Alternativ.nu
Djur => Höns => Övrigt om höns => Ämnet startat av: Hyvens skrivet 21 nov-16 kl 16:53
-
Hej!
Vet att det finns tusen trådar om aggressiva tuppar, men ingen som jag riktigt känner igen mig i.. xD
Har en dv.kochin tupp som attackerat 2 ggr. Första gången var min brorsdotter när hon låg på hönsrampen och kollade in i huset genom luckan. Här kan jag faktiskt förstå att han blev irriterad/kände sig hotad.
Men den andra gången var när min far skulle öppna åt dem, han satt då på huk med ryggen mot dem när han fick tuppen på sig. Har frågat om det inte bara var att tuppen ville ut snabbt och råkade flyga in i honom av misstag, men det var en riktigt attack påstår han.
Ska man ta bort tuppen nu eller ska man avvakta och se om han gör något mer innan man tar bort?
Har även en annan tupp som hotade mig riktigt mycket när han var yngre. Det slutade med att han hoppade på mitt ben. Vet dock inte om han menade det eller om han råkade när han skulle ut ur huset.
Han ska ha hoppat på min brorsdptter upprepade gånger. Har inte varit med någon gång så har ingen aning om vad som faktiskt har hänt och om hon har provocerat honom, enligt mor min ska hon inte ha gjort något.. Det var ett tag sen han gjorde något nu.
Vet inte hur jag ska göra med denna tupp.. Tycker inte man ska acceptera en tupp som är på människor. Men han är en väldigt bra ledare och eftersom jag vet hur ungen/bror min är så kan det lika gärna vara ungens fel...
-
Om tuppen ger sig på andra tuppar eller hönor, så skall den ju tas bort. Men oavsett ras, så utgör ju sällan en tupp något problem för människor. Det är inte naturligt att människor (= barn) "umgås" med höns, så det är inte alls konstigt att en tupp försvarar flocken
-
Min ena dvärg tupp hade en period i somras då han gick till attack mot allt vad människor hette. Tänkte att jag skulle ta bort honom när vi kom hem efter semestern. Men efter ett tag så lugnade han ner sig (typ 1.5 månad) och efter det så går han själv åt sidan när man kommer och är hur lugn som helst. Är nu glad att jag inte tog bort honom direkt då han är kanon med hönorna/kycklingarna. Så man vet ju aldrig....din tupp kanske bara har blivit skrämd och behöver en stund på sig för att återfå förtroendet för människor/barn.
-
Dvärgtuppar kan vara litet aggressiva ibland utan att man vet varför, men så länge han fungerar med de andra så är det ingen fara om ni inte upplever andra problem med honom.
Han kan ju dock som regel inte göra särskilt mycket mot en människa mer än på sin höjd rivas och ge mindre sår med näbben om han får in en duktig fullträff.
(Har dock bara hänt mig en gång att det gått genom huden, med en halvvuxen Orpinton tupp, han fick till ett rejält bett när jag skulle dra fram honom under en bil där han prompt skulle ha sitt huvudsäte... :) Men det vara bara tvål och vatten och ett plåster. )
-
En tupp som hoppar upp i ansiktet på ett barn och stampar i med sporrarna kan mycket väl skada. Sporrarna kan vara vassa som knivar.
-
Nä, det skall den ju inte göra...
Men det är ju som sagt olika om det går bort med tiden eller ej....
-
Barn och djur är ibland en svår kombination.
-
Det finns ju inte precis någon brist på snälla tuppar.
-
Här har vi allt för många tuppar egentligen eftersom jag ligger efter med slakten och fru och ungar bara fyller på med olika sorters höns som givetvis behöver både tupp och reservtupp ::) Det är dock bara ett par små kräk som visat sig aggressiva mot människor, en dvärgkochin och en antwerpen. Den ena tog duvhöken och den andra åt jag upp ;D Som Sonja skriver, barnögon kan ligga risigt till. Men inte bara det, det är tråkigt om ungarna blir rädda för eller avogt inställda till djuren bara för att man som vuxen inte förstår problemet. Barn och djur skall vara en trevlig kombination.
Ungtuppar kan mycket väl skärpa till sig när de blir äldre, men de bär generna med sig.
-
Det är mycket obehagligt med folkilskna tuppar. Vi hade en som anföll alla i familjen utom mig. Men jag vände honom aldrig ryggen! Alla andra tuppar har varit snälla. Jag skulle inte behålla en arg tupp.
Det finns så gott om trevliga tuppa precis som Sonja skriver.
Finns det barn i familjen är saken klar. Det är min åsikt.
-
Det ska vara roligt och enkelt att ha djur! Är det inte det blir det fel! Så slakta du din tupp så fort som möjligt. Om du inte vill själv, så känner du säkert någon jägare som kan nacka den.
-
Förtydligande; Det är alltså 2 tuppar det handlar om.
Har bestämt mig för att ta bort tuppen jag skriver om i första stycket.
Tuppen i det andra stycket får vara kvar ett tag till, han är en sån otroligt bra ledartupp som verkligen håller reda på flocken och sköter om den.
-
Okej, jag inser att jag kommer få massor av skit nu...men ibland kan det ju faktiskt vara ungens fel!!
Som du själv skriver så har du aldrig sett vad som hänt mellan barnet och tuppen!
Jag blir galen på allt detta att man ska "skydda barnen"!!
Barn ska lära sig respektera djur - oavsett vad det är för djur!! Barn ska definitivt inte hantera djur själva. Barn går faktiskt inte att lita på.
Vet en hund (gudomligt snäll!!) som var nära avlivning sedan den bitit en ungjäkel som inte kunde låta hunden vara ifred. Tycker inte det är särskilt svårt att översätta det till en retad tupp som känner sig hotad...
Och jodå, jag tycker om barn. Uppfostrade barn!!
Dom har ingen rätt att reta/stressa djur och sen komma och grina för dom blivit bitna eller liknande!!
Djur kan inte prata med ord, men som djurägare är man skyldig att försöka förstå vad dom vill säga. Det kan vara så att dom behöver vår hjälp!!
-
Hade en get förut som inte heller gillade barn något vidare, hon var en av mina favoriter... Kände mest något slags pervers skadeglädje då hon bollade runt hårt med traktens ungar... ;D
(Nåja, jag gillar barnen, men kan inte hjälpa att jag tyckte det var roligt ändå när hon dängde upp dem... (Det hade inte varit roligt om jag gjort det, eller om de blivit jagade av en hund tex, men det var det när hon gjorde det) ;D )
Nå, Angående tupparna så är det väl mest en fråga om vilka personliga känslor man har för dem eller ej.
Även om JAG tycker att de skall få leva, så betyder det ju inte att det är monopol på sanningen.
-
Visst kan barn vara orsaken till att djur beter sig illa, och det går fort att skapa en otrevlig tupp om man vill och hittar en som är lättretad. Men det behöver inte vara det barnet som retade tuppen som får ögat utpetat, och även om det är "rätt" barn som får sitt straff så är det ett för hårt straff för ett barn. Vill man ha en folkilsken tupp så varsågod, men låt inte små barn få vistas inom tuppens räckvidd.
-
Har man barn så bör man omgående ta bort en ilsken tupp,kan säkerligen skada små barn allvarligt...Utan barn kan man ta det lite lugnare om man nu inte terroriseras hela tiden,tuppen struntar i hönsen och förföljer en...Tuppen sitter som typ en fotboja runt benet :D ....Tungt att klippa gräset med en tupp som fotboja :D
-
Ge honom ett par blankpolerade silversporrar... Skulle jag gjort... 8) ;D
-
Ge honom ett par blankpolerade silversporrar... Skulle jag gjort... 8) ;D
;D ...Jäpp, silversporrar på tuppen och gräset blir klippt i ett huj ;D