"Krav" på dyra presenter

[vävaren]

Hur gör ni med presenter till folk, barn och ungdomar som önskar sig, och förväntar sig presenter som kostar mer än vad man egentligen har råd att ge. Själv gör jag inte av med mycket pengar, så det känns fel att köpa dyrt till andra. Till vuxna kan man ofta gör något själv som uppskattas, men barn och tonåringar?

[LottaLuvin]

När jag ger, så ger jag oftast upplevelser eller sådant jag skapat själv. Ibland kan man få pyssla med lite byteshandel. T ex att mocka på den privata ridskolan och få en ridlektion eller tur i skogen att ge bort. Kommer jag absolut inte på nåt som känns bra och rätt, så går jag ibland ihop med nån annan/några andra och köper från dyra önskelistan.

Lev mjukt
/Lotta

[malines]

Här hemma köper vi grejjer och presenter efter devisen "är det värt det?". Alltså, om ngt är av bra kvalité, som håller länge och glädjer länge, då kanske man kan ta sig det utrymmet ekonomiskt och faktiskt köpa det. Skit, typ plastleksaker köper jag gärna inte. Man gör dessutom barn och ungdomar en otjänst genom att lära dem att konsumtionssamhället är ngt positivt. Så här är det väldigt varierat. Och de bästa presenterna står oftast inte på önskelistan...

[Vilverin]

Har kompisar som förväntar sig dyra presenter, vet inte alls hur jag ska göra. Ville att vi skulle dra ner på presenterna, men det var jag tydligen ensam om. Hade tänkt sy en väska åt en av dem, men hon förklarade tydligt att hon inte ville ha nått hemgjort krafs... inte så lätt alltid...

[malines]

Har kompisar som förväntar sig dyra presenter, vet inte alls hur jag ska göra. Ville att vi skulle dra ner på presenterna, men det var jag tydligen ensam om. Hade tänkt sy en väska åt en av dem, men hon förklarade tydligt att hon inte ville ha nått hemgjort krafs... inte så lätt alltid...

Kompisar som i dina kompisar, eller dina barns?

Mina kompisar hade vackert fått finna sig i en present efter min egen plånbok, och antagligen oxå "hemmagjort krafs". Vet inte om de hade fått vara mina kompisar längre om de inte kunnat ta det...

[LottaLuvin]

Har kompisar som förväntar sig dyra presenter, vet inte alls hur jag ska göra. Ville att vi skulle dra ner på presenterna, men det var jag tydligen ensam om. Hade tänkt sy en väska åt en av dem, men hon förklarade tydligt att hon inte ville ha nått hemgjort krafs... inte så lätt alltid...

Yikes! Jag vet inte om jag vill ha såna 'kompisar'. I min värld förväntar sig sällan någon nåt dyrt längre.. bästa sättet att förändra folks förväntningar är att förändra hur man bemöter dem. Inga dyra presenter, leder till inga dyra förväntningar. Däremot är de ofta glatt nyfikna på vad jag ska komma med den HÄR gången? Och många har tagit efter min vana att ge bort upplevelser. De som har råd ger ibland bort DYRA upplevelser. Och det får de göra, för det gör dem glada. Så länge de inte kräver att jag ska ta sönder min ekonomi genom att göra detsamma.

Lev mjukt
/Lotta

[Kimma]

Har kompisar som förväntar sig dyra presenter, vet inte alls hur jag ska göra. Ville att vi skulle dra ner på presenterna, men det var jag tydligen ensam om. Hade tänkt sy en väska åt en av dem, men hon förklarade tydligt att hon inte ville ha nått hemgjort krafs... inte så lätt alltid...

Sådana kompisar har jag också haft..haft 

[take]

Jag har slutat ge presenter vid födelsedagar och liknande. Däremot kan jag ge bort spontanpresenter om jag ramlar över något roligt som jag tycker passar till någon.

[Olofssonskan]

Jag har slutat ge presenter vid födelsedagar och liknande. Däremot kan jag ge bort spontanpresenter om jag ramlar över något roligt som jag tycker passar till någon.

Så gör jag oxå och ibland kan det bli väldigt dyra presenter eller väldigt billiga. Tycker det är mycket roligare att ge bort något som är absolut rätt för personen i fråga. Sen verkar det vara mer uppskattat om man en grå vardag helt plötsligt får en present som kanske är något man har letat efter länge.

[Vilverin]

Mmm, så vill jag med ha det... får väl ge bort väskan som jag tänkt och se hur hon tar det. Är den inte uppskattad så är ju frågan om man ska fortsätta ge bort något alls. Jag blir gladare för en hambakt sockerkaka än för en dyr dvd-film som jag inte önskat mig... men det är som sagt inte alla som känner så.

[Varg-älva]

Jobbigt med sådana som förväntar sig dyra saker...

En av de bästa gåvorna jag fått var en hacka och frön... närmare bestämt en inbetalning som gjorts till katastrofdrabbade.

[Imina]

Jag brukar göra en repa då och då på bistånds-loppisen. Snubblar jag över något som skulle passa som present till någon, så köper jag den och sparar den tills det är dags att ge bort den. Snitsar man sen till inslagningen lite, så brukar folk bli nöjda.

Tror nog att de flesta har slutat förvänta sig nyproducerade presenter från mig, och det är skönt att vi (jag) lagt ribban där...

[Pjöllerberg]

Har råkat ut för sånt några gånger, folk som fnyser med hela kroppen när dom får se vad man gett dom.
Det har alltid varit sista gången dom fått nånting av mej.

[Nettus]

Hade tänkt sy en väska åt en av dem, men hon förklarade tydligt att hon inte ville ha nått hemgjort krafs...

Här är det tvärtom! Folk uppskattar verkligen hemgjorda saker! De tycker det blir mer personligt.

[Vilverin]

Hade verkligen väntat mig positiva reaktioner på mitt nya förslag om lite billigare hemgjorda gåvor, och vissa reagerade positivt, men några tvärtom. Märkligt hur olika vi tänker, vi människor. =)

[Kimma]

I sambons familj verkar hemgjorda sker vara mest uppskattat, svärmor och svåger blev själaglada av de personliga stearinljus jag gjorde åt dem i julas 
Likaså lånebarnen blir överlyckliga när jag tillverkat nåt åt dem. Lådebil eller tovade inneskor

Men så har jag också haft "vänner" som fnyst åt egentillverkade saker,skit trist 

[Vilverin]

Nåväl, om man bara ger dem skit, så kanske de slutar köpa dyra presenter åt en själv, och inser att det är tanken som räknas. Hoppas jag.

[marymae]

Folk som inte gillar hemgjort slöjdar aldrig själva, det är ett faktum, har man själv tillverkat något så kan man alltid uppskatta den tid och möda personen lagt ned även om det man får inte är perfekt. Ibland vill inte folk som är mindre vana ge mig saker för de tror jag ska syna dem och se alla fel när jag håller på med stickning och sådant, men man gillar ju ofta det någon annan gjort bättre än ens egna.

[Varg-älva]

Det är jätteroligt att få hemmagjorda saker!!!
Det stämmer inte alltid att de som inte gör själv inte skulle uppskatta det som är hemgjort. Svärfamiljen blir alltid lika glada när de får hemvirkade, -stickade och sydda saker.

[vävaren]

Hej allihop!
Bra tankar runt presenterna, mina vänner och vuxna släktingar är det inte några problem med, de tycker det är kul med hemgjort. Men, tonåringar i släkten vill inte ha det! Jag har också försökt med att vi ska sluta med julklappar t ex.  Tycker det bara är att byta pengar. Men det vill inte de andra, klart ungarna ska ha julklappar, det vill väl alla? Hör ju till att vår ekonomi och resten av släktens är helt ojämn...   

[marymae]

Det är jätteroligt att få hemmagjorda saker!!!
Det stämmer inte alltid att de som inte gör själv inte skulle uppskatta det som är hemgjort. Svärfamiljen blir alltid lika glada när de får hemvirkade, -stickade och sydda saker.

Det var inte riktigt det jag menade, det finns många som inte handarbetar som gillar hemgjort, men de som inte gillar det handarbetar inte själv.

[Vilverin]

Marymae har en poäng... de av mina vänner som själva pysslar lite tycker mycket mer om att få hemgjorda saker!

[Izmiljotina]

Jag skulle aldrig behålla en vän som krävde någon särskild prislapp på presenter. Bland mina vänner har det alltid fungerat som så att man ger vad man har råd med och känner man för att skapa något som present så skapar man helt enkelt något som present.

Till min födelsedag har jag till exempel bett om teckningar och målningar från mina vänner (oavsett om de är konstnärliga av sig eller inte) för att få mer personliga väggprydnader till mitt hem.

[Gunilla0]

Jag tycker att det är helt sanslöst orimligt att ställa krav på vilka presenter andra ska ge. Det här upprör mig verkligen! Jag har själv i många år kännt mig tvungen att ge dyra presenter till barn i släkten trots att jag själv har en helt annan ekonomi än deras familjer. Det är inte barnen som blir arga om jag ger fel presenter utan deras föräldrar. Ja, det har faktiskt hänt. Men nu har jag slutat och det är skitskönt. Jag har rätt att leva mitt liv på mitt sätt. Jag vill inte ha presenter själv heller. Har nog bekymmer med de prylar som jag redan har. En god middag blir jag glad för däremot.

[bondbönan]

Nämen, vilket intressant ämne. Jag har hanterat det så att jag ger bort hemmagjorda saker till de som uppskattar det, skickar egentillverkade kort till alla som jag vill gratulera eller uppmärksamma på något sätt. De som inte uppskattar mina presenter har jag slutat ge något till, kanske ringer jag till dem som hellre vill ha köpta kort. Inget större problem tycker jag, men i början var det ju lite knepigt, men att ge saker till dem som uppskattar det jag gör är ju fantastiskt roligt. Hemmagjort vinner, helt klart.

[Lycka]

Håller med om att det är jättekul att få hemgjorda presenter.
När jag fyllde hade sonens flickvän målat en höna mycket personlig sådan.
jag som håller på med höns tyckte att det var en fin fin present

[kiml]

Presenter och julklappar är svåra. Ibland kommer man på någonting som passar perfekt, ibland känns inget rätt. Det jag tycker är viktigtast när det kommer till presenter är egentligen inte vad det är utan att man visar att man bryr sig, och då tycker i alla fall jag att en present som man kanske inte spenderat så mycket pengar på men är personlig och har ett band till personen som får den är värd mer än en själlös present med större prislapp.

Hur som helst är en dålig present bättre än ingen present, och du ska aldrig ha dåligt samvete för att ha gett någonting till någon annan.

[LottaLuvin]

Presenter och julklappar är svåra. Ibland kommer man på någonting som passar perfekt, ibland känns inget rätt. Det jag tycker är viktigtast när det kommer till presenter är egentligen inte vad det är utan att man visar att man bryr sig, och då tycker i alla fall jag att en present som man kanske inte spenderat så mycket pengar på men är personlig och har ett band till personen som får den är värd mer än en själlös present med större prislapp.

Hur som helst är en dålig present bättre än ingen present, och du ska aldrig ha dåligt samvete för att ha gett någonting till någon annan.

Det beror nog på hur man definierar 'dålig present'. Inte en porslinskattjävel till.... presenter som bara köpts för att det ska vara en present, NEJ NEJ NEJ det går bort! Däremot blir jag alldeles lycklig av hur sneda och vinda eller felfärg eller whatever saker som helst om de görs/köps med (om)TANKE bakom. Eller för den delen när någon kommer och firar mig och inte har köpt mig något och VET att deras närvaro är gåva nog.

[Anso1971]

Jag tycker inte att man ska förvänta sig något alls, och sedan får man vara glad för det man får. Är man kräsen kan man säga att man inte vill ha någon present, så kan man köpa själv vad man vill ha.

Samtidigt tycker jag det är jättesvårt när man ibland får saker som man faktiskt inte har användning för. Ska man samla prylar i sina skåp? Jag kan få dåligt samvete när jag gör mig av med saker som jag fått av någon. Måste man spara allt man får?

Jag ger bort ägg från mina hönor och honung som jag köper av grannen. Det blir väl inga dammsamlare får jag hoppas.

[Storlyckans Anna]

Samtidigt tycker jag det är jättesvårt när man ibland får saker som man faktiskt inte har användning för. Ska man samla prylar i sina skåp? Jag kan få dåligt samvete när jag gör mig av med saker som jag fått av någon. Måste man spara allt man får?

Nej, man måste inte spara allt man får . Är det ngt av porslin eller glas brukat jag skylla på att katterna har haft sönder det och sedan ta det till loppis eller ge till ngn kompis som vill ha.

[Kimma]

Jag tycker inte att man ska förvänta sig något alls, och sedan får man vara glad för det man får. Är man kräsen kan man säga att man inte vill ha någon present, så kan man köpa själv vad man vill ha.

Samtidigt tycker jag det är jättesvårt när man ibland får saker som man faktiskt inte har användning för. Ska man samla prylar i sina skåp? Jag kan få dåligt samvete när jag gör mig av med saker som jag fått av någon. Måste man spara allt man får?

Jag ger bort ägg från mina hönor och honung som jag köper av grannen. Det blir väl inga dammsamlare får jag hoppas.

Samma här.

Jag fyllde år förra veckan och innan dess frågade svärmor vad jag önskade så jag sa att jag gärna ville ha en råsaftscentrifug för den kommer till användning.
-Vad är det för nåt??
En blaha blaha osv förklarade och hon såg ändå ut som ett frågetecken.

-Jamen säger hon då, önskar du dig inte nåt annat, nåt mer kvinnligt?

"Eh va???"
Var tvungen att skratta henne rakt upp i ansiktet. "kan du se mig i nagellack och långa örhängen?" fråga jag
Ehe he he, nä men du vet vad jag menar 
"Nä?, möjligtvis ett presentkort hos frisören för jag har inte varit där på 1,5 år, har klippt  mig själv för jag har inte haft råd eller tid, men en råsaftcentrifug är troligtvis billigare."

Jag fick en råsaftscentrifug 

[Storlyckans Anna]

När det gäller presenter/julklappar från familj och släkt kör jag också med mycket tydliga önskemål. Blir bara ledsen när ngn har lagt en massa pengar på ngt jag inte har användning för, det känns så onödigt.



Tillägg: Jag "kräver" inte presenter av ngt slag och blir allra gladast för "baraförattpresenter" - ngn liten pryl som visar att givaren känner mig och vet vad jag tycker om. Tyvärr har jag ännu inte fått familjen att inse vad jag tycker om, och eftersom de oftast köper för en lite större summa så känns det som att det är bäst att styra lite.

[Kimma]

När det gäller presenter/julklappar från familj och släkt kör jag också med mycket tydliga önskemål. Blir bara ledsen när ngn har lagt en massa pengar på ngt jag inte har användning för, det känns så onödigt.

Precis, så känner jag med, ändå ska det motargumenteras ofta. Andra vet oftast "bättre"  än jag själv vad jag behöver 

[Luff]

Jag uppskattar när människor säger ifrån om dom inte vill ha något. Jag skulle aldrig använda en väska så hur välgjord den än vore så vill jag inte ha den. Men ett grattis räcker så bra.

Jag har funderat på det där m kalas o presenter. Mina närmaste släktingar (syskon m resp) fyller jämnt ideligen känns det som och vi brukade lägga en femhundring per par och sen bli bjudna på mat hos gratulanten - bra och lagom. De senaste gångerna har dock min bror m respektive valt att inte ha kalas. Mina kära systrar och jag vill narutligtvis uppvakta iallafall och har bjudit ut dom på mat - MEN ändå tyckte mina systrar att femhundra var lagomt. Jag tänkte väl ok...bror, svägerska och dotters mat betalade vi alltså + presentfemhundringen + att vi då fick betala vår egen mat - och vi är fyra i familjen. Summa summarum blev att denna högtidsdag kostade oss 1200 istället för 500 och då få en bit mat o tårta av gratulantfamiljen.
Jag kommer nog att protestera nästa gång - det är mycket pengar för mig.

[karsan]

När det gäller gåvor som bara är ivägen tycker jag man ska anse att man har fått något att själv råda över. Man har inte fått ett förvaltningsuppdrag. Alltså kan man kasta bort om man vill.

[Vilverin]

Mmm, men här är vi en rensare och en sparare...
Jag skulle gärna skänka vidare några av de gräsligare saker jag fått av min svärmor, men då skulle väl maken gå i taket. Även om det bara är 25kr ljuslyktor från åhlens... varför kan hon inte bara ge mig biocheckar som jag önskar mig?!

[Palleman]

Dyra presenter är fruktansvärt.. jag ger hellre en upplevelse.. nåt egenknåpat eller bara lagar middag åt nån..

Men vi var och fikade hos ett flatpar som hade skaffat ett kiddo.. "in på Lindex och kikade efter en cool outfit för ungen"... hittade en "dress" som dessutom var eco... och på nedsatt pris.. skitfin sak..

Tog med denna.. och såg ju direkt.. "jaha, Lindex.. och ni förresten, var inte denna med på rean?" Sen började hon babbla om några barnklädes märken som var såååå fina och dyra... men endast det bästa är gott nog..

Ja.. vad säger man.. stackars unge..

[Athena]

Jag bor i ett gammalt fritidshusområde i skogen några mil från storstan. Vi är några som umgås lite då och då, och vi har en mycket bra regel: Födelsedagspresenter är inte tillåtna. Enkelt, eller hur?

Inte heller förväntar sig gästerna någon storslagen bjudning.
Alla tycker det är trevligt att bli bjudna på kaffe och bullar. Om någon vill bjuda på mat så är det förstås välkommet, men inte alls något måste. 

[Silje A]

jag brukar göra presenter endå... till lite "coola" tånåringar eller personer kan man trycka eller måla på en tröja, blir snyggt o användbart... vet man inte vad man ska göra kan man altid skriva "nån idiot gjorde den här tröjan åt mig i julklapp"

[Kimma]

jag brukar göra presenter endå... till lite "coola" tånåringar eller personer kan man trycka eller måla på en tröja, blir snyggt o användbart... vet man inte vad man ska göra kan man altid skriva "nån idiot gjorde den här tröjan åt mig i julklapp"

Hahaha den var bra 

[Dolvis]

Men hur gör man när man andra inte förstår att sällskapet, tanken etc är viktigare för en själv än att man får presenter? Jag vet att en släkting undviker att komma när det är något firande för att hon inte har ekonomi till att komma med present. Hon lämnar återbud pga av sjuk etc men vi vet pga av uppgifter från andra släktingar att det är pga av ekonomin. Vi har sagt tydligt jag vet inte hur många gånger att vi inte vill ha present, men det går liksom inte in.

[Vilverin]

Man är så samhällsfostrad in i tanken att man är värdelös om man inte har några pengar. Så hon tycker det är pinsamt, troligen, och är hellre "sjuk" än låter alla veta att hon inte har råd. För då är man ju värdelös...
Rent sorgligt faktiskt. Jag har en bekant som har det likadant, och hon har sagt att hon alltid känner att hon måste "bjuda igen" när hon väl får pengar, eftersom det känns som hon snyltat på alla sina vänner medan hon inte haft det.
Fast jag känner mig inte snyltad på bara för att jag bjuder henne på bio eller så. Jag kan ju själv välja om jag vill bjuda eller inte. Och gå på bio själv är tråkigt... =)

[Vilse]

Det finns väl inget finare än att få nånting på en helt vanlig tisdag utan anledning och av ringa eller inget värde,,då vet man att den man fått det av tänker på en, de e lycka 

[Sjaunja]

Hej Vävaren!
Jag brukar ge bort presentkort!  En kompis son fyllde 10 och fick ett presentkort på en heldag på mitt kafé då han fick fika hur mycket som helst. Det blev mer uppskattat än alla dyra presenter.
Presentkort på bil med chaufför (jag) till nån utan körkort.
Presentkort på en härlig picknick.
Ja, det finns ju hur mycket som helst egentligen!

[bea]

annars kan man köpa denna eller nått liknande;)

http://www.bokus.com/b/9789154059980.html?pt=search_result&search_term=konsumera

Jag håller med dock att det e ett himmla gissel det där med presenter,bäst vore nog att inte köpa alls.
Orkar inte ens gå in på present snurret på makens sida av släkten.

[Wisteria]

Ja fy sjutton, vad vi mänskar kan göra det besvärligt för oss.. Ska man inte kunna komma å umgås utan att det ska mätas och vägas. Men jag äääälskar presenter att få å ge bort. Det är som en liten egocentrisk tripp. Men det har hänt att man tex har gett bort ett egentillverkat sushi keramik set till supertrendiga inredningsarkitekt svågern... och vid mottagandet blir det.... helt tyst -eh tack... pinsamt... det var typ likställt med keramik katten.. det här har jag gjort på slöjden..
Den finaste presenten jag nånsin fått var en kompis som spelade in låtar som var som min person, en jagsamling helt enkelt.

[bea]

Ja presenter med genuin tanke bakom är det absolut bästa jag vet:)
Är nog lite present tokig fast roligast är det att ge!!
Dottern fyller 12 nu på fredag ...hon fick 3 kinesiska dvärg vaktlar i förskott när vi var på bondens dag.
Men det e inte lätt att ge barnen tycker jag, när vi båda jobbade fick dom aldeles för mycket så jag inbillar mig iaf att sluta jobba har givit dom en lärdom som annars skulle ha gått dom rakt förbi.
Men visst e det roligt att handla till dom  fastän man kanske inte borde.
Dottern får iaf : böcker i nån serie hon håller på att läsa, en slags häng garderob som hon tittat på på granngården där det står veckodagarna så lägger man kläder i för varje dag,och någon typ av pyssel grej. å vaktlarna då.
Vad brukar ni ge era barn?
Har snart en som fyller 15 oxå....å hon e mycket svårare.
Tipps??

[Vilverin]

Tips är så svårt när man inte känner personen bakom åldern...

Jag har hittat en cool sida där man kan designa egna t-shirts... tänkte ge alla jag känner tröjor i julklapp, med diverse roliga tryck. Till exempel till min bästa väninna som älskar zombiefilm, hon ska få en tröja med texten: "So what if my boyfriend is a zombie, at least he likes me for my brain!" 

[Storlyckans Anna]

"So what if my boyfriend is a zombie, at least he likes me for my brain!" 

 

[Lars-Göran]

Håller med om att det är jättekul att få hemgjorda presenter.
När jag fyllde hade sonens flickvän målat en höna mycket personlig sådan.
jag som håller på med höns tyckte att det var en fin fin present

En sådan present men med ett får på hade varit roligt att få och svårslagen inte ekonomiskt kanske .Men för mig hade den varit värdefull och fått mig att le varje dag.
Lars

[Izmiljotina]

Det där med att skapa regler för presenter eller klappar är något jag aldrig har förstått. Som familjer där de har lottning om vem som skall köpa till vem och inom vilken prisklass. Tar inte det helt bort själva tanken med klappar eller presenter? Att man ger en personlig gåva till någon för att man tycker om personen?

[Nescio]

Det där med att skapa regler för presenter eller klappar är något jag aldrig har förstått. Som familjer där de har lottning om vem som skall köpa till vem och inom vilken prisklass. Tar inte det helt bort själva tanken med klappar eller presenter? Att man ger en personlig gåva till någon för att man tycker om personen?

Jo håller med

[kattenihatten]

Vi har börjat skala ned jul och liknande för oss och våra tre barn. Till exempel, så köper vi inte längre julklappar till dem som vi inte firiar jul med. Det eliminerar en massa körande hit och dit, och försenade julklappar som kommer fram först efter nyår. Man ger till dem man firar med.

I år så ska barnen få ett (begegnat) akvarium, och lite fiskar och så till det, sedan så får de även två leksaker var, och lite kläder. Det känns som lagom tycker jag.

barnkalasen känns bara hopplösa tycker jag........alla de där leksakerna som folk kommer med, och så är det bara skräp som någon stakcare i kina suttit och knåpat ihop för 50 öre om dagen. Barnen leker knappt med det, det går sönder, och folk har bara kännt sig tvugna att köpa det till att börja med.

[Klackbua]

Jag tänker att snacket handlar inte om presenter. Snacket handlar om vad vi kallar "vänner". Förr en vänskap var någonting ganska sällan. Man hade kanske 2 eller 3 riktiga vänner - ibland kanske bara en ende. Idag känns det så att varje bekant måste vara en vän. De fler de bättre! Varför? För man inte törs att "diskriminera" några bekant som inte är vän? För man inte törs att bara ha kanske bara en ende riktig vän? - eller ingen alls? Men varför? Det är bättre att veta att man har ingen vän alls - än att tror att man har vänner som inte är det.
Making friends - ush! Kanske vi skulle våga att vara mer ärliga och lite mindre "amerikaniserad".

Åt bekanter duger en liten sak som present - åt en vän kan det vara såväl ingenting alls eller någonting riktigt värdefull. Hos vännerna räknar man inte - man ge vad man orkar och vad man tycker att det skulle passa och glädja. Själva vänskapen ju den störste present man kan få! Men en present är en present - och ingenting man kan köpa åt sig. Vi snackar om vänskap - och inte om saker.

[Luff]

Vi har börjat skala ned jul och liknande för oss och våra tre barn. Till exempel, så köper vi inte längre julklappar till dem som vi inte firiar jul med. Det eliminerar en massa körande hit och dit, och försenade julklappar som kommer fram först efter nyår. Man ger till dem man firar med.

I år så ska barnen få ett (begegnat) akvarium, och lite fiskar och så till det, sedan så får de även två leksaker var, och lite kläder. Det känns som lagom tycker jag.

barnkalasen känns bara hopplösa tycker jag........alla de där leksakerna som folk kommer med, och så är det bara skräp som någon stakcare i kina suttit och knåpat ihop för 50 öre om dagen. Barnen leker knappt med det, det går sönder, och folk har bara kännt sig tvugna att köpa det till att börja med.

Jag vägrar köpa sånt som går sönder redan på kalaset för att ge bort - jag köper på mig små legogubbar när dom är billiga (3 st för 75:-) och ger bort när så behövs. Ett paket kritor kan också vara ok.

[Bianca72]

Blir tokig på allt detta presentandet som sker bara för sakens skull. Och konsumtionssamhället står mig upp i halsen! Detta året är jag (förutom taggig som en igelkotte) luspank, så det kommer bara bli hemmagjorda små presenter, men som tur är så är det ingen i min "klan" som bryr sig.

Min tonårs-dotter var superkreativ förra året och drog igång med julgodisbak, och gjorde små sött inpackade påsar med julgodis i present. Och vem blir inte lycklig av knäck och ceasarkulor? ) Tyckte det var ett väldigt bra initiativ.

Fast ungarna brukar få någon lite dyrare present av mig, något som de behöver, inget som hamnar i ett skåp och glöms efter ett par veckor. Och jag tycker det är så onödigt att dränka ungarna i presenter bara för att det är jul. Julen ska vara mysig, kärleksfull och varm. Och så ska man äta god mat, knäcka nötter och ha trevligt med varandra.

[Eko-Trädgård]

hej,

vi brukar ge bort saker vi har gjort själv.... typ syltar och saft... vaktel ägg är populära!!

mvh

Jonathan

[mig]

Håller med flertalet här, men är också så innerligt trött på att höra att vi ska dra ner på julklapparna. Får jag inte ge bort något om jag vill? Ska jag då hellre ge bort en skitsak än en lite dyrare som jag vet personen skulle uppskatta och behöva? Ibland lite dyrare, ibland hemmaknåpade och ibland ingenting. Jag tycker att man ger det man vill, spelar väl ingen roll om det är samma prisklass. Tar för övrigt gärna emot presenter också, ibland lite dyrare, ibland hemmaknåpade och ibland ingenting... min allra bästa julklapp i år var förresten två album fullproppade med foton från hela min uppväxt... Jag blev jätteglad!!

[Izmiljotina]

Håller med föregående talare! Vadå dra ned på julklapparna? Dumheter! Julklappar är skoj! Hemma brukar vi skaffa en del billiga saker som vi vet att folk vill ha, ibland någon dyrare grej och sedan några roliga prylar. Trots att inte någon av oss egentligen har några penningar att tala om har vi alltid ett berg av julklappar att öppna och glädjas åt!

Exempelvis, ett år när jag var näst intill luspank köpte jag en trave med begagnade serietidningar för en krona styck och slog in dem en och en åt en kompis... kompisen i fråga älskar serietidningar, så det blev en klar hit.

Klappar behöver inte vara dyra, men de kan gott få vara dyra om man har råd att köpa dem... och personligen antar jag varje år utmaningen att hitta så bra saker som möjligt för så liten slant som möjligt! På detta vis kunde jag i år bland annat ge en kompis en tröja som jag designat själv och som kostade mig tjugo spänn (reklamerbjudande) och en dator till mamma som är dubbelt så bra som hennes gamla. =)

[Bullerybo]

Har inga tonåringar ännu, men mina barn är verkligen inte prylgalna. Man får verkligen dra ur dem några vettiga önskningar till jul och födelsedagar för de är verkligen nöjda som det är.

Min 10-åring önskar sig Guiness (stavning?) rekordbok till jul varje år och det är det enda han önskar sig. De andra brukar önskar sig allt och inget särskilt.

Ingen av dem har några problem med begagnat heller (oj DÅ skulle de verkligen ha problem, stackarna!!!) så det behöver inte dra iväg så farligt. Mellankillen fick tex en dator i födelsedagspresent (den plockade min sambo ihop av överblivna delar från olika jobbdatorer) och i julklapp fick han bla carvingskidor och en snowboard som jag båda köpt på loppis i sommras för några hundringar. Det såg ut som nytt och han fattar iofs inte heller skillnaden.

[Vargflikkan]

Jag kan inte förstå de som förväntar sig dyra och påkostade saker!? Det borde ju kännas mycket bättre att få ett par hemstickade sockar som någon lagt ner tid och kärlek på än en sak som blivit handlad i en butik!

Själv blir jag allra gladast av att få hemgjorda saker, det är ett krav nu för tiden 
Till jul brukar jag alltid få en flaska hemmagjord vinbärssaft, stickade sockar/tofflor och ett hembakt bröd av min mormor och det är dom sakerna jag faktiskt värdesätter bäst...
Till min födelsedag i höst kommer jag önska mig en stickad tröja av min mor 

[Nettus]

I julas fick mina systrar var sin julkasse med lite hembakt och hemkokt, det var poppis. Annars brukar de önska sig nåt jag kan sy åt dom.

[Guld]

En jul gav jag min sambos syskon och mina syskon och mina föräldrar och hans föräldrar (8 st) en stor köpt skärbräda i trä med en sockerkaka och limpa, en sats grahamskex och rågkex allt hembakat, grovt salt i påse till badet, en flaska enbärsdricka. En av mina svågrar är känslig för mjöl men tål dinkel och den familjen fick allt hembakat på rätt mjöl se ovan och kex och hembakade saltströdda grizzini. Allt lade jag i en stor tårtkartong från lokala konditoriet för 8 kr st. De fick allstå en kartong per familjegrupp (8st). Jag bakade och stod i dagen före julafton och packade tidigt på julmorgonen...

Ett annat år gav jag mina släktingar; mina barn, mina syskon med respektive och barna och mina föräldrar varsitt sett med en djup och en flat tallrik, en glashandduk i linne, ett stort glas och en mugg i var; målad med glas och keramikfärg (i lika bild på varje sak till en och samma person) som var lite signifikativt för personen...ex en lax till min mamma som gillar fisk, Alfaemblemet till min pappa som älskar italienska bilar...osv. Färgerna kunde jag bränna i vanliga ugnen hemma. Man får börja i tid...keramik/glasen fraktade jag på flyget upp till lillesyrran dessutom...de var lite paffa när de fick sina satser...

[ivigtut]

Bra ställen att hitta presenter på är loppis och auktioner.
Jag håller med de som säger riktiga vänner är riktiga och sedan finns de dem man kan vara bekant med.

[Trollmor]

I min fars barndomshem var dom tio syskon, föräldrar och alltid några "extra" släktingar och andra över jul.  Där fanns regeln att var och en fick ge max EN julklapp till var och en annan.  För alla julklapparna skulle få plats i den stora tvättkorgen, och delas ut inom rimlig tid.

Och även jag tycker att det är jobbigt med presenter som jag inte har användning för.  Man måste känna mig ganska väl för att kunna hitta på något som jag verkligen uppskattar.

[Ingenting är omöjligt]

För mig har det gått så långt att jag nästan blir förbannad när jag får presenter "bara för att man ska". Jag har också varit med om att personer inte velat köpa det jag/vi önskat oss på grund av att det "är så tråkigt". Det handlar då inte om presenter som varit dyra. Hellre ges en massa skräp utan någon som helst tanke bakom. Man tackar artigt, rosar presenten och lägger sedan undan den i någon låda. Jisses, önskar jag mig en skärbräda så vill jag väl inte ha ett halsband i plast heller!!! Har man inte råd med en skärbräda då så kan man väl tänka till lite och ge några smörknivar eller så istället. Det tråkigaste är väl när det är människor man tror känner en väl, som verkar ha missuppfattat en så fullständigt.

[Visigot]

Just när det gäller att ge presenter till kompisar och sådana bekanta man känner väl – har vi kommit på ett bra system. Det beror nog egentligen på att de flesta av oss har allt vi behöver och tycker det är onödigt att slösa pengar på ”pynt”.

Därför blir det upplevelser och utflykter. När någon fyller år eller ska firas av något annat skäl ordnar vi andra en speciell dag – vi packar en korg med mat och fika - sen blir det en tur någonstans. Brukar vara uppskattat, sådana dagar minns man länge. 

[Izmiljotina]

Därför blir det upplevelser och utflykter. När någon fyller år eller ska firas av något annat skäl ordnar vi andra en speciell dag – vi packar en korg med mat och fika - sen blir det en tur någonstans. Brukar vara uppskattat, sådana dagar minns man länge. 

Det där fungerar för ungar också. Det jag minns bäst av mina födelsedagar när jag var liten var att vi alltid åkte till en djurpark hela familjen. Jag kommer knappt ihåg en enda inslagen present, men minnena av djurparksbesöken ligger mig varmt om hjärtat!