Beredning - kvalité och miljö

[Martin S]

Det kunde vara interessant att få synpunkter och fakta på de olika berederiernas kvalité, och på miljöaspektet.
Vare sig Tranås, Donnia eller Ransta informerar bra på sina hemsidor.

- vilka ämnen används i processen?
- vilka ämnen finns kvar i skinnen?
- hur mycket energi går åt?
- hur påverkar Donnias transport till och från Bosnien energiräkenskapet?
- har verksamhetena några miljöfarliga utsläpp?
- hur är det med arbetsmiljön?
- vilka miljökrav lever verksamheten upp till? Hur har man aktivt förbättrat detta?
- Ransta är "miljövänlig" - hur kan man underbygga detta i jämnförelse med de andra på marknaden?

Själv kan jag inte svara på några av dessa frågor, men säljer man skinn borde man egentligen kunde det. Vi hyllar ju den medvetna konsumenten, eller hur?

Den danska berederi Mønsters har en bättre hemsida, även om den inte svarar på alla frågorna. Det framgår att de bereder tvättbara skinn utan krom, och så har de 3 mds leveranstid. Är man momsregistrerad i Sverige kan de vara med på prisen också, om inte blir det något dyrare (priser ligger inte på hemsidan, men ges beroende på storlek och mängd). Ett minus är fragtkostnad, som är dyrare än inom sverige. Ta en titt:
http://www.garveri.dk/.

Man kunde önska  att alla berederierne förstod, att bra information också är ett konkurrensparameter!

[Martin S]

OK, det var också många frågor samtidigt

Men finns det någon med expertis därute, som vet vad de olika beredningsmetoderna betyder för kemin i det färdiga skinn?

Kan krom/nikkel använding t.ex ge allergiproblem (det hör man ibland, men jag vet inte).

Jeg vill inte måla upp vissa typer av beredning som miljöfarlig, men det vore bra att veta mer.  

[javill]

Det finns olika sorters krom och i alla fall en av varianterna är mycket giftig. Den sorten tror jag dock inte får användas numera.

[larsw]

Alunskiffer. Ransta.

Någon som provat en Geigermätare på deras skinn?

[annan]

Alunskiffer. Ransta.

Någon som provat en Geigermätare på deras skinn?

har du en geigermätare så kan du ju komma hit och mäta på skinn från minst fem 7 (!) olika beredningsställen och metoder dock ej Ransta

[Martin S]

Nja, jag tror nu inte radioaktiva lammskinn är något alvarligt bekymmer...

Men poängen kvarstår: nämligen att berederierne inte har tydlig information om sin process och sin miljöprofil. Det räcker inte att kalla något miljövänligt eller leva på at konsumenterna uppfattar skinnen i sig som ett naturprodukt.

Vi som skickar skinn til beredning bör ställa frågan och säga att vi behöver information för att själv kunde svara köparna.

Med den stora prisskilnad som det är mellan billiga importskinn och dyra svenska skinn skulle det gärna gå at visa, att de svenska inte bara är snyggare och bättre men även mer miljövänliga. För att kunde det krävs information från branchen.

[larsw]

Nja, jag tror nu inte radioaktiva lammskinn är något alvarligt bekymmer...

Med den stora prisskilnad som det är mellan billiga importskinn och dyra svenska skinn skulle det gärna gå at visa, att de svenska inte bara är snyggare och bättre men även mer miljövänliga. För att kunde det krävs information från branchen.

Ranstad är väl typ europas största fyndighet av uran, fast man får förstås inte bryta uran i Sverige. Den finns just i alunskiffern i Ranstad.

Seriöst, så finns det alltid ett miljöargument för svenska beredda skinn - mindre miljöpåverkan i form av transporter. Rent av minimala sådana, om man nu inte kör med skinnen själv över halva Sverige, istället för att skicka dem med post eller bussgods.

Att jämföra med att skicka dem från Nya Zeeland till Kina, tillbaka till NZ, och sedan till Sverige. Eller något sådant. Säkert med flyg också.

[Henning]

Har haft tillfälle att umgås under ett par dagar med en kunnig person inom beredningsbranschen. Jag har efter det förstått att:

Alunberedning inte innebär någon egentlig garvning av skinnen utan mer en konservering. När alunberedda skinn som blivit blöta, torkar, är det stor risk att lädret spricker.

En stor svårighet vid icke industriell beredning är att få bort tillräckligt med fett. Om det är mer än 6-7 % fett kvar i skinnet kan det härskna.

Trots att det finns ett berederi i Danmark väljer huvuddelen av de danska gotlandsfårproducenterna att bereda sina skinn i Sverige.

Tillåtet cromutsläpp från Tranås skinnberederi var på 70-talet 7,5 kg per dygn. Idag släpper man ut mindre än 1 kg/år!

[annan]

Fettgarvning (och rökgarnining samt vegetabilisk garvn.) är ytterligare alternativ, har själv fettgarvat två skinn men tror inte att detta används i större skala någonstans. Nån som vet?
Utsläpp av läskiga ämnen blir i dessa metoder lika med noll.

[javill]

Tillåtet cromutsläpp från Tranås skinnberederi var på 70-talet 7,5 kg per dygn. Idag släpper man ut mindre än 1 kg/år!

Jösses, vilken skillnad. Skönt att se att miljöarbetet gått framåt så pass bra!

[Henning]

Fettgarvning (och rökgarnining samt vegetabilisk garvn.) är ytterligare alternativ, har själv fettgarvat två skinn men tror inte att detta används i större skala någonstans. Nån som vet?
Utsläpp av läskiga ämnen blir i dessa metoder lika med noll.

Fett är inte så snällt för miljön och t.ex berederier och slakterier får lägga ner stora ansträngninger för att befria avloppsvattnet från fett. När det gäller "läskiga" grundämnen som t.ex crom så finns det i naturen. Om halterna av ett naturligt förekommande ämne i materialet som släpps ut inte överstiger halten i omgivningen kan det knappast anses som en miljöbelastning.

[annan]

jag är ju ingen kemist och har bara hobbygarvat (kul ord ), men fettet (oliv+ägg) (och mjölet) spolade jag ju inte ner i avloppet (som är trekammarbrunn) utan smetade på skinnet, rester hamnar i kompost.
fast i industriell fettgarvning (som nog inte finns) blir nog lite mer "smet" att göra sig av med.