Är det här ett värdigt hundliv..

[Elin Wikander]

Hej, jag är ny på forumet och behöver råd.
Vi tog över en blandras för ca 2 år sedan. Det är en stövare/Berner sennen, han var 5 år när han kom till oss, är strax 7 nu.
Han är världens snällaste och gosigaste hund, men det är så mycket annat som han har svårt med och det har blivit övermäktigt för oss nu.

Han kan ligga inne och vila med oss, men så fort nån rör sig så far han upp med ett ryck och börjar vandra runt.

Går nån förbi utanför huset, grannar, brevbäraren osv, så skäller han som en dåre, väcker hela familjen ibland. Detta sker flera flera gånger om dagen. Tar vi bort honom från fönstret /säger åt honom, så hugger han ibland efter oss.

På promenad så drar han i koppel mycket. Köpte en dyr antidrag-sele som hjälper en del. Men möter vi en hund eller om han ser en hund på avstånd så blir han helt galen, skäller och drar så han har dragit omkull mig. Ibland gör han utfall mot bilar också, livsfarligt.

Katter vill han jaga. Vi brukar ha honom i lina bredvid oss när vi sitter ute på gården. Men när han ser en katt (vilket det finns gott om häromkring) så tokskäller han och sätter efter. Han har dragit av 3 linor, ett koppel och en kedja. Ren tur att alla katter har klarat sig med livet i behåll.

Han älskar att åka bil. Men samma sak där, ser han en hund eller katt från bilen så blir han galen. Jag har varit nära att köra av vägen flera gånger pga detta.

Han har rymt flera gånger. Nåt av barnen har inte stängt dörren ordentligt, eller nån av barnens kompisar har kommit på besök, så har han lyckats smita genom dörren. Jag har fått jaga fatt på honom på trafikerade gator och med hjälp av förbipasserande fått tag i honom.

Allt det här är givetvis jobbigt för oss, men jag anser att har man tagit in en hund i familjen så har man kvar den. Men börjar nu tveka. För vad är det för liv han får.. Han kan inte längre åka bil med oss, han kan inte längre vara ute med oss på gården, inte få följa med någonstans, måste vara inomhus i princip hela tiden, för sin egen säkerhet och andras. Promenaderna blir kortare och kortare pga hans beteende. Vi kan inte åka och hälsa på min familj för dom har katt. Det känns som vi har fått ställa om hela livet pga honom.

Jag tycker så synd om vår älskade hund som inte längre kan få följa med och bada i sommar (pga en incident förra sommaren), som inte kan vara ute med oss i vårsolen, som inte får dom långa promenaderna, inte kan hänga med i bilen osv.

Vad ska vi göra?

Med vänlig hälsning

[Ett svart får]

Frågan är om beteendet är inlärt eller om det är genetiskt. Nackdelen med blandrashundar är att om man korsar två raser med väldigt olika mentalitet kan det ibland krocka och bli konstigt. Och stövare och Berner står ju ganska långt ifrån varandra... Men kanske en hundpsykolog kan hjälpa er få bort åtminstone det värsta av beteendet så ni kan leva med det som blir kvar. Alternativet är väl att avliva hunden eller att försöka skicka den vidare till någon som verkligen kan hundar, men risken är att det blir fel och hunden tas bort ändå. 

[Själv är bäste dräng]

Två år och det har gått från dåligt till sämre. Skulle tro det är bäst att avliva.

Det heter ju att det inte går att lära gamla hundar sitta, och fast det är fel så ligger det mycket i det. Är man normalbegåvad när det gäller djurhantering så är det svårt att få till ett bra och pålitligt beteende hos en så gammal hund som förmodligen har både jakt och vakt som sitter djupt i arvet. Gissar att den inte heller har haft sina fem första år hos en som jobbat med att få den anpassad till att vara familjehund.

Är den inte kastrerad kan det hjälpa en del att bli av med kulorna, men det tar inte bort allt.


Vi har två riktigt smarta hundar, men vissa egenheter som är nedärvda skulle det ta mycket kraft att få dem att släppa. Det är helt enkelt mot deras natur.

[Elin Wikander]

Tack för era synpunkter 💐Jag har haft hund hela livet så jag är ju ingen nybörjare, men den här hunden går jag bet på. Känns inte som att det kommer att bli bättre, snarare sämre. Men blotta tanken på att avliva honom får mig att börja gråta. Barnen älskar honom som en bror.

Men samtidigt, skulle man omplacera honom så kommer nog den nya familjen ha samma problem och han kanske måste flytta runt en massa. Vi är hans tredje hem..

Vet varken ut eller in..

Han är kastrerad redan, det var han när vi fick hem honom

[Ett svart får]

I det läget kanske det är värt pengarna att gå till en hundpsykolog och få ett utlåtande från ett proffs?

[Själv är bäste dräng]

Det är problem när man fäster sig vid djur, och barn gör det extra mycket. Här är det helt hopplöst när det är dags att slakta får...

Som fåret säger så kan det vara värt att få stöd från ett proffs, auktoritet eller annan som kan göra valet lättare.


Jag tror det kan vara svårt att hitta ett bra hem åt en sådan hund, och barnen blir ledsna i alla fall. Om du håller masken och lägger fram det som att han har en obotlig sjukdom så blir det lättare för dem.

Men någon som bor ensligt och behöver en vakthund kan ju finnas.

[Själv är bäste dräng]

Sedan kanske man skall vara lite försiktig med hundpsykologer. Veterinär med inriktning på hund, eller brukshundsklubb kanske är säkrare.

Saxat från Wikipedia "Hundpsykolog är ingen skyddad titel, detta medför att vem som helst kan kalla sig för detta"

[Ett svart får]

Sedan kanske man skall vara lite försiktig med hundpsykologer. Veterinär med inriktning på hund, eller brukshundsklubb kanske är säkrare.

Saxat från Wikipedia "Hundpsykolog är ingen skyddad titel, detta medför att vem som helst kan kalla sig för detta"

Ja, man bör helt klart göra research före så man inte kastar bort pengarna. En erfaren veterinär skulle säkert också fungera.

[Carolus]

Vill föra fram en möjlighet till. Det är hög sannolikhet att det blir anti-reaktioner....

Jag har en bekant som skaffade hund, valp korsning schäfer belgisk vallhund (om det nu har någon betydelse).

Hunden visade sig ha mkt dålig social kompetens med andra människor än matte. Andra hundar var OK.

En sk djurkommunikatör anlitades = 1st  möte med hunden varvid 'kommunikation' utfördes.

Efter detta började den omöjliga hunden sakta men säkert förändras till det bättre för att efter en tid bli Ok. Den fortsatte att vara lite skarp (vaktig) kanske oundvikligt med tanke på ursprunget med de 2 raserna, men inte längre ohanterlig eller farlig för omgivningen.

Precis som med djur-pyss-kologer så är djurkommunikatör inte certifierade, vem som helst kan utge sig för det.

Men på Öland har det funnits (finns fortfrande?) en utbildning till djurkommunikatör. Mitt intryck är att personer från den utbildningen har seriositet.

Obs!  Obs!  jag är ingen person som gillar att vältra mig i hokus pokus. Sätter huvudsakligen tilltro endast till det som jag med egna ögon sett funkar. Som detta. I övrigt för mig är det naturvetenskap som gäller.

[Nina W]

Jag är inte alls något hundproffs, men det kanske blir bättre om du tränar ledarskap. Det är du och inte hunden som ska vara nr 1 till dörren och då ni går ut. Bilar vet jag en som fick sin hund att sluta bry sig om genom att sitta vid en gata med mycket trafik och mata vovven med en kattmatspellets bit för varje bil som kom. Alltså ett par timmar i taget så att hunden tröttnade på bilarna. Han kanske skulle gilla att dra en vagn? Om han kan tänka lite då han ser en katt så fattar han att det inte funkar att jaga med en kärra hängande bakefter... Angående att han slitit av linor mm, finns ju sånna som håller för stora djur som kor och hästar...

[Carolus]

TS skriver i inlägg #3 att hon har haft hund hela livet. Då har hon nog redan koll på de saker som du föreslår.

[Nina W]

Du kan sätta skydd för rutorna där hunden sitter i bilen så att du nätt o jämt kan se i backspegeln. Jag har aldrig sett någon hund med förtäckta ögon men det skulle kanske gå? En tunn o luftig luva. Lycka till

[simon.arvestrand]

Du kan sätta skydd för rutorna där hunden sitter i bilen så att du nätt o jämt kan se i backspegeln. Jag har aldrig sett någon hund med förtäckta ögon men det skulle kanske gå? En tunn o luftig luva. Lycka till

Hej.

Jag tror inte nått på att täcka så hunden inte ser nått, risk att det bli ännu sämre,
Det finns diverse doftgrejer man kan använda som kan lugna, även saker för hemmet.
Du har en hund som förmodligen är mycket jakt i som inte får utlopp för det , det skapar enligt mig oftast en hund som
är stressig och uppe i varv.
Märker stor skillnad på mina jakthundar under jaktåret mot när dom inte får jaga,

Frugan har rätt rejäl utbildning när det gäller hund och jobbar heltid med utbildning, du kan ta kontakt med henne
Vi bor ju inte i närheten men hon har rätt bra koll på duktiga folk i större delen av sverige.

Den mer djupa hundkunskapen står hon för och jag mer jaktdelen så hon är helt klart mer lämplig att hjälpa.

gå in på arvestrands.se så hittar du kontaktuppgifter till oss där.

[Tossefarmors]

Jag tycker att du ska ta kontakt med brukshundsklubben och höra om de kan hjälpa dig. Det låter som om hunden har tagit över mycket, då hans beteende blivit värre. Att ha antidragsele, kan fungera på en del hundar, andra lär sig att använda andra muskler och drar lika bra i selen. Är hunden mjuk eller hård till sättet? Är ni alla lika i hur hunden skall göra? Hoppas att ni kommer till rätta med det.

[Elin Wikander]

Tack för alla svar.
Vi har provat såna där grejer för hemmet med doft som ska lugna, blev ingen skillnad alls.
Vi har inga problem egentligen med ledarskapet, han är väldigt lydig, sitter när han ska, stannar på plats tills man säger till, lyder barnen också. Tills han ser en katt eller hund..
Det är känns som att jakt och vakt ligger så djupt nedärvt i honom att han helt enkelt inte KAN låta bli. Han blir som i en annan värld och det går inte att nå fram till honom.

Vi köpte nån riktigt stark lina som faktiskt klarade sig när han drog mot en katt, däremot gick själva metallknäppet rätt av 🤦‍♀️ Finns säkert bättre linor som kan hålla honom, men det är inte trivsamt för oss eller grannar när han sätter igång..

[Själv är bäste dräng]

Katter kan vara oemotståndliga Och den joggande grannen som inte pratar med dem...

Våra hundar är snälla mot katterna, fastän de gärna vill valla dem när de går inomhus. Hankatten går fram och stångar dem när han kommer in, och sover hos dem ibland. Men oavsett vilken katt de ser utomhus så far de iväg med en rivstart. Och hankatten kan få fart på dem inomhus också. Han går fram till dem, vänder upp ändan och springer sedan därifrån. Rivstart och åthutning... Tror katten vet om att det är de som får skäll, och gör det med flit. Och de kan inte låta bli, en reflex liksom.

När grannen är över och hälsar på så är det heller inga problem, även om han inte pratar med hundarna då heller. Men kombinationen att springa och nonchalera dem verkar vara en trigger.

[Lena III]

Löser inte ert problem, men kanske blir livet lite mer meningsfullt för hunden om ni tex kör lite personspår med den, då den får något slags utlopp för sina behov. Har ni kollat så att hunden inte har dragit på sin smärta någonstans vid sina utbryningar. En hund med smärta kan bli ännu mer rastlös och svår att få kontakt med.

[Ylven]

Jag skulle säga att er hund är understimulerad. Prova att aktivera den med spårning (åtminstone stövare är ju avlade för det). Spårning aktiverar mycket så det tröttar ut mer än promenader.

Hundpsykologer tror jag inte alls på, däremot erfarna hundtränare. Det finns en podd som heter Jakthundar och jakt där de svarar på frågor från lyssnare där flera har handlat om problematiska beteenden. Gemensamt för för att hantera de flesta problembeteenden är att man måste vara extremt konsekvent för att kunna vänja om en hund. Varje gång, varenda gång, under ett långt tag måste man vara på tå för att kunna stoppa hunden från det oönskade beteendet innan det bryter ut. Det finns ett annat sätt också, och det går ut på motsatsen, att man utsätter hunden för de problematiska situationerna men utan att bry sig om det. Då ska det vara mycket av samma sak. Exv om hunden skäller på bilar så letar man upp en vägkorsning eller motsvarande med en stadig parkbänk vid. Sedan sätter man sig där, med hunden kort bunden i parksoffan. Den ska bara kunna stå, sitta och lägga sig. Sedan struntar man i hunden som kommer att skälla som en besatt, men när man inte bryr sig så kommer den till slut att ge upp och lägga sig ner och somna. (är nog bra om man aktiverat hunden innan med t.ex. spårning).

Om ni inte får till någon förbättring så tycker jag att det är befogat att avliva, för nej, det är varken värdigt hundliv eller människoliv.

[Jakobn]

Tack för alla svar.
Vi har provat såna där grejer för hemmet med doft som ska lugna, blev ingen skillnad alls.
Vi har inga problem egentligen med ledarskapet, han är väldigt lydig, sitter när han ska, stannar på plats tills man säger till, lyder barnen också. Tills han ser en katt eller hund..
Det är känns som att jakt och vakt ligger så djupt nedärvt i honom att han helt enkelt inte KAN låta bli. Han blir som i en annan värld och det går inte att nå fram till honom.

Vi köpte nån riktigt stark lina som faktiskt klarade sig när han drog mot en katt, däremot gick själva metallknäppet rätt av 🤦‍♀️ Finns säkert bättre linor som kan hålla honom, men det är inte trivsamt för oss eller grannar när han sätter igång..

I all välmening.............jag går genom något liknande och tvekade inte att ta hjälp av en person som har arbetande hundar, dvs hundar som måste lyda i alla situationer för sin egnas och andras säkerhet. Tror Nina W är inne på rätt linje angående ledarskap.
Att de kan sitt har inte med ledarskap att göra. Att de kan sitt när de egentligen vill springa efter en katt har med ledarskap att göra.
En hund som tar de flesta besluten själv som att göra utfall, jaga katter, skälla mm eller tom hugga mot ägaren har ledarskapsrollen själv.
Jag har antagligen haft ganska veka hundar innan och blev därför överkörd av min nuvarande. I princip bestämmer jag takten när vi ska göra något, jag går alltid först, jag bestämmer när hunden får gå in i eller lämna bilen, jag bestämmer när den får ta maten, jag bestämmer när den får resa sig från sitt/ligg osv. Nu hoppas jag slippa en del av detta så småningom men tills jag fått ordningen på problematiken får det vara så.
Detta är vad jag fått lära mig och jag ser sakteligen förbättringar, men det kräver ett otroligt gott humör vid träning och att man inte är för hård mot hunden när den väl gör som man vill........då tappar hunden tilliten av den anledningen.

Finns säkert många andra metoder som fungerar lika bra och jag är på inget sätt någon expert.

[simon.arvestrand]

Aktivering är helt klart nr1 i min värld på den hunden.

Blandningen av en jakthund och en gårdshund/vakthund egentligen är det ju svårt att räkna med något annat än
att den vill vakta och jaga.

Tycker helt klart du skall prata med någon för att få lite hjälp, att få bort beteenden som dom du har problem med tror
jag inte nått på men att dämpa dom tror jag på , men det krävs tid och träning och framförallt aktivering av hunden.

Som en del säger här att man inte tror nått på hundpsykologer är ju i min värld helt galet, dom skall du självklart lita på
men det förutsätter att det är en hundpsykolog som inte är en skojare, skojare finns i alla yrken .
En bra hundpsykolog skall vara väldigt duktig på hundträning men måste även ha stor kunskap i djurs beteenden,

det man inte skall göra är att bläddra i telefonkatalogen ( om den nu funnits ) och bara välja en som säger att den är hundpsykolog.
Ta kontakt med duktiga hundfolk och bli rekommenderad en som är erkänt duktig, finns runt om i hela landet.

Kort sagt , lägg ner rejält med energi för att göra det bättre för hunden, i nästa steg vilket i vissa fall kan vara bra och andra inte är att försöka hitta någon som inte bor i stan utan kanske har en liten gård och omplacera hunden dit.