Innan man började med tryckimpregnering av telefonstolpar, så brukade man bränna stolparna på en halvmeters längd vid jordbandet, och ansåg att det ökade livslängden så pass att det var mödan värt.
Att slå in en kopparspik är väl lite grann av ett halvdant förstadium till modern tryckimpregnering med koppar (eller förr i tiden arsenik) -salter. I tele- och eldistributionsvärlden brukar man kalla sådana (gröna) stolpar "saltstolpar".
När en impregnerad stolpe väl börjar ruttna, så blir en saltstolpe först angripen på ytan medan kärnan håller sig frisk längre, kreosotstolpar är tvärt om, där ruttnar kärnan bort så stolpen blir ihålig men ytan är fortfarande fräsch.