Slåss??

[Travelerhorses]

Jag har en vuxen hane o två tikar av samma ras.
den yngre tiken är 3 o den äldre 8 år .
Nu har den yngre tiken bestämmt sej för att mörda sin mormor .
Oavsett träning (2mån) o att låta dom slåss tills dom slutar så ger hon sej inte .
Så länge jag har järnkoll på henne vågar hon inte röra en fena men om jag släpper kontrollen ett ögonblick så anfallar hon i raseri .

Detta kan inte fortgå längre då det gammla inte orkar .
Har någon annan varit med om att en hund vänder sej mot en flockmedlem på detta sätt ?
Den yngre tiken har alltid bott med den äldre alltså .

Tidigare har hon anfallit några ggr första dagarna i löpet o sen har det gett sej ...nu ger det sej inte 

[esten]

Ja , inte alls ovanligt .
En familj jag känner hade två schäfer tikar (mor o dotter ) + 1 hane .
Allt var lugnt till dottern kom upp i könsmogen ålder . Då skulle hon slåss för ledar rollen i flocken .
Familjen skulle på fest en kväll och stängde in tikarna i var sitt rum , medan hanen fick rumstera om som han ville i huset .
När familjen kom hem möttes de av en total tradgedi . Moder var så svårt sargad att hon fick avlivas , dottern var redan död . Och hanen hade ett och annat bett .

Förmodligen hade hanen öppnat dörrarna åt tikarna som börjat slåss , sedan hade hanen försökt att gå emellan men inte klarat av tikarna .
Så en tik och en hane går bra en hane och två tikar nej , Tyvärr .
Vissa raser har mer instinkter kvar än andra och dit hör många brukshundar tex schäfer .
Men även andra liknande .
Bland sällskapshundarna brukar det kunna finnas mer tolerans inom raserna .

[Existens?]

Det går ju inte att säga generellt att tikar inte går att ha ihop, vi har 6 stycken tikar, och det funkar bra. Problem har det varit när några har varit exakt lika gamla, inga stora gruff, men småbråk hela tiden.
Men vi har vänner som har två som aldrig kan vara tillsammans, dom har alltid grindar uppe i huset.
Det är för mig en hopplös situation och jag skulle då fundera över en omplacering för att få ro i flocken.

Hellre 6 tikar..än 5 tikar och en hane....

[esten]

Nä man kan inte generalisera men i det stora hela .

Bland raser som lever flockliv , är det mer ovanligt med bråk .
Tex Utterhunden som är en Pack hound är avlad för att fungera i flock tillsammans med andra hundar i kenneln och lös under jakt .
Där är det bara ledar tiken som löper , vilket är det naturliga bland hunddjuren .
Men vår avel har tagit bort dessa naturliga spärrar som förhindrade orosmomenten . Våra hundar löper ju lite som dom vill och oberoende hur många eller vem som är ledartik i flocken

[Travelerhorses]

Jag har Leonberger som faktiskt är en sällskapshund .
Men jag griper nog efter halmstrån här ...kan man inget göra ? Hon har ju slutat anfalla tidigare ggr 

[esten]

Jag funderar men kastrera "mormor" så hon inte längre är något "hot" ?
Annars är enda rådet att hålla dom särade , det är hormoner som "rör till det " så jag tror inte dressyr hjälper .

Jag har också haft flera tikar utan problem , men aldrig mixat "flocken" med en hanhund .
Så det blir nästa välj hane eller honor .

[LillaSophie]

med hundar är det som med människor. det är "personkemi" det handlar om och vissa funkar helt enkelt inte ihop. men det kan ju också bero på att den yngre tiken vill klättra i rang och ser sin chans i en svagare flockmedlem som en äldre hund faktiskt är?

vad jag minns med mina två tikar var följande. den ena var sjuk (hon somnade i januari). hon insjuknade lätt förra april, den andre tiken kom till oss i maj och i takt med att vår gamla tik blev sämre så blev den andre tiken mer och mer elak. de började sällan slåss, men det var då lillskiten som började alla bråk. hanen la sig inte i sånt bråk över huvud taget.

jag vet inte hur gammal tiken är som är mormor till bråkstaken, men hon kanske börjar bli lite äldre och svagare nu? kanske hon har ont nånstans?

det vi gjorde var att vi alltid höll den yngre tiken nere, dvs att när det var bråk var det hon som fick en tillrättavisning då vi avbröt det hela. godis fick hon alltid sist. hon höll sig då någorlunda på mattan och konflikterna höll sig inom gränserna.

[Travelerhorses]

Förstå gången hon anföll då var den äldre tiken nykasterad ,men om hon vill kliva i rang varför slutar hon inte då när den gammla viker undan?

[esten]

Ja om den gamla beter sig som hon ska så är det en svår nöt att knäcka .
Kan kastreringen ha gjort att den yngre inte "känner igen " mormor ?

Försök att hålla dottern trött i kroppen inte bara hjärnan och ge det lite tid .

[Travelerhorses]

Mormor blev katrerad för snart 2år sen ,,detta problemet har kommit o gått men nu släpper inte hennes raseri tyvärr ...
Ja hennes mormor är en mkt bra o tydlig ledartik som aldrig bråkar i onödan .
Nu när det yngre har anfallit så har ju den gamla lämnat över manterl så att säja o håller sej undan den yngre ..ändå så fortsätter hon .Hon vill inte ens närma sej den yngre . Går omvägar .
Min hane e lite korkad , han fattar inte vad dom gör o springer o gömmer sej när dom ryker i hop.

[LillaSophie]

jaha, ja. det har jag hört förut att det blev bråk mellan två tikar när en tik väl var kastrerad. vad det beror på vet jag dock inte.

[Travelerhorses]

Nej jag fattar inte heller o jag har hjälp till o tränat problemhundar tidigare .
Har även haft ut tränare som bott hs mej två hela helger så vi har jobbat med hundarna tillsammans men hon fattar inte heller varför .

[LillaSophie]

då jag hört talas om att det blev bråk efter att ena tiken blev kastrerad slutade alltid med att den kastrerade tiken fick byta hem.  kanske den andre tiken känner på sig att den kastrerade tiken har "nåt fel", hormonerna är ju inte som de ska vara efter kastreringen och tycker därför att "den sjuke" hunden inte har nåt i flocken att göra? i och med att hon är alfatiken, ska hon ju egentligen föda valpar, men i och med att hon inte kan längre kanske hennes barnbarn tycker att hon inte har rätt till den positionen. men nu spekulerar jag hejvilt, jag vet som sagt inget om det egentligen.

[Travelerhorses]

Mm jag vet ,, ne jag får ha dom separerade ,, har ju bra hundgård så nu går dom i den varannan dag med hanen . Varannan natt sover dom med mej så jag vet att den inte kan ta sej ut till den andra .
bara jag kan få det att funka tills den gamla går bort av naturliga skäl , denna ras blir tyvärr inte så gammal .
Och jag vill inte mista nån av dom .

[Vargerik]

Fy framstjärt... Två tikar, ick.
Min gammtik var inkvarterad där hennes dotter bor under några dagar, dom höll varsin kant. Vad man inte som människa kan se (?) är hur dom går och småpsykar varann. Plötsligt bestämde sig min tik för att det var dax att sätta sin dotter på plats och flög på, helt oprovocerat. Min vän har bra koll på dottern, så han fick stopp på det hela. Tyvärr hade han inte lika god koll på min tik, så hon flög på igen. För att göra en lång och blodig historia kort slutade det med att min tik låg livlös innan han kunde få isär dom.

Efter den här fadäsen blev min tik snabbt gammal och fick tas bort .

Nu är det många som har flera tikar, jag vill inte vara med om den skiten igen, hannar som slåss är som karlar, det gormas och markeras mest. Två tikar vill döda varann...

[Mysla]

Jag häpnar nästan men jag måste hålla med Vargerik här. Dom går garanterat och blänger snett på varandra hela tiden bägge två. Två tikar som väl har börjat slåss är det liksom ingen idé att ens försöka längre med. Det handlar om liv och död tillslut. Jag har själv sett det på nära håll. Det började med smågruff i situationer där konkurrens uppstod och slutade med en sån fight där den ena hunden så småningom var så utmattad och knäckt att hon bara stod och hängde med huvudet medan den andre tuggade frenetiskt på henne.

Hanar som slåss är ingenting i jämförelse, det låter mest.

Jag hade omplacerat eller sett till att hålla dem åtskilda precis hela tiden.

[LottaLuvin]

Det går ju inte att säga generellt att tikar inte går att ha ihop, vi har 6 stycken tikar, och det funkar bra. Problem har det varit när några har varit exakt lika gamla, inga stora gruff, men småbråk hela tiden.
Men vi har vänner som har två som aldrig kan vara tillsammans, dom har alltid grindar uppe i huset.
Det är för mig en hopplös situation och jag skulle då fundera över en omplacering för att få ro i flocken.

Hellre 6 tikar..än 5 tikar och en hane....

Som sagt.. ju urhundigare desto större risk. Medan en mer sällskapifierad ras är mindre benägen att funka på det här viset. Men riktigt säker kan man ALDRIG vara.

[Travelerhorses]

Ja ,jag har nog oxå insett detta inerst inne 
Men ville ändå kolla med er härinne om nån hade nåt sissta tipps att prova .

Nu ska ungtiken valpa om några veckor o det blir ju allt varmare så det äldre o hanen får bo i hundgården på dagarna nu .

Det är såå sorglig detta !  Jag älskar ju mina bägge tikar.

[sonja på slätten]

Vilka förskräckliga historier om tikslagsmål!
Själv har jag levt bland collies , egna och andras, hanar och tikar sedan 1969, och visst har det blivit rejäla slagsmål ibland, men jag har ALDRIG varit med om att någon blivit skadad.(mer än en husse som stack in handen en gång) Möjligtvis något litet "sticksår" på ett öra eller en nosrygg.

[Annika Johansson]

När vi till slut får veta att den yngre hunden är dräktig och den äldre är kastrerad faller ju många bitar på plats.
Den yngre ska ta ledarrollen i brist på bra flockledare, nu har hon bäbisar i magen, gammeltiken är kastrerad - ej "fullvärdig tik" och gammal.
Jag tycker inte det är ett dugg konstigt att hon anfaller..

[Vargerik]

Vilka förskräckliga historier om tikslagsmål!
Själv har jag levt bland collies , egna och andras, hanar och tikar sedan 1969, och visst har det blivit rejäla slagsmål ibland, men jag har ALDRIG varit med om att någon blivit skadad.(mer än en husse som stack in handen en gång) Möjligtvis något litet "sticksår" på ett öra eller en nosrygg.

Då har du haft tur. Tre gånger har jag fått besöka djurdoktorn, antingen med egna tikar eller andras tikar som genom mitt eget klåperi har hamnat på mitt ansvar att laga.
Men Mysla, vi brukar väl vara ense !

[Birgit]

Håller helt med Annika Johansson.
Det är en hel del som påverkar beteendet. Dels kastrering av en flockledare Sedan valpar på rivalen Klart hon då måste spela ut sina kort. Valptikar är mycket reserverade mot omgivande hundar och ibland även mot människor.
Hon försöker säkert undanröja ev. hot mot ungarna. Tikar som ska valpa brukar försöka hitta en egen plats.

[Travelerhorses]

Hon har haft valpar förut o det är två år sen mormor blev kastrerad.
Så tror ni det kan bli bättre efter valparna är sålda?

Fattar ändå inte att hon inte nöjer sej med att den gammla viker ?
Ne vi har fått rejäla skador på tikarna .
den yngre har fasanfulla käftar o hugger för att slita den gamla i stycken .
Den gammla biter inte alls på det sättet inte ens vid försvar .

[sonja på slätten]

Det är lite det som jag vill ha fram, det att hundar biter eller slåss på olika sätt. När collies slåss, åtminstone de jag känt, så biter och sliter de inte. De klipper. Klipp, klipp klipp, man hör det,  för det mesta träffar i luften. Därför blir det inga allvarliga skador, även om hundarna är jättearga.

[Travelerhorses]

Collies har ju ganska så mesiga käftar i tänder samma med benstomme.
Dessa hundar har ju 80kilo massa att lägga bakom och fruktansvärda käftar , tänderna ska vi inte prata om .
Tur att hon är jätte snäll med alla andra .

[sonja på slätten]

Fast jag avsåg inte råstyrkan utan tekniken. Min collietik (25kg) råkade i slagsmål med en ttik på 4 kg som länge försökt provocera henne och till slut lyckades under matbordet. Collien hade lätt kunnat bita ihjäl den lilla, hon var rasande och den lilla gav sig inte trots att hon hamnat på rygg. Det blev dock  inte minsta skråma på den lilla.

[Charlotte]

Fast jag avsåg inte råstyrkan utan tekniken. Min collietik (25kg) råkade i slagsmål med en ttik på 4 kg som länge försökt provocera henne och till slut lyckades under matbordet. Collien hade lätt kunnat bita ihjäl den lilla, hon var rasande och den lilla gav sig inte trots att hon hamnat på rygg. Det blev dock  inte minsta skråma på den lilla.

Undrar om inte vallhundar har en sorts "bithämning" i blodet? Dom får ju inte slita "vallningsobjekten" i stycken?
                                          Mvh
                                      Charlotte

[sonja på slätten]

 Det tror jag absolut.  Mina collies har haft det. Stackars Richie stod helt förtvivlad och försökte hota bort hönsen som kom och åt ur hans matskål. Han röt och högg i luften men rörde dem inte.
Det gäller dock inte sånt som trädgårdsredskap, vattenkannor, arbetshandskar o.d. vilket alla mina dito som fortfarande är "i livet" bär spår av.

[Anna Ho]

Undrar om inte vallhundar har en sorts "bithämning" i blodet? Dom får ju inte slita "vallningsobjekten" i stycken?
                                          Mvh
                                      Charlotte

Min collie använder aldrig tänderna i vallningsjobbet men jäklar om han blir hotad eller påflugen av annan hund, då är det försvar och inte vallning som gäller, lite skillnad.

[Charlotte]

Min collie använder aldrig tänderna i vallningsjobbet men jäklar om han blir hotad eller påflugen av annan hund, då är det försvar och inte vallning som gäller, lite skillnad.

Min BC använder tänderna i vallning de enstaka gånger det behövs... För det mesta klappar han ihop munnen utan att nudda fåren men han kan även lugga någon som är tjurig...
 Men jag tycker sällan man hör om slagsmål där blodvite uppstår när det gäller BC...
Jag tror i alla fall att dom har en annan bithämning än vad vissa andra raser har.
En så pass "reaktiv" hund som en BC som tog i av full kraft direkt skulle för mig vara en ganska farlig hund...
                                           Mvh
                                        Charlotte

[Annika Johansson]

Vikten på hunden är inte direkt överförbar i förmågan att att knäcka ben.. även en kilofattig hund kan knäcka ben i tillräcklig skala. Men som ni säger, vissa hundar väljer OM de ska bita eller bara "göra ljud" o smälla med käftarna.. Min kelpie morrar hejvilt till katterna som stryker sig på henne.. men skulle inte bita för allt smör i småland. Men nog kan hon, det krasar hejvilt när hon kalasar på ben.
De här hundarna har "regimskifte" på gång. Den yngre hunden känner, styrkt av sin blivande ranghöjning med valparna, att den äldre hunden ska ta ett steg tillbaka, vilket den äldre inte vill.
Jag tror att om vi tittat mer noga på hundarna hade vi sett attackerna komma, men vi måste titta för att se.. Hundar är ju inte så svåra att läsa av..

[glim]

Hundar som slåss är hur obehagligt som helst,men det handlar mycket om hundägarens ledarskap. Har haft hund i 40 år och vid ett enda tillfälle har det handlat om liv eller död i slagsmål och då var jag inte hemma. Har jag hundar som är lite "gruffiga" på varandra
så stänger jag alltid in dom i varsitt rum då jag går ut eller åker bort. Jag nöjer mig aldrig med endast stängd dörr,utan låser eller har en hasp högt upp. För övrigt så ser jag till att det är mej dom lyder. Har haft bruks, vall och sällskapshundar av olika raser. Som sagt ,lydnad och ledarskap är A och O. Just nu har jag i huset två Finska lapphundar, tik och hane och en Bordercollie blandning. Inte ens då min tik hade valpar ,gav hon sej på andra hundar som vi tog in. Hade besök av både tik och hanhund och det var hur lugnt som helst. Tro på dej själv och stärk ditt ledarskap och jag rekomenderar  att du vänder dej till seriösa "hundproffs" inom  tex. brukshundklubbarna eller andra välutbildade organisationer. Lycka till! Ps. alla hundar älskar inte varandra,men dom bör kunna respektera varandra och framförallt dej. D.s

[Mysla]

@vienna: Visst, ledarskap och lydnad kan man alltid skylla på, men det finns bara så mycket man kan göra även med de redskapen.
Man kan hävda i sten att ledarskapet inte är gott nog om hunden inte respekterar dina regler och ger fan i att slåss tex, men frågan är hur mycket man vill robotifiera sin hund för att komma till den vardagen där det fungerar friktionsfritt. Är det värt det? Jag tycker inte det.

[johena]

*hundöra, intressant ömne men hinner inte läsa nu..*

[Travelerhorses]

Jag har stor erfarenhet av hundar o har tränat många svåra individer .
Detta har ej med bristande ledarskap att göra då dom inte ryker i hop om jag lagt dom i positioner o sagt till dom att stanna .
Jag kan ha det så hela dagar då jag har den yngre tiken vid min sida hela tiden .
Då händer ju inget MEN om tex tel ringer o jag måste rusa o svara då släpper min kontroll o hon attakerar.
Nu har hon äntligen fått valparna så nu ska jag se om raseriet är hormonbetingat som jag misstänkt .
Andra ggr hon har varit så här så har det släppt när hormonerna lugnat sej .

[Vilse]

pratade just slagsmål med en border terrier uppfödare häromdagen.
hon hade två hanhundar som helt plötsligt en dag bestämde sej för att döda varandra.
hennes man var ensam hemma men enhundarna är ju små,,en i vardera nypan o sära.
hon skickade ut ena hunden på foder.

vi paratde om att det ju är olika ras till ras,,collie tex gör inte så här,,,

jag har ju två hanar och en tik.
det har alltid varit solsekn tills en dag i september förra året,,tiken löpte och unghunden muckade bråk med gammelhanhunden. SV var här och vi greppade en hund var.
Det har hänt 2 ggr till sen dess.

Jag tror at det är jag som inte har varit 100% ledare sista året.
Den unga hanhunden har försökt klättra upp på stegen.
De gånger det har inträffat så har jag varit typ bara en meter ifrån dom.
Ena gången kastade jag en boll och unghunden skulle ha den till varje pris,,numera ser jag till at alla har varsin boll så ingen går för någon annans boll.
Sen en gång hände det när jag hade haft problem att starta gräsklipparen,,jag slet o slet o meckade o körde startgas och när den gick igång så fick jag nästan varva sönder skiten för at den skule gå och jag storgrät i ilska o vanmakt,,har inte råd med ny gräsklippare och ska inte köpa o ta med för det är problem med att ta med motorsaker i frakt. Hittar ingen firma som kommer ut o klipper och jag måste hålla snyggt för visningarna..så jag grät,,var helt upgiven och yngsta hanhunden gick jämte mej o gräsklipparen och så kom gamla hanen o baar passerade och unga gick på han,,jag fick tag i två sågbockar,,trödde en över vardera och ena handen på unghunens bit,, och näp han i dingelidongpåsen med naglarna.
gamla hanhunden släpper när jag säjer till,,men inte den unga,,

sen dess lugnt....ta i trä,,
men det verkar som at det är hormontider,,löpet,,och om jag är ledsen som utlöser det hela,,så jag ser bara till att det inte blir några "vågor"...

jag åker tex inte på träning med unga hanhunden o kommer hem o bara släpper in honom,han är i högvarv då,,,utan ser till at dom är i varsin ringhörna i 2 minuter o sen ok,,

[LottaLuvin]

Jag har stor erfarenhet av hundar o har tränat många svåra individer .
Detta har ej med bristande ledarskap att göra då dom inte ryker i hop om jag lagt dom i positioner o sagt till dom att stanna .
Jag kan ha det så hela dagar då jag har den yngre tiken vid min sida hela tiden .
Då händer ju inget MEN om tex tel ringer o jag måste rusa o svara då släpper min kontroll o hon attakerar.
Nu har hon äntligen fått valparna så nu ska jag se om raseriet är hormonbetingat som jag misstänkt .
Andra ggr hon har varit så här så har det släppt när hormonerna lugnat sej .

Fast det du pratar om där är ju LYDNAD, inte ledarskap.

[Mysla]

Fast det du pratar om där är ju LYDNAD, inte ledarskap.

Utan ledarskap ingen lydnad, framför allt inte med hundar som vill döda varandra.

[Existens?]

alla hundar älskar inte varandra,men dom bör kunna respektera varandra och framförallt dej. D.s

Det jag inte förstår är varför det är omöjligt att våga tänka tanken omplacering?

Om man har två hundar som uppenbart inte trivs med varandra, varför ska vi då tvinga dom att bo under samma tak? I samma flock?

Förmodligen för att vi tror alltid att en hund omöjligt kan ha det bättre hos nån annan, vi är ju bäst och hunden älskar just oss.

Det är bara att förmänskliga dom, de fungerar inte så.  Lägger man ner lite möda på att hitta ett bra hem, så kan hunden få leva återstoden av sitt liv i betydligt bättre harmoni, än vad den hade innan.

Detta var inte riktat till just trådskaparens hundar, utan en allmän tanke.

[Charlotte]

Det jag inte förstår är varför det är omöjligt att våga tänka tanken omplacering?

Om man har två hundar som uppenbart inte trivs med varandra, varför ska vi då tvinga dom att bo under samma tak? I samma flock?

Förmodligen för att vi tror alltid att en hund omöjligt kan ha det bättre hos nån annan, vi är ju bäst och hunden älskar just oss.

Det är bara att förmänskliga dom, de fungerar inte så.  Lägger man ner lite möda på att hitta ett bra hem, så kan hunden få leva återstoden av sitt liv i betydligt bättre harmoni, än vad den hade innan.

Detta var inte riktat till just trådskaparens hundar, utan en allmän tanke.

                   
Kloka ord
Det ska vara roligt att HA hund och roligt att VARA hund...
Att leva sitt liv med stängda dörrar och grindar överallt som alla måste tänka på att inte glömma för att hundarna inte ska ta ihjäl varandra och att alltid vara på helspänn för att förhindra attacker kan inte vara roligt för varken hund eller ägare.
                                                 Mvh
                                            Charlotte

[Mysla]

Det jag inte förstår är varför det är omöjligt att våga tänka tanken omplacering?

Om man har två hundar som uppenbart inte trivs med varandra, varför ska vi då tvinga dom att bo under samma tak? I samma flock?

Förmodligen för att vi tror alltid att en hund omöjligt kan ha det bättre hos nån annan, vi är ju bäst och hunden älskar just oss.

Det är bara att förmänskliga dom, de fungerar inte så.  Lägger man ner lite möda på att hitta ett bra hem, så kan hunden få leva återstoden av sitt liv i betydligt bättre harmoni, än vad den hade innan.

Detta var inte riktat till just trådskaparens hundar, utan en allmän tanke.

Jag håller absolut med.
Just i denna tråd har det väl framkommit att det inte är aktuellt med omplacering då den ena hunden är gammal och den andra uppenbarligen är i ett stadie då den inte går att omplacera(har valpar) men jag tror att människor i allmänhet är alldeles för rädda för att släppa taget om sina hundar.

Ett lysande exempel på det var mina föräldrar som hade en 8-årig liten coton de tulèar som verkligen var i topptrim fysiskt. De kunde inte ha kvar honom på grund av att de jobbar som de gör och jag hade nog mycket med min hane och tik som krävde massor av jobb. Istället för att omplacera avlivade dom honom. En hund som aldrig varit sjuk under alla åtta år, aldrig varit något problem på något sätt för andra hundar eller djur eller barn eller något sånt. En hund som troligtvis hade levt säkert 5-6 år till i samma pigga anda och som hade passat utmärkt till en aktiv pensionär med för mycket tid och kärlek över.
Det fick mig att må illa...

[Travelerhorses]

Nej det är inte roligt MEN då min tik har agerat så här förut o släppt det så vet jag att hon kan släppa raseriet igen .
Jag har själv fött upp denna tik o har ansvar för dom liv jag har planerat in i världen .
Nej jag vill inte omplacera henne o inte till nån okänd aldrig!
Den tabben gjorde jag med hennes mamma o hon fick vandra 5 hem på två år 

Jag kämpar vidare ett tag till o går det inte efter att valparna har åkt , ja då har jag kastrering att testa ,,vi får se.
Valparna kom i natt iaf 

[Annika Johansson]

å varför tror vi inte att någon kan vilja he en gammal hund?
Jag är inne på min andra "heltklartvuxenolitedärtill"-hund, och plastdottern likaså.. Vi är helnöjda med det - slipper träna-åldern och avliva-pga-sjukdom osv osv.. Vi vet lixom lite mer vad vi får - positivt o negativt.
Jag vill INTE ha en valp.

Trist bara att så många djurägare tror som ni sa, att jag är den enda som mitt djur kan tycka om, och ingenstans får den det så bra som hos mej.. Om djurägaren har problem med djuret så finns faktiskt möjligheten att någon annan kan lösa problemet, men det verkar vara få som vill inse att någon annan kan det jag inte kan.. Många djur avlivas i onödan..

[Vilse]

Nej det är inte roligt MEN då min tik har agerat så här förut o släppt det så vet jag att hon kan släppa raseriet igen .
Jag har själv fött upp denna tik o har ansvar för dom liv jag har planerat in i världen .
Nej jag vill inte omplacera henne o inte till nån okänd aldrig!
Den tabben gjorde jag med hennes mamma o hon fick vandra 5 hem på två år 

Jag kämpar vidare ett tag till o går det inte efter att valparna har åkt , ja då har jag kastrering att testa ,,vi får se.
Valparna kom i natt iaf 

tror det aer en hormon historia,,
dom kan haalla sams men saa brakar det loss i samband med loep eller graviditet,,
man faar helt enkelt se till att dom inte faar tillfaelle under loepet,, 2 ggr per aar med lite extra jobb fraan ens egna sida,,

skojar: taenk om man skule laemna bort sina barn naer dom slaass,,
ja, jag har sett familjer med tonaarsdoettrar daer dom bokstavligen slagit paa varandra saa det har varit laeskigt!!

[Travelerhorses]

Vi får se hur det går ,, nu är det snart sommar o hundgård har jag än iaf .

[Trollmor]

Även jag hade en gång två tikar som aldrig lyckades komma överens om vem som skulle vara chef.  Efter en vända till veterinären med slitskador (en tand fastnade och gjorde hål på skinnet, resten gjorde skakningarna) lämnade jag bort den ena hunden på foder.  Som jag såg det enda sättet.  Båda var vallhundar, så de är inte helt fria från detta.  Men visst har de bättre utvecklad bithämning!

[Snoken]

Om man väljer att avliva den äldre, friska hunden för att det inte funkar med den yngre, tycker jag är upp till var och en. Känner man sig själv och vet att man skulle sörja en kortare tid om hunden var död, än om den levde någon annanstans, är det väl bäst för både sig själv och den yngre hunden om sorg-processen blir så kort som möjligt och man kan koncentera sig på ledarskapet och träningen av den nya hunden istället för att gå och grubbla i åratal och undra om man gjorde rätt eller fel att omplacera. Hunden som avlivas lär ju inte lida, och det är väl ingen brist på hundar någonstans, så alla som vill ha en får nog tag i en ändå. Dessutom avlivar du ju INNAN hunden eventuellt blir sjuk och därmed tycker jag man gett hunden ett bättre liv om den fått vara frisk och på farten hela tiden, än om den de sista åren måste leva med värk.
Kanske låter hemskt i endels öron, men hur många brukar inte säga när en gammal människa till slut dör efter 10-15 års sjukdom på långvården "det var nog skönast för alla att det äntligen tog slut...". Som hundägare har man faktiskt makten att bestämma sin hunds öde, om du vill låta den ligga på långvård eller om den ska få "dö med stövlarna på i blåbärsskogen". Då tycker jag det senare alternativet är bättre, du har bara trevliga minnen av din hund och bara för att man väljer att avliva betyder det inte att du älskat din hund. Tvärtom gör du kanske det som är bäst för HUNDEN och inte dig själv, vilket dom flesta gör.

[djurkuf]

Kastrera du gammel tiken ja men då är det själv klart då luktar hon ju inte likadant.
Grattis då kunde du lika gärna tagit in vilt främmade hund i flocken.
Hundar lever i en lukt värd kan ta ett exempel som är.
Det kan hända att räddnings hundar inte markerar barn eller gamla mäniskor.
Varför dom luktar olika och man tränar med köns mogna mäniskor.
Jag hade en rottis hane som jag skulle spåra en kompis tio åriga dotter.
Han fattade noll han bettedde sej som han tyckte att jag var idiot.
Så jag frågade Sven järverud som arbetetat många år på statens hund skola.
Och fick lära mej om detta.
Så kastrera en vuxen tik så luktar hon helt enkelt bara fel.
Hundar pratar med kropps signaler OCH lukt signaler.

Ja ,jag har nog oxå insett detta inerst inne 
Men ville ändå kolla med er härinne om nån hade nåt sissta tipps att prova .

Nu ska ungtiken valpa om några veckor o det blir ju allt varmare så det äldre o hanen får bo i hundgården på dagarna nu .

Det är såå sorglig detta !  Jag älskar ju mina bägge tikar.

[ieenilorac]

Jag har Leonberger som faktiskt är en sällskapshund .

Vad jag vet är leonberger faktiskt en brukshund i Tyskland, används mycket till tjänstehund, brukstävlan och liknande. Så det beror väl på vilken linje man har i sina hundar, en del har nog ganska mycket go och kan vara lite skarpa mot andra hundar.

[Travelerhorses]

Vill bara berätta att helt ur det blå för några dagar sen var dom vänner igen o allt är frid o fröjd.
Ena tiken hade brytit sej ut o kommit in till den andra .
När vi kom hem stod dom o åt ur samma skål .

Detta har vi sett förut ...hoppas det håller i sej denna gång bara.

[Lundahund]

Jag bor med Malinois två tikar, 11 och 8 år där 11 åringen långsamt lämnar över ansvaret och ledarrollen till den yngre. De verkar vara överens om den utvecklingen. Vi är noga med att hålla dem båda "på mattan", vet inte om det bidrar...?

Jag funderar på om det kan vara så att den yngre tiken har ont någonstans eller inte mår bra...? Något som påverkar henne utöver dräktigheten?

Hade en hanhund en gång som efter fyra år av trevligt beteende plötsligt började morra på andra hundar. Visade sig att han hade ont i svansen - som han ju alltid höjde i närhet av andra hundar. Han tolkade smärtan som om den kom från annan hund. Så snart jag fick bort den smärtan blev han sitt gamla trevliga jag igen.

[Travelerhorses]

Sitter just nu i en husvagn med alla tre hundarna med oss .
Detta funkar utmärkt .
Jag läste en artickel om triggers på hund o polletten fall ner !

Min yngre tik har en taskig tolerans tröskel för triggers som tex stress o dyl.
Det vi nu gör vid alla typer av stress är att vi avleder henne bort från den äldre tiken o det funkar .

en typisk incident var för en vecka sen , grabben fyllde år o det kom o gick folk hela dagen i det nya huset vi precis flyttat in i ...sen skulle sista valpen säljas ur kullen och valpköparna kom på kvällen mitt i allt .

Denna stress klarade inte hon så det räckte med ett ögonkast o hon anföll den gammla.
Denna gång var jag förberedd dock .
Jag tog lös henne o var mkt arg MEN tyst o iskall .
Delade på dom o sålde klart valpen .
Efter det gick jag in o släppte i hop dom lösa igen på gården under en precis o hög vissling så bägge tittade på mej .
Gav kommandot för promenad ..fortfarande lösa o spända men följde med o sen var det över .

Ska se om några örter jag köpt ska hjälpa den yngres hormonella rus .

[Existens?]

Det där känns ju igen, kan man säga.. man vet ju själv hur det är om man är hyperstressad..det kan ju räcka med en blick eller ett ord så brister man..

[Travelerhorses]

Örterna fungerar!!
Nu klarar hon tom ´mkt stress bredvid den gammla.
Vi är på husvagns semester o har alla tre hundarna med oss .

[Vilse]

Örterna fungerar!!
Nu klarar hon tom ´mkt stress bredvid den gammla.
Vi är på husvagns semester o har alla tre hundarna med oss .

Vad använder du för örter?
Har hört andra prata om örter men ingen vet typ vad det är,,tänkte om jag kan använda på hundar i transportsituation,,,

[Travelerhorses]

jag hittade dom på hundapoteket på nätet .
Dom är inte lugnande bara hormonutjämnande.

[SannaF]

Grattis! 
Vad roligt att höra att det går bra!

Jag blev mörkrädd när jag läste om alla dessa "slåsshundar"