Tvättlinor av plast är mest skräp. De tål inte ens solljuset, utan vittrar sönder på 2 år ungefär. Inte att undra på, om de är tillverkade av polypropen (= polypropylen) som inte är UV-beständigt.
Linor av flätat polyester kan hålla lite bättre, men de går inte att torka av: med tiden blir de ofantligt smutsiga, vilket smittar av sig på tvätten.
För inte alls länge sedan var tvättlinor gjorda av PVC-plast. De hade en kärna av polyester, metallvajer eller båda delarna. De höll i minst 20 år.
Någonstans på vägen slog det slint: Nu finns det polypropen-tvättlinor, där företaget på förpackningen stolt förkunnar att de är ”tillverkade utan PVC”. Billiga är de också. Orsaken kan jag bara gissa mig till: något slags miljöhänsyn och en idé om att PP och PE-plasterna skulle vara mindre skadliga för miljön. Och så finns det okunniga inköpare överallt. Det gäller också att sälja så mycket som möjligt av allting.
Miljön går i alla fall back: en kvalitets-lina håller lika länge som 10 skräplinor! Vad det betyder för miljön är lätt att räkna ut.
Nu har jag köpt en lina av PVC, med en kärna av polyester och metalltråd. Den fanns på avdelningen för båttillbehör, bland rep och schacklar (!), på ett varuhus med finskt namn. Den kostade därefter.
Att byta lina på en torkvinda tar 2 timmar. Jag gjorde det igen, av respekt för miljön.
Men hur gör alla andra?
