärer inom bekantskapskrets, byalag, lokala facebookgrupper etc. Och ska du hålla dig till bilar i max 5-siffrig prisklass, så MÅSTE du finna dig i att meka själv eller åtminstone hålla dig med tillräckliga kunskaper för att kunna övervaka och instruera en okunnig klåpare som lejs in för att göra det fysiska jobbet.
Att fixa till bromsar och dragkrok på en Citroën C5 är inget märkvärdigt, det går till som på vilken annan bil från de senaste 30 åren som helst och kräver inga djupare kunskaper. Det enda besvärliga är om man måste byta handbromsvajrar, de är inträdda i långa rör som är svåra att lirka ut om man har bilen stående på pallbockar, till det behövs en lyft så man kan få upp bilen högt över golvet.

[MagiaNaturalis]

Köp inte bilar på Blocket, det är bättre att göra affärer inom bekantskapskrets, byalag, lokala facebookgrupper etc. Och ska du hålla dig till bilar i max 5-siffrig prisklass, så MÅSTE du finna dig i att meka själv eller åtminstone hålla dig med tillräckliga kunskaper för att kunna övervaka och instruera en okunnig klåpare som lejs in för att göra det fysiska jobbet.
Att fixa till bromsar och dragkrok på en Citroën C5 är inget märkvärdigt, det går till som på vilken annan bil från de senaste 30 åren som helst och kräver inga djupare kunskaper. Det enda besvärliga är om man måste byta handbromsvajrar, de är inträdda i långa rör som är svåra att lirka ut om man har bilen stående på pallbockar, till det behövs en lyft så man kan få upp bilen högt över golvet.

Min bekantskapskrets är obefintlig och byalag finns inte. Och vad är sannolikheten att hitta rätt bil i närheten? Har ju dessutom krav på att den inte får dra mer än 0,7 i snitt när jag kör.

För mig är byte av dragkrok och renovering av bromsar alldeles för svårt. Är dessutom jävligt ointresserad av bilar. Jag kan byta hjul om jag måste, men lejer helst bort även det. Förra bilen var hopplös att byta på och jag klarade inte av att byta fram. Nuvarande bytte jag på här om dagen.

Mycket lättare och roligare att snickra.

Och jag varken vill eller kan meka med bilar.

[MagiaNaturalis]

Har för övrigt i år råkat ut för att två olika bilar vägrat starta. Har ingen aning om hur jag skulle ha felsökt sånt själv. Det var två olika fel på bilarna. Och jag har ingen aning om var de defekta delarna ens satt i bilarna.

[MagiaNaturalis]

Jag har i år råkat ut för att två olika bilar vägrat starta. Helt omöjligt för mig att felsöka sånt. Det var två olika fel på bilarna.

[Skogsvilde]

Att vara självhushållare är samma sak som att vara tusenkonstnär, ännu mer om man inte har lätt för att skaffa sig ett nätverk i bygden för man bor och verkar.

Så även sådan man inte kan eller intresserat måste man ta tag i.

[fri]

Jag tänker att ett ekonomiskt liv på landet handlar om att göra saker själv och inte leja bort eller köpa in tjänster i onödan. Många köper pellets eller el för för skattade penningar, det har varit kostsamt att värma bostäder. Eget arbete är ju  fritt  tex fixa sin egen ved eller byta varor/ tjänster med nån granne.  Att själv laga sina bilar/fordon och inte  byta bara för att en viss ålder är uppnådd är en bra ide om man  vill ha låga kostnader, detsamma gäller tex tak på hus eller fasader.

Amorterar man aggressivt  efter att man byggt (eller köpt)sin fastighet så man får ner (eller helst bort sina räntekostnader) kan man förhoppningsvis nå skuldfrihet i god tid innan tänkt pensionsdag, den som inte betalar sig fri riskerar ju vara satt i skuld hela livet och därmed tvungen att arbeta livet ut och kanske öka löneinkomsterna eller sälja sitt boende.

Bil, kanske framförallt bränslekostnaderna har ju ökat ordentligt de sista 3-4 åren, den som sitter med "svarte petter" en halvgammal stor dieselbil och kanske saknar möjlighet eller insikt att anpassa fordonsinnehavet efter den nya verkligheten betalar ett högt pris nu.

[MagiaNaturalis]

Att vara självhushållare är samma sak som att vara tusenkonstnär, ännu mer om man inte har lätt för att skaffa sig ett nätverk i bygden för man bor och verkar.

Så även sådan man inte kan eller intresserat måste man ta tag i.

Jag för en jävligt ojämn kamp för att orka jobba. 100% är inte rimligt. Har utmattning och funktionsnedsättning i bagaget och en del annat.

Har lss-insats och boendestöd. Kontakt med habilitering.

Att sen lära sig att meka med bilar är helt orimligt.

Men jag kan samtidigt inte bo i stan (där kollektivtrafik finns). Det bara går inte av femtioelva olika orsaker.

Trodde t.ex. länge att jag skulle kunna odla mina egna grönsaker och laga min egen mat från grunden från detta. Tyvärr har jag fått inse att jag inte kan.

Jag måste sätta ribban där jag kan och orkar. Annars bränner jag ut mig.

[MagiaNaturalis]

Jag tänker att ett ekonomiskt liv på landet handlar om att göra saker själv och inte leja bort eller köpa in tjänster i onödan. Många köper pellets eller el för för skattade penningar, det har varit kostsamt att värma bostäder. Eget arbete är ju  fritt  tex fixa sin egen ved eller byta varor/ tjänster med nån granne.  Att själv laga sina bilar/fordon och inte  byta bara för att en viss ålder är uppnådd är en bra ide om man  vill ha låga kostnader, detsamma gäller tex tak på hus eller fasader.

Amorterar man aggressivt  efter att man byggt (eller köpt)sin fastighet så man får ner (eller helst bort sina räntekostnader) kan man förhoppningsvis nå skuldfrihet i god tid innan tänkt pensionsdag, den som inte betalar sig fri riskerar ju vara satt i skuld hela livet och därmed tvungen att arbeta livet ut och kanske öka löneinkomsterna eller sälja sitt boende.

Bil, kanske framförallt bränslekostnaderna har ju ökat ordentligt de sista 3-4 åren, den som sitter med "svarte petter" en halvgammal stor dieselbil och kanske saknar möjlighet eller insikt att anpassa fordonsinnehavet efter den nya verkligheten betalar ett högt pris nu.

När jag köpte mitt hus var tanken att bli skuldfri före pensionen för att klara mig på en extremt låg pension som jag kommer få. Insåg sedan att det kommer gå åt helvete i alla fall. Jag kommer inte klara mig på min pension även när amortering och räntekostnader försvunnit. Så jag slutade amortera helt. Bättre att renovera huset med pengarna fram till pensionen. Och sen leva knapert med pension och bostadstillägg. Den backup-plan jag har är att etablera en skogsträdgård där jag som pensionär kan hämta mat.

Jag har tyvärr ingen egen skog att ta ved från och vågar för allt i världen inte hantera en motorsåg. Skulle gå kurs i att fälla träd med motorsåg förra året, men fick åka hem nästan direkt. Det var så mycket prat om olyckor och skador. Fick panik.

Har fått anlita en granne för att fälla lite träd på tomten. Han kapar också upp dessa i lagom bitar. Sen klyver jag själv.

[MagiaNaturalis]

Med den här tråden har jag åter igen blivit påmind om hur oduglig jag är som inte klarar det andra klarar. Som behöver boendestöd för att klara vardagliga saker hemma. Som inte orkar jobba 100%.

[MagiaNaturalis]

Jag skulle ha renoverat min friggebod under sommaren. Det sket sig. Jag har ungefär 95% kvar att göra. Tror mig klara av det rent praktiskt, men det faller på annat. Så jävla tråkigt att inte ens lyckas med en sån sak.

Och så ska man ovanpå det också börja renovera bilar....

Nej. Välkommen till min verklighet.

[Skogsvilde]

Jag för en jävligt ojämn kamp för att orka jobba. 100% är inte rimligt. Har utmattning och funktionsnedsättning i bagaget och en del annat.

Har lss-insats och boendestöd. Kontakt med habilitering.

Att sen lära sig att meka med bilar är helt orimligt.

Men jag kan samtidigt inte bo i stan (där kollektivtrafik finns). Det bara går inte av femtioelva olika orsaker.

Trodde t.ex. länge att jag skulle kunna odla mina egna grönsaker och laga min egen mat från grunden från detta. Tyvärr har jag fått inse att jag inte kan.

Jag måste sätta ribban där jag kan och orkar. Annars bränner jag ut mig.

Vi har alla våra ryggsäckar med ett ytterst varierande innehåll..
Det handlar om att se på saker och ting på rätt sätt.
Att bilen inte startar är ett problem, men samtidigt är det en möjlighet att lära sig något nytt.
Jag har inte heller orken att jobba fullt ut och bor på landet, visserligen med partne som just nu inte har mycket till inkomst.
Men likväl får vi saker att fungera och projekt att bli klara.
Och grunden ligger i att först och främst se möjligheterna.
Saker och ting får lov att ta tid, att lära sig nytt längs vägen är spännande.
Bygger man nätverk så kan man alltid byta tjänster med folk som kan och har mot något du har och kan.

[MagiaNaturalis]

Vi har alla våra ryggsäckar med ett ytterst varierande innehåll..
Det handlar om att se på saker och ting på rätt sätt.
Att bilen inte startar är ett problem, men samtidigt är det en möjlighet att lära sig något nytt.
Jag har inte heller orken att jobba fullt ut och bor på landet, visserligen med partne som just nu inte har mycket till inkomst.
Men likväl får vi saker att fungera och projekt att bli klara.
Och grunden ligger i att först och främst se möjligheterna.
Saker och ting får lov att ta tid, att lära sig nytt längs vägen är spännande.
Bygger man nätverk så kan man alltid byta tjänster med folk som kan och har mot något du har och kan.

Som autist så har jag rejäl motvind i att skapa kontakter. Har några grannar jag har kontakt med men det är allt. Det där med att ge och ta är ett begrepp jag inte förstår. Jag tycker jag aldrig har något att ge. Eller ja, jag kan ge bort honung till någon som hjälp mig, men är betalningen rättvis?

Jag har problem med att dels orka komma igång med saker men också med att slutföra, då jag hela tiden behöver ta pauser.

I somras skulle jag renovera min friggebod. Det sket sig. Har bara lyckats göra 5%.

Förr fanns inte frasen "det går inte" i mitt vokabulär. Men jag har fått inse att vissa saker faktiskt inte går. Andra saker går men tar längre tid. Brukar säga att långsamt är också en hastighet. Rent generellt är jag ändå fortfarande lösningsfokuserad. Men jag löser inte allt själv. Hoppas på att få hjälp av habiliteringen att fungera bättre.

Ett hinder för mig är att jag är ensam. Jag har väldigt svårt för att putta igång mig. Bl.a. därför jag har boendestöd. Tillsammans med en annan person går det lättare.

[torbjorn]

Har ju dessutom krav på att den inte får dra mer än 0,7 i snitt när jag kör.

Varför sätta kravet på det sättet? Tänk på att olika bränslen har olika literpris. En bil som drar 0,7 l/mil diesel, som för närvarande kostar ca 24 kr/l , får ju 50 % högre bränslekostnad än en som drar 0,7 l/mil E85 till 16 kr/l. Är du mån om att hålla ner ditt klimatavtryck när du kör dieselbil och därför kör på HVO, blir det ännu dyrare, det bränslet har stuckit iväg kraftigt i pris det senaste året och kostar nu över 30 kr/l. Även om man dessutom räknar in de tekniska fördelarna med HVO (ingen risk för algtillväxt, mindre sotbildning och därför håller sig motoroljan renare och det blir mindre risk för problem med partikelfilter), så bromsar tyvärr plånboken en från att tanka sådant bränsle idag.

Det kan också vara klokt att hålla koll på skatten för olika bilar. Är du mån om att hålla ner de fasta utgifterna bör du skaffa en bil som är äldre än 30 år (eller som snart blir äldre än 30 år) och därmed skattebefriad.  Dieselbilar med sämre miljöklass än Euro IV (det innebär lite förenklat dieselbilar före ca 2005, som saknar partikelfilter) har mycket hög skatt, men det går ju över om några år när de passerar 30-årsstrecket).

[MagiaNaturalis]

Varför sätta kravet på det sättet? Tänk på att olika bränslen har olika literpris. En bil som drar 0,7 l/mil diesel, som för närvarande kostar ca 24 kr/l , får ju 50 % högre bränslekostnad än en som drar 0,7 l/mil E85 till 16 kr/l. Är du mån om att hålla ner ditt klimatavtryck när du kör dieselbil och därför kör på HVO, blir det ännu dyrare, det bränslet har stuckit iväg kraftigt i pris det senaste året och kostar nu över 30 kr/l. Även om man dessutom räknar in de tekniska fördelarna med HVO (ingen risk för algtillväxt, mindre sotbildning och därför håller sig motoroljan renare och det blir mindre risk för problem med partikelfilter), så bromsar tyvärr plånboken en från att tanka sådant bränsle idag.

Det kan också vara klokt att hålla koll på skatten för olika bilar. Är du mån om att hålla ner de fasta utgifterna bör du skaffa en bil som är äldre än 30 år (eller som snart blir äldre än 30 år) och därmed skattebefriad.  Dieselbilar med sämre miljöklass än Euro IV (det innebär lite förenklat dieselbilar före ca 2005, som saknar partikelfilter) har mycket hög skatt, men det går ju över om några år när de passerar 30-årsstrecket).

Kör bara med bensin. Vet att dieslar i min prisklass har mycket hög skatt så därför är en sådan inte aktuell.

Borde varit tydligare med detta tidigare. Förbrukningen 0,7 gäller alltså bara för bensin och inget annat.

[Själv är bäste dräng]

Jag skulle nog fundera på en så liten och billig bil som möjligt, bara den får dra en kärra, och så skaffa en liten släpa. Och med billig bil i ditt fall så är det ju inte nödvändigtvis den som kostar minst i inköp, det är ju den totala summan för låt säga de närmaste 10 åren som gäller.

Och att kunna sova i bilen, om det är en stor grej, så plocka ur säten och släng in en madrass. Eller snickra en liten koja till släpkärran. Och med en släpkärra så behövs inget takräcke.