Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  "Nu börjar jag bli uppgiven", inte längre!  (läst 8274 gånger)

i myllan

  • Inlägg: 17
    • Småland
SV: Nu börjar jag bli uppgiven
« Svar #20 skrivet: 04 mar-11 kl 08:52 »
Inavel har absolut inget med detta att göra enligt min mening.    Det är en myt.   Dom/lammen vet inte att det är en kusin.  Friska djur paras/betäcks med friska djur= Friska djur.   Friska Djur från egna gården avlas med syskon bröder systrar har jag bara fått friskare DOCK mindre ungar. Men det kan bero på att små är gulligt att behålla  :-[ ska bättra mig där Men V*F*  Här betäck´s bara 3-4 lamm av 25 och då rymmar tackor till våra lammsäkra sommarhagar Behöver enbart 6-7 lammungar till vår familj och har ENBART hem slakt.
Kromosoner eller andra faktorer kan jag inte yttra mig om lika lite som hur det blev att det mänskliga barnet får ADHL. Efter som det visat sig vi bor grannsocknes med Trådskaparen tog nyfikenheten överhand (naturligt vis  o:)  är väll gotlänning inget skvaller ska förbi ses)
Detta lammet är helt normalt  Så lilla Ida ...  ;D jag förväntar mig i Amerikansk stil din första dotter ska ha mitt namn     

                            MvH Coket

Ps . Och då hela namnet  ;D annars kan de kvitta D.S

Vad lammen vet eller inte vet har ingen betydelse för hur generna påverkar avel, det är allt mer komplicerat än så.

Nemi

  • Inlägg: 189
    • Gotland
SV: "Nu börjar jag bli uppgiven", inte längre!
« Svar #21 skrivet: 05 mar-11 kl 19:10 »
Hej. Vill bara säga, innan spekulationerna blir ännu värre än vad jag själv må ha bidragit till - att pratet kring inavel bör kanske starta under en ny tråd. Vore faktiskt intressant läsning. Vad är inavel och hur påverkas avkommorna av eventuell sådan. Men i fallet med min lilla tacka vill jag bara säga att det inte finns tillstymmelse till detta.

Jag har varit rejält orolig, det kan jag inte sticka under stol med - men antagligen är det jag som själv dragit igång också en oro hos bonden ifråga. Jag har varit på honom ifrån den dagen min första lammfödsel skedde här i slutet av maj förra året (har de inte diarré, ska jag ge vätska, nu linkar någon tror jag...).  Jag är lika nojjig med mina lamm, som jag är med mina hundar och katter. Nej helt fel - jag är mycket mer nojjig för lammen/fåren - då det är ett nytt djurslag jag inte kan. Jag läser och läser och söker information - och då det inte finns info - som med tackans nedkissade bakben - ja, då kanske jag drar lite höga växlar. Det kommer jag säkerligen fortsätta med eftersom de är mig så kära! Kram till er alla!

Månskenslammbonde på världens vackraste ö; Gotland.
Här bor jag med mina två härliga blandrashundar, fyra katter och sex Gotländska pälsfår; Saga, Ida, Greta, Klara, Ellen och Aina.


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

455 gäster, 2 användare (2 dolda)

* Forum

* Om tidningen Åter



- Har tidigare prenumererat. Var så nöjd att jag gav bort en prenumeration. Nu gör jag det igen. En jättebra present tycker jag!
/Margareta Mattsson

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser