vad göra med orolig skällig hund?

[enebacke]

Hej igen Alla.
Som sagt har vi tre hundar. En som vi nu precis tagit hem som är lugnet själv.(tik) Sen har jag två hanhundar. Den ena är kastrerad sen långt innan och är inga problem med. Den andra har vi haft problem med sen vi fick han. Han är snart fem år, fick han som ettåring av en uppfödare som skulle ta bort honom. han kunde inte användas i avel på grund av att han har en form av katarakt( en ögonsjukdom) Han har alltid varit mycket osäker. han ser illa så tror det är därför han blir osäker och skäller för minsta lilla. han gör alltid utfall mot andra hundar när vi är ute och går(osäker och halv blind) När vi nu tog hem tiken så är vi rädda att hans beteende smittar av på den nya lugna tiken. han Ligger aldrig still stressad och på tiken hela tiden(väldigt irriterande) Skäller så fort han hör någon utanför.  :PSuck. har stått ut med hans beteende fram till nu. Funderar på att kastrera honom men vet inte om det är lönt eftersom han har sin ögonsjukdom och vet inte hur länge han får behålla synen. Vad göra??? det är alltid ett övervägande att ta han med oss eftersom hans beteende hämmar oss. Är det lönt att lägga pengar på en kastration och få han lugnare gentemot tiken eller vad tycker ni??
MVH//
Anna

[Proppen]

Det är ju svårt att säga vad som utlöser hans beteende... men jag är tveksam till att det skulle hjälpa att kastrera honom om det är som du misstänker hans dåliga syn som gör att han är orolig.

[enebacke]

Ja, jag är oxå tveksam. Tänkte höra med vet. hur stora förändringarna har blivit i hans öga. kan kanske tänka mig att hans beteende förvärras ju sämre synfällt han får. tänker lite i banorna att låta han få somna in. Men tycker ju samtidigt om han. men vill ju absolut inte att de andra  hundarna ska få lida på grund av hans beteende. Det är ju oxå synd om honom.. jag kommer på mig själv att jag är väldigt irriterad på honom. vad är ett hundliv? Jag vill ju kunna ha alla med mig obehindrat. kan jag inte nu. jag får alltid binda honom eller får han va hemma. han kan inte vara lös med de andra i stallet för kommer det någon annan hund blir det inte roligt...
Svårt val tycker jag. tror inte jag kan jobba bort hans problem, tyvärr tror jag hans osäkerhet bottnar i hans dåliga syn... Får höra alla hur tänker ni när ni läser detta?

[Proppen]

Låter klokt att låta veterinär kontrollera hans syn!

Om hunden ligger dig till last (du är irriterad på honom och han kan inte följa med som de andra hundarna) och samtidigt inte verkar må riktigt bra pga sina orolighetsproblem, så anser jag inte att du är fel ute att låta honom somna in.

Det är ett tufft beslut att låta ett ungt djur somna in, men samtidigt anser jag att man skall titta på djurets bästa i första hand! Och med en veterinärundersökning när det gäller ögonen har du ju ett bättre underlag för ditt beslut oavsett vilket det blir.

[Smic]

Håller definitivt med om det här med att kolla synen, och att det inte är ett liv för en hund att matte är irriterad eller att han aldrig får följa med... Då är det nog bättre att ta det tuffa beslutet, även om jag förstår att det är svårt.
Tror inte att en kastrering hjälper när han är så pass "gammal", även om det säkert gör något. Skulle han bli väldigt "på" och väldigt jobbig vid löpet så är det nog värt att prova iaf.

Han är inte mindre nervös efter långpromenader eller annan motion då? Då kan ju ett löpband (eller om ni har skrittmaskin till hästarna?) vara en idé.

Vad är det för ras? Har själv en väldigt aktiv hund som är fruktansvärt gnällig och störig om han inte fått någon form av aktivering under dagen, typ nosarbete, tricks eller längre promenad.

[brainghost]

Tror inte heller hjälper att kastrera honom ......Han är nog osäker på omgivningen håll honom inne ett tag så han känner sig hemma ,har själv tva hundar (rottvailar) men skäller endast då någon kommer , har aldrig låst bilnycklar i bilen mm har funkar 100%

[enebacke]

Jag behöver inte hålla honom inne, tror nog du läste lite fel Den oroliga hanen har jag haft i fyra år.. Så han vet var han hör hemma. Han är lika dan efter aktivitet, tro mig.  det är en amerikansk cocker. Ja det är inte rätt mot honom att han inte får hänga på de andra och att jag ska vara irriterad på honom. Men det är ju det här med att fatta det slutgiltliga beslutet.. Ska ringa vet på måndag och diskutera med honom. Gämföra hans ögon och se hur stor förändringen är, Vilket håll det går på. Förstå mig rätt.. vill inte slänga bort pengarna i skjön på en kastrering om hans ögon har försämrats så mkt.  Tuffa och tråkiga beslut.

[Mysla]

Det låter inte alls som om din hund mår speciellt bra rent mentalt och jag som själv haft en hund med liknande "symptom" kan bara känna medlidande när jag läser om hur du har fått anpassa ditt liv efter hunden.
Det ska vara roligt att ha hund, det ska inte ständigt vara en kamp/en oro/ett pusslande/ett kompromissande.

Jag hade nog inte ens kollat upp ögonen före jag fattade ett beslut om hans fortsatta liv. Det låter kanske kallt och hårt av mig men du ska inte begränsas(känna dig begränsad) av att ha en hund, det positiva ska överväga det negativa liksom. Det känns inte som om det gör det för er

[enebacke]

Tack för dom orden. Kändes som du såg rakt in i själen på mig sant som du säger att det ska vara roligt.. just nu är det bara ett stort problem, tyvärr. Ska verkligen överväga detta. ger det fram till måndag. Sen fattar jag ett beslut. har han inte blivit bra på fem år är ju frågan om han någonsin kommer att bli bättre
Kramar/Anna

[svekhult-ia]

Förutom att det ska vara roligt att ha hund så ska det vara roligt att vara hund....

Det låter som om din lilla grabb har en kamp med livet varje dag. Ögonproblemen kommer ju inte bli bättre, och du har gett honom fyra generösa år att bli vän med livet som hund.

Att han reagerar så på tiken bekräftar bara hur svårt han har att hantera nya situationer, vilket man ju aldrig helt kan undvika.

Det är svårt att se dem kämpa, men också svårt att ta beslutet. Men kan man omöjligt tänka sig att låta hunden kämpa i tio år till, så finns det ju egentligen ingen anledning att skjuta på det.......

Du tänker rätt!

[Proppen]

Förutom att det ska vara roligt att ha hund så ska det vara roligt att vara hund....

Det låter som om din lilla grabb har en kamp med livet varje dag. Ögonproblemen kommer ju inte bli bättre, och du har gett honom fyra generösa år att bli vän med livet som hund.

Att han reagerar så på tiken bekräftar bara hur svårt han har att hantera nya situationer, vilket man ju aldrig helt kan undvika.

Det är svårt att se dem kämpa, men också svårt att ta beslutet. Men kan man omöjligt tänka sig att låta hunden kämpa i tio år till, så finns det ju egentligen ingen anledning att skjuta på det.......

Du tänker rätt!

Klokt och ärligt skrivet!

[enebacke]

Tack alla för era tankar och tycken. det gör det mkt enklare att kunna fatta rätt beslut med ett bättre samvete. Att behålla han vore nog bara av egoistiksa själ.Det är inte lätt attt vara djurägare med allt ansvar man har. men detta ingår tyvärr. Sant som någon skrev att det vore nog bara att dra ut på lidandet både för han och övriga i familjen.  Vill bara tillägga att detta är en fantastisk sida att lyfta sina problem. Ibland fastnar man i tänket liksom. Tack tack alla.

[Kimma]

Det är tufft att vara människa ibland och styra över liv osv,men samtidigt fungerar det inte att ha en ofunktionell hund i samhället så det är bara att ta skeden i vacker hand. Jag vill bara påpeka att om du är minsta osäker på om en kastrering skulle hjälpt så finns det alltid möjlighet att på kemisk väg kastrera hunden med sprutor för en tid för att se om han lugnar ner sig vilket jag är säker på att han gör. En kastrering gör hunden mycket mindre orolig, vaktig och allmänt vaksam. Dock hjälper det inte mot dåliga nerver. Och då är ju en "provkastrering" av värde om man är osäker på sitt beslut.

Jag har själv avlivat både katter och hundar genom åren som skulle behövt Prozac för att må bra och fungera i det dagliga livet. Men den förmånen har inte våra djur och vi gör dem ingen tjänst att hålla dem vid liv eller droga dem i längden.

[ieenilorac]

Däremot kan man om man tränar hos en hundpsykolog få råd om en lämplig dos valeriana att använda under en ÖVERGÅNGSPERIOD, om man vill bryta en stressad hunds beteende. Genom att man tränar in ett annat och lugnare beteende (kräver aktivt och koncentrerat arbete med hunden under en period på några veckor) kan man ofta få hunden att inte stressa upp sig lika mycket/alls i de situationer som de tidigare varit jobbiga/ohanterliga. När hunden är (mycket) stressad är den inte särskilt mottaglig för träning, och ett milt lugnande medel gör att den lättare tar in träningen.

Sen passar det inte för alla, och det finns hundar som är så stressade alltid att det är jobbigt för dem, men om man har lite mindre problem som yttrar sig i bara vissa specifika situationer kan detta vara en idé.

[Mysla]

Däremot kan man om man tränar hos en hundpsykolog få råd om en lämplig dos valeriana att använda under en ÖVERGÅNGSPERIOD, om man vill bryta en stressad hunds beteende.

Skärpning, det är en hund vi talar om, inte en människa som inte kan sova ett par nätter. Om man inte ens kan träna hunden utan medicinering av olika slag så anser jag att problemet redan där är för stort. Dvs hundens mentalitet har någon brist. Jag förutsätter att man gör allt man kan för sin hund och testar olika tränare/metoder innan man ens tänker tanken på en avlivning. Och har man väl kommit till stadiet då man funderar på avlivning så har man gett upp hoppet om bättring för hunden. Man känner ju sin hund...
Här talar vi dessutom om en hund som har haft flertalet år på sig att svara på träning av olika slag och det har inte fungerat. En familj har fått ställa om hela sitt liv för att få vardagen att fungera runt denna hund och nu orkar de inte längre. Och så kommer du och snackar om mediciner, mediciner för människor som man tydligen med glädje stoppar i sina hundar nu för tiden istället för att inse att det är något fel någonstans om en hund behöver lugnande för att fungera. Och du menar att det finns seriösa hundtränare som förespråkar detta?!

[enebacke]

En kastrering gör hunden mycket mindre orolig, vaktig och allmänt vaksam. Dock hjälper det inte mot dåliga nerver.......     Är det verkligen så kimman?? Eller är det individuellt som allt annat? Hade han bara blivit som du beskriver det så hade det ju underlättat. Fast för mig låter det som samma sak, som med dåliga nerver alltså
MVH//Anna

[Mysla]

En kastrering gör hunden mycket mindre orolig, vaktig och allmänt vaksam. Dock hjälper det inte mot dåliga nerver.......     Är det verkligen så kimman?? Eller är det individuellt som allt annat? Hade han bara blivit som du beskriver det så hade det ju underlättat. Fast för mig låter det som samma sak, som med dåliga nerver alltså
MVH//Anna

Det är högst individuellt. Det finns hundar som blir näst intill apatiska av en kastrering och så finns det hundar som inte reagerar alls på det. Det som försvinner är ju testosteronet och testosteronet bidrar till att öka stress, aggressivitet och vaksamhet på olika sätt. Man kan dock aldrig veta hur hunden reagerar förrän man faktiskt gör en op(eller kemisk som Kimma nämnde). Och oftast så handlar det om inlärda beteenden som ändå inte försvinner utan en ansenlig mängd träning efter op.
Det är iaf mina erfarenheter.

[ieenilorac]

Ja,  Mysla det finns seriösa hundtränare som förespråkar det. Och vi snackar faktiskt inte om att en hund ska går på mediciner i flera år, det handlar om att hjälpa en hund att komma över ett stressbeteende och/eller ett rädslebeteende. Var och en får själv göra sin bedömning, men om du pratar med tex utbildade IMMI-instruktörer, så finns det flera (alla?) som hävdar att om en hund vid upprepade tillfällen inte reagerar med stress/rädsla på en viss yttre faktor, även om det beror på (kontrollerad, och med rekommenderad dos) milda lugnande medel, utan känd negativ biverkan (omfattande studier finns), så lär de sig lättare att det inte är farligt.

Och självklart har hundens psyke någon brist, men om man inte känner till den enskilde hundens historia kan man inte uttala sig. En hund som blivit skrämd av att någon ohängd grabb smällt av en raket 1 meter ifrån den när den var valp. Vilket uruselt psyke den hunden har om den blir rädd för smällare i framtiden...

Och om den hunden blir hjälpt av att tränas med milt lugnande medel, eventuellt kompletterat med samma medel intaget under två dagar vid nyår under resten av hundens liv, är den hundens liv värdelöst då?

Det finns många lättstressade hundar därute. Några är så stressade att det allvarligt påverkar deras livskvalitet. Vissa blir stressade i vissa situationer, tex på grund av dåliga erfarenheter, och kan tex bli hjälpta av mitt tips. Det är upp till varje ägare att bedöma vilken livskvalitet deras hund har och hur mycket deras hundinnehav får påverka deras vardag. Alla hundar som har en rimlig livskvalitet har rätt till en chans på livet. Sen är det en annan sak att det vore oansvarigt att avla på en hund med stressymptom.

Valeriana är prövat av hundpsykologer från olika delar av världen, det är inget konstigt. Det säljs receptfritt på apoteket och är inget hokus pokus. Även veterinärer rekommenderar valeriana som tillfälligt hjälpmedel mot stress och ångest.

Jag vet inget om trådstartarens hund, jag ville bara lägga ut en blänkare om att den här möjligheten finns, och har fungerat för många hundar. Det är ju många fler än trådstartaren som läser tråden så tipset kan hjälpa någon annan som har en hund med ett svårtränat rädsloproblem.

[enebacke]

Ja, jag är åter tveksam.   Jag och min lille kille va i väg hela dagen i dag. Visst han skäller på allt och alla och visar osäkerhet. Men ändå hanterbart när det bara är vi två. När vi kommer hem igen.... Samma hysteri som innan. Aldrig ligga still alltid skälla så fort vinden blåser, jucka på tiken, slutar med, som vanligt, att vi inte orkar höra oss själv säga SLUTA, NEJ, GÅ OCH LÄGG DIG. Han får lägga sig  på sin plats under trappan(en stor trappa)med nerfällt galler bara för de andra hundarna inte ska få "lida" Jag får så förbaskat dåligt samvete. Ena stunden tycker jag att jag kan stå ut med det andra blir jag helt skogs tokig på detta beteende. Ska jag bespara hans liv med att omplacera han, eller är jag bara feg då Kanske finns någon som orkar mer än jag Ska jag lägga pengar på en chansning(kastration)? Usch usch vad göra vad göra. Kramar från en förtvivlad hundägare.

[Annika Johansson]

Boka tid hos en veterinär som du har förtroende för, förklara att h*n ska ha sprutorna klara och ingen diskussion. Ta ledigt hela dagen, gå ut bara med den vovven, ut och promenera, gråt o förklara för hunden vad du ville när ni skaffade honom, hur du ville att ert gemensamma liv tillsammans skulle bli, förklara hur ledsen du är för att det inte blev så, förklara att det går jättebra hos veterinären - sprutan är inte annorlunda än när vi tar blodprov. Bjud honom på godaste godiset, stryk honom på hans lena huvud och ta farväl för denna gången.

Jag har själv haft en amris som som jag fick låta avliva ( dock pga svamp i huden, men han var även osäker på allt ), och han hade inte ett roligt liv.. Jo, om det bara var vi inom synhåll, men tyvärr så har vi en omgivning som ibland stör oss.. Han var ensam hund, och jag hade aldrig låtit honom leva tillsammans med en annan hund, för den andra hundens skull. Han var 1 år när han kom till mej och drygt 3 när han dog, mer än två jättebra år för honom. När han ligger död framför mej är det just detta: äntligen lugn, som var det viktigaste. Han fick äntligen lugn.

[Qiz]

Jag har haft en am cockertik som blev ca 12 år. Just denna rasen har ju stor risk för både katarakt och heter det pra??. Jag tror det heter så. Hon började se dåligt redan vid kanske 5 års ålder. Hon var en helt underbar hund men med tiden blev hon helblind. Eftersom hon mådde bra fö så fick hon ju givetvis vara kvar hos oss men många ggr tyckte jag så synd om henne när hon gick in i saker eller snubblade på något. Men hade hon haft den problematiken som din vovve har plus den dåliga synen så är ju det som flera före mig har skrivit ingen glädje kvar liksom. Vare sig för er eller vovven. Det där med djur som ser dåligt medför ju tyvärr ofta olika problem som kanske inte hade funnits där annars. Det känns som när man läser din text att du egentligen redan har bestämt dig innerst inne men du behöver stöd för att stilla ett dåligt samvete. Ett i såfall dåligt samvete som du verkligen inte ska ha! Du har ju vägt fram och tillbaka och är det ohållbart så är det. Då är det "snällast" mot vovven att avsluta hans kamp mot omgivningen. Lider med dig och *kramar om* hur du än beslutar.

Mvh Zandra

[Kimma]

En kastrering gör hunden mycket mindre orolig, vaktig och allmänt vaksam. Dock hjälper det inte mot dåliga nerver.......     Är det verkligen så kimman?? Eller är det individuellt som allt annat? Hade han bara blivit som du beskriver det så hade det ju underlättat. Fast för mig låter det som samma sak, som med dåliga nerver alltså
MVH//Anna

Som jag skrev det kan hjälpa på hans oro och det hjälper till 90% på hans aggressivitet men hans oro är jag rädd kommer från minskad synförmåga och det är svårt att bli av med, juckandet likaså är en dominanshandling och även det försvinner med kastration. Du måste helt enkelt ransaka dig själv och fråga dig själv om du skulle sakna honom om han försvann, om du skulle få dåligt samvete om du avlivade honom och om du anser att han skulle funka hos er om han var mindre juckig,aggressiv osv.

Min förra hane blev också skällig,vaktig och okoncentrerad efter min utlandsflytt. Det visae sig sen att han hade en kroniskt prostatainflammation så kastrering var det enda alternativet för att rädda hans liv och han blev en helt underbar jycke efter det. Lite mindre aktiv men det var marginellt men framförallt försvann all skällighet och oro. Han vaktade dock mig med samma intensitet vid hot (inlärt) så jag var positivt överraskad av kastrationen. Men som sagt, du kan ju prova med sprutor först. Då märker du skillnad redan inom några dygn.

[enebacke]

Fy, nu har vi beslutat. Fått en tid i dag klockan två för avlivning, men fy vad jag mår dåligt. Har nog ångrat mig tio gånger på två timmar. Gör jag rätt!! Inte roligt alla gånger att vara djurägare.
Kram//Anna

[svekhult-ia]

Du gör rätt, Anna! Stor kram till dig.

[Mysla]

När sorgen börjar avta och du känner av din nya frihet kommer du att veta att beslutet var rätt, just nu förstår jag att det känns fördjävligt.
Stor kram!

[enebacke]

Nu rinner tårarna ska ni veta. ni är så underbara. Känns något lättare med ert stöd. Usch önskar att i dag va i morgon, en dag närmare lättnad.

[enebacke]

Nu sover han gott. Allt gick fint och lugnt till. Jättebra vet. Förstående. Ställde inga onödiga frågor utan respekterade vårt beslut. Nu är han i hundhimlen. Hoppas han förlåter mig då vi syns igen. Många kramar //Anna med familj.

[KjellX]

Troligen en bra beslut, själv tog jag bort en livskamrat alldeles för sent. Jag tror inte det är bra om ägaren måste fatta ett sånt drastiskt beslut, bättre vore om man hade en mentor som talade om det.
Jag hade en underbar Rottis som var med mig på alla mina löprundor, jag sprang rätt mycket förr, då han fick ont i höfterna fick han inte vara med på rundorna längre, och då märkte jag att han saknade något? Blev sur som ättika då jag drog på mig löparkläderna...

Men att avliva en hund som är ens bästa vän, och som varannan dag, typ, verkar helt OK, och varannan dag inte kan gå. Är svårt.
Vi gjorde det till slut, men då var han väldigt dålig, nu ligger han bredvid vår första hund och väntar på mig. Han skulle hälsa Jesus att han ville springa långrundor Nu har jag ju honom som väntar när det blir dags för mig

Lycka till nu och se framåt.

[svekhult-ia]

Vad skönt att allt gick bra.......nu har han det lugnt och skönt, äntligen! Ta hand om dig/Kram Veronica

[Annika Johansson]

Han inte bara förlåter dig, han tackar dig för att du hjälpte honom få lugn. Han sitter och väntar, glatt viftande på svansen, lycklig över att du kunde hjälpa honom, och han längtar efter att få pussa hela ansiktet när han förklarar att han förstår och är glad att du orkade.

Gå en promis med de du har kvar, och känn friden, upplev skillnaden. Du saknar honom, men du måste tillåta dig att njuta av den nya "enklare" situationen med "bara" två hundar.

[enebacke]

Ni är underbara. Fast gråter när jag läser era rader. Vackert skrivet. Det käns allaredan bättre. Lugn och ro. Ingen som skäller och far runt som en galning. kan ut å gå utan att va på min vakt. Ja, jag hoppas han gör som ni skriver.. Att han väntar med en viftande svans. Kramar