Alternativ.nu

Djur => Kor => Ämnet startat av: Lina skrivet 17 feb-05 kl 16:38

Titel: slakt..
Skrivet av: Lina skrivet 17 feb-05 kl 16:38
Jag och pojkvännen fick en tjurkalv i julklapp och har nu lite funderingar på när bäst tid att slakta skulle vara. (Kalven är född sommaren 04). Vi vill gärna ha relativt fint och mört kött men också ganska mycket.
Så min fråga då, när brukar man slakta nötdjur så att det fortfarande anses som kalv, finns det någon klar övergång från kalv till tjur??
Alla råd för övrigt är välkomna.
Titel: Re:slakt..
Skrivet av: Anders skrivet 17 feb-05 kl 18:45
När brukar man slakta nötdjur så att det fortfarande anses som kalv, finns det någon klar övergång från kalv till tjur??
Det finns ingen klar övergång från kalv till tjur. Kalven kan bli könsmogen vid 5 månaders ålder och då betraktas den definitivt som en kalv.

Det finns en mängd konsument- och industri-säljande begrepp. "Mellankalv" och "baby beef".  Det är bara påhitt och har ingen anknytning till verkligheten.  Det hänger mest ihop med att man kan göra säljande styckningsdetaljer av den storlek som konsumenten vill ha. (Men, mellankalven brukade vara 6-8 månader gammal och väga 100-125 kilo , slaktad vikt vilket är ungefär det dubbla levande.) Se vidare i slutet av detta inlägg.

När ni pratar om fint kött så antar jag ni menar muskeltrådarnas tjocklek. Små raser typ fjällko och jersey har mindre muskeltrådar än tyngre raser. Muskeltrådarnas tjocklek hänger ihop med det som upplevs som mört. Endast finkännare kan dock notera skillnaden eftersom mörheten hänger ihop med andra saker också.

Ju äldre djuret blir desto mera senor och grövre muskeltrådar får djuret. Om man nu har tänkt äta det rått (utan tilllagning) så upplevs ett äldre djur som ganska så segt och obehagligt att äta. En kalv som är under två månader är fortfarande ganska mör.

Ger man djuret kraftfoder och ju mera kraftfoder man ger desto snabbare växer det och vikten ökar då mera än senbildningen, relativt sett.

Begränsar du utrymmet för djuret, det kanske står uppbundet, eller mera vanligt i en box, så får det naturligtvis inte röra sig som det ska. Den utvecklar då inte starka muskler och bildar inte senor och ledband i den omfattning som om det skulle få röra sig fritt ute.

Kvalitén på köttet är alltid bäst om djuret slaktas på hösten. Djuret har fått tillgång till sol, fått äta färskt gräs och färska örter fulla med vitaminer och spårämnen.

Men ert djur kanske står inne hela sommaren i alla fall.  Men sommar, sol och färskt kanske man ändå ger det stackars djuret.  I sådana fall så tycker jag ändå man skall slakta på hösten.

Många faktorer påverkar nötköttets ätkvalitet. Ätkvalitet är ett samlat begrepp för smak, saftighet och mörhet.
Hela kedjan, från djurens livsmiljö till tillagningen, är viktig för nötköttets ätkvalitet.
Livsmiljön består av uppväxttid, skötsel, livsmiljö och föda. De sociala beteenden som är naturliga för arten skall eftersträvas så mycket som går. Fodret skall finnas i riklig tillgång, vara mångsidigt och ha hög kvalitet med avseende på näringsinnehåll. Fodret skall vara naturligt för djurslaget att äta. Skötseln innebär en nära och vänskaplig kontakt med människan. Rädsla för människan innebär stress, vilket i ett senare skede försämrar köttkvaliteten.
Bäst är att djuret slaktas på gården. Transporttiden från gård till slakteri måste i andra fall vara kort. Att befinna sig i en slaktbil är en ovan miljö, vilket ger stress i högre eller mindre omfattning. Stress är dåligt.
När djuret kommit till slakteriet är det viktigt att det slaktas så fort som möjlig. Det är viktigt att minimera, för djuret, alla obehagliga intryck ljud och lukter.

Mörning innebär en uppluckring av muskelns struktur. Mörheten är något bättre i köttet från yngre djur jämfört med äldre.
Saftigheten påverkas inte alls av djurets kön eller ålder.
Köttsmaken är bättre i kött från kor, kvigor och äldre tjurar jämfört med ungtjurar.
Tillagningssättet har en avgörande betydelse för mörningsresultatet. Överstekning med för hög innertemperatur i köttet ger ett segt och torrt kött. Framdelskött från nötkreatur måste däremot koka ganska länge för att bindväven skall lösas upp.

Tillagning
Tillagningen av köttet har den största betydelsen för såväl mörhet som saftighet. Av största betydelse är därför att kunna kombinera tid och temperatur med den typ av kött som skall användas till matlagningen.
Vid uppvärmningen av köttet sker betydelsefulla förändringar i köttets struktur. Vissa proteiner binds till varandra, andra luckras upp. Fett smälter och köttsaft frigörs. Nötkreatursfett är ett mättat fett och har en relativt hög smältpunkt vill därför inte smälta ordentligt i munnen.
Vid uppvärmning över 70 grader krymper köttfibrerna kraftigt och köttsaft pressas ut. Vid temperatur mellan 70 och 80 grader blir köttet segt på grund av betydande köttsaftsförluster. Vid dessa temperaturer luckras däremot bindväven upp och köttet blir mört.
Kött som innehåller mycket bindväv passar inte så bra till stekning och grillning. Detta kött bör istället kokas under lång tid då bindväven bryts ned. Tillagningen av tjälknöl är ett bra exempel hur man göra bindvävsrikt kött mört. Lång tillagningstid, 12 timmer, kombinerat med en låg stektemperatur  kring 60 till 70 grader går utärkt.

Kalv är hondjur och handjur som vanligtvis är yngre än 12 månader. Smaklöst men mycket mört kött. Om man inte av fysiologiska eller medicinska skäl endast tål kalvkött så bör köttslaget undvikas. Många fantasifulla namn skapas för att genom reklam och försäljning locka människor att köpa köttet. Mellankalv, baby-beef och gödkalv är exempel på olika namn. Gödkalv är en vidrig form av uppfödning, där man inskränker rörelsefriheten maximalt, föder upp kalven i mörker, undviker det naturliga stråfodret, minimerar innehållet av järn i födan och låter kalven utveckla anemi/blodbrist. Detta för att köttet skall bli så ljust som möjligt. Gödkalv är en oätbar kvalitet ur ekologisk-etisk synvinkel.