så här svarade Hav och vattenmyndigheten på min från (vilka är miniminivåerna för ett BDT-avlopp utanför stadsplanerat omr?)
Svar:
Hej Robert,
rekommendationerna för hur mycket avloppsvattenvatten från små avloppsanläggningar ska renas i finns i de allmänna råden HVMFS 2016:17,
https://www.havochvatten.se/download/18.1d58828a15f50337fd4466c4/1509021275331/HVMFS-2016-17-ev.pdfDär står det även under rubriken Kommentar till reduktionskraven, "BDT-vatten Om urin eller fekalier tas om hand utan utsläpp (t.ex. urinsorterande torrtoalett) kan motsvarande skyddsnivå räknat som utsläpp per person klaras med mindre rening än vad som krävs för ett osorterat avlopp. Myndigheten bör då inte utan att det är motiverat av omständigheterna i det enskilda fallet efterfråga den angivna procentuella reduktionen för enbart BDT-vattnet. Observera dock att även en anordning för enbart BDT-vatten bör kunna uppfylla erforderlig skyddsnivå med avseende på hälsoskydd."
Hur mycket avloppsvattnet behöver renas bedöms i det enskilda fallet av kommunen och beror t.ex. på närliggande brunnar, hur tätbebyggt området är och närhet till badplats.
Med vänlig hälsning
Åsa Gunnarsson
Utredare
Enheten för miljöprövning och miljötillsyn
Delsvar 2
Hur mycket behöver avloppsvatten från bad, disk och tvätt renas?
Avloppsvatten från ett hushåll består normalt av toalettavloppsvatten och bad-, disk- och tvättavloppsvatten (BDT). Toalettavloppsvattnet innehåller mycket näring och smittämnen men relativt lite vatten. BDT-avloppsvattnet innehåller lite näring och lite smittämnen men mycket organiskt material och vatten. Risken för smittspridning genom kontakt med BDT-avloppsvatten är mellan 100-1 000 gånger mindre jämfört med toalettavloppsvatten.
En bedömning av vilken rening som krävs ska alltid göras i det enskilda fallet, då det är lokala förutsättningar som påverkar vilka skyddsåtgärder som krävs för att minimera risken för olägenheter för människors hälsa och miljön. En BDT-avloppsanläggning bör kunna bryta ned organiskt material, reducera bakterier och motverka luktolägenheter. Kraven ska som alltid vara ekonomiskt rimliga i förhållande till risken samt nyttan för hälsan och miljön.
En utgångspunkt för vilka krav som kan ställas för en avloppsanläggning är Havs- och vattenmyndighetens allmänna råd om små avloppsanordningar för hushållsspillvatten (HVMFS 2016:17). Råden är inte juridiskt bindande och det kan naturligtvis finnas lokala förhållanden eller omständigheter som möjliggör avsteg i enskilda ärenden. Prövningsmyndigheten ska bedöma hushållets totala utsläpp.
Om toalettavfallet tas om hand utan utsläpp så har ungefär 90 % av kvävet, 90 % av fosforn och 40 % av BOD:n avskilts från avloppsvattnet jämfört med om toalettavloppsvatten skulle ha släppts ut. En hög reduktion av smittämnen har också uppnåtts. För att uppnå samma procentuella reduktion för en BDT-avloppsanläggning som för en anläggning där allt avloppsvatten är påkopplat behöver BDT-avloppsvattnet renas till 80 % enbart med avseende på BOD. En anläggning för enbart BDT-avloppsvatten ska också kunna uppfylla erforderlig skyddsnivå med avseende på hälsoskydd.
Enligt Hav:s allmänna råd bör den dimensionerande belastningen för ett hushåll grunda sig på ett antagande om lägst fem pe och åretruntboende om det inte finns starka skäl mot detta. Det finns alltså möjlighet för den kommunala nämnden att vid krav på dimensionering i det enskilda fallet ta hänsyn till fastighetens standard med avseende på VA-installationer, vattenförbrukning, och så vidare.
