Våra Brahma har sina reden på golvet i form av halmbälar. Men det är
en bäle som används av alla. Om den är upptagen när någon ska värpa blir de lite förvirrade och börjar kackla. Som nån med tvångstankar i kön till toa på Berns ungefär. Även om det alltså finns en annan plats.
Inför introduktionen av deras nya hönshus (ett gammalt dass modell större) hade vi köpt fina pottskåp som vi målat blå och inbillat oss skulle passa damerna. Men de köpte inte vår idé för avskildhet. Halmbälarna ligger nu med ens man kommer in i hönshuset. Inte för att vi placerat dem där utan för att det är där de värper.
Brahmahönsen är våra bästa kompisar. De har blivit ganska tama och är verkliga personligheter. Våra går fria på en stor tomt. Vi ska bygga gård eftersom vi vet att de kan bli tagna av rovdjur och en blev tagen av en okopplad hund. Men det känns också bra att de får röra sig fritt. Bara vid något tillfälle har vi sett dem på väg till konsum. Men då blir de så konfunderade av att möta oss där att de springer tillbaks med full fart.
De är ganska nyfikna på vad man gör. Tex om man planterat något så är det bra att hägna in det med tråd. De krafsar och letar efter kryp och med deras stora fötter blir det rejäla krafs. De verkar gilla snigelägg. Vi tror att de är bidragande orsak till få mördarsniglar i år.
Grattis till Brahma! Vilken färg? Hur många? Vi har en gul en blå och en svart samt en vit kyckling med två guldsvartbandade storasyskon. Det har bara blivit så.
Berätta gärna hur det går!