Det fanns ju s k vridmaskiner förr i tiden, dels för att underlätta handtvätt och dels förekom det att tvättmaskiner var försedda med vridmaskin fram till kanske mitten av 1950-talet.
Vridmaskinen brukar ha två gummiklädda valsar, kanske 3-5 cm i diameter och 40-50 cm långa. I övrigt är den byggd som en gammaldags mangel men mindre. Kan vara antingen handvevad eller, när den är påbyggd på en agitatortvättmaskin, så kan det förekomma drivning från tvättmaskinens motor.
Tydligen var det vanligt att gummivalsarna hade kort livslängd, gummit torkade och sprack sönder ganska snart. När det begav sig så varnades det för att utsätta valsarna för solljus eller onödigt mycket värme, och det var viktigt att lossa fjädertrycket i vridmaskinen då den inte användes.
Men om man ska göra en vev- eller pedaldriven tvättorkanordning idag så undrar jag om inte det vore bättre att utgå från en centrifug och ordna rejäl uppväxling från pedalmekanismen. En vanlig tvättcentrifug med vertikal axel brukar rotera med 3000 varv/min och det bör man kunna få till med 50:1 uppväxling från en anordning med cykeltrampor, det ligger gott och väl inom möjligheternas gräns med t ex en tvåstegs rem- , kedje- eller kugghjulstransmission. Det enklaste för hembygge kanske är kedja för det första växelsteget, som får den utväxling det går att få till med cykel- eller mopeddelar, och det andra steget bygger man med en poly-V-rem och remskivor från t ex tvättmaskiner eller kringutrustning från bilmotorer. En vanlig kilrem kommer nog att gå för tungt.
