Val av lantras?

[Uddabudda]

Hej!

Jag har under en längre tid funderat på att skaffa en liten hushållsflock av hönor och en tupp, men vet inte riktigt vilken sort jag ska välja. Idealiskt ska de både värpa och ruva bra samt ha bra köttansättning. Helst skulle jag vilja ha någon lantras, men känner att jag vet för lite om vad som kännetecknar de olika raserna. Det får gärna vara en ras som har utvecklats inte alltför långt från trakten (Västra Götaland), jag vill heller inte åka alltför långt för att hämta flocken. Har letat en längre tid och inte riktigt hittat vad jag söker. Tar gärna emot info och tips!

[Camilla]

Hej!

Har du tittat på Lanthönsklubbens hemsida http://www.kackel.se ?
Där finns beskrivningar av de olika lantrashönsen, och även bilder (i fotoalbumet). Om inte, så är det kanske ett bra ställe att börja på!

Camilla

[Ronny]

Hej Cafu!

Jag vet inte om du tagit namnet efter Brasiliens gudabenådade fotbollshögerback, men det går naturligtvis inte att få allt samtidigt. Går man till hejdlöst anfall så blir försvaret lidande. Allting är relativt, även vad gäller våra husdjurs förmåga. Enkelt uttryckt så värper inte en höna under tiden hon ruvar. Det går inte att få allt på samma gång. En hushållsflock blir med tiden till vad man själv gör den till. Lantrasdjuren är allmänt goda hushållsdjur, men alla har vi våra fel och brister.

[Kicki]

Hej Cafu.
Jag tror de flesta lantrashönsen kommer att motsvara dina förväntningar så du kan nog låta smaken välja vilken du tycker är finast. Alla raserna är goda fordersökare och trevliga att ha. Med ruvning och köttansättning är det nog lite olika, där kan jag inte svara för mina kunskaper om andra lantrashöns än hedemora räcker inte till, däremot vet jag att hedemorahönsen ruvar väldigt bra och har en fullgod köttansättning.
På diskussionsforumet Kackeltorget finns trogna skrivare med olika lantrashönsraser så skriv gärna in din fråga där så får du nog upplysning om hur flera av lantrashönsraserna är.
Lycka till, lantrashönsen är helmysiga!

[Ronny]

Hej igen!

Förlåt om jag uttryckte mig oklart! Vad jag menar är att man knappast kan läsa sig till olika hönsrasers egenskaper. Håller man en hushållsflock under några år framåt så kan man så kan man genom försiktig funktionsselektin forma den och få den till att fungera som man önskar. Sunt bondförnuft är i längden mycket viktigare än val av ras, tycker åtminstone jag. Lite kan man ju gå efter ras, tex om man vill ha dvärghöns eller stora höns, om man vill ha lantrashöns, standardiserade raser eller hybrider (raskorsningar). Själv tycker jag att stora lantrashöns över lag är mycket goda och lämpliga hushållshöns. Av blommehönor och ölandshönor ruvar dessutom inte så många och därför blir det lite fler ägg från dem i genomsnitt på ett år, i jämförelse med andra lantraser som åsbohöna, gotlandshöna, orusthöna, svarthöna och hedemorahöna.

[Uddabudda]

Hej igen och tack för alla tips!

Det blev till sist en ljuvlig liten flock åsbohöns med 4 hönor och 1 tupp. De fann sig direkt väl tillrätta i det nybyggda hönshuset och hönsgård hemma och har ruvat ca 1-2 ägg/dag redan från andra dagen. Enda problemet (?) är att tuppen är bror till två av hönorna och eventuellt släkt med de andra två också, så hur gör vi när vi vill ta kycklingar till våren? Enligt Hallander i "Husdjur till husbehov" är det inte så farligt med inavel i en enstaka generation, men vågar man ta risken? Om antingen tuppen eller hönorna ska bytas bort, vad är bäst?

[Kicki]

Lantraserna är väldigt tåliga mot inavel så det är ingen fara att ha en brorsa till hönorna några år och förmodligen är han bara halvbror till de flesta, kanske alla, så de har samma pappa men det är ollika hönor som är mammorna.
Denna fråga har dock Ronny den största kunskapen om.

Jag har valt att i största möjliga mån köpa in obesläktade hönor istället för att byta ut tuppen eftersom det innebär större turbulens i flocken med ny rangordning m.m. om ledaren byts ut. Om det kommer till någon unghöna spelar därmot inte någon roll för flockens harmoni. Hon går ju automatiskt in nertill på rangskalan medan däremot en ny tupp ska försöka ta sig upp till ledarposition direkt vilket är kämpigt både för honom och för hönorna. Då det är dags att skaffa ny tupp har jag då sparat en son till ledartuppen (jag håller oftast tre tuppar till mina 20-25 hönor) tillsammans med någon av de hönor som har minst antal döttrar i besättningen. På så sätt har jag sk. linjeavlat tuppsidan i alla de 17 ½ år som jag haft hedemorahöns och det fungerar ypperligt.
Lycka till min dina fina åsbohöns!

[Ingela L]

Grattis Cafu!!

Åsbohönan är väldigt trevlig!!!
Jag har haft den i flera år och tycker väldigt mycket om den! Tänk att man kan känna lycka över ett ägg som ens hönor har värpt!!!

Mvh
/ingela

[Ronny]

Hej!

Inavel på åsbohöns och andra lantrashöns är nog i det närmaste ofarligt, eftersom de under många hundra år har genomgått en genetisk utslagning. Man kan säga att arvsanlag för sjukdomar och fosterdöd har sorterat bort sig själv. Riktigt säker ska man dock inte vara! Många arvsanlag ligger dolda och kan åter poppa upp. Får man problem med missbildade, livssvaga eller dåligt utvecklade djur bör man byta in nya tuppar (eller hönor). Men mitt råd måste generellt bli att inte byta för bytandets skull. Jag tror att Kicki håller med mig. Hon vet vad detta ställde till med en gång i tiden, då det byttes djur på kors och tvärs bland hedemorahönsägare.  

[Kicki]

Kicki håller med till 100%.

Detta var dock inget vi själva kom på  och började med på eget initiativ utan då, i incesttänkandets era,  inom hedemorakretsarna på 1990-talet påstods och från en "högre ort" till oss genbanksägare att det blev för mycket inavel och incest om tuppen fick para sig med sina egna döttrar och hua vad hemskt det skulle bli om han var kvar för länge och kunde sätta på sina egna barnbarn - så vi skulle absolut inte ha samma tupp längre än två år!
Jag tyckte detta var så fel eftersom tuppstackaren precis hann få ledarskapet och ordning i flocken då det var dags att byta ut honom igen och nytt kaos skulle uppstå så jag valde då istället  min egen väg att kringgå detta men ändå lyda  - jag köpte in ny höna istället för tupp med jämna mellanrum - och det fungerade bra MEN det skyddade tyvärr inte mot det som hände inom många av genbankerna med all denna nyanskaffning = spridningen av ett av de värsta, mest illsinta och aggressiva marekvirus som förekommit i Sverige kunde få fritt spelrum och min besättning drabbades väldigt hårt! Jag har nyss berättat om denna hemska tid på forumet "Kackeltorget".
SLK´s bekämpningsprogram var bra för det stoppade rekommendationerna av detta onödiga bytande av avelsdjur och förde in ett nytt tänkande i raskretsen så  sjukdomen kunde komma under kontroll inom besättningarna och så småningom avklinga. Det var skönt att komma från dessa gamla inofficiella
regler som vi hört förut och trott att de kom från styrelsen.