Har letat efter en lämplig omplacering i några månader då vi helst velat hitta en äldre hund som liksom nästan är klar redan och inte kräver så mycket som en valp och unghund gör. Men vi har inte hittat någon som passar, så till slut ställde vi oss i kö till en isländsk fårhundsvalp. Men nu har det dykt upp en tik som skulle kunna passa. Vad vi söker är en gårdshund som skall vakta våra höns från hök och räv och säga till när någon kommer.
Tiken som nu dykt upp är en 6 år gammal blandras rottwailer/boerboel. Hon är van att vara fritt på gården och håller sig där, säger till när någon kommer och är van vid katt, höns och ankor, även om hon inte vaktat just dem. Hon är van att vara själv på dagarna, så inga problem att lämna ensam, men är tydligen väldigt "mammig" när man är hemma - kräver mycket kärlek och närhet. Jag är hemma på heltid, men hon kommer ju få sig uppgift och alltså inte kunna vara med mig hela tiden. Annars var hon lyhörd och så och stannar och väntar på kommando innan hon går in eller ut eller får mat. Sedan är hon ju stor - 50 cm hög och 40 kg, vi hade väl egentligen tänkt oss en något mindre hund som äter lite mindre och är allmänt lättare att hantera. Detta blir också vår första egna hund.
Fördelen är ju att hon liksom är klar - hon är rumsren, hon kan vara själv, hon är gårdshund och van vid andra djur o.s.v. och det känns väldigt skönt att slippa valp och unghundsåldern, särskilt eftersom jag inte mår helt bra (utbränd). Nackdelen är ju att hon är ändå 6 år, och stora hundar brukar ju inte leva så långe, och hon är stor, och jag är lite orolig för den där separationsångesten, att hon liksom skulle bli för mycket "plåster" - är ju särskilt jobbigt med en så stor hund.
Skulle gärna vilja ha lite tankehjälp...