kamphundar

[Menlös]

Många har skrivit i tråden att de raser som har avlats för hundkamp och i dagligt tal kalls för kamphundar ofta är snälla mot människor och det stämmer nog. Men hur är inställningen till andra hundar om man har hundkamp i generna? Det är där som problemet ligger för mig. Jag har nog aldrig i hela mitt liv varit rädd för en hund för egen del. Däremot har jag alltför många gånger haft anledning att vara rädd för min hunds säkerhet. Hon är en mellanstor/liten hund. Det senaste som hände var att hon, när hon var kopplad, blev attackerad och nertryckt i marken av en lös napoletansk mastiff. Hussen hann fram och kunde dra undan sin hund. Jag vet inte hur mycket allvar det fanns i mstiffens aggressivitet, men jag hann bli verkligt skräckslagen vilket är illa nog. Min hund blev inte allvarligt skadad. Hon haltade ett tag efteråt dock.

Och om riktigt små hundar är aggresiva som så många klagar på, varför ska man bry sig om det? De kan ju inte allvarligt skada en annan hund i alla fall.

Det enda som är viktigt för mig i det här sammanhanget är att min hund inte blir skadad av en annan hund.

[TurbogrisarnaVG]

Många har skrivit i tråden att de raser som har avlats för hundkamp och i dagligt tal kalls för kamphundar ofta är snälla mot människor och det stämmer nog. Men hur är inställningen till andra hundar om man har hundkamp i generna? Det är där som problemet ligger för mig. Jag har nog aldrig i hela mitt liv varit rädd för en hund för egen del. Däremot har jag alltför många gånger haft anledning att vara rädd för min hunds säkerhet. Hon är en mellanstor/liten hund. Det senaste som hände var att hon, när hon var kopplad, blev attackerad och nertryckt i marken av en lös napoletansk mastiff. Hussen hann fram och kunde dra undan sin hund. Jag vet inte hur mycket allvar det fanns i mstiffens aggressivitet, men jag hann bli verkligt skräckslagen vilket är illa nog. Min hund blev inte allvarligt skadad. Hon haltade ett tag efteråt dock.

Och om riktigt små hundar är aggresiva som så många klagar på, varför ska man bry sig om det? De kan ju inte allvarligt skada en annan hund i alla fall.

Det enda som är viktigt för mig i det här sammanhanget är att min hund inte blir skadad av en annan hund.

Jag har själv ägt en Rottweiler/Dobberman tik som aldrig var aggressiv mot andra hundar men vi två tillfällen blev hon attackerad av små hundar.
En var en liten Jack russel som slet upp hennes högra vadmuskel.
Hon fick både fysisk och mentala sår av den attacken men förblev snäll mot andra hundar.
Att små hundar inte kan ställa till det för stora är myt!
Jag har flera gånger stött på ägare av små hundar som hävdar att t.ex. "min Jack russel tiks bror slet upp halspulsådern på en rottweiler i Strömstad"
Enligt mig handlar allt om ägaren! - Alla hundar blir aggressiva i vissa lägen och det gäller att undvika dessa, träna bort oönskade beteenden och försöka få människorna i omgivningen att förstå.

[johan/sandra]

Oavsett om hunden är snäll eller inte vill jag inte att den ska springa fram till min hund eller mig, om man inte har såpass med ordning på sin hund bör man inte ha den lös vid tillfällen då sådant kan hända.

Det här tycker jag oavsett ras, jag vill kunna känna mig säker när jag går ut med min hund, därför undviker jag sådana ställen där många rastar sina hundar eftersom så många inte bryr sig om vad hunden hittar på när kopplet är släppt och heller inte kan ropa in den.

[Menlös]

Oavsett om hunden är snäll eller inte vill jag inte att den ska springa fram till min hund eller mig, om man inte har såpass med ordning på sin hund bör man inte ha den lös vid tillfällen då sådant kan hända.

Det här tycker jag oavsett ras, jag vill kunna känna mig säker när jag går ut med min hund, därför undviker jag sådana ställen där många rastar sina hundar eftersom så många inte bryr sig om vad hunden hittar på när kopplet är släppt och heller inte kan ropa in den.

Ni/du har naturligvis rätt i detta, men har man en jättehund som Napoletansk mastiff så har man ett alldeles extra stort ansvar. Jag trodde verkligen att jättehunden skulle döda min mellanstora och hann bli alldeles fruktansvärt rädd. Hade en jack russel sprungit fram så hade det ju kunnat bli blessyrer, visst, men det är en helt annan sak. En bekants bekant fick faktiskt sin åldriga blandrashund (nån retriverblandning) dödad av just en napoletansk mastiffhane. Mastiffen sprang fram, attackerade och tryckte ner blandisen. Blandisen fick inga allvarliga bett, men dog ändå, av chock eller av inre blödningar pga mastiffens tyngd. Blandisen var ju gammal.

[Menlös]

Jag har själv ägt en Rottweiler/Dobberman tik som aldrig var aggressiv mot andra hundar men vi två tillfällen blev hon attackerad av små hundar.
En var en liten Jack russel som slet upp hennes högra vadmuskel.
Hon fick både fysisk och mentala sår av den attacken men förblev snäll mot andra hundar.
Att små hundar inte kan ställa till det för stora är myt!
Jag har flera gånger stött på ägare av små hundar som hävdar att t.ex. "min Jack russel tiks bror slet upp halspulsådern på en rottweiler i Strömstad"
Enligt mig handlar allt om ägaren! - Alla hundar blir aggressiva i vissa lägen och det gäller att undvika dessa, träna bort oönskade beteenden och försöka få människorna i omgivningen att förstå.

Ja, jack russel är ju ett kapitel för sig. Min mammas snälla samojedhane blev biten i benet av en sådan liten ilsken svartvit terrier så han måste gå till veterinären och sy. Men det är ändå skillnad på att få ett ordentligt bett och på att dö. Jag skrev i mitt inlägg att man inte behöver bry sig om riktigt små hundar som är aggressiva. Då tänkte jag mest på chihuahua, dvärgpinscher och liknande ettriga minihundar. De kan faktiskt inte göra någon större skada.

Men nu börjar jag komma ifrån ämnet som är kamphundar. Jag undrar hur man ska se på amstaff och pitbulls farlighet för andra hundar? Jag vet faktiskt inte. I mitt område finns flera jättetrevliga amstaff/pitbull och en galen pitbull/rottisblandning som brukar ge sig på och bita tikar allvarligt. Eller fanns, jag tror husse har blivit tvungen att ta bort honom nu. Som någon nämnde här så är jag också oerhört mycket mer rädd för de stora tunga vakthundarna som folk har börjat importera. Vad ska man med en sådan hund till när man bor i lägenhet i staden??

[johan/sandra]

Ja, jack russel är ju ett kapitel för sig. Min mammas snälla samojedhane blev biten i benet av en sådan liten ilsken svartvit terrier så han måste gå till veterinären och sy. Men det är ändå skillnad på att få ett ordentligt bett och på att dö. Jag skrev i mitt inlägg att man inte behöver bry sig om riktigt små hundar som är aggressiva. Då tänkte jag mest på chihuahua, dvärgpinscher och liknande ettriga minihundar. De kan faktiskt inte göra någon större skada.

Men nu börjar jag komma ifrån ämnet som är kamphundar. Jag undrar hur man ska se på amstaff och pitbulls farlighet för andra hundar? Jag vet faktiskt inte. I mitt område finns flera jättetrevliga amstaff/pitbull och en galen pitbull/rottisblandning som brukar ge sig på och bita tikar allvarligt. Eller fanns, jag tror husse har blivit tvungen att ta bort honom nu. Som någon nämnde här så är jag också oerhört mycket mer rädd för de stora tunga vakthundarna som folk har börjat importera. Vad ska man med en sådan hund till när man bor i lägenhet i staden??

En riktigt liten hund som beter sig på ett agressivt sätt kan få den andra hunden att tända till, är då den andra hunden en av de som anses som "farliga" så blir den stackarn syndabock fast den bara försvarat sig.

En hund som beter sig på ett dåligt sätt är oftast ett handhavandefel. Problemet är väl egentligen inte de rasrena hundar som genom gediget avelsarbete blivit trevliga familjehundar med tålmodigt lynne som växt upp i en bra familj utan snarare de som är oseriöst avlade av så många olika raser att det knappast ryms i annonstexten av ngn som inte vet ngt om hundavel och säljer till vem som helst.

Jag tycker inte agressivitet och lydnad är en storleksfråga, min staffie har fått stryk av en annan hund en gång och är sedan dess osäker och jag vill inte han ska råka ut för ngn mopsig knähund. Detta både för att han blir rädd och för att jag inte vill att vår träning ska ramponeras.

De stora tunga nya vakthundarna har jag inte engagerat mig i, så där kan jag inte uttrycka ngn åsikt mer än gällande andra raser, arv och miljö borde väl spela en stor roll här med, men som sagt dessa raser kan jag inget om.

[Menlös]

En riktigt liten hund som beter sig på ett agressivt sätt kan få den andra hunden att tända till, är då den andra hunden en av de som anses som "farliga" så blir den stackarn syndabock fast den bara försvarat sig.

Självklart är det den stora hunden "som tänder till" som är den farliga!! Jag ska inte behöva riskera att en stor hund "tänder till" och skadar min mindre hund. Den som har en hund som "tänder till" och attackerar en annan hund har ingen kontroll över sin hund och ska inte skylla ifrån sig.

[ieenilorac]

Men hunden behöver inte attackera för att anses vara en farlig hund. Om man har en lugn och sansad hund, som är noga med att andra hundar är artiga, kan ett lungt morr, eller lyftande av mungipan, som alla som kan hund i den situationen tolkar som att hunden menar "lugna ner dig och kom inte hit och var stökig" tolkas som att man har en aggressiv hund som äter andra hundar till frukost av den som inte förstår hundspråk.

Och vissa hundar är faktiskt med flit provocerande och irriterar andra hundar fullt medvetet, och detta kan också undgå människor som inte kan läsa hundars kroppsspråk. Att den hunden som blir provocerad säger ifrån då är inte det minsta konstigt.

Att hävda att en hund är aggressiv bara för att den kräver sin yta, och säger ifrån till andra hundar när den inte tycker att den andra hunden beter sig okej, är snarast ett sundhetstecken, och bör uppmuntras. Att säga ifrån i tid är mycket bättre än att låta sig retas till den grad att man sedan tappar kontrollen. Alla hundar borde tränas i att hävda sin rätt till att bli lämnad i fred, så att de lär sig att säga ifrån i tid och på ett sansat sätt.

[Menlös]

Men hunden behöver inte attackera för att anses vara en farlig hund. Om man har en lugn och sansad hund, som är noga med att andra hundar är artiga, kan ett lungt morr, eller lyftande av mungipan, som alla som kan hund i den situationen tolkar som att hunden menar "lugna ner dig och kom inte hit och var stökig" tolkas som att man har en aggressiv hund som äter andra hundar till frukost av den som inte förstår hundspråk.

Och vissa hundar är faktiskt med flit provocerande och irriterar andra hundar fullt medvetet, och detta kan också undgå människor som inte kan läsa hundars kroppsspråk. Att den hunden som blir provocerad säger ifrån då är inte det minsta konstigt.

Att hävda att en hund är aggressiv bara för att den kräver sin yta, och säger ifrån till andra hundar när den inte tycker att den andra hunden beter sig okej, är snarast ett sundhetstecken, och bör uppmuntras. Att säga ifrån i tid är mycket bättre än att låta sig retas till den grad att man sedan tappar kontrollen. Alla hundar borde tränas i att hävda sin rätt till att bli lämnad i fred, så att de lär sig att säga ifrån i tid och på ett sansat sätt.

Så länge den andra hunden inte attackerar och helst inte ens går fram till min hund så är jag i alla fall glad, nöjd och snäll. Då får den andra hunden grimasera och morra bäst den vill och vara hur stor den vill. 

Jag har själv koll på min hund och låter henne inte gå fram till andra hundar utan fråga först. Det är bara hanhundar som kan komma ifråga och båda hundarna måste absolut vara lösa. Annars får de inte hälsa för mig. Jag har tyvärr varit med om flera obehagliga incidenter när en annan tik som kanske från början mest är nyfiken springer fram till henne. Min hund avskyr påflugna oartiga hundar, i synnerhet tikar och avvisar den andra hunden mycket övertydligt med morrningar och grimaser. Kaxiga och obalanserade hundar kan då svara och till och med ge sig på henne. De allra flesta gör inte det, men ett antal jack russel, ett par schäfrar och ovan nämnda mastiff har gjort det. En schäfer bet henne  rakt över en led så hon måste opereras.

Jag har ibland fått höra att det var min hunds fel eftersom hon morrade. Själv tycker jag att alltihopa borde vara väldigt enkelt: Låt inte din hund gå fram till en annan hund utan att fråga ägaren först.

[johan/sandra]

För att svara på den inledande frågan så tycker jag att de snarare är mindre slagskämpar än många andra hundar.

Bullterrier har vi haft fem stycken och jag har aldrig träffat en så tålmodig hund vare sig förr eller senare.

Staffen har lite mer humör men är verkligen ingen slagskämpe.

Det som jag tror skiljer dem från andra är att de innan ngt händer speciellt bullterriern "ber" sin ägare om hjälp. De leker dock lite mer hårdhänt och på ett väldigt annat sätt än andra hundar.

Jag tycker fortfarande att det är varje hundägares ansvar att se till att ens hund iinte rusar fram till vare sig andra hundar eller människor oavsett hundens storlek, det ska vara tryggt att träffa en hund på promenad och man ska kunna vara säker på att den inte springer fram till en oavsett om man är hundeller människa.

[ptakaplay]

när man läser ett par gånger om året  att folk ofta barn fått ansiktet söndertrasat av en hund så är det iallafall inte av en golden.

[Just_me]

Att kamphundsraser skulle vara annorlunda är sant. De flesta teriers är envisa, kampvilliga och har ofta ett stort mod.
Även schäfrar är anorlunda med sin speciella kroppspråks"dialekt". Alla raser har ju sin egenhet. Men att kamphundar skulle vara farligare är dock fel.

Kamp var förr en legal sport som (tack och lov) förbjudits. Men under den tid kamp var lagligt fanns det en hel del seriösa "sportare" och också flera seriösa klubbar. (Ja sen kan man ju verkligen ifrågasätta hur seriös man är om man utsätter djur för det lidande de gjorde)

De som var hundkunniga avlade aldrig på en aggressiv hund då en aggressiv hund lider av det de allra helst ville motarbeta i rasen: Feghet.

Det jobbiga med en "modig" hundras är att de gärna tar sig ann allt. Min pitbullhane ville visa att han bestämde mot ekorrar, cyklar, katter, och andra hundar.
Det som tog mig flera år att inse var att hans beteende berodde på min bristande kunskap om hundar. En hund ska aldrig ha behov av att dominera eller bestämma. Är du en bra och trygg ledare är den säker i det faktum att du själv kan ta hand om alla farliga ekorrar och cyklar.
Efter 6 månader på en kurs om hunden eget språk gick jag från att ha en Pitbull som gjorde utfall mot hanar till en pitbull som kunde gå fot förbi en grupp hanhundar som skällde och reste sig på bakbenen mot oss utan att ens vrida på örat. Han visste att jag var där och att det inte var någon fara.

Kamphundsraser är inte farligare för att de har ett mer vacklande psyke eller har större tendenser till att vara aggressiv. Tvärt om, de passar otroligt bra i barnfamiljer för att de är tåliga både mot stress och högljudda barn.
Däremot kräver de mer av dig som ägare. Och kan du inte hantera din hund kommer du slutligen ha en rädd och osäker jycke = rädda och osäkra hundar är livsfarliga, oavsett ras.

Statestiken om Goldens har jag läst förr, Skulle själv gissa på att det beror på överavling på ostabila individer som har en bra extriör och antalet barnfamiljer som skaffar golden utan kunskaper om hund och deras behov.
Men tror ingen kan påstå att Goldens skulle vara farligare än någon annan ras? Man måste gå djupare på frågan än bara statistik för att kunna avgöra en sån sak.

Jag avlivade min pitbullhane för ett år sedan. Han fick epilepsi och blev bara 4 år. Jag avlivade honom efter att han efter ett anfall i bilen högg mig i armen när jag försökte lägga honom tillrätta.
Han var aldrig aggressiv eller rädd och jag litade på honom till hundra procent, men pga hans ras bestämde jag mig för att ta bort honom. Det är ju ett faktum att en Pitbull lätt skulle kunna slita av mig armen, det skulle en liten mops aldrig kunna göra.

Så ärligt så hade jag väntat längre om jag haft en mops och testat fler alternativ. Men eftersom jag hade en hund som kunde tillfoga så pass mycket skada som en pitbull kan så valde jag det säkra före det osäkra. Saknar honom än idag och kommer nästa gång skaffa mig en större mastiffras istället. Terriers i all ära, de är underbara och stabil som berget men oj vilket jobb det är

Kan tillägga att jag köpte min pitbullhane för en stor summa pengar då jag upptäckte honom på en gård som hade källarkamper. De använde honom som 10 månader valp som "kampbete" då de ansåg att han var för liten för att kunna bli en "bra" kamphund. De satte djupa spår i honom och krävde extra mycket jobb från min sida. Men han blev ändå min drömhund tillslut.

[Vildjäntan]

hej alla !!! ger mig ännu en gång in i debatten om kamphundars vara eller icke vara i väldshistorien, förra gången unde nick Andreana.

Jag har fortfarande tiken kvar som det pratas i tidigare inlägg, hon är numera 7 år och har dessutom givit en hel kull valpar (12st).
En valp är kvar hos oss och har ärvt sin mors lynne om än tillochmed blivit bättre. 

Hanen Jazon med det stora jaktdrivet är sedan 2 år tillbaka i himlen. 

Jag blir så trött på diskutionen...men kan inte låta bli att svara
En pb, am bull eller amstaff kan göra stor / livshotande skada... SJÄLVKLART!!!  det kan även en schäfer, dobermann, malle, sgt bernard...ja kort sagt alla hundar....mer än en liten chiuahua ...SJÄLVKLART!! 
Har tyvärr sett hos småhundsägare att de är benägna att tolerera mer dåligt beteende hos sina hundar eftersom de inte gör någon större skada...
Känner till många små hundar som styr i hemmen.

jag måste hålla med en tidigare talare om att en hund som hävdar sitt personliga space och förklarar för en ettrig liten hund átt den inte tycker om att bli skälld på retad etc, är ett sundhetstecken.

Mina hundar går lösa hemma på gården, de lämnar inte våra domäner utan tillåtelse och är trevliga sociala individer som kan umgås med nästan alla hundar. MEN, vissa hundar fungerar bara inte ihop. Min gamla tik har reagerat på några få hundar i hela sitt liv, unghunden likaså. hade min Unghund kajsa med på en husdjursmässa en hel helg, massor med barn och hundar som rörde sig genom och framför vår monter. 2 hundar gav ifrån sig signaler som gjorde min lilla tjejj alldeles perplex, bara genom att de gick förbi. Utan några som helst synliga tecken för oss andra i montern.

De som släpper fram sin/sina hundar till mina när vi är ute någon stans utan att kolla med mig om det är ok. De får faktiskt skylla sig själva om hundarna reagerar...jag vet hur mina hundar fungerar bland folk & fä.
En person som släpper fram sin hund till mina får ta de eventuella konsekveser som blir.
Detta gäller liten som stor, jag kräver inte att mina hundar ska tollerera att en annan hund kränker deras personliga space så länge som JAG ser till att inte mina hundar kränker någon annans!!




just_me : mycket bra skrivet 
korr efter fel skrivning 

[grimbart]

just me..bra skrivet
såg fel jag oxå...

[ClaesMotKlass]

Jag minns när de kom till sverige...
Media skrev "Nu kommer mördarhundarna till sverige"
De var alltså kända i sverige som "mördarhundar" innan nån svensk skaffat en.
  Varför vill någon ha en "mördarhund"? Kan nån frisk människa ge en vettig förklaring?

[ieenilorac]

Ingen vettig människa vill ha en mördarhund, men det finns inga raser som är mördarhundar, det är media som gillar att förstora saker. Det har ju aldrig hänt i något annat sammanhang...

[Just_me]

Ber om ursäkt för felskrivningar och stavfel, förlitar mig på word innan jag postar, har skrivsvårigheter

[Nettus]

Folk pratar väldigt svävande om kamphundar, utan att veta vad en kamphund är. Helt nyligen var det en insändare i den lokala blaskan där man kallade rottweiler för kamphund. Jag har en hund som delvis är rottis, och hans förrförra ägare vågade knappt gå ut med honom, eftersom hon var bombis på att han skulle bita ihjäl varenda hund han såg...  Min hund är signalkänslig och han reagerade på hennes nervositet när de mötte andra hundar - och gjorde utfall...

[Just_me]

Jag minns när de kom till sverige...
Media skrev "Nu kommer mördarhundarna till sverige"
De var alltså kända i sverige som "mördarhundar" innan nån svensk skaffat en.
  Varför vill någon ha en "mördarhund"? Kan nån frisk människa ge en vettig förklaring?

Jag tror inte det är så många som tar medias rubriker på allvar. Så där skrev man om sigenare och romer med för inte så många år sedan. Media gillar saftiga rubriker.

[Jimmy_C]

Hej

Jag är en stolt ägare till 2 st s.k kamphundar en hane och en tik av rasen American Staffordshire Terrier, Risken folk tar när dom går in hos mig det är att dom skulle bli ihjälslickade och kanske till och med omkullvälta av kelsjuka hundar haha

Men ja Game finns det i dom, min hane går inte ihop med andra hannar, det smäller och han har nästan tagit död på en annan pitbull hanne. Men jag vet om det och kan läsa min hund så därför sätter jag han inte i såna situationer, Skulle en lös hanne springa fram till min hund skulle jag inte lägga 2 fingrar emellan. Inte mitt fel att ägaren inte har sin hund i koppel eller inte kan kalla tebax han. Lika lite som en vallhund eller jakt hund kan hindra sitt vall eller jakt beteende så har min hund kamplust, eller ja kamplust är fel ord, game har han. Men andra tikar eller valpar av han kön går bra han tål vilken behandling som helst av dom.

Brukar säga att min hanne är som oss män på krogen kl 3, flytta på er eller flyg iväg hehe "jobbar som dörrvakt"

Min tik däremot går bra ihop med alla hundar inkl samma kön. Så mycket är individuellt javisst, men gamet finns i dom alla, om jag har dragkamp eller något sånt så ser man på hundarna när det vaknar i dom =)

Men som familjehundar oslagbara, jag litar på mina hundar till 120% mina barn som idag är 5 resp 4 år fick/får göra som dom vill med hundarna, dom flyttar inte ens på sig utan vi fick vara uppmärksamma och ta bort barnen när dom var för mkt på som alla föräldrar gör oavsett.

Mördarhundar? Nja visst min hanne skulle döda en annan hanne om han fick chansen direkt. Om någon människa som inte är välkommen in i mitt hus ja skada skulle han göra absolut, men döda nej det tror jag inte.
Då skulle det nog vara mer troligt att jag skulle skada människan i fråga mera än min hund hehe mitt hem är min borg