"Krav" på dyra presenter

[Vargflikkan]

Jag kan inte förstå de som förväntar sig dyra och påkostade saker!? Det borde ju kännas mycket bättre att få ett par hemstickade sockar som någon lagt ner tid och kärlek på än en sak som blivit handlad i en butik!

Själv blir jag allra gladast av att få hemgjorda saker, det är ett krav nu för tiden 
Till jul brukar jag alltid få en flaska hemmagjord vinbärssaft, stickade sockar/tofflor och ett hembakt bröd av min mormor och det är dom sakerna jag faktiskt värdesätter bäst...
Till min födelsedag i höst kommer jag önska mig en stickad tröja av min mor 

[Nettus]

I julas fick mina systrar var sin julkasse med lite hembakt och hemkokt, det var poppis. Annars brukar de önska sig nåt jag kan sy åt dom.

[Guld]

En jul gav jag min sambos syskon och mina syskon och mina föräldrar och hans föräldrar (8 st) en stor köpt skärbräda i trä med en sockerkaka och limpa, en sats grahamskex och rågkex allt hembakat, grovt salt i påse till badet, en flaska enbärsdricka. En av mina svågrar är känslig för mjöl men tål dinkel och den familjen fick allt hembakat på rätt mjöl se ovan och kex och hembakade saltströdda grizzini. Allt lade jag i en stor tårtkartong från lokala konditoriet för 8 kr st. De fick allstå en kartong per familjegrupp (8st). Jag bakade och stod i dagen före julafton och packade tidigt på julmorgonen...

Ett annat år gav jag mina släktingar; mina barn, mina syskon med respektive och barna och mina föräldrar varsitt sett med en djup och en flat tallrik, en glashandduk i linne, ett stort glas och en mugg i var; målad med glas och keramikfärg (i lika bild på varje sak till en och samma person) som var lite signifikativt för personen...ex en lax till min mamma som gillar fisk, Alfaemblemet till min pappa som älskar italienska bilar...osv. Färgerna kunde jag bränna i vanliga ugnen hemma. Man får börja i tid...keramik/glasen fraktade jag på flyget upp till lillesyrran dessutom...de var lite paffa när de fick sina satser...

[ivigtut]

Bra ställen att hitta presenter på är loppis och auktioner.
Jag håller med de som säger riktiga vänner är riktiga och sedan finns de dem man kan vara bekant med.

[Trollmor]

I min fars barndomshem var dom tio syskon, föräldrar och alltid några "extra" släktingar och andra över jul.  Där fanns regeln att var och en fick ge max EN julklapp till var och en annan.  För alla julklapparna skulle få plats i den stora tvättkorgen, och delas ut inom rimlig tid.

Och även jag tycker att det är jobbigt med presenter som jag inte har användning för.  Man måste känna mig ganska väl för att kunna hitta på något som jag verkligen uppskattar.

[Ingenting är omöjligt]

För mig har det gått så långt att jag nästan blir förbannad när jag får presenter "bara för att man ska". Jag har också varit med om att personer inte velat köpa det jag/vi önskat oss på grund av att det "är så tråkigt". Det handlar då inte om presenter som varit dyra. Hellre ges en massa skräp utan någon som helst tanke bakom. Man tackar artigt, rosar presenten och lägger sedan undan den i någon låda. Jisses, önskar jag mig en skärbräda så vill jag väl inte ha ett halsband i plast heller!!! Har man inte råd med en skärbräda då så kan man väl tänka till lite och ge några smörknivar eller så istället. Det tråkigaste är väl när det är människor man tror känner en väl, som verkar ha missuppfattat en så fullständigt.

[Visigot]

Just när det gäller att ge presenter till kompisar och sådana bekanta man känner väl – har vi kommit på ett bra system. Det beror nog egentligen på att de flesta av oss har allt vi behöver och tycker det är onödigt att slösa pengar på ”pynt”.

Därför blir det upplevelser och utflykter. När någon fyller år eller ska firas av något annat skäl ordnar vi andra en speciell dag – vi packar en korg med mat och fika - sen blir det en tur någonstans. Brukar vara uppskattat, sådana dagar minns man länge. 

[Izmiljotina]

Därför blir det upplevelser och utflykter. När någon fyller år eller ska firas av något annat skäl ordnar vi andra en speciell dag – vi packar en korg med mat och fika - sen blir det en tur någonstans. Brukar vara uppskattat, sådana dagar minns man länge. 

Det där fungerar för ungar också. Det jag minns bäst av mina födelsedagar när jag var liten var att vi alltid åkte till en djurpark hela familjen. Jag kommer knappt ihåg en enda inslagen present, men minnena av djurparksbesöken ligger mig varmt om hjärtat!