Alternativ.nu
Övriga ämnen => Hushåll => Ämnet startat av: Skogsbönan skrivet 04 mar-17 kl 16:29
-
Jag har en gjutjärnsgryta och stekpannor som släpper ifrån sig. Har lärt mig att inte diska gjutjärn i diskmedel utan vbara varmt vatten. Vilket jag gör. Torkar och smörjer in med olja. Men när jag torkar bort överflödigt fett med hushållspapper så blir det en rejäl svart beläggning som följer med. Även från min stekpanna!? Nu undrar jag vad detta är och om det verkligen är så "hälsosamt" att använda just gjutjärn? Eller beror det på materialet? Är det någon sämre typ av gjutjärn? Giftigt? Farligt? Eller ska man diska med diskmedel? Gör jag fel? Varför blir det svart och sotigt när man torkar? Känns inte så bra eftersom jag antar att detta också kommer ut i maten som tillagas i detta? Är det någon som vet och har koll på detta? Är det normalt att gjutjärnet släpper ifrån sig "sot"? Eller är det smuts/avlagring? Ska man INTE fetta efteråt kanske!?
-
Det finns olika bud, som vanligt.
Jag diskar min järnstekpanna med hett vatten och diskmedel eller lite såpa. Sköljer och ställer att torka. Efter en stund tar jag och torkar rent med lite papper, så att det inte ska bildas rost. Papperet blir lite svart då också. Stekpannan luktar nu järn och inget annat. Ställer undan den.
Nästa gång vi steker lägger vi in nytt fett.
Det blir godast så. Inget som kan härskna!
(Det kanske går bra med den andra metoden om man steker så gott som varje dag, men det gör vi inte här hos oss.)
-
Att fetta in efter disk har jag tagit till mig från andra men vet inte om det är rätt eller fel..... Brukar alltid hälla på vatten och göra ett uppkok innan jag börjar tillreda mat i dock....just för att ta bort "gammalt" fett...... Men det som jag reagerar på är att när jag torkar av gjutjärnet efter disk så blir det alltid svart "sot" som följer med oavsett hur mycket jag skrubbar och sköljer rent? Frågan är då - Följer inte detta "sot" med i grytan när jag tillagar mat? Och vad är det isf? Järnavlagring eller gifter? Är det kanske inte så lämpligt att tillaga mat i gjutjärn även om många rekommenderar det? Jag känner mig osäker och skulle vilja veta mer......Kan det vara skillnad på gjutjärn och gjutjärn och isf vilken typ av gjutjärn ska man använda och vilken undvika!? Jag har ingen lust att laga mat i en gjutjärnsgryta som släpper ifrån sig "sot" in i min mat!? Jag vet inte ens vad det är som lossnar när man torkar?
-
Det finns de som får svarta avlagringar i andra sorters pannor med.
Har en bekant som jag brukar var hos ibland och varje gång jag kommer dit, så är det tjockt lager på insidan i både hans gjutjärnspanna och teflonpanna. Jag lessnade på att skrapa rent och tar med egen panna när jag är där.
Sist så studerade jag hur han bar sig åt.
Han stekte på 6-an = max och jag steker på 2-an. Jag frågade varför och fick till svar att det tar för lång tid annars.
Jag inbillar mig att det blir för hett och bränner fast för honom och därför blir det svarta avlagringar för honom.
Jag har inte det problemet med att det blir svart efter disk utan diskmedel och inoljning i mina gjutjärnspannor.
Men ibland har det hänt och då har det berott på att det bränt fast.
Jag har bara gamla tunga gjutjärnsprylar inge sånt där nytt som är lättare.
-
Min gryta är också väldigt tung och jag bränner def. inget i den då jag mest kör långkok i den.....alltså kokar mat länge på låg värme. Så det finns inga avlagringar som måste skrapas bort vid disk utan järnet är rent och lent men när jag torkar av efter disk, så blir handduken alldeles svart!? Jag undrar alltså varför och vad det är? Är det något konstigt med just mitt gjutjärn eller sköter jag det fel? Om detta "sot" kommer på handduk efter disk så antar jag att det också hamnar i min gryta......? Funderar över om det är hälsovådligt och inte så bra.......? Varför släpper järnet ifrån sig "sot", av ngt slag?
-
Någon sorts oxid kanske?
-
Oavsett vilken värme man kör på så bildas det alltid sot beroende på att de olika ämnena man har i sin matlagning förbränns vid olika temperatur.
Och den varmaste delen är vid metallen.
Självklart är oxå att alla material släpper ifrån sig mer eller mindre. Men får man svart sot beror det endast på det man har haft i pannan och inget annat.
-
Oavsett vilken värme man kör på så bildas det alltid sot beroende på att de olika ämnena man har i sin matlagning förbränns vid olika temperatur.
Och den varmaste delen är vid metallen.
Självklart är oxå att alla material släpper ifrån sig mer eller mindre. Men får man svart sot beror det endast på det man har haft i pannan och inget annat.
Beror på vad jag haft i pannan......neejj..... Vid torkning efter disk blir det alltid en sotsvart färg på handduken? Oavsett vad jag tillagar!? Skulle gärna vilja veta vad det är och vad det beror på? Lagar jag mat i rostfritt, diskar och torkar finns iaf inga synliga spår på handduken! Men alltid "skit" kvar på handduken när jag torkat gjutjärn - Jag undrar alltså varför och vad det är?
-
Beror på vad jag haft i pannan......neejj..... Vid torkning efter disk blir det alltid en sotsvart färg på handduken? Oavsett vad jag tillagar!? Skulle gärna vilja veta vad det är och vad det beror på? Lagar jag mat i rostfritt, diskar och torkar finns iaf inga synliga spår på handduken! Men alltid "skit" kvar på handduken när jag torkat gjutjärn - Jag undrar alltså varför och vad det är?
En rostfri panna har en närapå helt slät yta.
Emedan en gjutjärnspanna har en riktigt skrovlig yta.
Det vill säga att det beror på hur matrialet är uppbyggt.
En panna i tex rostfritt är valsad och sedan pressad till sin form. Och därför är densiteten i matrialet betydligt högre än gjutjärnet som är hällt i en form där det får stelna.
Ganska enkelt faktiskt.
-
Nu blev jag också lite orolig. Kan tänkas att jag har alldeles fel?
Så gjorde jag ett litet test med min stekpanna. Jag kokade upp lite vatten i den, lät det svalna.
Sen gjorde jag ett Fe-test, som egentligen skall visa om det finns järn i dricksvattnet.
Och visade testet? Järn förstås! Vilket är helt naturligt.
Det finns förresten en gammal tråd om järnpannor, som innehåller mycket nyttigt.
-
Tja järn är ett livsnödvändigt mineral. För vegetarianer och veganer kan det vara svårt att tillgodogöra sig järnet ur maten. En vanlig rekommendation är där att man ökar upptaget av järn med citrusfrukter. Så det järn en stekpanna släpper ifrån sig bör ses som kosttillskott.
-
Så den svarta "soten" på handduken är alltså inget farligt då, menar ni? "Bara" järn och inget annat? Är gjutjärn endast av järn alltså? Inga tillsatser vid tillverkning? Järnet som används kommer det från brytning i gruvor eller har jag noll koll.....?
-
Hade det varit farligt hade vi nog hört om det i alla fall.
-
Gammaldags gjutjärn innehåller i stort sett bara järn och kol (i form av grafit). Båda är ämnen som människokroppen klarar av.
Nu är jag ingen expert men jag har läst att gjutjärnspannor ger ifrån sig järn i sådana mängder att det passar som kosttillskott så knöcklan har sannolikt helt rätt.
Skulle järn vara ohälsosamt skulle vi inte ha Finlands högsta medellivslängd i svenskbygderna i Österbotten. Numera dricker de flesta vattenledningsvatten som renas från järn men alla äldre människor har halva sitt liv druckit vatten ur egen brunn och nästan alla brunnar ger järnhaltigt vatten här i trakten.
Hos oss är det mest gjutjärnspannor som gäller. De har hängt med i många generationer i släkten och fungerar bra än idag. En kolstålspanna har vi också och en teflonpanna men dem använder vi sällan.
Det svarta som lossnar när man diskar är dels litet vidbrändt fett och dels litet järnoxid.
Jag skulle gissa att det som lossnar ur en teflonpanna är mera ohälsosamt.
-
Gammaldags gjutjärn innehåller i stort sett bara järn och kol (i form av grafit). Båda är ämnen som människokroppen klarar av.
Nu är jag ingen expert men jag har läst att gjutjärnspannor ger ifrån sig järn i sådana mängder att det passar som kosttillskott så knöcklan har sannolikt helt rätt.
Skulle järn vara ohälsosamt skulle vi inte ha Finlands högsta medellivslängd i svenskbygderna i Österbotten. Numera dricker de flesta vattenledningsvatten som renas från järn men alla äldre människor har halva sitt liv druckit vatten ur egen brunn och nästan alla brunnar ger järnhaltigt vatten här i trakten.
Hos oss är det mest gjutjärnspannor som gäller. De har hängt med i många generationer i släkten och fungerar bra än idag. En kolstålspanna har vi också och en teflonpanna men dem använder vi sällan.
Det svarta som lossnar när man diskar är dels litet vidbrändt fett och dels litet järnoxid.
Jag skulle gissa att det som lossnar ur en teflonpanna är mera ohälsosamt.
Så jag behöver inte oroa mig för lite sot från järnet alltså. Skönt...... Tack för lektionen! Har själv eget vatten med hög järnhalt i så får tydligen min dos av järn tillräckligt då med tanke på gjutjärnsgrytor också...... Då kan jag med gott samvete införskaffa lite större gryta gjutjärn som jag funderat på ;D
-
Gammeldags gjutjärn är alltså bättre än mer modern?
-
Gammeldags gjutjärn är alltså bättre än mer modern?
Det är samma tillverkningsprocess så det bör inte skilja alls.
-
Modernt gjutjärn från billigländer är ofta omsmält skrot och då kan det ju innehålla alla möjliga sorters legeringsämnen som råkade följa med i skrotlasset som tippades i masugnen.
Jag känner inte till just järnet i grytor och pannor men jag vet att gjutjärnet i billiga importmaskiner kan vara litet konstigt ibland.
Köper man en gjutjärnspanna som är gjuten på ett bättre gjuteri så motsvarar materialet sannolikt gammaldags tackjärn...... det kan kanske till och med vara renare.
-
Vad som händer om en människa får i sig för mycket järn vet alla som ätit järntabletter ::) . Inte så kul, men lär inte påverka ens livslängd...
-
Precis som redan är sagt så innehåller gjutjärn fritt kol i form av grafit (mikroskopiska grafitflingor). Detta för att kolhalten är högre än vad som kan legeras in i järnet. Och man blir alltid svart om händerna av att hantera så att säga färska gjutjärnsytor.
Det finns dock något som kallas segjärn (eller nodulärt gjutjärn), som dessutom är legerat med en mycket liten aning (några tiondels %) magnesium. Magnesiumet gör att grafiten lägger sig som små kulor istället för flingor i järnet. Jag kan tänka mig att segjärn släpper ifrån sig mindre kol än vad vanligt gjutjärn gör även om kolhalten är densamma. Fördelen med segjärn är att det inte är lika sprött som gammaldags gjutjärn, tål dragpåkänningar bättre osv. Motorblock och andra maskindelar har ofta tillverkats av segjärn på senare år, och det ingår nog mycket segjärn i det gjutjärn som idag tillverkas av omsmält skrot. Så det är inte omöjligt att billigt omsmält gjutjärn idag har mer eller mindre segjärnsegenskaper så att säga på köpet.
Tackjärn är järn som kommer direkt från masugn utan att ha efterbehandlats på något sätt. Det brukar ha ganska ojämn kvalitet, kan innehålla slagg och lite av varje, och duger bara till mycket enkelt gjutgods där man varken ställer krav på hållfasthet, finish eller någonting annat.
Gjutjärn är alltid omsmält, för att skilja bort slagg och annat som man inte vill få med i gjutningen, och inte minst för att man ska få tillfälle att kontrollera kolhalten och justera den om nödvändigt (man tillsätter kol i smältan om kolhalten är för låg, respektive smidesjärnskrot om kolhalten är för hög).
Järnskrot har tagits tillvara för omsmältning åtminstone sedan slutet av 1800-talet.
-
Mycket möjligt att jag är ute på cykelsemester nu men jag har hört något om att tex aluminiumburkar inte får gjutas om till något som skall innehålla matvaraor men det kanske är helt annorlunda med gjutjärn
Min stekpanna brukar jag tippa ur fettet ur sedan ställer jag den på den heta plattan och låter den bli ordentligt varm igen innan jag häller i ett par dl vatten och låter det koka lite innan jag häller bort det vattnet sedan är det bara att lägga i nytt fett när man skall steka nästa gång och några gånger om året stoppar jag den i diskmaskinen så den blir ordentligt ren men den blir ju hopplös att steka i till en början eftersom den är i princip helt fettfri då
-
En gjutjärnsgryta ska ha kvar sin beläggning som blir efter användandet, det är bara den nutida människan som fått för sig att allt ska vara sterilt rengjort i hushållet. Det tar lite tid att skapa den perfekta ytan i ett gjutjärnskärl och den ska man vara rädd om, tex. i en plättlagg som rengjorts rätt behövs nästan inget stekfett, man torkar helt enkelt bara ur laggen med hushållspapper.
När stekytan finns kvar sker en försumbar avfällning från gjutjärnet och risken för att det vidbränner minskar betydligt och som man sa förr, lite skit rensar magen.
-
Mycket möjligt att jag är ute på cykelsemester nu men jag har hört något om att tex aluminiumburkar inte får gjutas om till något som skall innehålla matvaraor men det kanske är helt annorlunda med gjutjärn
Skrotet från pantade aluminiumburkar smälts om och används i första hand till nya burkar. Men ett problem är att om aluminiumsmältan blir förorenad av järn, så fungerar inte processen för att varmpressa aluminiumet till tunnväggiga burkar, så stora delar av det återvunna aluminiumet måste kasseras av den anledningen och användas för andra ändamål där en liten järnhalt inte spelar någon roll. Nu är väl problemet med järnförorening mindre idag än i aluminiumburkarnas barndom, eftersom pantautomaterna har blivit bättre på att sortera bort sånt som inte hör hemma i pantsystemet, och gammaldags stålölburkar är borta sedan många år.
-
Vad som händer om en människa får i sig för mycket järn vet alla som ätit järntabletter ::) . Inte så kul, men lär inte påverka ens livslängd...
Tja jag har också en annan erfarenhet men tror inte den passar här ... :-X
-
Gjutjärnspannorna är nog ingen fara, det är väldigt låga mängder man får i sig.
Jag rengör också mina gjutjärnskärl med att koka upp vatten i dem, men ibland har jag med modern köpemat också haft problem med hårt sot som jag varit tvungen att ta bort med såpa elller diskmedel, det tar ganska lång tid att återställa kärlet efter att man använt diskmedel, men ett gammalt trick är matfett, tex fläskflott eller rapsolja och litet salt, sedan köra runt det medan man steker upp, man får dock upprepa det ett antal gånger innan det blir bra tycker jag, vilket jag tror beror på att microporer i gjutjärnet behöver mättas med fett för att det inte skall suga åt sig mer fett..
Jag har numera slutat att använda olivolja när man hettar upp olja, men kanske är överdrivna rön kring detta, jag tillsätter eventuell olivolja efter stekning så behåller just olivolja sin arom bättre också tycker jag, rapsolja och motsvarande kan man däremot hetta upp mycket mer.
-
Gjutjärnspannorna är nog ingen fara, det är väldigt låga mängder man får i sig.
Jag rengör också mina gjutjärnskärl med att koka upp vatten i dem, men ibland har jag med modern köpemat också haft problem med hårt sot som jag varit tvungen att ta bort med såpa elller diskmedel, det tar ganska lång tid att återställa kärlet efter att man använt diskmedel, men ett gammalt trick är matfett, tex fläskflott eller rapsolja och litet salt, sedan köra runt det medan man steker upp, man får dock upprepa det ett antal gånger innan det blir bra tycker jag, vilket jag tror beror på att microporer i gjutjärnet behöver mättas med fett för att det inte skall suga åt sig mer fett..
Jag har numera slutat att använda olivolja när man hettar upp olja, men kanske är överdrivna rön kring detta, jag tillsätter eventuell olivolja efter stekning så behåller just olivolja sin arom bättre också tycker jag, rapsolja och motsvarande kan man däremot hetta upp mycket mer.
Dina rön avseende olivoljan stämmer bra. När det gäller sånt som bränner fast så är det väldigt ofta så att det är olika sockerarter som bränner fast. Tex steker du bacon så är det mycket socker i sådant.
Det beror på att man får en så snygg stekyta av just socker.
-
Ok, det var något jag läst om just olivolja (som ju annars skall vara nyttigt).
Misstänker som någon skrev i en annan tråd här att det i saker som tex billig falukorv, mm (som jag använder ibland mot bättre vetande när man skall rusa till jobbet och liknande...) också är någon typ av stärkelse (?) som utfyllnad, vilket gör att det bränns fast mer än normalt och bildar en onormalt tjock sothinna och klumpar av sot, inbillar mig att sotkluparna är cancerogena i längden (men hoppas att jag har fel...) så därför försöker jag få bort detta lager.
-
Ok, det var något jag läst om just olivolja (som ju annars skall vara nyttigt).
Misstänker som någon skrev i en annan tråd här att det i saker som tex billig falukorv, mm (som jag använder ibland mot bättre vetande när man skall rusa till jobbet och liknande...) också är någon typ av stärkelse (?) som utfyllnad, vilket gör att det bränns fast mer än normalt och bildar en onormalt tjock sothinna och klumpar av sot, inbillar mig att sotkluparna är cancerogena i längden (men hoppas att jag har fel...) så därför försöker jag få bort detta lager.
Olivoljan förändras till farlig när den hettas upp för mycket, jo det kan säkert stämma att klumparna som egentligen är förkolade födoämnen av det onyttigare slaget är cancerogena. Eller att man med hyffsat stor säkerhet att vid närmare undersökningar finner att din fundering är korrekt.
Att koka bort sådant är faktiskt det smartaste sättet och en viss mekanisk bearbetning då man på det sättet håller porerna stängda i sin lägg.
Ett annat sätt är att när man tillreder sådant så kör man på en lägre temperatur varvid vidbränningen minskar betydligt
-
Min bror lärde mig "slow cooking" förut, jag har också så sakta börjat inse att maten ofta blir bättre om man inte försöker att stressa igenom stekningsmoment och annat...
I det Kinesiska köket använder man vid tillgång på finare råvaror (som är fria från smitta) i stället väldigt hög värme men mycket kort stektid till vissa rätter.
Tror man kan vinna på att kombinera dessa båda, litet svårare på en elspis, men det går...
Misstänker att man ofta gör fel i modern matlagning jämfört med hur en del var tänkt ursprungligen. :)
Olivolja och sådant såsom vi använder den idag är ju också relativt nytt (även om olivolja har importerats länge, men det är ju först på senare tid den börjat rekommenderas i varm matlagning) Jag har försökt att analysera tänket kring Bo Hagströms reportage om Italiensk pizza och min teori är att färska grönsaker och sådant kyler oljan när pizzan gräddas på traditionellt vis där.
Olivolja verkar vara en hel vetenskap där nere på kontinenten, ungefär som fina årgångsviner... Tydligen inte bara olivolja rätt uppoch ned utan massor med olika sorter för olika ändamål...
men nu kanske vi börjar driva från ämnet... :)
-
Min bror lärde mig "slow cooking" förut, jag har också så sakta börjat inse att maten ofta blir bättre om man inte försöker att stressa igenom stekningsmoment och annat...
I det Kinesiska köket använder man vid tillgång på finare råvaror (som är fria från smitta) i stället väldigt hög värme men mycket kort stektid till vissa rätter.
Tror man kan vinna på att kombinera dessa båda, litet svårare på en elspis, men det går...
Misstänker att man ofta gör fel i modern matlagning jämfört med hur en del var tänkt ursprungligen. :)
Olivolja och sådant såsom vi använder den idag är ju också relativt nytt (även om olivolja har importerats länge, men det är ju först på senare tid den börjat rekommenderas i varm matlagning) Jag har försökt att analysera tänket kring Bo Hagströms reportage om Italiensk pizza och min teori är att färska grönsaker och sådant kyler oljan när pizzan gräddas på traditionellt vis där.
Olivolja verkar vara en hel vetenskap där nere på kontinenten, ungefär som fina årgångsviner... Tydligen inte bara olivolja rätt uppoch ned utan massor med olika sorter för olika ändamål...
men nu kanske vi börjar driva från ämnet... :)
Retorik säljer och skapar nya marknader. Daglivs på Kungsholmen (08) har en enorm hylla med Oljor. Stockholmare skall ju ha nåt att snacka om på sina sammankomster.
Vad gäller att bränna fast så fick jag sluta med att steka i cocosfett då jag "inblllar" mig att det bränner fast lättare än nåt annat fett. Jag steker gärna i smör annars i rapsolja. Man skall väl inte steka i olivolja? Oxiderar inte olivoljan på hög värme? Jag använder bara stekpannor i gjutjärn. Det skulle ju kunna bli ett kemiskt förhållande mellan järn och fett som inte sker med andra pannor ?
-
Det som bränner fast i billig falukorv är mycket riktigt stärkelse. I detta fall potatismjöl. Köp Falu på Lidl, so får Du den tillverkad efter tysk recept. Där är det nästintill straffbart att ha pärmjöl i korv.
Jag diskar av princip inte stekpannor. Skrapar loss det som sitter fast och torkar ur med papper. Nästa stekta mat blir so mycket godare om den inte smakar diskmedel. Morsan gjorde so redan och jag har överlevt 72 år, so det kan inte vara fel.
-
Så, min 15:- från konsum duger inte? ;D
Men, Har man tillgång till Tysk korv köper åtminstone jag inte falukorv, korv är ju något de kan, till skillnad mot oss idag... så hade ärligt talat inte tänkt på det... :)
Weisswürst, mm är ju betydligt godare tycker jag personligen.
knöcklan, Jo, vad jag hört skall den hållas under ca 70 grader om jag förstått rätt...
Jag brukar numera bara ringla över en skvätt rumstempererad olja efteråt om man specifikt vill ha olivolja på varm mat, tror det är så man egentligen skall göra...
Kall skall den däremot vara nyttig säger de...
-
Modernt gjutjärn från billigländer är ofta omsmält skrot och då kan det ju innehålla alla möjliga sorters legeringsämnen som råkade följa med i skrotlasset som tippades i masugnen.
Jag känner inte till just järnet i grytor och pannor men jag vet att gjutjärnet i billiga importmaskiner kan vara litet konstigt ibland.
Köper man en gjutjärnspanna som är gjuten på ett bättre gjuteri så motsvarar materialet sannolikt gammaldags tackjärn...... det kan kanske till och med vara renare.
Mycket intressant läsning om järnet här över lag! Tänk vad mycket man inte har en susning om...... Jaha ok......så det finns självklart både bättre och sämre gjuteri(er). Kan tänka mig det. Men om jag nu vill ha "säkert" järn, eller bättre tillverkat utan ev slagg av dålig karaktär vad ska jag då tänka på och hur ska jag veta vilket som bör undvikas? Helst svenskt eller inom EU och undvika typ made in china? Jag antar att gammalt från Husqvarna isf bör vara ok? Hur är det med Kockums gamla emaljerade grytor....är dom ok att använda eller är det mycket konstigheter i emaljen?
-
Nu blev jag också lite orolig. Kan tänkas att jag har alldeles fel?
Så gjorde jag ett litet test med min stekpanna. Jag kokade upp lite vatten i den, lät det svalna.
Sen gjorde jag ett Fe-test, som egentligen skall visa om det finns järn i dricksvattnet.
Och visade testet? Järn förstås! Vilket är helt naturligt.
Det finns förresten en gammal tråd om järnpannor, som innehåller mycket nyttigt.
Gjorde du ett kontrolltest med bara vanligt kranvatten?
-
Mizarog, Weisswurst ja. Lidls är inte alldeles so som en färsk från en slaktare i Bayern. Men åt mig dyger den. Men låt den inte koka, då spricker den. Strax under kokpunkten och minst 10 minuter. Och den medskickade rätta senapen till. Vill Du äte de riktigt traditionellt so köper Du en saltbrezel till. De hos Lidl är fullt jämförbara med originalet. Hör liksom till korvarna. När de kommer i oktober brukar jag köpa 20 förpackningar, so har jag hela året. Jag är ju uppfödd på öl och weisswurst. Deras Falu kostar inte heller so mycket men är god.
Vet Du att falukorvsreceptet kommer från Lyon i Frankrike från början. Den heter Lyoner i Tyskland. Men det var tyska bergsmän som kom till Falun som hade receptet med sig och började tillverkningen där. Det behövdes ju mycket läderremmar i gruvan, so det fanns gott om kött.
-
Mycket intressant läsning om järnet här över lag! Tänk vad mycket man inte har en susning om...... Jaha ok......så det finns självklart både bättre och sämre gjuteri(er). Kan tänka mig det. Men om jag nu vill ha "säkert" järn, eller bättre tillverkat utan ev slagg av dålig karaktär vad ska jag då tänka på och hur ska jag veta vilket som bör undvikas? Helst svenskt eller inom EU och undvika typ made in china? Jag antar att gammalt från Husqvarna isf bör vara ok? Hur är det med Kockums gamla emaljerade grytor....är dom ok att använda eller är det mycket konstigheter i emaljen?
Om du googlar runt lite och söker på risker i samband med användande av de grytor och pannor du funderar över så är det närapå inga larmrapporter som dyker upp.
Det säger mig två saker att trots forskning så har man inte funnit något eller så har man inte forskat på det.
Om man då istället funderar på vad som kommit efteråt så här man larmat många gånger om teflon.
Vad kan man då dra för egen helt ovetenskaplig slutsats av detta?
Jag drar slutsatsen att man har varit och är så pass nyfiken att man forskar i olika material skapar risker i köken.
Man har juh tex satt krav på att grytlappar skall vara testade innan man får sälja dom som grytlappar.
-
Gjorde du ett kontrolltest med bara vanligt kranvatten?
Ja, direkt ur kranen. Vi har ett präktigt järn/mangan-filter, nyligen servat. Vi har labtest-resultat både före och efter: inget järn efter. (Skulle något upplöst järn trots allt lyckas ta sig förbi, fastnar det i avhärdaren som finns sist i filtreringsordningen.)
Slutsatsen blir att vårt kranvatten är järnfritt. När jag kokade lite i min nydiskade och ganska nyköpta järnstekpanna, och Fe-testet färgade det rosa, måste järnet alltså ha kommit från stekpannan.
-
fredde e, tack för tipsen, skall helt klart testas!
("försvarar mig" med att jag försökt vara nyttig ett bra tag nu, så det är dax att ge avkall på renlevnadsvanorna innan man fastnar i dem... ;D )
Köpte på mig en rejäl gammeldags gjutjärnspanna och en ännu tyngre plättlagg förut på röda korset, så nu skall de invigas! 8)
-
Efter 40 bast som kock och kökschef, så säger jag att gjutjärn är tveklöst det bästa att tillaga middagen i och det svarta är endast sot...däremot bör man aldrig använda aluminium...
När du ex.vis gräddat plättar, så ge f-n i att diska den och använd aldrig fettlösande medel utan låt den stå i stekfettet, som bara är att spola ur med varmt vatten...enkelt
Skickat från min iPad med Alternativ.nu
-
Nej, man ska inte spola ur. Man ska torka ur så mycket som det går med hushållspapper.
-
En sak att tänka på är när ni torkar ur pannan, vad använder ni för papper? Som ni säkert märkt lossnar det små bitar av pappret när man drar i pannan och korvar sig.
Idag innehåller de flesta toa och hushålls rullar en viss del returfiber.
Och ni vet ju själva hur det ser ut i "papper" kontainern på ÅVC, alltid är det nån jävel som slänger sin plast där.
Den skiten finns i de små papperskorvarna och brinner upp i pannan och lämnar äcklig plast efter sig.
Så skölj noga efter ni papprat pannan om ni köper billigt toapapper.
-
En sak att tänka på är när ni torkar ur pannan, vad använder ni för papper? Som ni säkert märkt lossnar det små bitar av pappret när man drar i pannan och korvar sig.
Idag innehåller de flesta toa och hushålls rullar en viss del returfiber.
Och ni vet ju själva hur det ser ut i "papper" kontainern på ÅVC, alltid är det nån jävel som slänger sin plast där.
Den skiten finns i de små papperskorvarna och brinner upp i pannan och lämnar äcklig plast efter sig.
Så skölj noga efter ni papprat pannan om ni köper billigt toapapper.
Förpackningsplast brukar vara gjord av polyeten och den är inte farlig att elda. Det är värre med tex. PVC som innehåller mjukgörare och klor, den skall helst inte eldas. Fast jag vet ju iofs inte vad det är för plast som brukar hamna bland returpappen?
-
När ni snackar återvinning, så kom jag på en rolig sak.
När de började ställa upp behållare på vissa platser, så var det 7 st utanför ICA
Jag var där med en kompis och en gubbe började prata med honom om hur bra det var med återvinning.
Min kompis höll med och pekade på behållarna och sa.
En för varje veckodag, måndag, tisdag och så vidare.
Gubben blev skogstokig på min kompis.
-
Numera har returpappersbruken bra utrustning för att sortera bort plast ur det återvunna papperet. Till skillnad från hur det var för 25-30 år sedan då det nästan var spöstraff på att skicka med fönsterkuvert i annan pappersåtervinning, och pappersbruken hade gubbar som avsynade lasten på bilarna som kom med returpapper, bilar som kom med lass som det uppenbarligen fanns plast i fick vända om utan att lossa.
Numera sägs det ju officiellt inom förpackningsinsamlingen att en förpackning som består av både plast och papper (t ex ett bregottpaket) inte behöver separeras innan man lägger den i återvinning, det som avgör om den ska hamna i plast- eller pappersåtervinning är vilket material som dominerar i den.
Mycket förpackningspapper, t ex i mjölkpaket, är ju dessutom plastbelagt (polyeten) på ena sidan.
För att återgå till trådens ämne, så brukar jag diska gjutjärnsstekpannor om det rör sig om en mycket ohygienisk gammal stekpanna (t ex om den har legat i ett uthus länge med fritt tillträde för råttor och fåglar). Ett annat fall är om man har sanerat en anskrämlig panna med mycket rost och fastbrända tjocka kolavlagringar genom att t ex sandblästra eller köra med roterande stålborste, då är det bra med en grundlig diskning för att få bort rester av blästersand, mineralolja från stålborsten mm. Sen får man förstås steka in pannan på nytt.
-
Jag diskar pannan då det behövs, tycker inte diskmedlet tar på den polymeriserade ytan. Ska återfettas igen efter tvättning bara. Gnider in lite olja.
-
Numera har returpappersbruken bra utrustning för att sortera bort plast ur det återvunna papperet. Till skillnad från hur det var för 25-30 år sedan då det nästan var spöstraff på att skicka med fönsterkuvert i annan pappersåtervinning, och pappersbruken hade gubbar som avsynade lasten på bilarna som kom med returpapper, bilar som kom med lass som det uppenbarligen fanns plast i fick vända om utan att lossa.
Numera sägs det ju officiellt inom förpackningsinsamlingen att en förpackning som består av både plast och papper (t ex ett bregottpaket) inte behöver separeras innan man lägger den i återvinning, det som avgör om den ska hamna i plast- eller pappersåtervinning är vilket material som dominerar i den.
Mycket förpackningspapper, t ex i mjölkpaket, är ju dessutom plastbelagt (polyeten) på ena sidan.
För att återgå till trådens ämne, så brukar jag diska gjutjärnsstekpannor om det rör sig om en mycket ohygienisk gammal stekpanna (t ex om den har legat i ett uthus länge med fritt tillträde för råttor och fåglar). Ett annat fall är om man har sanerat en anskrämlig panna med mycket rost och fastbrända tjocka kolavlagringar genom att t ex sandblästra eller köra med roterande stålborste, då är det bra med en grundlig diskning för att få bort rester av blästersand, mineralolja från stålborsten mm. Sen får man förstås steka in pannan på nytt.
Helt galet art blästra ur en stek panna eller gryta bättre att hälla på ättika för att lösa upp . Räcker inte det så kan man fortsätta att koka ur pannan med vatten och ättika.
-
Jag använde stålborste och vinkelslip då jag renoverade min gamla husqvarna panna.
-
Jag använde stålborste och vinkelslip då jag renoverade min gamla husqvarna panna.
Sål borste är ok det ger inga porer som blästring gör.
-
Sål borste är ok det ger inga porer som blästring gör.
Om man blästrar med bakpulver eller nåt annat som de använder till ömtåliga material då?
-
Om man blästrar med bakpulver eller nåt annat som de använder till ömtåliga material då?
Bak pulver lär nog inte göra någon nytta i det sammantaget . Bättre att lösa upp det i vatten som man sen häller i stek pannan eller grytan .
-
Bak pulver lär nog inte göra någon nytta i det sammantaget . Bättre att lösa upp det i vatten som man sen häller i stek pannan eller grytan .
Om upplösning inte funkar, för de är så misskötta och vill nöta bort istället.
Funkar det då med bakpulver eller nåt annat blästermedel, för ömtåliga saker?
-
Om upplösning inte funkar, för de är så misskötta och vill nöta bort istället.
Funkar det då med bakpulver eller nåt annat blästermedel, för ömtåliga saker?
Vet ej tror mer på att slipa bort i så fall då blästring gör för stor skada vad ja sett .
-
Vet ej tror mer på att slipa bort i så fall då blästring gör för stor skada vad ja sett .
På aluminium blir det mer åverkan av slipning än blästring och gjutjärn borde vara tåligare än aluminium.
-
Helt galet art blästra ur en stek panna eller gryta bättre att hälla på ättika för att lösa upp . Räcker inte det så kan man fortsätta att koka ur pannan med vatten och ättika.
Nope. Här blev det bakåfram redigt :P ...
Syror (t ex ättika) löser proteiner, och det är som regel inte proteinerna som är problemen när ett gjutjärnskärl börjar bli sunkigt, utan fettet. Och baser löser fett. Lut eller någon typ av soda funkar. Lägg kärlet i en balja med kokhett vatten och målarsoda, och låt det ligga över natten.
-
Och tjocka förkolnade avlagringar löses varken av syror eller baser utan det är bara mekanisk bearbetning - blästring, slipning eller stålborstning - som biter på dem.
Om det går bra att t ex sandblästra ett gjutjärnstopplock till en bilmotor, varför skulle det då inte gå för sig att sandblästra en stekpanna av gjutjärn? Den har ju säkert redan sandblästrats en gång på fabriken för att få bort glödskal, fastbrända formsandrester mm, så då ska väl en eller ett par ytterligare sandblästringar under pannans livslängd varken göra till eller från.
Det är märkligt att så många har glömt bort allt de fick lära sig på högstadiets kemilektioner om syror, baser och vad de har för egenskaper.
-
Och tjocka förkolnade avlagringar löses varken av syror eller baser utan det är bara mekanisk bearbetning - blästring, slipning eller stålborstning - som biter på dem.
Om det går bra att t ex sandblästra ett gjutjärnstopplock till en bilmotor, varför skulle det då inte gå för sig att sandblästra en stekpanna av gjutjärn? Den har ju säkert redan sandblästrats en gång på fabriken för att få bort glödskal, fastbrända formsandrester mm, så då ska väl en eller ett par ytterligare sandblästringar under pannans livslängd varken göra till eller från.
Det är märkligt att så många har glömt bort allt de fick lära sig på högstadiets kemilektioner om syror, baser och vad de har för egenskaper.
Det är föga förvånande att man glömmer bort sådana kunskaper, om man inte upplever att man behöver dom så försvinner dom.
Avseende blästring så finns det många olika metoder att blästra med idag.
Det innebär att man väljer vilket medium man vill använda i förhållande till det de krav man ställer på resultatet.
Vill man fullständigt undvika skador på metallen så använder man laserblästring. Inte så vanligt ännu men det kommer.
-
Jajamen, det går att sandblästra kokkärl av gjutjärn*! Min far brukar göra det då och då, för precis som torbjorn säger biter inte basiska ämnen på fastbrända och förkolnade beläggningar.
*fast inte om de är emaljerade väl, ex.vis stekgrytor, det lär gå rätt illa åt emaljen om inte den som blästrar är pricksäker.
-
Jajamen, det går att sandblästra kokkärl av gjutjärn*! Min far brukar göra det då och då, för precis som torbjorn säger biter inte basiska ämnen på fastbrända och förkolnade beläggningar.
*fast inte om de är emaljerade väl, ex.vis stekgrytor, det lär gå rätt illa åt emaljen om inte den som blästrar är pricksäker.
Precis, man blästrar ju inte emaljerade ytor. Om det är ett föremål som är delvis emaljerat och där man vill blästra de fria gjutjärnsytorna så kan man maskera emaljen med något som sandblästern inte biter på, t ex vävtejp (gaffatejp).
-
Har en gjutjärnspanna som är full med sot. Har ställt den på spisen på full värme ich det släpper lite sot. Har borstat med stålborste och det har släppt lite till. Funderar nu på att ställa den på grillen. Hur ska man egentligen göra?(https://uploads.tapatalk-cdn.com/20190126/1fa02b92fc257e463d4fea8cd6426608.jpg)
Skickat från min SM-G950F via Tapatalk
-
Om den inte är emaljerad utan det är bar gjutjärnsyta överallt, så är ett tips att leta rätt på någon som har en självrengörande "pyrolysugn" i köket. Skruva loss handtaget och eventuella andra värmekänsliga saker från stekpannan, ställ in den i ugnen och kör ett pyrolysprogram. Efter pyrolysen kan du räkna med att allt sot och annat organiskt material är bortbränt, så det är bara "gjuthud", rost och glödskal kvar. Och de sakerna brukar en stålborste ta bra på.
Tänk på att för att stålborsten verkligen ska fungera bra, så måste både den och det man ska borsta rent vara helt fritt från olja och fett. Det kan vara idé att t ex koka stålborsten i maskindiskmedelslösning och skölja den med vatten först, om den ska ta riktigt bra.
När du är klar med grovsaneringen så måste stekpannan förstås stekas in på nytt, precis som en ny gjutjärnspanna.
-
Handtaget går inte ta lös...så jag funderar på att ställa den på grillen med en blöt handduk runt trähandtaget...(https://uploads.tapatalk-cdn.com/20190126/c0481622bdeb57ad892dc5e8ef60083e.jpg)(https://uploads.tapatalk-cdn.com/20190126/531e507400e4e55c725d76de863deb8f.jpg)
Skickat från min SM-G950F via Tapatalk
-
Är det inte en gängad järnstång som går genom handtaget? Prova att ta i ordentligt och vrida moturs, och se om det släpper.
-
Tar i så det knakar i träät. Den rubbas ingenting...
Skickat från min SM-G950F via Tapatalk
-
Märket.. nån som har en likadan? Skulle kunna ta fram rondellen och sandpappra eländet...(https://uploads.tapatalk-cdn.com/20190126/2312f1a53aac5c9f9661e48559441090.jpg)
Skickat från min SM-G950F via Tapatalk
-
Märket.. nån som har en likadan? Skulle kunna ta fram rondellen och sandpappra eländet...(https://uploads.tapatalk-cdn.com/20190126/2312f1a53aac5c9f9661e48559441090.jpg)
Skickat från min SM-G950F via Tapatalk
Känt märke som står för bättre kvalisort.
När jag läser bakåt i tråden så förordar man andra slipmetoder än blästring o s v som kan lämna kvar sandkorn i porer.
Har själv med framgång rengjort stekjärn av gjutjärn med ståltrådstrissa på skruvdragaren (vanlig borrmaskin funkar också). Den jobbar bättre i rundade kanter där stålborsten inte kommer åt så bra.
Trähandtaget: jag hade letat rätt på ett skruvstycke, lindat tyg runt handtaget för undvika märken från käftarna, spännt fast och vridit på järnet.
-
Har alltid lärt mig att syror är det bästa, så har låtit mina stå med (eller i) t.ex. vinäger några timmar/över natten, sedan skrubbat bort all gegga med stålull.
-
Har alltid lärt mig att syror är det bästa, så har låtit mina stå med (eller i) t.ex. vinäger några timmar/över natten, sedan skrubbat bort all gegga med stålull.
Funkar det på liknande fastbränt sot? Det går verkligen inte med stålborste längre.
Skickat från min SM-G950F via Tapatalk
-
om du värmer upp pannan och fettar in, skurar sedan repetera så några gånger tills den inte släpper mer sot?
Skickat från min SM-G950F via Tapatalk
-
om du värmer upp pannan och fettar in, skurar sedan repetera så några gånger tills den inte släpper mer sot?
Skickat från min SM-G950F via Tapatalk
Håller med om detta förfarande. Och lite sot blir det alltid i en gjutjärnspanna. Min ena panna har använts i stort sett dagligen i 45 år.
-
Konstigt vilka problem folk har med gjutjärnspannor,stekpannor alltså, väl? Jag har alltid använt sådana, alltså sen jag fick eget hushåll för så där 55 år sedan. Och växt upp med sådana - fanns ej annat på 1940-50talet.
Jag märker aldrig något sot - att saker kan bränna vid och fastna kallar jag inte sot. Sen har vi inga särskilda rutiner vid disken utan kör med diskborste och handdiskmedel precis som min mamma gjorde. (Aldrig diskmaskin) Får ingen rost eller beläggning utan det ser bara bra ut. Den lilla som används oftast (dagligen) ser bäst ut. Den är minst 50 år gammal. De två större kan möjligen få en rostfläck ibland, liksom de två gjutjärnsgrytorna som sällan används. I så fall fuktar jag lite hushållspapper och kör runt för att få bort rosten före användning. Om lite skulle bli kvar har inte bekymrat mig.
Min pappa hävdade visserligen att gjutjärn bara skulle torkas ur med hushållspapper så att fettet fanns kvar, men han var sällan i köket. Å andra sidan sa min mamma ofta att en väl instekt stekpanna av gjutjärn var det bästa man kunde få i bröllopspresent.
Alltså, jag har ett långvarigt, okomplicerat, och positivt förhållande till gjutjärnspannor.
-
Ja, en gjutjärnspanna är svår att förstöra. Här är det nog bara jag som är något så när rädd om stekpannor, kastruller och grytor. Frun har en förmåga att slå på spisen på fullt och se om de kan smälta ::) Och de gånger dottern bryr sig om att diska så blir det fullständigt smörjtorrt. Så teflon och även keramik har kort livslängd här, men gjutjärnet är bara att fetta in igen.
Jag brukar dra in lite fett i pannan efter disk. Och jag använder inte diskmedel.
-
Skulle aldrig någonsin vilja laga mat i teflonpannor eller liknande produkter. Gjutjärn och rostfritt, ugnsfast glas och porslin är vad som gäller här.
-
Funkar det på liknande fastbränt sot? Det går verkligen inte med stålborste längre.
Skickat från min SM-G950F via Tapatalk
Syror löser rost (och för den delen, om de får tillräckligt med tid på sig, gjutjärnet självt). Riktigt fastbränt sot består ju av i stort sett rent kol, och det är praktiskt tagit olösligt vare sig i syror eller baser. Om det är flottigt sot som innehåller en del fett som ännu inte har koksat, så kan starkt alkaliska saker (lut) kanske fungera. Men riktigt torra och fastbrända kolavlagringar går det alltså bara att bränna bort (eller ge sig på med stålborstar eller liknande).
Kom ihåg, som sagt tidigare, att en stålborste som är flottig inte "biter" alls. Den måste vara helt torr och fri från sånt som kan fungera som smörjmedel, om den ska ta bra.
I riktigt svåra fall så tar roterande stålborstar med grövre tråd, som man sätter i vinkelslip, bättre än de tunntrådiga borstar man kör i borrmaskin. T ex https://www.swedol.se/skivborste-100-mmvt-2328.html (https://www.swedol.se/skivborste-100-mmvt-2328.html) . Det finns billigare liknande stålborstar på Jula och Biltema, men de är inte bra. Julas stålborstar är så obalanserade att man knappt kan hålla i vinkelslipen, i Biltemas sitter ståltrådarna inte fast utan åker iväg åt alla håll.
-
Alltså jag har själv använt gjutjärn gryta/panna i många år. Denna har jag då fått. Den var full med fastbränt sot. Visst hade jag kunnat fortsätta steka i den men nu vill jag inte det.
Skickat från min SM-G950F via Tapatalk
-
Konstigt vilka problem folk har med gjutjärnspannor,stekpannor alltså, väl?
Jag märker aldrig något sot - att saker kan bränna vanvändning. Om lite skulle bli kvar har inte bekymrat mig.
Alltså, jag har ett långvarigt, okomplicerat, och positivt förhållande till gjutjärnspannor.
Låter som du är en sansad person som INTE steker mat som Ensamhet iakttagit att andra gör, och som jag själv gissar att 75 % av befolkningen gör: matlagaren lägger fett och mat i järnet, ställer värmen på högsta, går ifrån o gör ngt annat. När det börjar storfräsa och lukta småbrännt från spisen går man tillbaka o sänker värmen. Efter ett 1 eller 2 år så är järnets yta rätt så kass. Matlagaren beklagar sig för omgivningen hur dåliga gjutjärns pannor är, köper ett teflon som visserligen tål vidbränning bättre men som kroknar efter 1-2 år.
Tidsvinsten på att starta stekningen på högsta värmen kan inte vara stor. 60 sekunder? 80sekunder? jämfört med att starta på 3:an eller 4:an. Med lägre startvärme får du en bättre stekyta på maten, den blir bättre tillagad. Och ditt gjutjärn varar i 40 år eller längre.
Längre tillbaks i tiden hade man kanske inte så brått i matlagningen. Inga Tv-serier att passa efter kvällsmaten. Stekjärn och andra husgeråd var inte självklart billiga som idag. När man satte bo efter att ha flyttat hemifrån eller gift sig så var husgeråden man skaffade sig avsedda att räcka hela livet.
-
De största utmaningarna när det gäller stekpannesanering, har man när det gäller att rädda begagnade pannor som har använts av kanske mindre nogräknade personer. T ex soprumsfynd, ärvda pannor eller liknande.
-
Alltså jag har själv använt gjutjärn gryta/panna i många år. Denna har jag då fått. Den var full med fastbränt sot. Visst hade jag kunnat fortsätta steka i den men nu vill jag inte det.
Skickat från min SM-G950F via Tapatalk
Men om du ställer den med olja eller fett i på låg värme ett tag och sedan stänger av värmen och låter den dra in fettet i järnet, för att återupprepa denna procedur ett par gånger till, så borde även de envisaste flagorna lossa. Gno runt med grov stålull (ser ut som svarvspån) om det behövs.
-
Men om du ställer den med olja eller fett i på låg värme ett tag och sedan stänger av värmen och låter den dra in fettet i järnet, för att återupprepa denna procedur ett par gånger till, så borde även de envisaste flagorna lossa. Gno runt med grov stålull (ser ut som svarvspån) om det behövs.
Det fungerar inte om det är riktigt fastbrända och kompakta avlagringar. Om "fett-knepet" ska lyckas, så måste sotet/kolet vara så poröst att fett eller olja kan tränga in i det.
-
Tycker pannan på bilderna ser helt renborstad ut. Även på kanterna blir det ju avlagringar rätt snabbt om en inte gör rent med jämna mellanrum och även utsidan ser jättebra ut.
Hetta upp pannan så mycket det går, skölj och borsta ur den skållheta pannan i hett vatten med eller utan diskmedel, torka den sen på plattan och använd ren matolja när du börjar steka i den, eller i vart fall inte margarin/smör som innehåller mjölkprodukt.
-
Jag vill påstå att blästring kan vara ett bra alternativ, idag finns det så många olika sätt att blästra på med olika sorters blästermedel.
Något borde passa till att blästra gjutjärnspannor med.
Sett de som blästrar bort färg på bilar utan att glas och gummi blivit skadat.
Aluminium som bara är att polera efter blästring, så att det blir slätt och blankt som en spegel.
Färgen från träfasader mm.
-
Det fungerar inte om det är riktigt fastbrända och kompakta avlagringar. Om "fett-knepet" ska lyckas, så måste sotet/kolet vara så poröst att fett eller olja kan tränga in i det.
Gjutjärnet är ju poröst, så nog kryper varmt fett in i metallen efter ett tag. Gnor du sedan med stålullen så släpper nog sotet. Annars är det bara att värma på igen.
Eller så konkurrerar du ut marknadens bättre limmer med de fastbrända avlagringarna ;D
-
Normalt är gjutjärn inte poröst utan snarare perfekt gastätt. Det kan bli enstaka porösa ställen i samband med gjutfel (t ex gasutveckling från gjutformen), men sådant ska normalt upptäckas vid avsyningen och medföra att gjutgodset kasseras.
-
Gastät i en normal godstjocklek, men inte porfri i ytan. En högblankpolerad gjutjärnsdetalj är nog ovanlig.
-
Funkar det på liknande fastbränt sot? Det går verkligen inte med stålborste längre.
Skickat från min SM-G950F via Tapatalk
Har visserligen kört i ugnen på nästan full värme först, gör de förkolnade resterna rätt luckra. Men har använt ättika både för fastbränd mat i kastruller och för gjutjärnspannor, och det har funkat fint.
-
Har visserligen kört i ugnen på nästan full värme först, gör de förkolnade resterna rätt luckra. Men har använt ättika både för fastbränd mat i kastruller och för gjutjärnspannor, och det har funkat fint.
Ska nog prova med ättika. Fick tag på en borrmaskin med ståltrådstrissa. Så jag fick bort lite mer sot.
Skickat från min SM-G950F via Tapatalk
-
1: Lägg i en diskmaskins tablett, koka upp med vatten, lägg på ett lock.
Ex- tallrik, låt den stå över natten.
Diska ur, skölj med kranvatten. om inte allt sot är borta .
Börja om på ruta 1.
OBS: Blanda inte rengöringsmedel.
Olja in.
-
Alkaliska (och möjligen sura eller enzymbaserade) medel som t ex maskindiskmedel fungerar på sot som inte är mer hopbränt än att det fortfarande finns kvar litegrann fettsyror och annat som har en chans att kunna lösas av någonting alkaliskt.
Men fullkomligt hårdbränt sot finns det inte kvar några lösliga ämnen i längre, det är i stort sett bara kol. Och sådant är som sagt - och rimligtvis känt från kemilektionerna på högstadiet - praktiskt taget helt olösligt på kemisk väg. Det återstår bara att bränna bort (pyrolys) eller ge sig på det med mekanisk bearbetning.
-
Alkaliska (och möjligen sura eller enzymbaserade) medel som t ex maskindiskmedel fungerar på sot som inte är mer hopbränt än att det fortfarande finns kvar litegrann fettsyror och annat som har en chans att kunna lösas av någonting alkaliskt.
Men fullkomligt hårdbränt sot finns det inte kvar några lösliga ämnen i längre, det är i stort sett bara kol. Och sådant är som sagt - och rimligtvis känt från kemilektionerna på högstadiet - praktiskt taget helt olösligt på kemisk väg. Det återstår bara att bränna bort (pyrolys) eller ge sig på det med mekanisk bearbetning.
Jag brukar ställa gjutjärnspanna/ järn på spisen med vanligt vatten i och låsta det koka.
Då är det ganska lätt att få bort sådant som bränt fast.
Detta då fetter och sådan lyft bort av vattnet och lämnar tomrum, i vissa fall kan tom syret i vattnet expandera när det letat sig ner i småsprickorna att dessa vidgas.
-
Jag har en gjutjärnsgryta och stekpannor som släpper ifrån sig. Har lärt mig att inte diska gjutjärn i diskmedel utan vbara varmt vatten. Vilket jag gör. Torkar och smörjer in med olja. Men när jag torkar bort överflödigt fett med hushållspapper så blir det en rejäl svart beläggning som följer med. Även från min stekpanna!? Nu undrar jag vad detta är och om det verkligen är så "hälsosamt" att använda just gjutjärn? Eller beror det på materialet? Är det någon sämre typ av gjutjärn? Giftigt? Farligt? Eller ska man diska med diskmedel? Gör jag fel? Varför blir det svart och sotigt när man torkar? Känns inte så bra eftersom jag antar att detta också kommer ut i maten som tillagas i detta? Är det någon som vet och har koll på detta? Är det normalt att gjutjärnet släpper ifrån sig "sot"? Eller är det smuts/avlagring? Ska man INTE fetta efteråt kanske!?
Själv diskar jag ut med hett vatten, återfettar då och då samt rengör/gnor/skrubbar både in och utvändigt med salt med jämna mellanrum. Så lärde min mor mig. Har haft min panna och gryta i snart 35 år så det har funkat bra.[emoji4]
-
Man kan skrubba hårdhänt utan vatten, men med olja, ev. med sockerbitar, om en järngryta känns ofräsch. Sen diska med vatten som vanligt.
-
Nu pratar vi ju om två olika saker här. Å ena sidan "färska", inte alltför allvarliga fastbränningar. Och å andra sidan att få rent från gamla, mycket hårt fastbrända avlagringar, typ en stekpanna som har varit vanskött i många år.
-
Alkaliska (och möjligen sura eller enzymbaserade) medel som t ex maskindiskmedel fungerar på sot som inte är mer hopbränt än att det fortfarande finns kvar litegrann fettsyror och annat som har en chans att kunna lösas av någonting alkaliskt.
Men fullkomligt hårdbränt sot finns det inte kvar några lösliga ämnen i längre, det är i stort sett bara kol. Och sådant är som sagt - och rimligtvis känt från kemilektionerna på högstadiet - praktiskt taget helt olösligt på kemisk väg. Det återstår bara att bränna bort (pyrolys) eller ge sig på det med mekanisk bearbetning.
Kära Torbjörn j
-just den kemilektionen på högstadiet hånglade jag nog upp någon.... :o ;)
Om vi nu ska ha en raljerande ton ::)
Så har rätt, hårt sot löses inte upp men det blir mjukt.
TIDxKONCENATIONxTEMPERATUR fixar biffen..;).
Ett stämjärn brukar jag använda alt dockar till Högtryckstvätten. 8)
Här finns så många råd så vi borde ha de renaste gjutjärns pannorna i Sverige. :)
Oftast som någon redan har nämnt, bara varmt vattnet som kokar på plattan av efter värmen,ev diskmedel.
Grövre metoder till Loppis fynd Yess