Grannen kanske inte bor kvar för evigt, och om det är en lantbruksfastighet, som tyngs av ett ovanligt utformat arrendekontrakt som är svårt att bryta, så riskerar fastigheten att bli svårsåld.
Vid arrendekontrakt för jordbruksändamål, så kan en ny ägare till den fastighet som arrenderat ut marken, begära s.k. självinträde, för att själv kunna bruka marken. Då tvingas arrendatorn bort mot sin vilja.
Att ha en äppelodling på lång sikt, på arrenderad mark låter riskabelt för äppelodlaren, och även för markägaren.
Köp istället, om det verkligen finns en långsiktig tanke med äppelodlingen. Mycket besvär och risker för framtiden elimineras på så sätt.
Har markägaren verkligen förstått att det handlar om 20-30-40 års brukande som inte bör avbrytas? Kommer markägaren att behålla fastigheten så länge? Risken är uppenbar, att en något äldre ägare helt enkelt avlider under så lång tid, och då finns risker att arvingarna, eller köparen av fastigheten vill ha tillbaka markbiten för att bruka den själv.
Vad är tänkt om TS (äppelodlaren) måste avbryta av det ena eller andra skälet? Hur ska marken återgå till ägaren? Ska den återställas?
Hade jag varit markägare, eller för den potentiell arrendator, och haft seriösa funderingar runt långtidsarrende för äppelodling på en markbit, så hade jag nog propsat på att diskutera igenom frågan med en person kunnig inom juridiken runt lantbruksarrende.
Det finns specialiserade jurister inom området.