Blandrashundar

[Ingela L]

Den här tråden startade som ett svar på Bills annons om blandrasvalpar till salu (http://www.alternativ.nu/yabb/index.php?board=43;action=display;threadid=1926). AJ, som Ingela svarar, var intresserad av att köpa valp.

Jag flyttade svaren hit, till en egen tråd, eftersom diskussionen annars försvinner om Bill väljer att ta bort sin annons när valparna är sålda.  

/admin

 

AJ!!

Varför inte satasa på en renrasig hund i stället?
Om det är priset som avskräcker så finns det en hel del fina hundar till omplacering som folk pga olika omständigheter inte kan ha kvar.
Ta ett tänk på vad ni vill göra med er hund (proemenadsällskap? Tävla Spår? Utställning? Fjällvandring? Vakthund) Läs därefter på i en hundbok efter en ras som kan passa er och satsa där.
Med en blandras (och som här 3 raser!) vet du faktiskt varken hur hunden bli i huvudet eller på huvudet.....

Mvh
/Ingela

[Neiklot]

Men AJ ska heller inte avskräckas från blandraser!

Ty det är husse som fostrar hunden.

(Din hund är ditt barn!)


Men jag är för att hjälpa "herrelösa" hundar!

[Ingela L]

Hej Neiklot!

Jag har inget emot herrelösa hundar! Dom förtjänar ett gott hem!
Det jag är emot är blandrasavel. Som du ser i ursprungsannonsen så är detta inte första gången. Ovanligt slarviga ägare? Plannerad blandrasavel, dvs snabba pengar???
Samtidigt finns det väldigt fina renrassiga hundar som behöver ett hem pga allergi, jobbsituation osv.

Mvh
/ingela

[Neiklot]

Ja, fast nu finns blandrasvalparna!

Och dom förtjänar lika mycket liv som renrasiga hundar!
(Dessvärre brukar -billiga- blandrasvalpar hamna i fel händer)

Men jag håller med om att man kan hålla reda på sina hundar!

[Ingela L]

Ja, blandrasvalparna finns nu. Men om det blir riktigt riktigt svårt att bli av med dom? Om dom fortfarande finns kvar hos "uppfödaren" när dom är 6 månader, tror du inte att han håller bättre koll på sin löptik då???

Mvh
/ingela

[Neiklot]

Oj, från det hållet har jag inte sett det.

 

Och mjo, det stämmer nog!
Men vad händer med valparna när dom är 6mån?
Farbror veterinär med sprutan i hand?

[monika]

Visst är renrasiga hundar mer förutsägbara än blandisar och visst finns det goda skäl att hålla koll på sin löptik. Men som sagt, nu finns valparna och jag hoppas att de kommer till riktigt goda hem, för ett av de största problemen med blandrashundar är att de betraktas som lite sämre och således inte alltid repkteras lika mycket som de "fina" hundarna. När folk köper en blandis och glatt dyker upp på hundklubben med sin ögonsten, men måste förklara sitt "oäkta hundinnehav" är det nog också lätt att tappa sugen.
Den mångfald av raser som finns idag är ju f ö ett resultat av blandavel. Min renrasiga hund är t ex en blandning mellan new foundland, st bernhard och pyreneer. Det skedde för sådär 100 år sedan och blev en leonberger!

[Ingela L]

Monika!

Din hund är resultatet av plannerat avelsarbete för att ta fram en viss sorts hund. Det är en sak.
Dagens "blandrasuppfödare" är antingen slarvers eller är ute efter snabba pengar.
Om olyckan har skett så kan man förhindra utvecklingen av valpar genom att besöka veterinären!!!

/Ingela

[naivmobil]

INGELA du äcklar mig med ditt jävla dravvel om renrasig hit och dit..... ut med varenda jävla människa som inte är född av två blondiner i skogen och gräv ner dom??


hallå
vakna!!!


vad är det för inställning till liv!!!!!!! och vad är det för jävla inställning att sitta och dömma Bill över internet. vad vet du om han och hans hund..........
har du skärt av snoppen på din pudel eller, jag förstår inte.... är väl för trött?

du gör mig så himla ledsen!!!!!!

jag känner en blandras hund somär helt fantastisk och smart och klok!!!!!

är alla med glasögon smartare. och alla från tierp ska meka bil???


vill bara skrika!

jag älskar dig ingela, men det du just nu säger här i denna disskussion luktar illa!!!

ta väl hand om din hund!

[john]

Bra skrivet naivmobil. (Om än lite hetsigt.)
Efter att ha läst Ingela L:s inlägg blev jag plötsligt väldigt sugen på att skaffa en blandrasvalp. Undrar varför...

[Bill Andersson]

OJ OJ OJ!
Kära Ingela och alla andra, är detta resultatet av vad vår älskade "Jessie" har åstadkommit. Så vill hon hälsa att här efter vill hon bara vara med om "säker" sex.
Valparna skall bara ha ett bra hem med seriösa och ansvarsfulla Hussar och Mattar. Pris och pengar är inte det som styr. Olyckan har skett liksom förra gången, fastän vi "duktiga mäniskor" tror oss ha koll på allt.
Ps.
Mina barn är av märket blandras, och än så länge har de ej utvecklat några defekter vare sig innanför eller utanpå "huvudet". Mao så har ingen ännu bitit mig Ds.

[Ingela L]

Navmobil, känner jag dig?
"jag älskar dig ingela, men det du just nu säger här i denna disskussion luktar illa!!!"


Detta har inget med rasism och människor att göra och jag nappar inte på den kroken att ge mig in på den diskussionen.

Jag gillar hundar väldigt mycket. Många blandrashundar far tyvärr illa. Många är oförsäkrade och får inte samma omtanke som dom hundarna som man har betalat dyrt för och tänkt igenom sittt köp. Många blandrasköp är impulsköp till barnen. Är det rätt mot hunden?
Jag känner själv flera blandrashundar och det är underbara hundar. Dock tycker jag att blandrasavel är ett problem som leder till att hundarna far illa!!

Mvh
/ingela

[Susanne]

Dra inte all blandrasavel över en och samma kam! Det finns blandrasavel (slädhundsaveln) som är minst lika seriös som renrasig avel och där aveln dokumenteras i antavlor (stamtavla, fast inte SSK:s eftersom hundarna inte är renrasiga). Avel där man dessutom slipper alla de rassjukdomar som finns bland de renrasiga eftersom aveln i första hand baseras på arbetegensakperna och attityden, och inte till ett visst utseende.

Det är alltför många hundraser som gått en tragisk utveckling till mötes pga människans tycke och tro om vad som är vackert eller funktionsdugligt. Alltför många renrasiga hundar lider idag av sin kroppskonstruktion. Det är lika galet och till och med mer galet att köpa valpar av dessa renrasiga uppfödare eftersom hundarna faktiskt lider! Vad sägs om Kinesisk nakenhund och det letalanlag som nakenheten innebär? I Sverige är det förbjudet att avla på två nakenhundar, och den pälsade varianten behålls för avelns skull. Men det finns de länder där pälsvarianten tas bort omedelbart, trots att det är viktigt att behålla dem i aveln!Eller Shar Pei vars rynkiga hud orsakas av en defekt gen som leder till oknotrollerad tillväxt av huden. Eller Pekingese där ögonhålorna hos en del individer är så grunda att ögonen riskerar att trilla ut. Eller Engelsk bulldogg som nog lider av alla de defekter som finns, som andingsproblem, höftledsdysplasi, en käke och ett bett som gör att tiken inte kan öppna valparnas fosterhinnor, eksem, förruttnlese och svamptillväxt i hudens veck, osv. Chihuahua som kan drabbas av vattenskalle. Basset Hound med ryggskador, diskbråk och skador på bröskorg. Chow chow med minimalt vinklade bakben och styltig gång som medför knäskador och avslitna korsband.  

Osv. Listan kan göras lång!

Sund hundavel bara för att den är renrrasig?!

Aldrig i livet att jag skulle betala 8000 kr och mer för en av dessa defekta rashundar. Då betalar jag hellre 2-3000 för en blandrasvalp av typen alskan husky! Den funkar dessutom bättre framför en släde än vad bulldogen gör.  

[admin]

Den här tråden startade som ett svar på Bills annons om blandrasvalpar till salu (http://www.alternativ.nu/yabb/index.php?board=43;action=display;threadid=1926).

Jag flyttade svaren hit, till en egen tråd, eftersom diskussionen annars försvinner om Bill väljer att ta bort sin annons när valparna är sålda.

[Ingela L]

Jag håller med dig Susanne! Det finns blandrasavel och det finns blandrasavel. Det finns dom som i alla fall har ett mål med det dom gör (slädhundar, jakthundar!)
Och sen finns det dom som är ute efter lätta pengar.

Visst finns det renrasiga hundar som inte är så sunda. Men tro inte att bara för att man blandar 2 renrasiga hundar med en massa ärftliga defekter så får vi friska hundar!!!

Mvh
/ingela

[manna]

Ps.
Mina barn är av märket blandras, och än så länge har de ej utvecklat några defekter vare sig innanför eller utanpå "huvudet". Mao så har ingen ännu bitit mig Ds.

Om du pratar om människobarn, så vill jag bara påpeka att det faktiskt inte finns olika raser när det gäller oss människor. sådana mentalt retarderade tankar trodde jag att vi skulle kunna få slippa här, på detta öppna och tillåtande forum.

[bea]

Oj oj det var ett hett ämmne det här passar vel på att säga min åsikt jag med.
Har 2 fina hundar en irlänsk setter och en goldenretriver
förstår dock inte vad felet  med blandras är !?
alltså man kan inte dra alla över en kamm tex statistiskt sett finns det vel inget bevis för att blandisar har sämmre lynne eller hälsa eller??
jag kan inte heller riktigt hålla med om den ekonomiska synvinkeln ex ensamstående småbarns mamma eller arbetslös, mer tid för hunden?? med detta inte sagt att alla ensamstående har sämre ekonomi .
Hundstackarn är ju kär, och jag tror att om det visat sig vara fel på valparna förra gången skulle detta inte hänt.
Den första hunden vi skaffade var på foder dvs tex att om hunden missköts har uppfödaren rätt att ta den tillbaka vi hade inte råd men jag var hemma med min första dotter! tycker så mycket men orkar inte skriva mer Lycka till med valparna hade jag inte redan haft två hundar så................

[manna]

Problemet med blandrashundar är att man inte kan vara säker på vad man får.

Om du korsar en vallhund med en jakthund - vad blir det då? En hund som springer ifatt det mesta och ser vilda djur som lovliga byten? Kanske. En hund med en otrolig "motor" kan du i alla fall vara säker på att det blir! Och om du korsar en sällskapshund med en jakthund, får du då en familjehund som jagar eller en värdelös jakthund (vilket iofs den jagande familjehunden oxå är...)?

Ofta ser man annonser där hundarna är korsningar av t ex schäfer, riesenschnauzer och rottweiler. Då har man alltså kombinerat en vallhund med två skarpa brukshundar som är väl lämpade för bl a vakt. Det är ingen lätt uppgift att fostra en sådan hund, och tyvärr återkommer dessa hundar i annonser vid ca 10 mån ålder. "Säljes pga allergi" brukar vara standardformuleringen...

Det finns redan ett otal raser som är framavlade för att passa till diverse uppgifter. Varför kan man inte hitta rätt ras bland dessa? Jag håller fullständigt med om att aveln har spårat ur inom flera raser, med t ex sjukdomar och lynnesfel som följd. Men det är inte en anledning att låta bli att köpa renrashund. Tänk över vilket behov som en hund ska fylla (valla, vakta etc) och välj ras därefter. Var noggrann i valet av uppfödare och be t ex gärna SKK om råd och tips. Med en smula tankeverksamhet innan hundköpet, är det mycket större chans att man faktiskt är medveten om vad det är för figur man har bredvid sig och att samarbetet fungerar genom åren.

[Charlotte]

 Tycker det är lite fel att dra alla blandrasuppfödare/ägare lite över en kam...
 Det kan ju faktiskt vara så att man vill ha en hund men inte har råd att betala vad en renrasig hund kostar då är väl en blandrashund ett bra alternativ? Det finns väl inget som säger att man låter bli att försäkra, vaccinera osv bara för att det är en blandras??
 Och LITE komiskt tycker jag det är att alla "renrasfanatiker" alltid i såna här disskussioner säger om någon påpekar att våra hundraser uppkommit genom korsningar: Att den aveln var ju okej... Men vem har bestämt att nu är det helt plötsligt inte okej att blanda längre för just precis NU har vi alla raser vi behöver??
 Det finns en hel del exempel på korsningar som görs nu: Man håller på att ta fram vildsvinshundar, draghundar har ju redan nämts, själv har jag en Setter/pointer  korsning som är framtagen för att bli en bra jakt/draghund med lämplig päls för fjällterräng, i något land (kommer inte ihåg var ev, Australien??) tar man fram Labradoodle som ska vara allergivänlig.....
 I vår familj har vi genom åren haft många hundar både renrasiga och blandrashundar och alla har varit precis lika älskade och omhändertagna.
 Jag tycker det finns alltför mycket fördomar om blandrashundar som det skrevs ovan: Om en rottiskorsning ska omplaceras då är det absolut så att ägarna inte klarar av den och skyller på allergi, men längre ovanför så skrevs det om alla trevliga renrasiga hundar som behövdes omplaceras pga alla möjliga behjärtansvärda orsaker, bara det är väl fördomar??
 Vi har haft 4 omplaceringar genom åren 2 renrasiga och 2 blandisar, blandisarna pga ändrade yrkesförhållanden (ägaren skulle vara borta en månad i taget). Renrasiga pga att man skaffat en stor hund som växt sig "över huvudet" och inte trivdes i lägenhet utan att börja förstöra allt som fanns i dess väg. Och om man inte visste att en St:Bernhard blir stor då var det ju inte någon mening att köpa en renrasig
                       Mvh
                  Charlotte (med blandis)

[Ingela L]

Jag tycker det är stor skillnad mellan plannerad blandrasavel där man har ett syft, (t.ex att ta fram vildsvinshundar) och att låta sin söta hund få valpar med grannens hund.  Den sistnämda aveln har inget syfta att för utvecklingen frammåt.
Det finns BRA renrasiga hundar som behöver ett bra hem. Du får en hund som du vet hur den kommer se ut och där du vet hur hundarna brukar bli mentalt.

Alla allergi-omplaceringar är inte pga dåliga hundar  

Mvh
/ingela

[monika]

Monika!

Din hund är resultatet av plannerat avelsarbete för att ta fram en viss sorts hund. Det är en sak.
Dagens "blandrasuppfödare" är antingen slarvers eller är ute efter snabba pengar.
Om olyckan har skett så kan man förhindra utvecklingen av valpar genom att besöka veterinären!!!

/Ingela

Poängen med mitt inlägg var att mångfalden av hundraser är ett resultat av olika blandningar. Det är inte så enkelt som att en renrasig hund är en bra hund, en blandis en dålig. Man kan inte ens säga att en renrasig hund är "varudeklarerad". Eftersom många renrasiga hundar är mer eller mindre inavlade är risken större att utmärkta föräldradjur får avkommer där de recessiva generna kommer till uttryck. De är också till stor del avlade på utseende, och utställningsmeriter dominerar i valet av avelsdjur, särskilt bland de små sällskapshundarna som sedan blir familjehundar.
 
Riktad avel, som när man skapade min hundras (leonberger), är inte  heller en kvalitetsgaranti. Idag avlas t ex en del på skarpa hundraser där syftet är att få fram "värstinghundar". Inte bra, och ett större bekymmer än en och annan tjuvparning, tycker jag.

Hundvalpen kommer inte att bli bättre än de gener den får med sig. Parar man två sunda och mentalt stabila hundar, med sunda och stabila förfäder, kommer man ha goda chanser att få en sund och stabil valp. Det gäller oavsett om de är av samma ras eller inte. Blandrasvalpar är inte automatiskt sundare än renrasiga (en åsikt som dyker upp ibland). Defekta hundar av olika raser ger såklart inte en sund avkomma, lika lite som renrasiga.

Jag ville ha en renrasig hund för att kunna göra allt inom hundsport med den, och eventuellt skaffa valpar en dag. Vi har ställt ut henne med gott resultat och hon är en mycket trevlig hund, men har ett litet men diskvalificerande fel. Seriösa, etablerade uppfödare har tipsat oss om att ställa ut henne för "rätt domare" så kommer hon ändå att få de titlar som gör att valparna går bra att sälja...  (Vår hund kommer inte att få para sig!)

Att dela sitt liv med en hund är en sådan enorm glädje. Hundägare har olika syfte med sina hundar, men glädjen har vi gemensamt. Jag tycker att det är så tråkigt när alla bra hundägare ondgör sig över alla dåliga hundägare. Absolut ska man slå larm om djurplågeri och de verkliga avarterna, men om bara en exklusiv skara skötsamma, ordentliga människor med renrasiga hundar duger vore det en förlust för både folk och fä.  "Dogs will be dogs" och det finns och kommer alltid att finnas blandisar. Hoppas att de får ett bra liv! Hoppas att deras ägare känner sig välkomna i gemenskapen, på hundkurser och andra evenemang.

Med en öppen och vänlig attityd kanske folk som fått problem med sin älskling vågar söka hjälp, utan att behöva känna sig misslyckade som människor. Önskar också att man slutar att misstänkliggöra allergikerna, "de som bara ljuger", hela tiden. Några kanske omplacerar sin hund pga en fejkad allergi vid 10 månaders ålder, för att det är så skamligt att inte klara av sin hund att man inte törs säga som det är, eller be om hjälp (vad säger det om oss medmänniskor?). Men många, de allra flesta tror jag, försöker nog ha kvar sin hund även om de känner av allergi. Detta fungerar kanske en tid, men om allergin förvärras, eller när man inte klarar mer (kanske tar några månader!) blir man tvungen att omplacera.  Att det inträffar kring hundens könsmognad är inte heller en slump. De allergena proteinerna ökar nämligen markant då, och ofta är det värre med en hanhund än en tik. Man blir tvungen att omplacera och blir inte bara av med sin hund utan också kallad lögnare.  Onödigt.

[manna]

Avel där man korsar redan etablerade raser för att få fram en ny är inget som Svensson och Jönsson ska försöka ge sig på med sina hundar. Det krävs ett enormt kunnande och massor av tid för att få fram en fungerande ras och en balanserad avelsbas.

Vad gäller "allergilögnarna" så är jag väl medveten om att inte samtliga omplaceringar sker för att ägaren ljuger om en sjukdom. Men jag tycker att det är märkligt att så många personer lever till vuxen ålder innan de upptäcker att de är allergiska. Var lever de? Har de inga vänner eller släktingar med hund? Åker de aldrig buss eller tåg, där ju pälsdjur är vanligt förekommande med sina respektive resesugna ägare? Nä, lite skumt är det allt!

Att inte be om hjälp för att få styrsel på sin hund är för mig ofattbart. Det är ens ansvar som hundägare, att fixa ett bra samarbete med hunden - annars blir situationen ohållbar och påfrestande (för såväl ägaren som hunden). Ett misslyckande är inget jag tycker att man kan lasta "medmänniskorna" för.

Jag hävdar fortfarande att det finns väl fungerande renrasiga hundar, av vilka säkert de allra flesta kan hitta en lämplig individ. De som anser sig vara i behov av en "specialras" tycker jag kan överlåta arbetet med att ta fram en sådan till proffsen.

 

[Charlotte]

 Angående allergi: Det är en viss skillnad att åka buss eller att umgås med vänners hundar och att ha den hemma dygnet runt. Jag har allergiska kompisar som kan vara tex med hästar stundvis men efter för lång kontakt med hästar har kroppen på något sätt inte resurser att klara av allergenen längre utan dom reagerar, jag vet inte om dom ljuger, men så förklarar dom det i alla fall... Själv kan jag ha örhängen med nickel kanske ett eller två dygn men sen kommer utslagen. Och detta som Monica skrev om könsmognad och allergener var mycket intressant (det hade jag ingen aaaning om) och kan säkert förklara en del av omplaceringarna. Dessutom kan ju familjerna ha barn som utvecklar allergi och förmodligen omplacerar man hellre hunden än barnen Jag vet, jag är naiv men jag vill alltid tro att människor inte ljuger....
  Jag tycker att en del av inläggen här (och på en hel massa andra forum) angående blandras hundar och fördomar borde kunna förklara det ofattbara att någon inte söker hjälp för att få ordning på sin hund.... Inte kul att mötas direkt av fördomar kanske....
 Det argument för renras här som jag köper helt och hållet är egentligen bara Monikas: Det är bara med en renras som "alla dörrar är öppna" för mig och min hund. Så är man intresserad av utställning och tävling måste man skaffa en renrasig hund.
                    Mvh
                  Charlotte

[olivia]

Detta fungerar kanske en tid, men om allergin förvärras, eller när man inte klarar mer (kanske tar några månader!) blir man tvungen att omplacera.  Att det inträffar kring hundens könsmognad är inte heller en slump. De allergena proteinerna ökar nämligen markant då, och ofta är det värre med en hanhund än en tik. Man blir tvungen att omplacera och blir inte bara av med sin hund utan också kallad lögnare.  Onödigt.

Jag har aldrig hört det förrut men det hände mig. När hunden blev könsmogen så reagerade jag och fick allergisymtom. Det tog flera veckor innan jag förstod att det var hunden eftersom jag haft alla tänkbara pälsdjur under hela min uppväxt och aldrig reagerat. Men hunden åkte ut ur sovrummet, alla mattor rullades undan och hunden fick ducha mer regelbundet och mina symtom minskade. Efter ett år så var alla mina symtom borta så nu slipper vi duscha hunden  

Kul att få en förklaring på varför symtomen inte kom iom införskaffandet av valpen utan långt senare.  Har frågat runt lite men har inte fått någon teori på varför tidigare.

[monika]

Vad gäller "allergilögnarna" så är jag väl medveten om att inte samtliga omplaceringar sker för att ägaren ljuger om en sjukdom. Men jag tycker att det är märkligt att så många personer lever till vuxen ålder innan de upptäcker att de är allergiska. Var lever de? Har de inga vänner eller släktingar med hund? Åker de aldrig buss eller tåg, där ju pälsdjur är vanligt förekommande med sina respektive resesugna ägare? Nä, lite skumt är det allt!

Nja, så skumt tycker jag inte att det är.  Allergi är nämligen inte något man endera har så att man mår jättedåligt alltid och från födsel vid minsta allergen, eller inte har och är ständigt besvärsfri. Allergi kan utvecklas hos barn och "växa bort" eller visa sig först i vuxen ålder. Den kan vara lindrig eller mycket dramatisk. Dosen spelar ofta stor roll, dvs det kan gå bra med lite katthår på bussen, ett besök på ridskolan osv, men daglig kontakt med höga doser leder till outhärdliga besvär.

De biologiska mekanismerna bakom allergi är inte helt kartlagda än och råden för att undvika allergi ändras ganska ofta. För femton år sedan sa man att barn inte skulle utsättas för husdjur i onödan de första åtta åren om det fanns allergi i familjen. Idag säger man att kontakt under det första levnadsåret skyddar mot allergi i "normalfallet".

Det finns fall där personer arbetat yrkesmässigt med djur trots en allergi och kunnat hanterat besvären/kroppen har anpassat sig (immunförsvaret jobbar), men efter några veckors semester har kroppens försvar också pustat ut och gått ner på sparlåga. När de återvänt till jobbet har de blivit jättesjuka. Det händer inte alla, men vissa. Generella råd vid allergiska besvär blir därför mycket svåra att ge, eftersom det varierar så mycket mellan olika individer. Ett är dock helt säkert: att vara allergisk är ett stort lidande, och för den som gillar djur , men inte tål dem, är det ett svårt umbärande.

Den som vill veta mer om allergier ska leta i böcker om immunologi. Men tänk på att de snabbt blir inaktuella och kolla utgivningsåret.

[john]

Angående allergi så är det viktigt att inte ha djuret/djuren som orsakar allergin där man sover. Min sambo blir riktigt allergisk om vi låter katterna vara i sovrummet. Hon hostar och får astma. Håller vi däremot sovrummet kattfritt så har hon näst intill noll känningar av sin allergi, oavsett hur mycket hon kelar med dom under dagtid.

[naivmobil]

jag vet inte så himla mycket om hundavel......... men tror på den inte fullt så vetenskapliga aspekten av livet...... den kärleksfulla........ det viktiga är att älska...... älska sin hund, och sin granne och medmänniska oxå för den delen...........

bara för att hunden är en renrasig labrador, schäfer eller dalmatiner så behöver den eller rättfärdigar den för mera kärlek...             alla lika

jag har sett dom mest utbildade hundinstruktörerna behandla sina hundar som främlinglegionssoldater i sahara...... vilket är ett för mig helt främmande beteende.


håller med mamma om att snacket om renrasighet bland hundar är helt förlegat... ett frö som skjuter i höjden så fort det får lite ljus och gödsel.......... tankar ack så farliga och skadliga... för individen som hyser dom ochhela mänskligheten...

Jag tycker det är stor skillnad mellan plannerad blandrasavel där man har ett syft, (t.ex att ta fram vildsvinshundar) och att låta sin söta hund få valpar med grannens hund.  Den sistnämda aveln har inget syfta att för utvecklingen frammåt.
Det finns BRA renrasiga hundar som behöver ett bra hem. Du får en hund som du vet hur den kommer se ut och där du vet hur hundarna brukar bli mentalt.

Alla allergi-omplaceringar är inte pga dåliga hundar  

Mvh
/ingela

sen vill jag kommentera ditt inlägg här ingela....... jag tror inte det är så bra att människan går in och leker gud eller moder natur. vilket är klart bevisat att det inte fungerar inom till exempel travsportens värld.... där man avlat sig yra i mössan efter den perfekta hästen vilket har resulterat i att det nu egentligen bara finns två hästfamiljer kvar. den franska (europeiska) och den nordamerikanska....... och om man inte avlar mellan dessa två familjer. blir hästen väldigt skör, sönderavlad och inavlad!!!!
jämför det sen med de fritt levande mustangerna som parar sig fritt utan människans inverkan. och du kommer se att de är bättre på alla plan. snabbare, starkare, bättre fungerande innre organ och system, bättre tänder, bättre päls, man, hörsel, syn, immunförsvar, humör........   det stämmer!!!!!!!!

och jag tror det gäller samma sak i hundvärlden. alla dessa oanvändbara tänder. taskig päls. humör osv.

tror att när människan kommer att våga kliva åtsidan kommer hon att skåda sina fåfängda misstag i vitögat... och moder jord kommer att le!




lev länge i frid allihopa!

[Charlotte]

 Nja Naivmobil, nu vill jag inte riktigt hålla med dig angående travhästar alltså (Lite offtopic kanske??)
 Det finns många exempel på helfranska och helamerikanska som är bra, friska travare. Och dom är betydligt snabbare på att trava än mustanger och det är för trav dom är framavlade.
 Och naturligtvis förändrar människan ett djur så fort det blir tamt och vi börjar ha det som husdjur, det är något helt naturligt och behöver inte alltid vara av ondo... Så länge vi använder sunt förnuft och det finns faktiskt människor som har det...
                     Mvh
                  Charlotte

[Camilla]

jag läser och funderar.... Det är ju helt klart ett problem att det finns hundar som inte har det så bra. Att många av dem "råkar" vara blandraser är säkert sant.
Att det är pga att man betalt mindre för dem vill jag faktiskt inte tro på (men det är kanske så...). Anser man att en levande varelses värde beror på hur mycket det sved i plånboken vid inskaffandet, så tycker jag man kan köpa andra saker för sina pengar!  

Flera av er har ju skrivit att blandrasvalpar, det föder man upp för att tjäna snabba pengar. Jag tyckte det lät lite otroligt så jag letade runt lite efter annonser, och blev nästan chockad att se priser på mellan tre och fem tusen kr. för en blandrasvalp. Betalar folk verkligen så mycket? Då förstår jag bättre om det faktiskt finns de som tar en kull för pengarnas skull.

Hade det då inte varit bättre om de "riktiga" uppfödarna, dvs de som föder upp renrasiga, registrerade hundar hade sänkt valppriserna litegrann och på så sätt konkurrerat ut blandrasuppfödarna? För ärligt talat, priser på uppemot 10 000:- för en renrasig valp? En kull på fem, sex valpar ger ju i så fall lika mycket som jag tjänar på ett år!    ...om man skulle bli hunduppfödare.  

Jo, och en sak till! Det är ju inte många som har okastrerade hingstar som "vanliga ridhästar" eller fertila hankatter till nytta och sällskap. Varför kastrerar man inte hanhundar också om man inte har några planer på avel (och ärligt talat, hur många har egentligen det?).
Det borde väl både minska antalet tjuvparningar/blandrasvalpar och ge hanhundarna ett bättre liv då de skulle kunna få umgås normalt med andra hundar och slippa hållas i ett kort koppel av en matte/husse som förklarar att "han är så aggresiv mot andra hanhundar".


/Camilla - sedan 12 år tillbaka sambo med 400-kronorshunden Johnny  , schäfer/labbe-blandras, som dessutom gjort valpar med en rottweiler/golden-tik. *hukar mig*  

[manna]

Hade det då inte varit bättre om de "riktiga" uppfödarna, dvs de som föder upp renrasiga, registrerade hundar hade sänkt valppriserna litegrann och på så sätt konkurrerat ut blandrasuppfödarna? För ärligt talat, priser på uppemot 10 000:- för en renrasig valp?

Som seriös uppfödare har man många utgifter att betala. Valpkullen ska försäkras, vaccineras, id-märkas, registreras och kollas på alla sätt och vis. Dessutom drar man kanske iväg på utställningar och andra arrangemang. Seriösa uppfödare brukar även ordna trevliga saker för sina valpköpare, vilket ju oxå bidrar till ett hål i plånboken. Så det blir nog inte så värst mycket pengar över i slutändan. Det funkar ju inte att föda upp kull efter kull, år ut och år in. Allting är reglerat i SKK och de uppfödare som inte följer avtalen blir avstängda.

[Camilla]

Som seriös uppfödare har man många utgifter att betala. Valpkullen ska försäkras, vaccineras, id-märkas, registreras och kollas på alla sätt och vis. Dessutom drar man kanske iväg på utställningar och andra arrangemang. Seriösa uppfödare brukar även ordna trevliga saker för sina valpköpare, vilket ju oxå bidrar till ett hål i plånboken. Så det blir nog inte så värst mycket pengar över i slutändan.

Men, de allra flesta uppfödare håller väl ändå på med det för att hundar är ett av deras största intressen; det är alltså deras hobby. Att uppfödaren åker på hundutställningar, träffar likasinnade och säkert har jätteskoj ska väl ändå inte läggas på "utgiftskontot" och sponsras av valpköparna? Det borde ju vara en ren nöjesresa för den hundintresserade.
Folk med andra intressen, säj trädgårdsodling, gamla motorcyklar eller de som utövar någon idrott, brukar inte ha några större inkomster av sina hobbies, snarare tvärtom.  

[manna]

När det gäller trädgårdsodling eller gamla motorcyklar, så är det väl inget som man håller på med för/åt andra. Hunduppfödning tycker jag är en annan sak. Där anstränger sig en person för att få fram friska, mentalt stabila och för sin uppgift väl lämpade individer - för att hundköparen ska få det denne söker. Det kan väl vara värt att betala för? Att föda upp hundar och sedan skänka bort dem vore det väl ingen vits med? Självklart är det lätt för "hemmaavlare" att sätta ett lägre pris på sina valpar; många obligatoriska avgifter kan dessa personer helt strunta i. Att priserna på blandras- och icke registrerade renrashundar dessutom ränner iväg gör fint flis i fickorna på mindre seriösa personer. Köparen betalar dyrt för en hund som man inte vet ett skvatt om.

Nä, jag "sponsrar" hellre en seriös uppfödare, till vilken jag under hela hundens liv kan vända mig med frågor och funderingar, få hjälp och kanske oxå en trevlig vän.

[Charlotte]

 Hej!
Det är helt klart att en renrasig hund ska få kosta mer, den kostar så mycket mer att "framställa" med utställningsmeriteringar osv osv osv.... Man ska inte skänka bort valparna!
 Men vad säger att inte blandrasuppfödaren bryr sig om valpar/valpköpare i framtiden?? Och varför kan man inte bli vän med en uppfödare av blandrashundar??
 Det är SÅ dumt att dra alla över en kam!
                    Mvh
                Charlotte

[manna]

 Men vad säger att inte blandrasuppfödaren bryr sig om valpar/valpköpare i framtiden?? Och varför kan man inte bli vän med en uppfödare av blandrashundar??
 Det är SÅ dumt att dra alla över en kam!
                   

Jag drar inte alla över en kam, men om jag skulle skriva ner alla möjliga små undantag så hade det blivit en romanserie! I stället väljer jag att försöka få fram min åsikt på ett så komprimerat sätt som möjligt, utan att det för den skull blir alldeles för enkelspårigt.

Självklart finns det människor med en blandraskull hemma som bryr sig om att hitta goda hem åt de små. Och självklart är det så att man kan bli vän med valpkullens ägare. Men jag tror inte för ett ögonblick på att personer vars tik får en kull valpar huxflux är lika seriösa som renrasuppfödare.

[Ingela L]

Camilla!!
Jag vet rasklubbar som jobbar på att sätta ett tak på priset på valparna. Detta bl.a för att skillnaderna inte ska bli så stora mellan renrasiga och blandraser.
Sen kostar det mycket att föda upp en kull. Det är mycket som man kanske inte tänker på: Försäkringar, ledigt från jobbet, all telefontid, registreringsavgifter, veterinär osv osv. Kanske man vill ordna valpträffar, träningsläger osv. Anordna MH och Korning? Om man vill vara seriös uppfödare så kostar det en hel del pengar.

Navmovil: Jag tror att det är dax att vakna nu! Vi kan inte "sluta" leka gud! Ska vi släppa samman alla raser och se vad vi får? Jag tycker att vi ska fortsätta utveckla våra raser så att folk kan hitta en ras som passar deras intressen och livsstil och inte bara är en hund som hänger med (det finns raser som passar till det med!!). Visst innebär det avel mellan raser, men det görs av folk som vet vad dom vill få fram.
Jag som vill ha en arbetande hund väljer en bruksras. Till älgjakten en älghund och till rådjuren en rådjurshund.
Visst finns det problem inom många raser och visst är det så att det har avlats (och avlas) på skräp som kanske sett snyggt ut! Många rasklubbar jobbar hårt med att få fram friskare raser. Jag stöder detta arbete och jobbar emot dom som avlar på blandraser för pengarnas skull!
Jag gillar hundar och jag vill att alla hundar ska få ett gott hem och den respekt dom förtjänar!!!

Mvh
/Ingela

[Yehala]

Men jag tror inte för ett ögonblick på att personer vars tik får en kull valpar huxflux är lika seriösa som renrasuppfödare.

Det var det dummaste jag hört.

Jag har istället fått uppfattningen att rashundsuppfödare bara är ute efter pengar - de bryr sig inte om hundarnas välmående - därför tycker dom fortfarande att kupera svansar är helt okej t.ex.  Sälja sälja. Pengar Pengar. Buisness Buisness.

De som har blandrashundar älskar sina hundar och bryr sig inte lika mycket om deras pengavärde.

I alla fall många av de hundägare jag haft kontakt med.
 
Jag tycker det är en sjuk idé att man genom avel ska framhäva vissa egenskaper/utseende som hunden inte mår bra av men som anses "fint" av vissa människor. Lite Belgian Blue över detta rastänkande.


(läste senare Ingelas inlägg som jag missade):
Ingela skrev:

Många rasklubbar jobbar hårt med att få fram friskare raser.

Det är ju bra.... håller med Ingela till viss del också... Men samtidigt stöter detta arbete på mycket motstånd från många uppfödare...

[manna]

Yehala: Det finns avelsprogram för många raser numera - och fler raser tillkommer hela tiden. Allt för att bevara en bred avelsbas som ger bra och friska hundar. Dessutom är det så att uppfödare ständigt kontrolleras. De har inte någon möjlighet att bara "sälja sälja", som du påstår. I stället är det bl a vet.kontroller (med bl a höftleds- och armbågsstatus), mentaltester, arbetsprov etc för att inte använda en av någon anledning inte lämplig hund i aveln.

Hur många blandras"uppfödare" kollar lederna på sin hund innan parning? Hur många uppmanar sina valpköpare att låta röntga sin unghund? Hur många kan ställa upp med kvalificerad hjälp när det gäller träning, diet, hälsa etc?

Vad gäller kupering av svans och öron, så är det sedan flera år tillbaka förbjudet i Sverige. Men självklart kan du fortfarande se hundar med ex kuperad svans. Antingen är det en svensk, äldre hund eller kanske en importerad. Eller så är det en västgötaspets du möter - och de kan faktiskt födas utan svans.

Självklart är rena utseendesaker många gånger patetiskt skit. Det tycker i alla fall jag. Det kan, som du skriver, liknas lite vid "belgisk blå kan inte gå".

Angående hundars pengavärde, så får jag nog citera dig när du skriver "Det var det dummaste jag hört". Så jag älskar inte min hund för att det är en renras? Du menar att jag älskar honom bara för att jag har betalat 8000 spänn för honom? Att jag vårdar honom ömt för att mina slantar inte ska gå förlorade? Skärpning!

Men jag kan ge dig rätt för aningen om att det till viss del handlar om pengar; jag är ekonomiskt lagd och slänger inte pengar i sjön. Att köpa en blandras är för mig som att köpa grisen i säcken. Är föräldradjuren friska? Vilken av de inblandade raserna kommer att synas mest? Kommer hunden överhuvudtaget att fungera i mitt hem, mitt liv och i de situationer som den ska klara av? Jag går inte med ögonbindel när jag köper andra saker - varför ska jag göra det när det gäller en hund, en levande varelse som jag ska ansvara för i många år framöver. Är det inte klokt då att faktiskt ha en klar bild över vad som väntar?

[Medicinkvinnan]

 
Hett ämne tydligen.....
Jag har en blandistik med "hiskeliga" kombinationen av schäfer/coliie - boxer/labrador! Det är den snällaste o mest ömsinta hund jag sett. Hon har endast morrat en gång och det var när en pundare kom fram till mig på stan.
Tyvärr är det väl så att många avlat sönder en hel del raser som är sk rena, i ärlighetens namn....så det där tugget om att avla för pengarna...ja, det finns nog i alla läger isåfall.
Alltså är det inte sagt att man är bättre person för att man har renrasavel!
Min första hund, en Hovvart var ett sånt exempel...han var fullständigt fel på alla sätt. Det ledd till att jag fick pengarna tbx och en avlivad hund. INTE kul! O då hade jag nog besökt allt från hundpsykolog till kvackare....
Så gott folk....döm inte så himla lätt! Perfekt finns inte..

Hälsningar från Lena o Pepsi! Voff!  

[fjällan]

måste lägga mig i diskussionen,då jag precis har satt ut en annaons på mina blandisar här är det visst höga röster. det är inte första kullen vi tar fram och det är friska sunda hundar använda både till jakt och sällskap (jack russel/tax) dom klarar sig bättre i skogen dessutom, idagens samhälle med arbetslöshet och långa sjukskrivningar med andra ord sämre ekonomi,är dom sämre hundmänniskor för att dom kanske inte kan köpa en hund för dyra pengar?eller vi självhushållare har vi mycet pengar?då är vi nog inga självhushållare. nej fram för sunda hundar både rena och blandade .några garantier finns inte . både rena  och blandade kan få "rassjukdomar" naturligtvis ska man inte blanda hur som helst och löptiken ska hållas i band. tack för ordet kram från fjällan

[manna]

Fjällan: Som självhushållare antar jag att man har en hel del att göra. Att skaffa en sällskapshund är nog inte högprioriterat. I stället kan jag tänka mig att man söker efter en bra jakthund t ex, eller varför inte en vallhund för att ha bra hjälp på gården. Varför i herrans namn skulle man då vilja köpa en blandrashund där man inte vet om hunden fungerar vid ex jakt? Det spelar ju ingen roll om hunden har varit billigare att köpa - den är likväl kass och inte alls värd pengarna.

Däremot håller jag med dig om att hundar ska vara sunda, såväl fysiskt som mentalt. Och visst drabbas många renrasiga av sjukdomar som är rasspecifika. Personligen anser jag dock inte att det är något som gör blandrasaveln ok.  

[fjällan]

manna jag tycker det är fel att slå ned på blandraser. jag kan däremot inte lova att alla mina valpar i en kull kommer att jaga bra men det kan inte en renrasuppfödare heller jag vet många  jakthundar med "fina" papper som inte vill jaga.faktum tax/jack russel har visat sig vara bra på mindre marker viktigt är med en bra husse eller matte förstås angående pengarna menade jag att folk med sämre ekonomi inte är sämre hundmänniskoroch blandisar är inte sämre hundar därför unnar jag alla att kunna köpa en ,som jag sa förut en sund och trevlig kompis som är avlad efter sunda föräldrar med bra temprament och inte bara efter utseende... jag ömmar också för omplaceringshundar hoppas bara dom inte har för många dåliga erfarenheter med sig i bagaget mvh fjällan

[Häxan]

Jaha, så lägger jag mej i detta ämne..
Blandras, renras. Helt jätte OK då det gäller att avla fram en bättre ras.
Var på en hästutställning en gång. De visade upp olika hästraser. Jätte-kul. Fast den ena rasen, ngn fullblod, tror jag, slet sej och löpte AMOK. Denna var börd utav ett jätte känt sto!!! Som fått avlivas för att hon var totalt knäpp.... Hallå, eller hur kan man avla på sådana djur, i stamtavlors heder och beskydd??? Detta fattar inte jag, fast ursäkta mej, jag ingår inte i de märkvärdiga fårens förening!

Det här ämnet handlar om hundar.  Det må vara avel eller *blandras (*flertal utav dessa har UNDERBARA egenskaper, en blandrashund enl min erfarenhet, är de som är MEST trevliga, harmoniska, i psyket) Det allra viktigaste måtte väl vara är att de är hela i huvet??? Och är de detta brukar de röra sej med stolthet..Hästar, hundar, getter...
Häxan

[manna]

manna jag tycker det är fel att slå ned på blandraser. jag kan däremot inte lova att alla mina valpar i en kull kommer att jaga bra men det kan inte en renrasuppfödare heller jag vet många  jakthundar med "fina" papper som inte vill jaga.faktum tax/jack russel har visat sig vara bra på mindre marker viktigt är med en bra husse eller matte förstås angående pengarna menade jag att folk med sämre ekonomi inte är sämre hundmänniskoroch blandisar är inte sämre hundar därför unnar jag alla att kunna köpa en ,som jag sa förut en sund och trevlig kompis som är avlad efter sunda föräldrar med bra temprament och inte bara efter utseende... jag ömmar också för omplaceringshundar hoppas bara dom inte har för många dåliga erfarenheter med sig i bagaget mvh fjällan

Jag slår inte ner på blandrashundarna - det jag reagerar mot är blandrasaveln! Det krävs enorma kunskaper för att ta fram nya raser. Förringa inte dem som arbetar seriöst med detta!

Ditt "det kan inte renrasuppfödare heller"-argument är i mina öron inte schysst. På det viset kan man ju legitimera precis vad som helst!

[manna]

Jaha, så lägger jag mej i detta ämne..
Blandras, renras. Helt jätte OK då det gäller att avla fram en bättre ras.
Var på en hästutställning en gång. De visade upp olika hästraser. Jätte-kul. Fast den ena rasen, ngn fullblod, tror jag, slet sej och löpte AMOK. Denna var börd utav ett jätte känt sto!!! Som fått avlivas för att hon var totalt knäpp.... Hallå, eller hur kan man avla på sådana djur, i stamtavlors heder och beskydd??? Detta fattar inte jag, fast ursäkta mej, jag ingår inte i de märkvärdiga fårens förening!

Det här ämnet handlar om hundar.  Det må vara avel eller *blandras (*flertal utav dessa har UNDERBARA egenskaper, en blandrashund enl min erfarenhet, är de som är MEST trevliga, harmoniska, i psyket) Det allra viktigaste måtte väl vara är att de är hela i huvet??? Och är de detta brukar de röra sej med stolthet..Hästar, hundar, getter...
Häxan

Som sagt, så är inte arbetet med att ta fram nya raser ett jobb för vem som helst. Det krävs kunskap och tid; man totar inte ihop något på en kafferast precis.

Att det ibland blir knas i aveln är inget som gör blandras"aveln" mer ok. Tvärtom! Om det kan gå snett när man har koll på linjer och papper och tester - hur jättesnett kan det då inte gå när man korsar hundar hur som helst, utan minsta aning? Det räcker inte att man tycker att den egna hunden är jättesöt och att grannens vovve är snäll mot barn.  

Att blandrashundar skulle vara mer friska, mentalt stabila och harmoniska än renrashundarna är en vanlig och väl utbredd miss-uppfattning. Jag håller dock med dig om att det är viktigt att hundarna har dessa egenskaper, att de fungerar som de ska. Personligen är jag emellertid övertygad om att man har störst möjlighet att hitta dessa hundarna bland dem med stamtavlor. Och då är inte jag heller medlem i "De märkvärdiga fårens förening"...

[ManiacDarling]

Måste bara få säga min mening i denna långa debatten, även om jag är lite sent ute..

Personligen har jag dåliga erfarenheter av både rasavel och blandrasaveln:
En kompis till mig skulle få sin första egna hund av sin mamma, när hon var tolv, trtton år. och detta hade hon tjatat om så länge. Denna familjen hade dålig kunskap om hundar - och var inte heller direkt snorrika. Alltså köpte min kompis mamma en blandrashund. Hon hade sett en annons i tidningen på en blandras(bordercollie/labrador) som var ganska billig och ringde upp. Någon vecka senare kom en rädd och nervös liten valp som de hämtade på tågstationen. Valpen hade gjort den hemska resan alldeles själv i den lillla lådan.
För att göra en lång historia kort: Denna hunden fick till slut avlivas p.g.a att den, ca ett år gammal, hade blivit opålitlig och aggressiv. Vid ett tillfälle bet hunden min kompis i ansiktet, helt utan förvarning, helt oprovocerat. Vetrinären sade att hunden hade någon slags hjärntumör och hunden fick somna in.

Den andra exemplet är mig själv och min hund som jag skaffade för fem år sedan. Jag ville vara på den säkra sidan och köpa en rashund från en pålitlig kennel. Det kändes tryggare ur flera synpunkter: dels för att jag visste i stora drag vilken typ av hund jag skulle få utseendemässigt och temperamenstmässigt, och dels för att vara säker på att hunden var sund och frisk mentalt och fysiskt, och för att få ett bra stöd och engagemang från den kunniga uppf¨daren med så många meriter och pokaler.

Jag köpte iallafall en schäfer(s.k utställningstyp, fick jag lära mig att det var lite senare) från en kennel som i vanlig ordning ville skryta med sin utställningschamps och meriter.
MEN: Det visade sig senare att det uppenbarligen var något fel med min hund. Från första stund jag hade henne vägrade hon äta, och blev magrare och magrare. Hon hade också s.k Schäfer-klåda och kliade sig konstant överallt, och fick stora sår på kroppen.
Jag lade ut tiotusentalskronor på vetrinärbesök men inget hjälpte. Uppfödaren fräste bara till mig att det var något fel med vårt ventilationssystem och det var därför hunden kliade sig, och angående matvägringen så sade han att det bara var skitsnack, så var det med det, och den uppbackningen från sin uppfödare..

Miin slutsats är alltså: Ska man köpa hund, så ska man vara bombsäker på vilken slags hund man vill ha, planera som fan, och ha mycket hundkunskap, inte tänka med plånboken, och man måste vara väldigt noga med att föräldradjuren är friska och sunda med god mentalitet. Man kan hitta oseriösa uppfödare bland båda läger. Men jag håller benhårt fast vid denna devisen: Att avla hundar är jävligt kompicerat och svårt och kräver så himla mycket mer än två fertila hundar - därför ska man lämna detta stora arbete till dem som KAN och VET hur man gör för att få fram dessa sunda och friska hundar som vi så gärna vill ha till olika ändamål - Inte låta kreti och pleti korsa sina hundar med varandra utan tanke och syfte bara för att "Det är gulligt med valpar". Man måste måna om "hundstammen" som sådan också.

Visst kan man hitta oseriösa uppfödare bland renrasaveln(såsom i mitt fall), men jag tror ändå att chanserna för att hitta en bra hund, där man kan vara säker på vad man får, ökar markant om  man letar bland de SKK registrerade renraskennlarna, och inte bland annonsdjungeln i lokaltidningen.

Jag tycker det är viktigt att all hundavel bedrivs av fackfolk, människor med stor kunskap om hundavel, gener, och ärftlighet av olika sjukdomar, samt ett uttalat och vettigt syfte för vad han/hon vill uppnå med aveln, och inte minst känsla för vad som är SUNT och inte. (En bulldogg är t.ex inte en SUND hundras hur renrasig den än är!) Det är grundpelarna tycker jag, sedan håller jag om att alla hundar faktiskt i grund och botten faktiskt är blandrashundar.

[mommo]

jag är ganska säker på att alla som skriver här vill djurens bästa men har lite olika idéer om det.

själv har jag en underbar blandras tik som jag planerar att ta en kull efter. självklart är hon försäkrad, vaccinerad och chipmärkt. och självklart ska jag röntka henne innan så attt det inte blir några problem.
min tik är 75% vit herdehund och 25% alaskan malamut och helt frisk både fysiskt och psykiskt.
när jag ska välja hanhunden så kommer det att bli en vit herdehund, alaskan malamut eller huskie eller en blandras av dessa raser. det är väldigt viktigt för mig att hunden är frisk och hans släktingar inte har några svåra sjukdommar.
självklart kommer jag att välja en hanhund som är stabil i psyket och matchar min tik i mentalitet.
det finns många personer som är intresserade av köpa en valp ifrån min tik men självklart väljer jag köpare noga så att de får ett bra hem.
en vill jag behålla själv
min tik är bara två år så jag har god tid på mig att hitta rätt hanhund och hittar jag ingen så blir det inga valpar.

det finns alltid oseriösa uppfödare så väl i renras som i blandras det viktiga är att ta reda på sånt innan man köper valpen.
mommo.

[Gille]

Min absolut bästa hund är en blandras och jag föresrpråkar seriös blandrasavel  

[manna]

jag föresrpråkar seriös blandrasavel  

Varför det? Är även nyfiken på din kaninuppfödning; är det en slumpgenerator inkopplad där också? Belgisk jätte plus dvärgvädur, typ.

[Charlotte]

 Vid seriös blandrasavel på hundar (som förekommer, flera exempel har skrivits ned här) är det förmodligen ingen slumptalsgenerator inkopplad....
 Alldeles precis som det INTE är vid seriös blandras avel på kanin (vilket ofta förekommer). Tex för att få in nya färger och pälsvarianter i raserna. Produktionsuppfödarna använder  ofta korsningar för att få snabbväxande kaniner med bra modersegenskaper och bra köttansättning.
 Inom alla grenar av djuruppfödning används korsningseffekten för att få en bättre avkomma...
 Verkar vara just inom hunduppfödningen det är tabu...
                         Mvh
                      Charlotte

[Ingela L]

själv har jag en underbar blandras tik som jag planerar att ta en kull efter. självklart är hon försäkrad, vaccinerad och chipmärkt. och självklart ska jag röntka henne innan så attt det inte blir några problem.

Hej mommo!
Du låter ju så klok, varför ska du då ge dig på blandrasavel???
Det är väldigt bra att du röntgar din hund innan avel, men hur ser din hunds syskon ut? Tänk om din hund är ensam om att ha fria höfter, är det då något att avla på? Hur ser föräldrarnas leder ut? Bara för att din hund är fri så beyder inte det att ledfel inte kan komma i nästa generation.
Tyvärr kan det vara så att man väljer felfria djur ur felfria kombinationer, som i alla fall ger ledfel. Det är inte så vanligt, men det förekommer.

Mvh
/Ingela

[manna]

Vid seriös blandrasavel på hundar (som förekommer, flera exempel har skrivits ned här) är det förmodligen ingen slumptalsgenerator inkopplad....
 Alldeles precis som det INTE är vid seriös blandras avel på kanin (vilket ofta förekommer). Tex för att få in nya färger och pälsvarianter i raserna. Produktionsuppfödarna använder  ofta korsningar för att få snabbväxande kaniner med bra modersegenskaper och bra köttansättning.
 Inom alla grenar av djuruppfödning används korsningseffekten för att få en bättre avkomma...
 Verkar vara just inom hunduppfödningen det är tabu...
                         Mvh
                      Charlotte

Att korsa rena hundraser i tron att man automatiskt får en bättre avkomma är inget annat än nonsens. Inom kaninavel kanske det fungerar, men där finns det väl heller inte anlag för jakt, vakt, vall etc? Har man samma problem med rasbundna sjukdomar? Är det samma marknad med såväl skrupelfria säljare som köpare?

Du kan kanske korsa kaninraser och få djur med mycket och bra kött, men tycker du verkligen att den parallellen går att dra till hundaveln? Sure, fet hund smakar kanske gott, men jag föredrar att använda vovven på annat sätt.

Att prata om "seriös blandrasavel" är i mina öron detsamma som att säga "polska delikatesser" eller "gott OCH nyttigt" - det finns inte!  

[Charlotte]

 Jag sysslar inte med hundavel över huvud taget, men tycker att de som korsar fram tex vildsvinshundar och draghundar är betydligt seriösare än de som avlar på flera av våra rent sjukliga renraser...
 Så enligt mig finns det seriös blandrasavel...
Men det är alltså så att just inom hundvärlden har vi uppnått alla mål som finns att nå, inga nya raser är välkomna, bara att förbättra dom gamla?? Låter mer konservativt än seriöst i mina öron....
                         Mvh
                       Charlotte

[Charlotte]

Manna: Jag skrev väl aldrig att just korsningen gjorde en förbättring hos hundar?? Jag skrev bara att den där slumptalsgeneratorn du skrev om inte används....
  Många av våra raser är inte speciellt gamla, var arbetet med att ta fram dom också oseriöst och slumpartat? Eller finns det inte kunniga hundmänniskor som klarar av att ta fram nya raser nu för tiden?
 Jag kan även fatta att jägare vill ta fram nya raser eftersom flera av jakthundsraserna i princip håller på att "förstöras" (få ett annat användnings område: Skönhetstävlingar) av många "seriösa" renavlare....
 Settrar med en päls som knappast passar på en skräpig fjällmark och en galopp som försummas i avelsarbetet  till förmån för en snygg trav i utställningsringen är ju ett exempel...
                           Mvh
                         Charlotte

[manna]

Charlotte: Nä, jag tror inte alls att de som tagit fram nya raser tidigare har varit okunniga - precis som inte heller de som arbetar med att ta fram nya raser idag är det. Men jag vidhåller att detta inte är ett arbete för Svensson och Persson ute i buskarna! Det räcker inte att tycka att den egna hunden är så himla speciell!

Jag förstår till fullo behovet av att ta fram nya raser, för t ex nya jaktbyten. För de allra flesta duger emellertid de raser som redan är framavlade. Att korsa sin Fido med grannens Sessan innebär inte att man har skapat en ny ras...

Att förbättra redan befintliga raser är inget som jag tycker är oseriöst. Tvärtom välkomnar jag t ex de rasavelsmål som flera rasklubbar arbetar efter. Konservativt? Tja, jag är nog hellre det än seriös, med tanke på vad det tydligen betyder... Den här hejåhå-aveln som förespråkas är så godtycklig och subjektiv att jag ruttnar.

[Ingela L]

Visst finns det kunniga hundmänniskor som klara att ta fram nya hundraser nu för tiden, men det är inte det som drygt 99 % av "blandrasuppfödarna" sysslar med.
Dom är ute efter lättförtjänta pengar!!!

Mvh
/Ingela

[Charlotte]

 Jag tror faktiskt inte att de flesta blandrasuppfödare är ute efter snabba pengar..... (Kanske är jag naiv) Men även blandrasvalpar kräver mat och skötsel, så för mig finns det nog bättre sätt att tjäna snabba pengar....
 De flesta Svensson/Persson korsningarna som verkar vara helt oplanerade är förmodligen också oplanerade och har kommit till av olyckshändelser som kan drabba de allra seriösaste om oturen är framme
 Blir lite fundersam att ena stunden finns det kunniga som tar fram nya raser andra stunden existerar varken seriösa blandrasuppfödare eller äpplen (Gott och nyttigt) eller Stekt Panerad Ost (som ska vara en polsk delikatess).
 Rasprogrammen i all ära... Men jag har hört att tex jakttaxarna kan komma att bli "hotade" om diskbråcksprogrammet införs. Rensas alla linjer med risk för diskbråck bort så finns det för lite avelsmaterial kvar... Alltså bara att lägga ner all taxavel... Kanske Fjällans korsningar då blir rena hårdvalutan för dom som vill ha en kortbent jakthund??
                    Mvh
                 Charlotte

[manna]

Blir lite fundersam att ena stunden finns det kunniga som tar fram nya raser andra stunden existerar varken seriösa blandrasuppfödare eller äpplen (Gott och nyttigt) eller Stekt Panerad Ost (som ska vara en polsk delikatess).
 Rasprogrammen i all ära... Men jag har hört att tex jakttaxarna kan komma att bli "hotade" om diskbråcksprogrammet införs. Rensas alla linjer med risk för diskbråck bort så finns det för lite avelsmaterial kvar... Alltså bara att lägga ner all taxavel...

Att vara blandras"uppfödare" är inte detsamma som att arbeta för att ta fram en ny ras. De personer som jobbar med att få fram en ny ras lämpad för en viss verksamhet är seriösa och målmedvtena, kunniga och väl medvetna om vad de är ute efter och var så även "på den förra tiden". Dit hör inte allsköns jakt/vallkorsningar med inslag av soffpotatis.  

När det gäller rasprogrammen så tror du väl ändå inte att man slaktar precis alla individer som har en redan utvecklad eller löper risk att utveckla en fysisk defekt? Det handlar naturligtvis om tid och en massa arbete för att komma från de rasbundna sjukdomarna (sjukdomar som dessutom lätt kan dyka upp även i blandraser).

Fortfarande förstår jag heller inte varför ett misstag kan bli ok bara för att det även kan drabba någon annan? Tänker då på oplanerade korsningar. ALLA får väl för tusan hålla i sina hundar! Har man inte koll på sin hund så ska den heller inte få lov att kuta runt hur som helst.

[Charlotte]

 Jag förstår precis vad du menar... Men du uttrycker dig väldigt kategoriskt....
 Hur många "blandrasuppfödare" existerar det egentligen? Här finns det i alla fall bara av den "hemska" sorten som faktiskt är så mänskliga att dom kan råka ut för misstag. Jag har faktiskt aldrig träffat på någon av de här penninghungriga "hundfabrikörerna" som ni skriver om...
 Jag är själv inte så insatt i taxar, utan det jag skrev om är hämtat från en jakttidning, där skrev man att vissa av "sjukdomsutrotningsprogrammen" faktiskt hotar vissa raser.... Men den genetikern har väl förmodligen fel..... I en ras där man inte funderat på att sortera ut individer med sjukdomsanlag förut så finns det säkert mycket "friskt" material att använda.... Och tänk om det dessutom är en linje med dåliga jaktanlag, då finns inte jakttaxarna mer... Naturligtvis fattar väl jag också att man inte "slaktar" hundarna.... (Gör man det överhuvudtaget i Sverige???)  Men klubbarna lär väl knappast rekommendera fortsatt avel på dom, eller?? Alltså minskar den genetiska bredden katastrofalt.
 Jag har aldrig påstått att sjukdomarna inte dyker upp hos blandraser, det beror ju helt på om anlagen finns där eller inte, precis som hos renrasiga hundar.
 Nej, det är klart att misstag aldrig är okej.... Det är ju inte mänskligt att fela....
                            Mvh
                         Charlotte
 
 

[Camilla]

Fortfarande förstår jag heller inte varför ett misstag kan bli ok bara för att det även kan drabba någon annan? Tänker då på oplanerade korsningar. ALLA får väl för tusan hålla i sina hundar! Har man inte koll på sin hund så ska den heller inte få lov att kuta runt hur som helst.

Jag frågade lite om det här med kastrering av hanhundar tidigare i den här tråden, men ingen "nappade" då, så jag frågar igen:

Varför är det inte vanligare att man kastrerar sin hanhund om man ändå inte tänker använda den i avel? Det tycker jag vore ett lätt sätt att slippa "misstag" och oplanerade korsningar.

[manna]

Jag frågade lite om det här med kastrering av hanhundar tidigare i den här tråden, men ingen "nappade" då, så jag frågar igen:

Varför är det inte vanligare att man kastrerar sin hanhund om man ändå inte tänker använda den i avel? Det tycker jag vore ett lätt sätt att slippa "misstag" och oplanerade korsningar.

Den diskussionen börjar faktiskt bli allt vanligare, men fortfarande är det så att varken hanhunds- eller tikägare i någon större utsträckning kastrerar sina djur trots att dessa aldrig kommer att gå i avel. Vad det beror på vet jag inte. Kostnaderna? Kanske tanken aldrig "slår till"? Önskan att ha en "komplett" hund? Drömmar om framtida ättlingar? Lathet? (Över)tro på sin förmåga att hålla hunden skyddad under löpperioder?

[manna]

Nej, det är klart att misstag aldrig är okej.... Det är ju inte mänskligt att fela....
 

Nä, trodde du det, eller?

[Charlotte]

 Jag skulle kunna tänka mig att oviljan mot kastrering beror på att det helt enkelt inte har hunnit "sjunka in" riktigt hos alla att man faktiskt får göra det....
 Det är inte alltför många år sedan man endast fick göra det pga veterinärmedicinska skäl, varför vet jag inte??
 Med tiden kommer det nog att bli vanligare.... Men än så länge är det kanske inte allmänt accepterat?
 Manna: Jag antar att du inte har barn? Eller får dom inte vara i närheten av din vovve? Jag har hört att en del av misstagen sker när barn råkat öppna dörrar och släppt ihop hundar.... Och det måste väl åtminstone vara mänskligt att barn kan råka fela??
                        Mvh
                      Charlotte

[Alva]

Vad gäller kastrering så handlar det ju inte enbart om att somliga hundar har problem när det "löps" i grannskapet eller att deras ägare har svårt att hålla ordning på dem. Medicinska skäl åberopar somliga.
Men kanske är det också en oro över att ens hund skall förlora en del av sin individualitet. Bli slö tex.
Ett exempel som möjligen är extremt har jag från en väldigt stunsig och lycklig och synnerligen "manlig" golden i bekantskapskretsen. Han hade väldigt kraftig drift och led verkligen av att inte få träffa de löpande damerna. Han åt inte , stressade och allt det där som den typen av hanhundar kan hålla på med. Hans ägare led med honom och kom efter några år fram till att kastrering nog vore det bästa för honom.
Och visst , drifterna avtog, liksom hans starka och glada
personlighet. Det var sorgligt att se, han blev osäker och feg, så småningom också väldigt fet. Lugn, visst , men till vilket pris?
För att inte bli påhoppad bör jag tillägga att jag hört om exempel som fallit väl ut, men inte träffat dem själv.
En väninna som är från Nya Zeeland var mycket förvånad över att vi inte gjorde det här eftersom man enligt henne kastrerade alla hundar som inte gick i avel, särskilt de som var i arbete.
Min egen hane hade inte särskilt stora problem och jag hade aldrig några svårigheter med att ha honom under uppsikt så tanken att kastrera honom föll mig aldrig in. Enbart medicinska skäl kunde fått mig på de tankarna och då inte i förebyggande syfte.
För min del så förstår jag inte riktigt vad man skulle vinna på det. Om nu inte "synnerliga skäl" föreligger.
Att på det viset få bukt med egensinnig tokavel tror jag inte på.
Och vad gäller seriös avel,,,oj,oj,oj,, som att det skulle vara någon garanti. Det finns hur mycket skräckhistorier som helst! Se bara hur dessa seriösa uppfödare fördärvat flera raser enbart på grund av skruvade och tvivelaktiga estetiska skäl !
Därmed inte sagt att jag för den skull tycker att det är ok med vilken sorts blandrasavel som helst.
Bordercollie sällskapet hade en devis som föll mig på läppen.    Brains before beauty....
Och också att man förespråkade att de skulle säljas till folk som har dem i arbete.
Resonerade man mer så så skulle man kanske slippa se  folk som köpt sina hundar pga. modenycker eller enbart för att de tycker hunden är så söt. Ja, man kan ju älta det här hur länge som helst, svårt är det att komma åt problemet...  
Ann

[manna]

Manna: Jag antar att du inte har barn? Eller får dom inte vara i närheten av din vovve? Jag har hört att en del av misstagen sker när barn råkat öppna dörrar och släppt ihop hundar.... Och det måste väl åtminstone vara mänskligt att barn kan råka fela??

Strikt ägaransvar! Det spelar inte någon roll vem som öppnar fel dörrar - ansvaret är ägarens! Och jag hoppas verkligen att ägaren inte är en till åren väldigt ung person.

Huruvida jag har barn eller ej hör inte hit.

[Charlotte]

 Nej, nu lägger jag ner....
Har du överhuvud taget egentligen hund?
 Jag vet allt om strikt ägaransvar, men jag vet också att det kan hända misstag när levande varelser är inblandade..... Vår drivande hund (stövare) råkade en gång under jakt para en tik på en gård skogen (hon satt i hundgård, men han hoppade/klättrade in) vi betalade spruta till tiken. Om inte ägarna varit hemma och sett parningen så hade en ovälkommen valpkull blivit till, vem av oss hundägare var den oansvariga/dåliga hundägaren där??
                             Mvh
                          Charlotte
                         

[manna]

Nej, nu lägger jag ner....
Har du överhuvud taget egentligen hund?
 Jag vet allt om strikt ägaransvar, men jag vet också att det kan hända misstag när levande varelser är inblandade..... Vår drivande hund (stövare) råkade en gång under jakt para en tik på en gård skogen (hon satt i hundgård, men han hoppade/klättrade in) vi betalade spruta till tiken. Om inte ägarna varit hemma och sett parningen så hade en ovälkommen valpkull blivit till, vem av oss hundägare var den oansvariga/dåliga hundägaren där??
                             Mvh
                          Charlotte
                         

Jag hoppas att du med din första fråga inte menar att jag inte får uttala mig i denna tråd om jag inte är hundägare. Överfört även på andra ämnen skulle detta nämligen bli högst absurt.

Vad gäller situationen du beskriver så tycker jag att ni gjorde det enda rätta. Jag önskar verkligen att människor som hamnar i en liknande situation kan komma sig för att agera på samma sätt. Personligen tycker jag att det hade varit bra om den husse som glatt utropade att han tik "hade gjort det igen" med grannens hanhund (vilket var upphovet till denna tråd), också hade stegat iväg till veterinären.

Strikt ägaransvar är tyvärr något helt okänt för många hundägare. Bl a för de båda vars respektive hundar två år i rad bet ihjäl vänners höns och kycklingar - utan att ekonomiskt eller på annat vis ersätta de döda djuren. Den ene mannen "ursäktade" sig med "Det går inte att kontrollera arbetande jakthundar".   Det var visserligen ett tag sedan det i släkten fanns jakthundar, men inte minns då jag att det var problem att kontrollera dessa. Tvärtom var det ägarna till jakthundarna som jobbade mest med sina hundar, just för att det är så viktigt att ha koll på vad de tar sig för. Vem är hjälpt av en jakthund som far omkring i bygden? Självklart är det inte bara ägare till just jakthundar, eller andra arbetande hundar, som ska veta vad deras vovvar tar sig för. Det gäller ALLA, men tyvärr verkar vissa hundägare leva i total ovisshet om detta.

Nå, så ska du ju få ett svar på din inledande fråga. Jo, jag har hund.

[Charlotte]

 Nej, självklart får vem som helst svara på vad den vill
 Vad jag menade var att man oftast vet att vad som helst (nästan) KAN hända om man har med djur att göra.... Och då kan man ha lite förståelse för div misstag... Barn kan råka öppna en dörr utan att föräldrar är med osv  
 Jag blev självklart både arg och ledsen när en grannhund bet ihjäl min kalkontupp, grannen fick betala tuppen sen fick det vara bra med det. Hunden har peppar, peppar... inte varit här mer. Det är väl ingen mening att tycka att min granne är en dålig och ansvarslös hundägare för att hon en gång råkade ha dålig koll på sin hund??
  Jag tycker också att det är en dålig ursäkt att säga att man inte kan ha koll på jakthundar. Jag har själv en fågelhund som mycket väl vet att tama fåglar/kaniner/får det rör man inte! Hundägarna skulle självklart ha fått lov att betala vad hundarna ställt till med och sen hade dom nog sett till att "hönsrenhetsträna" sina hundar....
                   Mvh
                 Charlotte
 

[manna]

Jag håller helt med dig; har man med djur att göra så kan man hamna i de mest prekära situationer. Jag litar på min hund - men inte till 100%. Han kan (precis som vi människor) reagera på ett för mig märkligt sätt, och innan jag har hunnit agera så är en olycka skedd. För att minska risken att ställa till/hamna i tråkigheter är jag mån om att träna, träna, träna samt dels undvika för hunden stressiga situationer (när det ges möjlighet att välja) dels ha koll på hunden. Jag har honom t ex alltid kopplad då vi inte är i en för honom trygg och hemvan miljö. Detta är en självklar del för mig när det gäller mitt ansvar som hundägare. En annan del är att jag aldrig skulle smita från att ställa tillrätta det min hund förstört.

Jag vet att jag kanske, som du skriver, ibland uttrycker mig kategoriskt och därmed trampar en och annan på tårna. För mig är djurs mående viktigt och jag tycker att det är beklämmande med denna, som jag kallar det, hejåhå-avel där tyvärr många hundar kommer i kläm. Det senaste exemplet i min närhet är en ytterst understimulera drygt 1-årig blandrashane. Ägaren ville, precis som många andra, ha en hund, köpte "första bästa" funnen i lokaltidningens radannonser och är nu inte minsta spår intresserad av att arbeta med vovven, vilken är en korsning av inte mindre än fyra arbetande raser (däribland kelpie och jaktlabbe). Som extra lök på laxen börjar nu ägaren prata om att låta hunden "gå i avel"!

Visst finns det även ägare till renrasiga hundar som brister i sitt intresse för att ge sin hund ett bra liv. Jag är medveten om det, men jag menar ändå att marknaden för renras är något mer kontrollerad. Det gäller t ex koll av avelsdjuren.

[Anna.D]

Jag ska kastrera min ena hanhund eftersom han absolut inte ska användas i avel.Han har mega problem med sin hud och jag har kollat med min vetrinär och det är ärfligt.Anners är han underbar.Har en kompis som kastrerat sin labrador och han har varken blivit lat eller fet.Robin som min hund heter kan då även slippa vara separerad från min tik skrållan när hon löper,vilket han lider av.De är ju inte samma ras heller för den delen :)Anna.D