Alternativ.nu
Djur => Får => Övrigt om får => Ämnet startat av: kristallery skrivet 24 sep-07 kl 19:58
-
Behöver hjälp av er vana fårvänner:)
Har börjat jobba på en gård, och på denna gård har vi en bagge som inte är så lite ilsk...Han stångar det mesta han kommer över, jag frågade då varför har vi en sån ilsk dominant bagge här där det finns så många barn. Då fick jag till svar att han ger fina lamm, och jag tänkte då nja dom kanske blir fina men inte om dom ärver hans temparament.
Så till saken; Väldigt många är rädda för denna bagge precis som jag. Jag har oxå fått reda på att det är ett helt gäng han stångat så dom fått uppsöka akuten bl. a en liten pojke som fick 2??!! brutna revben??..
Hur ska man göra? Jag ska alltså gå in i hagen och ge dom hö och än har jag inte kommit på hur jag ska klara detta... om han stångar och man ramlar omkull fortsätter han bara och det kan alltså mao bli dödlig utgång...
Vad gör man och hur hanterar man honom??
Väldigt tacksam för svar
-
skaffa en bra vallhund. jag har haft en bagge som kunde stånga rätt så bra men han vågade aldrig så länge hunden var med
-
Ingen bagge är så bra att man ska ha en sån elak bagge kvar.
Och nästa bagge kan ju ge ÄNNU BÄTTRE lamm :D
/Rosa
-
Håller med Rosa. Går det inte att prata med bossen och be henne/honom göra sig av med baggen? Det där funkar inte! >:(
-
Säg till chefen att han kan fodra den baggen själv!
-
Den där baggen bör slaktas så fort som möjligt, om han är i kontakt med barn.
Själv kan du försöka hålla undan honom med et björkris eller liknande, som du ger honom ett rapp på nosen med. Det måste inte vara så värst hårt - han tycker väldigt illa om det ändå, och uppfattar det inte som en utmaning på samma sätt som om du försöker putta bort honom.
-
Tack för svaren:)
Nja hund kan vi inte skaffa för den kan inte bo på gården.
Håller fullkomligt med när ni säger att en sån ska man ju slakta... Till saken hör även att det hänt att han kommit lös några gånger, och då gäller det att springa... Han är totalt livsfarlig och jag är livrädd för honom... Chefen kan inte alltid gå dit för hon är inte där jämt, suck...
Ska prova lövruskan det lät bra... är bara livrädd för att han stångar mig till marken iaf... kan man inte sätta på någon slags grimma eller helt enkelt binda fast honom i staketet i hornen eller??
-
Hej
Som med andra djur gäller det at du inte är rädd och inte ger honom succes med sina anfall. - Jag vet att det kanske är lätt sagt.
Försök att stå stilla, lär dig att läsa honom och låt honom mötas med lövruskan när han attackerar. Den förstår han sig inte på, om han är som andra baggar. Plötsligt kan du uppleva, att det faktisk är du som kontrollerar honom. - fast bara så länge du har koll på honom, du skal inte räkna med att han lär sig respekt av någon längre varighet.
Livrädd skal du inte vara, han är inte livsfarlig för dig som är vuxen
-
En lövruska är bra,du behöver bara ruska med den framför nosen på honom när du går.Det verkar som de inte kan fokusera,och därmed anfalla.Begär att få slippa "umgås"med fanskapet.
-
Okey... Men i o m att han redan stångat så många människor så har han ett sånt övertag.. och han är stor... Men jag tror det är bara att ställa sig framför honom och inte väja... Med en stoor lövruska :o
Vilket bra råd, men jag tycker det är lite otäckt för det verkar som han stångar även när man råkar vända ryggen till.. Och jag måste sitta på huk vid deras vattenskål oxå och rengöra den då är man redan i ganska stort underläge om han kommer farande... men jag ska prova lövruskan.. Hör av mig och berättar hur det gått..Imorgon ska jag dig igen..
-
kan man inte sätta på någon slags grimma eller helt enkelt binda fast honom i staketet i hornen eller??
Testa med lövruskan först, men om du fortfarande känner dig osäker tycker jag att du ska binda honom. Vi hade en ilsk gutebagge en gång, han höll sig helt lugn så länge man höll i hornen. Men "din" bagge kräver nog ett bra rep runt hornen som binds fast ordentligt. Så tycker jag inte du ska acceptera din (eller någon annans) situation. Snacka med facket! :D
Prata med bossen, jag hoppas hon lyssnar! Lycka till imorgon!
-
skicka honom till slakt, han är en stor fara för allmanheten. tänk på stackars barnen, inte ska dem gå med björkris hela dagarna ifall att baggen är på rymmen
-
Jag måste bara berätta om min första bagge som blev göör-ilsken.
Inte hjälpte det med någon lövruska heller och inte heller med pinnen.
Första gångerna blev han fundersam och försökte följa med pinnen/ruskan med blickan, tröttnade och gick därifrån. Sen kom han underfund med att det spelade ingen om hur mycket det viftade framför honom, JAG stod ju kvar på samma plats ändå :-\ så det var bara att safta på och stånga till :P aj.
Till slut flyttade baggen till grannen bara för att han inte skulle komma ut och stånga barnen.
Den baggen var så ilsken och frustrerad så han t o m stångade på hö´t innan han fattade att det liksom var meningen att han skulle tugga på det.
Jag måste säga att jag är tveksam till om du egentligen måste gå in till en bagge som är så här ilsken och som redan skadat andra ? Det måste ju finnas säkerhetsregler även för lantbrukare.
Baggen känner dessutom att du är rädd och då blir det knappast bättre.
Men mat måste dom ju ändå ha. Halsband och sätta fast baggen med är ju bökigare då du måste ta tag i honom varje gång och det lär han sig snart. Men några grindar eller nått så du kan lägga upp kraftfodret innan du öppnar åt fåren. Har han bara mat brukar dom vara mer intresserad av att äta.
Min största bagge blir "rädd" om jag skriker i högt NEJ så fort jag märker att han får stånga i blicken och så ger jag honom onda ögat ;D än har jag både gått in och ut utan att han stångat mig.
Var försiktig !!
Hälsar
Bondmoran
-
ryggytterfile till söndagsmiddag!
-
Varför är han ilsken?
Är det för mycket folk som springer i hans hage? Blir han stressad av att folk är rädda? Har han ont?
-
Skulle tro att han försvarar sitt revir och sina damer. Han ser nog alla inkräktare som en rival!
Jag fick rekommendationen av en mycket bra djurmänniska en gång att man ska lägga baggen på rygg om han gör utfall eller tänker stångas. (Om man hinner ;-) ) Släng omkull honom och låt honom ligga där ett tag och låt honom känna sig hjälplös. Det hela blir alltså en dominansövning...
Jag har prövat detta på ungbaggar som visar att "snart stångas jag". Det brukar sitta i ett tag, en vecka eller så. Problemet är att få ikull dem snabbt!!!
Frysboxen är det bästa botemedlet!
-
Jag tycker nog.Slå ihjäl honom. Skall man gå in på psykiska orsaker....hmmm.jag säger bara ,om du kan,föreslå slakt.Det här gäller din situation,tänk på det.
-
vifta med handen framför ögonen på han då blir han förrbirrad o kan inte mäta avståndet o kan inte stånga. det gör vi med då vår bagge inte e liten precis ;D haha.
-
Hmm...
Varför ens diskutera avlivning av ett djur om dess ägare vill ha kvar det?
Barn ska sitta hårt fastspända i bärselar -inte springa omkring i bagg, hingst eller tjurhagar!
Var håller deras föräldrar hus? Inne i stugan och chattar på msn-dejting? ;)
Mina djur är jätterara, men inte tillåter jag snorungar rännandes i deras hagar.
Skämt åsido, vad som dock ligger på Ägarens ansvar är att baggen håller sig i hagen och inte rymmer och stångar.
Varför inte bygga en stadig hage av trästaket åt honom?
Den kan han inte ta sig ur.
Det är inte särskilt tidskrävande att bygga åt ett enda djur. Om han sedan kan gå avskild från de andra fåren så kanske han blir lugnare, glömmer bort att vakta flocken och lär sig att ty sig mer till människor.
Är han ensam så får du också möjlighet att ge honom det foder han äter, alternativt morötter om han gillar det, ur handen.
Om du testar det i några dagar så kommer han snart att förknippa dig med mat. Du kan stå utanför stängslet och mata honom.
Prata alltid snällt med en bagge. Får är inga fårskallar, de kan precis som andra djur urskilja nyanser i våra röster och de fattar snabbt vem som är vänligt inställd eller ej. Det här med att dominera känns ganska galet dammigt.
Är han ledare för flocken så kommer den "inkräktare" som utmanar honom mest åka på mest motstånd, medan den som visar att den är harmlös välkomnas i flocken.
Får är bland de mest lättlärda djur jag träffat, de lär sig vid tidig ålder begrepp och ord som "höger" "vänster" "vacker tass" eller vad man nu säger till dem. De är väldigt lika hundar på det viset, fast de lär sig mkt snabbare!
Så ropa snällt baggens namn varje gång du kommer med maten.
När han ätit ur din hand ett tag så kan du försöka klia honom i öronen eller under hakan.
Om han böjer ned huvudet, ger dig en skum blick och rullar med ögonen, så lyfter du bara upp huvudet försiktigt genom att hålla under hakan -då glömmer han bort att han vill stångas.
Nästa steg är att vänja honom att gå i grimma. Om han kan hanteras så av de som känner honom kan han lätt flyttas utan risk för att han smiter.
Till sist, stå på dig och kräv att få mata honom på annat vis än att gå in i hagen. Eller säg ifrån dig uppgiften om du inte känner att du vill jobba med just det djuret. Ägaren kan som andra redan skrivit försöka tämja honom själv först, eller anlita någon som är van vid hornförsedda projektiler.
Om han lär sig att lita på människor så kommer det nog i första hand bli de som håller på med honom, det tar mkt längre tid att vänja ett "ilsket" eller "skyggt" djur vid främmande människor som inte vet hur de ska agera. Så tills vidare: Ordentligt staket, med varningsskylt!
Lycka till!!! :)
-
Nja spamsy menar du att om man varit snäll mot honom så som du skriver så skulle han inte stångas/börjat stånga ??Vi ha en bagge som är född här & alla har alltid varit snälla mot honom ,godsaker,kel & mys .Han älskar att bli kliad under hakan & över ryggen min dragkedja i jackan står han & drar up & ner han tycker det är kul !Han svarar när jag kallar på honom el. visslar på det sätt jag bara har till honom & töserna.
Men likförb.... så kan han komma som ett lokomotiv över ängen när man går in till honom & det är inte för att kela som han kommer !
Min man gjorde så som vallhunden beskrev i sommras på honom & det fungerar super ,det har räckt att lägga honom 1g .Själv kan jag inte få omkull honom så jag gör som Bondmoran & för mej fungerar det .
Såå oavsett hur snäll man är mot sin bagge så kan han stångas ändå ,så är det här ivf.
-
Man ska aldrig kela med en bagge! Då mister han respekten/är inte rädd längre. Det leder till att han ser dig som en rival, vilket gör att han börjar stångas.
Jag tycker inte att det är riktigt schysst att sätta en bagge ensam i en hage, får är flockdjur. De är beroende av att ha andra får runt sig annars känner de sig utsatta. (De vet att om det ska bli fårmiddag så är menyn given, det finns bara ett djur att välja på!)
Under denna tiden på hösten så kan man tvingas att ha baggen ensam i en box borta från tackorna, men då kan man sätta in ett bagglamm som sällskap. Pass på så att boxen inte är för stor bara! Baggen ska inte kunna ta sats mer än en knapp halvmeter max!
-
Jag vet att man inte ska kela me en bagge men då jag fick reda på detta var det redan försent :-\ ,fast igentligen var det väl så att man inte ska klia dom på huvet utan under hakan ist .Om du menar att min bagge går själv (?) så är det fel ,han går med sin familj & har aldrig varit ensam .
-
Vi kelar alltid med våra baggar. Det har vi alltid gjort. De har aldrig stångat oss eller visat några agressiva tendenser. Kela mer med baggen istället! Jag tror han behöver mer kärlek inte mindre.
-
Min erfarenhet är att en bagge som är ilsken inte blir snällare. Dessutom verkar det som jag märkt gå i arv. Finns ingen anledning att avla på dåliga anlag.
Det ska vara trevligt att jobba med fåren. Personligen vill jag gärna att barnen ska få vara med. En ilsken bagge är en risk.....Slå ut den!
-
Vi har också alltid kelat med våra baggar. Vi hanterar djuren lugnt och med respekt utan rädsla. De gånger jag blivit stångad har jag förtjänat det genom respektlöshet.
Att lägga omkull baggen, vifta med saker framför ögonen på honom eller slå honom med pisk på näsan ökar knappast förtroendet. Våra baggar skulle bli irriterade och frustrerade, och skulle kunna stångas i en sådan situation.
Att ha små barn springande inne hos en bagge, tycker jag är vansinningt. Jag håller med Spamsy att små barn skall vara under sina föräldrars beskydd i närheten av djur.
-
Vi ska inte förmänskliga djuren. Om vi utgår från det ursprunglga naturliga fårlivet slåss baggarna. Det är fullkomligt naturligt och behöver inte ha med frustration eller brist på kärlek att göra. De tränar sina färdigheter redan som små lamm och det tycker vi ofta är gulligt. Vissa har starkare instinkt än andra och sådana baggar kan bli rejält svårhanterliga. Rasskillnader förekommer också. I avelsurvalet spar vi gärna sådana djur som har för oss ett gynnsamt beteende.
Det märkliga med ilksna baggar är det är mest ett nybörjarfenomen. De som har hållit på ett tag kan alltid berätta historier om ilskna baggar men de ligger ofta långt bak i tiden.
Vad kan det bero på?
Man lär sig att inte ha för tama baggar och inte hålla baggar ensamma. Två, tre baggar ihop i en avskild hage brukar fungera utmärkt. I betäckningstider ska man alltid veta var man har en äldre bagge innan man går in till tackorna. Annars får man skylla sig själv...
Jag håller fullkomligt med Spamsy om barn och djur. Tyvärr är det många föräldrar som har väldigt lite erfarenhet av djur. Då blir det djurskötarens uppgift att förklara och sätta gränser. (inte alltid så lätt)
-
Ja,ja, jag tar på mig rollen som oansvarig när barnen är med mig i fårhagen. De förvisso inte så små längre, barnen alltså. Att försöka hålla dem borta från fåren vore nog inte speciellt praktiskt. Fåren är en så pass stor del av det dagliga livet att de helt enkelt måste vara med ibland. Bättre då att de lär sig leva med djuren.
Jag har sysslat med får ett tag. Man stöter på baggar som är ilskna ibland. Jag tror som någon annan att det till stor del handlar om en genetiskt inlärd reaktion att hävda revir, skydda damer och liknande, starkare hos vissa individer.
Men visst, självklart får man djur som man behandlar dem också. Retar man baggen, kastar saker på den, slår den med en påk och liknande jag dessvärre sett exempel på, blir temperamentet givetvis inte bättre.
Dessutom, vilket jag själv råkat ut för, kan ju en bagge vara illa behandlad och ilsken när man köper den ;D
-
Baggen ska dö. Han är feluppfostrad. Han har förmodligen blivit kelad med som liten. Det är ett fel många många gör med baggar och bockar.
En bagge ska i möjligaste mån ignoreras, bara en vänskaplig klapp och prat. Inte kel som med tacklammm. Min bagge Bengt som jag uppfostrade var den snällaste i världen och som vuxen var han snäll även med barn. Och då hade vi inte kelat med honom när han var liten. Ägarens ansvar för denna bagge du talar om kan inte frångås. Han har ett djur där du inte kan gå in i hagen. Den ska bort.
-
"skratt" men allt snack om feluppfostran är befängt...
Baggen är högst normal eftersom en hane ska skydda sina honor ifrån inkräktare...
Har själv tillämpat alla metoder som beskrivits och trott att bara vi lägger baggen så visar vi att vi bestämmer eller metoden ta en lövriska och ruska framför honom så kommer han UR gängorna eller ge han kärlek så blir han vad man ger ;D NEJ NEJ det hjälper inte...
Efter tvåårsåldern så har man en stångande bagge i röven oavsett :-[
Sen finns det personligheter som är skrala i sitt självförtroende att de är som ni säger SNÄLLA men ingen naturlig bagge som skyddar sina tackor.
Sätt honom med andra baggar och kan man inte det som vi så slaktar man av och lånar in vid brunst.
Man ska inte heller bry sig om baggen mer än vanlig omvårdnad.
Vi försökte nämligen att ha honom på ett skogsbete en bit ifrån och DÅ sprang han bara igenom tråden som har högsta volten utan att blinka och tackorna gapade efter honom hela dagarna.
Även försökt med en fålla bredvid men den tråden och fårstängslet var nere blixtsnabbt.
Barn ska absolut inte vara i hagen med baggen då det kan gå blixtsnabbt fast det inte har hänt hittills...Egen erfarenhet
Det är så lätt att prata baggpsykologi innan man får det bekräftat "första åren" som Henning menar ;) var precis som en del här för ett antal år sedan... :-[ och så tänker man -Nä så är det INTE! men så ÄR det bara! ni får se ;D
-
Klart man ska kela med baggen! Men om han kommer som ett lokomotiv, då är han helt klart inte inställd på att kela. Nog måste det finnas snällare baggar som också ger fina lamm? Även om man har djur ENBART för köttets skull, så kan det ju vara kul att kunna hantera dem, kanske till och med behålla de anställda och/eller barnen?
Frågan om han har ont eller är stressad på annat vis är intressant. Men vore han min, skulle jag definitivt förpassa honom till frysboxen, på djurvänligast tänkbara sätt, och absolut idag, inte i morgon. Innan han skickar någon mer till akuten.
Har Du provat att ställa ultimatum: Bed bonden välja mellan baggen och Dig som anställd?
Vallhunden, jag tycker synd om det bagglamm som Du vill sätta in till den där benkrossaren!
En ensam bagge i en box, skild från den flock hans instinkter befaller honom att skydda blir rimligen så stressad att han kan bli ilsk av det. Kan det månne vara så det har börjat? Vad har han för erfarenheter egentligen?
Min åsikt är att barn och djur ska uppmuntras till att umgås. Det är trevligt och nyttigt för båda parter. Men Man Måste Stå Och Stirra På Dom!!! En vuxen som känner såväl barnen som djuren måste hela tiden vara intill och iaktta vad de gör, beredd att ingripa. För den gången det går galet, så kan det gå fort! Som en del på denna gård har märkt. :o
Amarantus skriver: ”Efter tvåårsåldern så har man en stångande bagge i röven oavsett.”
Nej, alls icke! Om Du är flockens ledare, så utmanar ingen Din position. Men då får Du förstås uppträda som en sådan, komma med mat och så. Och kela. Och, i förekommande fall visa vem som är chef. Om baggen ändå gör uppror, så är han antingen ”ilsken” eller har ont. I vilket fall som helst passar han bäst i nämna frysbox.
Sådant här uppkommer inte över en natt. De visar länge först vad de tänker, innan de gör uppror. Då måste man förstås visa vem som bestämmer, ha omkull honom en gång ordentligt, och hålla i. Så slipper man sen.
Fast jag ska erkänna att mina baggar aldrig visade minsta tendens, så visst är beteendet ”stånga folk” ärftligt”! Som hans döttrar också ärver. Okej, jag hade tur, under mitt decennium som fårägare hade jag bara snälla baggar. De var inte alls onaturliga, bara fredliga. Ansåg, helt riktigt, att det är ett stort slöseri med energi att hålla på och slåss, om man kan komma överens. När en tacka var brunstig, gick den mindre till bortersta hörnet av hagen, och den större bevärdigade honom inte med en blick. Efter brunsten var de tillsammans igen.
-
Borde man inte kunna göra som med hästar som man inte vill bli störda av ovidkommande saker... bind för ögonen, givetvis inte så ögonen tar skada...Ilskna hönor kan man ju ge ögonskydd med och det funkar. Men baggar har väl gott luktsinne och kan lokalisera offret ändå... provtänkte bara...
-
han behöver inte ha folk i hagen, har ont i kroppen osv för att bli ilsken. baggar är bara så. jag skickade min bagge till slakt efter att jag gick min till honom utan hund och han försökte att stånga mig. vi har grannar med mindre barn som går igenom gården till skolbussen och jag vill inte ha på mitt samvete att han har rymt och skadat ett barn. i min värld är det det alltid människan som går före en ilsken bagge
-
Nej du Trollmor ;D baggen har varken smärta eller är aggressiv bara för han stångas...naturliga djur pratar vi om ;)
-
Känner att jag måste ta den här diskussionen till en högre nivå, nämligen till kiss och bajs-stadiet, höhö:
Många av er verkar ha glömt bort att djur använder sig långt mer av samtliga sina sinnen än vi människor.
Baggar luktar på varandras urin. Det är SÅ de känner igen sina rivaler. Så jag tror faktiskt inte att baggar normalt ser människor som andra rivaliserande baggar, förutsatt att ni alternativare inte använder hemmagjorda hygienprodukter tillverkade av gettestiklar. ;D
Det är därför helt fruktlöst att försöka agera något slags alfabagge, flockens dominanta överhuvud som är störst och starkast, för erat kiss duger förhoppningsvis inte till slika uppgifter.
Dominans inom djurvärlden handlar oftast om konkurrens om honor eller om konkurrens om mat. Där är det oklokt att som människa lägga sig i och fullständigt onödigt.
Vill man fostra sitt djur genom att härma djurbeteende så ska man hellre ta efter fårmoderns sätt att hantera sina lamm. Det blir så mkt trevligare då.
Låt bli att "förbagga" er gott folk! Eller gör det men räkna med en evig kamp om ledarskapet och ännu tjockare skalle ;)
Ni som tror att man "sätter en bagge på plats" för gott genom att golva honom med ett judokast har troligtvis gjort en ganska skissartad iakttagelse av fårens beteende eller stirrat för mycket på TV-sporten.
Det som händer när ni lägger honom är att han blir perplex. Så reagerar den här typen av bytesdjur när rovdjur fäller dem.
Ni uppfattas följaktligen närmast som just rovdjur när ni gör så, inte som störste baggen på byn.
Baggen håller sig undan ett tag eftersom han inte vill återuppleva obehaget. Det betyder inte att han erkänner er som flockledare utan enbart att han ser er som ett hot mot hans flock.
Har man inte tid eller lust att lära känna alla sina djur ordentligt så kan sådana metoder säkert vara behjälpliga. I en nödsituation kan det vara okej. Men någon hållbar lösning är jag osäker på om det är.
Hos ett flyktdjur inpräglas alla omtumlande händelser ganska hårt och får har i likhet med hästar ypperligt minne. I klartext så riskerar du alltså att göra bort dig för en bra tid framöver om du fladdrar för häftigt med armar, lövruska eller stämband.
Åter till problemdjuret i fråga:
Det verkar som om det förekommer problembaggar som i betäckningstider stångar hejvilt omkring sig. Man kan förklara det genom att som vissa av er härleda beteendet till instinkter. Men än sedan då?
Alla djurarter har väl sitt ursprung och sina instinkter och medfödda beteenden. Det finns folk som kan träna ystra hingstar att uppföra sig när man leder dem förbi brunstiga ston, andra tränar jakthundar att inte jaga katter.
Varför skulle det då inte gå att jobba med en bagge om man har rätt inställning? Får är för sjutton tamdjur av rang som varit i människans tjänst i några år nu :D
Grizzlyn är svår däremot, eftersom dess instinkt är att bita huvudet av folk. Min granne som kommer från Kanada hade en tam sådan i sitt hemland men han säger att han började tveka lite på björnungen han tämjt allteftersom den växte sig större. Det kan man ju förstå.
-
Nej du Trollmor ;D baggen har varken smärta eller är aggressiv bara för han stångas...naturliga djur pratar vi om ;)
Så mina skulle ha varit onaturliga då? Äsch, vi pratar om variationer, och lynnet är lätt att påverka med avel! Titta bara på vallhundarna, de har så stark bithämning att många av dem inte skulle överleva på egen hand.
Smärta är en av flera tänkbara orsaker till det här beteendet.
Spasmy: Att härma modern är helt visst både trevligare och effektivare. Problemet med det här baggaset är att han redan är vuxen och att beteendet är ordentligt etablerat.
Mina funderingar om hur man blir chef över en bagge grundar sig mera på många timmars tittande på mina bockar än på TV-sporten. Baggar och bockar slåss på rätt olika sätt, men principen verkar vara densamma: Man testar varandras styrka, utan avsikt att skada varandra. Men att hålla på och bråka dagligen som baggen i tråden (vad heter eländet, förresten?) är inte funktionellt. Så något är fel här. Baggen tycker antagligen att det är Kristallerys fel, eftersom hon kommer tillbaka ideligen och gör intrång på hans revir. Att alternativet är att svälten tar både honom och alla hans tackor ska man inte begära att han begriper. Och jag tycker att felet är att ägaren inte tar sitt ansvar gentemot såväl anställda som medmänniskor. Och kommande lamm, som kanske ärver tendensen.
Och får är nog lite mera domesticerade än björnar, jo. Undras, vad som kan sägas om oss människor i det avseedet. :P
-
Trollmor!
Kul att du också tycker att det är effektivare att härma modern :)
Att det inte skulle vara effektivt på vuxna baggar kan jag inte se.
Vet inte om jag exakt försöker härma modern egentligen, det var ett stilistiskt grepp jag drog till med ;)
Jag försöker väl mest bete mig som det jag är, en människa.
Men jag är överdrivet daddig mot alla mina djur för att jag tycker om dem. En bonus är att de inte uppfattar mig som rovdjur.
Baggen jag pussar här på bilden fick jag som halvt vuxen bagge, inte som lamm. Han hade rymt ifrån slakten så han var minst sagt skeptisk till människor. (Dock var han mer rädd än arg som baggen i det här fallet.)
Lärde känna honom genom att göra mig så liten som möjligt.
Sitta på huk för att inte skrämmas som man gör med andra smådjur.
Hur många dominerar sina kaniner, jag bara frågar?
Trollmor, du skriver om dina observationer av baggar i hagen men du skriver precis som alla andra här bara om slagsmål etc.
Jag skrev långt och barnsligt här ovan om urin för att poängtera att våra observationer av the wildlife måste bli noggrannare än så.
Slagsmålet är bara en del av bagglivet. De har en värld av dofter och instinkter som vi tvåbenta är portade ifrån.
Sedan kan baggar gosa med varandra kind emot kind när de tröttnar på att stånga.
Testa det, det gjorde jag med mina baggar, gick in i hagen och gosade med gossarna om de stångade varandra. Inga bråk så länge jag var på gården.
-
kristallery!
Hur har det gått?
-
Kristallery:
Det är nog flera än Kajan som undrar hur det går? Du ligger väl inte på sjukhus?
Spasmy:
Jodå, att gosa med dem är även enligt min erfarenhet det effektivaste. Om får och människa ömsesidigt tycker om varandra, så kommunicerar vi (egentligen är det fantastiskt att det går, tvärs över en artgräns!) och då förebyggs många problem. Vad jag frågar mig är vad Problembaggen (något namn ska han ha!) har varit med om tidigare i livet. Kanske har han lyckats knuffa omkull folk, och det tyckte han antagligen var jättekul. Eller kanske han är ”dresserad” som en bock jag var dum nog att köpa: Ägaren skulle visa mig bocken. Han stod tjudrad, och hon tog med sig en lövruska. När han körde hornet i hennes jumske, släppte hon ruskan. Tydligen skedde det dagligen. Vad lärde han sig på det?
Att även jag skriver mest om slagsmål här beror på ämnet. Att doftstämpla djuren (=klappa dem!) är helt visst en förträfflig förebyggande metod. Kristallery har ett akut problem, som eventuellt för henne till akuten. :P :o
Mina observationer gällde mest bockar, eftersom jag hade får i bara femton år. Många gånger gick jag emellan två bockar som brottades. De undvek mig och brakade ihop med varandra så att det ekade i landskapet. Naturligt? Ja, jag tror det. Mina baggar var sällan så jämspelta att de hade några uppgörelser. Därför vet jag inte vad som skulle hända om någon gick emellan två baggar som slåss, men jag inbillar mig att de kan ha svårt att stanna eller väja, eftersom deras metod är att backa ganska långt, och därefter helt enkelt springa i full fart tills kollision inträffar. Det är större krafter än ett människoskelett klarar. Det lär ju faktiskt förekomma att den ene bryter nacken.
(Bilden till vänster är fin, men nog kunde Du lägga ut den till oss i större format? De där signaturbilderna gör sig inte ALLS i mitt skrivbords-bildspel! Blir alldeles för pixlade.)
Ja, det är riktigt att människan i stort sett saknar luktsinne. Och visst är människan Jordens genom årmiljonerna farligaste rovdjur, men det behöver vi väl inte berätta för våra får?
-
Det här med stångande baggar är knepigt. Dels ur säkerhetssynpunkt, men också varför de börjar stångas.
Vissa baggar stångas aldrig, även om de blir 10 år, medan andra börjar redan vid 6 mån. Har själv inte kunnat se något samband.
Har aldrig haft problem med ungbaggar t.ex. Men för nåt år sedan skickade jag en box med såna till slakt. De var ca: 1 år då. Vi hade vid tillfället tre såna boxar med ca: 10 djur i var + en baggrupp med äldre avelsbaggar från 1 till 4 år.
I nämnda box var det förenat med livsfara att gå in utan försvarsredskap. Vad jag tror är att en eller två av baggarna var väldigt stångiga och fick igång alla andra i boxen. I de övriga boxarna hade vi super tama o snälla baggar. Alla var ju en blandning av våra avelsbaggar och inte sorterade efter en viss bagge. Däremot tror jag inte att det går att få bort ett sånt beteende. Har det kickat in så blir det.
Fast dominans övningar är inte alls fel. Det är något jag lärt mig när jag börjat med boskapsvaktande hundar. Eftersom de ska vara under fåren i rang och fåren ska vara under dig i rang, funkar det inte med en bagge som anfaller. För det äventyrar ju ordningen och kan få hunden att försöka klättra med. Så ryggläge funkar på får också. Fast bara i början, innan dominans beteendet är etablerst.
Dessutom ska barn kunna hantera fåren. Med förstånd naturligtvis. Det ska inte vara en lekplats. Men i alla äldre kulturer, även här för hundra år sedan och mer, användes ju barnen som vallare av boskap. Hur funkade det med en stngandes bagge? Dessutom om man forskar lite mer finner man att det är först i modern tid som baggarna har börjat behållas i fler år. De använde årslammen till avel, sedan åt de upp dom. Med vissa undantag naturligtvis.
-
Hur många dominerar sina kaniner, jag bara frågar?
En kanin som betedde sig som baggen i den här tråden skulle hamna i grytan. Hans mer hanterlige bror skulle ha chans att avlas vidare på.
-
En kanin som betedde sig som baggen i den här tråden skulle hamna i grytan. Hans mer hanterlige bror skulle ha chans att avlas vidare på.
Tja, om mat och avel är prio nr 1 så kanske man resonerar så.
Här ställde en person en fråga om hur man hanterar en ilsken bagge som ägaren inte vill "lägga i frysboxen", och jag som haft rätt stor framgång hos "ilskna" djur genom åren, försöker ge lite råd.
Jag har lärt en häst som jagade människor (de var beväpnade med pinnar och andra tillhyggen) i hagen och bet och sparkade att inte fortsätta med sitt beteende. Jag använde mig inte av dominans mot ett så stort djur ens. Jag var 12 år gammal då och orkade inte slåss, hehe.
Någon skrev "hon" om Kristallery. Kristallery skrev att baggen var stor och att hon var rädd för honom och är Kristallery nu en hona så är det inte säkert att hon väger tillräckligt mkt jämfört med baggen för att kunna välta omkull honom. Det verkar farligt att försöka.
Kaniner och gnagare är förresten bra att använda som exempel på beteendeproblem. Det kan vara svårt att träna sådana djur eftersom de inte alltid lyssnar på människorösten som tex. hundar.
Hade en Degu (klassas som skadedjur i sina hemtrakter) som bet på lister bordsben, ja allt!
Min mamma kom på att man skulle ge honom Massor av nötter, smaksatta tuggpinnar, kartongbitar osv som han fick gömma och sortera i lägenheten. Han lärde sig att sluta gnaga på annat än sina egna saker.
Man kan uppmuntra ett annat starkt medfött beteende som man tycker bättre om, i det här fallet samla och sortera och på så sätt få sitt djur att komma ur det oönskade beteendet (gnagandet).
Trollmor: Jag formulerade mig klumpigt där! Menade absolt inte att man ska ställa sig i siktlinjen mellan två baggar som tar sats för att stånga. Men den som känner sina djur kan om tillfälle ges på en lite mindre yta, försöka att vänligt med rösten och kroppsspråk få två bråkande baggar att sluta stångas.
Visst är det ett naturligt beteende, men det finns fördelar med att ha koll på sina djur. Om någon obehörig skulle komma in i fårhagen tex, då kan det vara bra att kunna ropa åt baggarna att ta en paus.
Bilden ja... :) Jag kanske lägger upp lite andra söta baggbilder av större format utan min nuna i bildtråden för baggar framöver.
Det ska finnas en rolig film på mig och en bagge jag hade som brukade hoppa upp med frambenen på mina axlar och heja. Han kunde en massa andra trick. Vet ej var den finns, men ska rota igenom nätet...
-
Hej igen! Jag hittade ett inlägg i en gettråd:
”Skulle någon bock eller bagge visa tecken på att vilja slåss så hade den gossen blivit ett vackert skinn illa kvickt. Det finns så många trevliga djur så man behöver inte behålla dom otrevliga.”
Och till Spamsy: Vi verkar vara överens om att det här handlar om att hjälpa Kristallery, som har ett akut problem. Betr att stå mellan två stångande baggar, så uttryckte tydligen även jag mig otydligt: Jag har gjort det med bockar, men aldrig med baggar, eftersom mina baggar inte slogs speciellt mycket. Jag menade att jag tror att det kan vara skillnad mellan bockar och baggar just i detta avseende, eftersom de slåss på så olika sätt.
Men, Kristallery, nu börjar jag vilja veta hur det gått för Dig! Om Du inte gör ett inlägg snart, så tror jag att Du verkligen hamnat på akuten!
-
Men den som känner sina djur kan om tillfälle ges på en lite mindre yta, försöka att vänligt med rösten och kroppsspråk få två bråkande baggar att sluta stångas.
Visst är det ett naturligt beteende, men det finns fördelar med att ha koll på sina djur. Om någon obehörig skulle komma in i fårhagen tex, då kan det vara bra att kunna ropa åt baggarna att ta en paus.
Du har inte sett två vuxna baggar som slåss på allvar va?
;D 8)
Dom varken ser eller hör något annat än den andra baggen...
-
Du har du sett två vuxna baggar som slåss på allvar va?
;D 8)
Dom varken ser eller hör något annant än den andra baggen...
Nä det har personen inte ;D
-
Rosa och Amarantus!
Jag rättade mig själv där och skrev "på en mindre yta". Alltså menade inte att man skulle hoppa in rakt framför två baggar på väg att kollidera. Och självklart inte när de stångas som allra värst. Lika farligt som att försöka välta en ensam anfallande bagge juh ;)
Visst hör baggen en om han bara Vill!
Har NI aldrig sett någon människa avbryta ett riktigt hundbråk?
Envisas med att dra paralleller till andra djur eftersom det i den här tråden verkar förekomma en syn på fåren som speciellt okontaktbara varelser. Synd tycker jag, eftersom ni är så fruktansvärt kunniga när det gäller allt annat, foder, sjukdomar etc. :)
-
Rosa och Amarantus!
Visst hör baggen en om han bara Vill!
Har NI aldrig sett någon människa avbryta ett riktigt hundbråk?
Nej aldrig! inte om det är ett riktigt hundslagsmål på allvar mellan två hanhundar!
Däremot låtsasbråk kan ju avstyras men det är ju en helt annan sak.
/Rosa
-
Rosa!
Har iaf sett hundar ryka ihop på blodigt allvar och ägare som fått sin hund att lyssna ändå.
Japp, man börjar med att avstyra låtsasbråk och har man tur så kan det fortsätta fungera även i allvarligare situationer.
Kolla in baggöronen hur de alltid lyssnar åt alla håll efter ljud, särskilt högsta hönsets.
Det är i pauserna man får ropa, inte när se springer mot varandra!
Men OK, det här är definitivt överkurs och långt ifrån ämnet Kristallery påbörjade. Det jag menar är att ju tamare ett djur är desto säkrare samt lättare är det att hantera. Och det tycker jag gäller baggar också.
Underlättar framförallt skötsel, veterinärbesök, infångande av rymling mm. mm....
-
Spamsy, din uppfattning av baggar stämmer väldigt illa med min erfarenhet. Den tamaste jag har haft var också den suveränt mest jobbiga och stångiga. Jag tror har blev irriterad så fort han inte var i centrum. Det måste säkert inte vara så, jag menar bara att en tam bagge inte är någon garanti.
Jag håller i gengäl med om, att det inte nyttar at försöka dominera över en bagge som redan stångar. Inte med mindre man har en bagges envishet och har tänkt at bo i fårhagen. Jag såg här om dagen en äldre och en yngre bagge i fight. Den gamle fick ordentligt med stryk - ända gav han sig inte - utan det var jag tog in honom på stall därför att jag inte ville se honom mer skadad än han redan var.
Tricket med ett lövris har inget med dominans eller tillrättevisning att göra. Det är helt enkelt ett smart sätt att avbryta baggens beteende. Han tar sats och förväntar sig att möta något hårt, istället möter han något konstigt som han inte förstår, då försvinner det roliga.
-
Om man bortser från just trådskaparens ilskna bagge som var en nödsituation...
Så förstår jag inte varför man skulle avla på eller överhuvud taget spara en ilsken bagge? Man kan säkert med div uppfostringsmetoder lära baggen hyfs, jag tror ingen här på Forumet som är fårägare anser att får skulle vara "dumma". Men till vilken nytta vill man föra såna gener vidare så att man skulle behöva uppfostra alla baggar till slut?
Jag är själv en rätt blödig person som fäster mig vid personliga baggar, så jag har ett litet "Herrgäng" på 7 stycken :-[ (Jag försvarar mig med när någon nämner det oekonomiska med att dom betar småbitar så bra och sedan är dom moraliskt stöd till bagglammen som avvänjts, att några av dem går lika bra att leda som hundar är också bra vid förflyttningar) :)
Mina 3 äldsta i gruppen är 7 år och de har inte visat tecken på ilska, däremot har jag slaktat en jättefin bagge som varit flasklamm och blev riktigt otrevlig att hantera, jag blev både gul och blå ett par gånger...
Av alla dessa baggar har jag inte "uppfostrat" en enda , däremot låtit bli att klia i pannan och "daltat" alltför mycket med dom, de ska tex flytta på sig om jag "tjoar" till.
Mvh
Charlotte
-
Håller absolut med Charlotte! Varför uppfostra en ilsk bagge? Just klappande på huvudet kan ju utlösa stånginstinkten, brukar åtminstone äldre fårbönder säga. Så det bör man nog undvika. Flasklamm tappar ofta respekten för människor. Har själv råkat ut för sådant.
Däremot samlar jag gärna på mig snygga o trevliga gumsar jag också. Man vet ju aldrig när man kan behöva en ersättare.
Min första roslagsbagge dog lagom till betäckningssäsongen och då vi har mv-fri status, var det inte möjligt att ersätta honom det året. Nu har jag alltid två, för säkerhets skull.
Som Charlotte också nämner är de väldigt bra att ha när man skiljer av bagglammen. De behöver vuxna trygga djur då att ty sig till.
-
Ta bort den. En bagge kan stånga ihjäl en annan bagge så vad kan han inte göra med en liten människa. Vi har haft flera baggar, endast den förste var ilsk, lånad och blev inte gammal hos oss. Min man var den ende som kunde tampas med honom och han var tvungen att lägga ikull honom varje gång de möttes. Inget minne alltså. De följande baggarna har vi haft i flera år och de har varit så snälla att jag kunnat gå in till fåren och bära med mig lammen in i stallet när tackan lammat ute. Många, stora lamm gav de. Så ska de vara tycker Musse
-
Håller med... Men nu var frågan vad man gör med en annan ägares stångiga bagge just i situationen, - Där är avledningmänövern med ett ris enligt min erfarenhet det bästa tricket.
Men hur gick det egentligen för Kristallery?
-
Innan min ilskna bagge slaktades fick han ha halsrem och mutades med en näve kraftfoder och bands i grimskaft när man skulle vara inne hos baggarna, kanske lite krångligt men säkert. Det kändes också säkrare att alltid ha halsremmen att ta tag i om han skulle "anfalla". Han flög inte på "hur som helst" utan bara när man släppte honom med blicken.
Mvh
Charlotte
-
spamsy, hur länge har du haft får och hur många tackor&baggar har du haft. du verka har mycket kunskap om hur man uppfostra djur
-
Jag har inte jobbat ännu för vi jobbar ju bara med fåren en gång i månaden som utbytestjänst för ridning och foder..men nästa helg är det dax... Och jag tror inte att jag kommer att våga gå in till honom utan jag får ge dom vatten utifrån.. Men självklart kommer jag ha med en lövruska för att avleda honom... Och svar Ja han har blivit väldigt mycket kelad med och blir tyvärr än idag av många barn fast då utanför staketet. Han är stor som en liten shetlandsponny och skyr inga medel när det gäller att stånga.. Har nu fått höra ruskiga historier om honom Elton som han heter, ibland har han kommit lös och då stångat folk till marken, och då gäller det bara att komma upp fort som f*n för han attackerar nämligen igen om du ligger kvar???
Till saken hör ju att när jag och dottern var där första gången och skulle ge dom vatten så gör han en början till attack...jag ser ju detta och skriker allt jag kan åt dottern (har ju fårvana sen en tid i bardomen men var länge sen nu) Men i och med att jag skrek så stannade han upp han hade inte böjt ner hornen ännu då... Men Om han hade stångat dottern så hade hon flygit all världens väg...för där hon stog med vattnet och gjorde rent var det väldigt lerigt och halt... Det jag tycker är helt under allt kritik är att det var ingen som varnade oss om denna ilskna bagge....
Nu har gården iallafall beslutat att ta bort honom, för han är helt ohanterlig och inte vill vi att fler åker till akuten.. Håller helt klart med er om att det är inget bra att avla på en sådan bagge, nu har han tyvärr avlats på i 2 år så nu få man ha koll på de andra baggarna som han har gått med i hagen för dom lär ju absolut ta efter hans beteende.
Men man vet ju aldrig när dom får tummen ur, och det förvånar inte mig om han blir kvar hela vintern. Så tack vare er hjälp så vet jag iallafall mer om hur jag ska hantera honom.. Och jag tänker INTE kela med honom...
Men det var intressant ska man möta honom med blicken eller inte? När han skulle gå på dottern så stog hon med ryggen mot honom, man kanske aldrig ska vända ryggen mot honom?
Tror på det där med att sätta sig i respekt mot honom, kanske ha en påk med sig som försvar+lövruska så klart.
Vet i tusan hur jag kommer reagera om han kommer lös får väl bli närmsta träd... Huja...
TACK för alla era svar!!
Forts följer till den dag han försvinner...
-
spamsy, hur länge har du haft får och hur många tackor&baggar har du haft. du verka har mycket kunskap om hur man uppfostra djur
Jag tror inte det har så stor betydelse hur länge man haft får och hur många baggar man har haft. Det handlar om djurkänsla och starka ledarinstinkter. Vissa människor har det medfött, andra kan träna hela livet utan att få det.
-
Min erfarenhet är att en bagge kan man bara förstöra på ett sätt. Det är att på minsta sätt försöka mästra den. Att försöka ta ner en bagge är en omöjlig uppgift för en mäniska. För det fodras nämligen en oöm fårskall att stångas med. Det är ju så han mäter sin styrka och det är med de vapnet jag måst tukta honom och det klarar jag inte..
Jag har utan restriktioner gullat med alla baggar vi har, nu ett 20-tal. Det händer att någon får för sig att mucka lite - stångas - för att mäta sina krafter. Då klappar och stryker jag honom på bröst och hals. Det finns inget som är så lugnande på en bagge. Jag kan gå i min bagggrupp utan att rädas för något. Det är underbart att umgås med baggarna på detta sätt. Dessutom är ju baggar mycket mer tillgängliga och keliga än vad tackor är.
Missa aldrig en chans att gulla med en bagge!!
Hälsar Westan
-
Efter mitt inlägg har jag läst genom hela diskussionen om ilskna baggar, mycket trevlig läsning.
Tack Spamsy för alla lärdommar.
Det är mycket enkelt att förstöra en bagge. Det är till 99% inte fel på baggen. Baggen har helt enkelt blivit felaktigt hanterad.
Tänk er följande senario. Vid matbordet sitter husbonden och berättar historier om elaka baggar och deras illdåd bland oskyldig människor . Vid bordet sitter även gårdens söner i 7-15 och suger i sig. Den upplåsta "Sankt Göran" går sedan ut till fårhagen för att vara modig. Här behövs inga handgripligheter baggen känner fiendskapen på avstånde och lär sig att vara försiktig och preventiv mot tvåbenta vargar.
Var uppmärksamma på vad era barn har för sig med djuren, de måste ingående läras upp för att hantera djuren på det sätt de förtjänar, som vänner i det gemensamma välfärdsprojektet.
PS. Min första bagge fick jag slakta. Det var en mycket vacker bagge.
Hälsar en tacksam fårägare som just njutit av en fårstek.
-
Kristallery, hur har det gått för Dig?
-
Kristallery, hur är det?
Hur har det gått?
-
Håller med... Men nu var frågan vad man gör med en annan ägares stångiga bagge just i situationen, - Där är avledningmänövern med ett ris enligt min erfarenhet det bästa tricket.
Men hur gick det egentligen för Kristallery?
Jag tycker man ger den andra ägaren några bra recepttips på gryta med bagge.
-
Nu är snart våren här!
Jag ser fram emot kaffe & yatzy i bagghagen igen :)
Kom ihåg att det är skillnad på männsikor o baggar! Ge dem inte kaffe utan vatten i en hink alt. saft i finporslinet så de inte känner sig utanför. Skugga är också viktigt, även om man själv vill ligga o glassa i solen, vill kanske baggarna idissla där det är lite skugga.
Skillnaderna till trots tycker iaf jag att det går utmärkt att umgås med baggar, plocka bär, svamp, slänga återvinning mm... De är sociala djur som älskar att hänga med på alla aktiviteter. Och inbjuder mig som människa och mina vänner att komma in i hage eller box när det är dags för idisslande eller att sova middag. Underbara djur helt enkelt.
Vad kul Westan att du har liknande erfarenheter :) :)
Jag hade inte valt baggar som sällskapsdjur om de inte varit extremt lätthanterliga o sociala djur. Just nu har jag bara en bagge men jag vill ha fler igen!
Kommer utan undantag att klia alla baggar i huvudet och i öronen. De älskar det och det stärker gemenskapen. Jag gnuggar dem i huvudet med frottéhandukar när de fått regn på sig (ingen fukt in i stallet tack!). De älskar det också.
Min ponny använder sina tänder till att klia sin baggkompis i huvudet. Mycket uppskattat av baggen.
Att man inte ska klia baggar i huvudet eller gosa med dem, ser jag som en skröna som det endast eventuellt kan finnas lite sanning i.
Hästfolk brukar säga att hästar som har två virvlar i pannan har dåligt psyke och varna för att man inte ska gå bakom hästen.
Min upplevelse är att det finns många konstiga hästmänniskor som har orimliga krav på hästarna och klagar mycket på de stackars hästarna eftersom det är helt ok att uttrycka sig negativt om hästar i en vanlig (otrevlig) stallmiljö, och att det finns många hästar som har virvlar i pannan.
Självklart är jag försiktig med andras djur, men mina egna baggar, kattor o hästar föjer inte de regler som andra människor satt upp, de gör som jag gör. Och jäklar så trevlig vi har :)
Jag lider med den som får problem med ett djur och jag förnekar inte att det kan finnas problembaggar, problemhundar eller problemungdomar. Vad jag har vänt mig emot i denna diskussion är den allmänna synen på baggarna. Snacka om kollektiv bestraffning och att dra alla över en kam... Personligen tror jag inte på att bestraffning och dominans löser problem, ens där det finns problem.
Och vadan denna lynchstämning mot "den ilskne baggen"..? Han har inget juridiskt ansvar. Han är ett djur. Hans ägare kan ta ansvar för honom. Men har uppenbarligen inte gjort det. Ägaren har inte ens bemödat sig med att öppna käften och varna Kristallery, trots att hon hade sin dotter med sig (om jag fattat rätt).
Med en sådan djurägare som det verkar röra sig om, känns alla spekulationer om baggen, hans gener o avkomma, fullkomligt irrelevanta. Man måste nämligen ta ansvar för mjäkiga djur också. Till och med mina 100% pålitliga och tama baggar har haft stångningsinstinkter.
Jag lämnar inte den bagge jag har nu med människor han eller jag inte litar på. Missförstånd kan uppstå och det är enbart en liten säkerhet att jag kan kalla in honom när som helst, säga åt honom att gå i förväg och vänta på mig etc. Händer det något är det mitt ansvar, inte baggens.
-
Underbart spamsy
Livet blir mycket rikare om man tillåter sig att gosa med sina baggar.
Just nu har jag enflock på 16 st. Alla olika men ingen som på något sätt
är ett problem. Idag tog jag med en granna för att hälsa på vår flock.
Han hade ända sedan barnaåren haft stor respekt för baggar. Hans äldre
brödrer brukade roa sig med deras bagge, med förutsägbart resultat.
Så det var riktigt trevligt att se mannen omgiven av alla baggar som helt otvunget
flockades runt hans ben.
Visst ska det bli trevligt med baggarna i den gröna hagen trots att vi inte haft någon vinter än.
-
Vad roligt Westan!
Är hemskt avundsjuk på dina 16 baggindivider! Måste verkligen skaffa fler baggar, snarast!
Du verkar bemöta djuren med respekt och utan rädsla. Det är verkligen hur roligt som helst att läsa om sådana positiva möten mellan f.d. baggrädda människor och dina sociala baggar.
Jag har varit med om att veterinärer som kommit in i stallet på darrande ben, gått därifrån glada och lättade. En veterinär berättade för mig att hon var tvungen att jobba på en gård där det alltid fanns en lös bagge som kom och stångade alla veterinärer, oavsett om sjukbesöket gällde honom eller ngt annat djur. (Återigen ett fall av bristande ägaransvar.)
I höstas var min bagge krasslig men ändå pigg. Han följde veterinären ut till bilen o gullade med henne när hon skrev rapport. Hon var förvånad och jätteglad :) Alla grannar gillar honom också. Han är som en hund och förstår väldigt många fraser, t.ex "vänta här" "gå före" eller "gå till Baron (hästen)" "gå in i boxen" "gå på sidan" "vänster" "höger" och så vidare.
Har inte tränat honom för skojs skull utan jag bara säger till honom var han ska gå om det är halt ute, eller om jag, han, hästen går på rad på en smal stig eller om det är mörkt och jag inte ser var han är.
Och så säger jag "tack". Får verkar älska att samarbeta och de är verkligen ett härligt sällskap för människor. Därmed inte sagt att de behöver gosas med för att må bra. Men har man dem inne i stall om vinterkvällarna, måste man ändå hantera dem och då är det ju värt att försöka göra det bästa av situationen!
Jag vill lära känna djurens olika personligheter. Och såklart ta en liten kvällslur i halmen... Finns inget som värmer så mkt som ett levande får. Och jag tycker att det är praktiskt att somna med en snarkande bagge i knäet eftersom man inte riskerar att bli mosad om han vaknar med ett ryck... Har somnat med hästen flera ggr, men han sprätter till så häftigt när han vaknar och är i.o.m. sin tyngd lite farlig....
Klart, man kan råka få en knuff om flera baggar bråkar om vem som ska gosa eller bli klippt först, men det räknar jag med som fårägare. Inget djur är helt riskfritt.
-
Det känns bra att läsa det ni skriver om era "snälla" baggar, så skulle jag önska att min bagge var. Jag tror att mycket beror på den som sköter djuren, de känner om människorna är lugna och trygga och tycker om dem. Kan man somna med en häst eller bagge då måste man vara lugn och trygg. Jag tror säkert att min bagge (se tråden Vad ska jag göra....) känner att jag är lite osäker, det hjälper inte att jag låtsas vara lugn.
-
Det känns bra att läsa det ni skriver om era "snälla" baggar, så skulle jag önska att min bagge var. Jag tror att mycket beror på den som sköter djuren, de känner om människorna är lugna och trygga och tycker om dem. Kan man somna med en häst eller bagge då måste man vara lugn och trygg. Jag tror säkert att min bagge (se tråden Vad ska jag göra....) känner att jag är lite osäker, det hjälper inte att jag låtsas vara lugn.
Fast det fungerar kanske främst med de egna djuren som man haft en längre tid, känner väl och som framförallt känner en själv.
Jag är inte heller avslappnad med nya djur (men jag försöker att vara det).
Djur som är skygga eller aggressiva vill nog att man ser och uppmärksammar vad de signalerar i första hand.
Min lille bagge var väldigt skygg när jag fick honom, och han var den enda från sin flock som var sådan.
Tror det delvis berodde på hans ålder. Det växte bort med åren. Han fick vara ifred tills han själv sökte kontakt.
En bagge som stångar tackor är ju ett helt annat problem än en bagge som stångar folk. Förstår verkligen hur kluvuen man som ägare måste bli i den situationen. Tackor och lamms säkerhet blir en akut fråga. Jag vet inte hur man jobbar med ett sådant problem. Kanske kan han gå med andra baggar eller en häst, men det kan bli farligt för alla inblandade att testa det också... Jag tror hellre på en större flock baggar än ett litet antal baggar, men har inget belägg för att det ena eller det andra skulle vara bättre...
När det gäller människor, skulle iaf jag använda mig av staketet som redskap (stå på säkra sidan i början) och när kontakten blivit lite bättre, kanske en fårgrimma. Grimman för att kunna hålla koll så han inte sticker och skadar någon annan människa eller djur.
Det jag gör och som även Westan skrivit om tidigare, är att klappa lugnande på bringan och halsen. Jag lyfter också upp baggens nedböjda huvud, liksom för att säga "kom på bättre tankar".
Om man är på ett litet utrymme med baggen och han böjer ned sitt huvud hotfullt, funkar det i alla fall alltid för mig att sätta mig på huk. Då kommer han inte emot mig. Sen kallar jag antingen honom till mig eller smyger fram själv och klappar på halsen, lyfter huvudet.
Inte säkert att detta fungerar för alla dock. En annan anledning till att jag böjer mig ned är att jag inte vill bli stångad i knäskålarna, hellre då i sidan med armen som skydd.
Om detta är smart eller ej, vet jag inte heller... Är något jag gör på känn och som fungerar för mig. Har en stark känsla av att många baggar känner sig hotade av att man är lång och har sitt huvud högt uppe.
Märker stor skillnad i kontakten bara av att böja ned huvudet. När jag hälsar över stängslet böjer jag ned ansiktet istf att komma med händerna. Men baggar gillar ju definitivt att bli klappade också :)
-
Förresten... Det finns även fakta, undersökningar och mer (eller mindre) vetenskapliga skrifter om ämnet aggressivitet hos djur och dess orsaker och yttringar. Det mesta som redogjorts i den här diskussionen är olika forummedlemmars personliga upplevelser och erfarenheter, vilka naturligtvis skiljer sig från person till person.
Ger några exempel, men går inte in närmare då de inte gäller just får/baggar och jag inte har läst så värst mkt mer av denna författare. Författaren påstår att medfödd aggressivitet är livsnödvändig och en av de fyra främsta artbevarande instinkterna. Exempel på yttringar av instinkten:
* Revirhävdande (Om tillgång av föda inom visst område, ej vanligt hos betande djur. Riktar sig normalt inte mot andra arter eftersom de inte konkurrerar om samma föda. Syftet med revirhävdande i naturen är att sprida arten över biotopen. Det bevarar arten som helhet.)
* Rivalstrid (Följer ofta noggrant ritualiserat mönster, mellan individer av samma kön och art)
* Privat zon (Hur stor privat zon har en bagge? Ej att förväxla med revir, rivalitet!)
* Försvar av avkomman
* Rangordning (För att förhindra strider inom arten och undvika onödigt våld)
* Kritisk reaktion (Försvar mot andra arter, när alla flyktvägar är stängda eller upplevs som stängda)
* Intraspecifik aggression (Mot den egna arten. Själva aggressionsinstinkten är primärt intraspecifik. Målet för ett flockdjur som är beroende av sin flock är normalt inte att döda artfränden)
* Aptitbeteende (Djur som jagar)
* Hämmande av normalt, sunt aggressionbeteende som leder till att tröskeln för aggressivitet ändras.
(Det krävs mindre stimulans än normalt för att utlösa aggressivt beteende. Ej möjlighet att yttra normal medfödd aggression i det vardagliga livet med flockmedlemmar. Exempel: uppstallade djur)
* Omorienterat beteende: (Någon eller något utlöser aggressivitet hos ett djur men djuret avreagerar sig på något annat djur eller något annat föremål. Knuffad av ranghög individ, går på en annan ranglåg individ istället för att ge igen på den ranghöge, exempelvis)
* Hämningar (Nedärvda skyddsmekanismer som hindrar onödigt dödande av den egna arten. T.ex infantilt beteende: vuxna djur dödar oftast inte yngre som visar underlägsenhet. Också en vuxen rival kan ge upp och "blotta strupen", lite olika tecken beroende på art. Baggar gnuggar kind har jag sett. Jag gullar med baggar. Mina djur känner inget behov av att anfalla mig om jag blundar eller sover. Därmed inte sagt att hämningar alltid fungerar över artgränsen. Om djuren visar tecken på att uppleva en som en flockmedlem är nog chanserna större. Undrar just hur Jane Goodall förhöll sig till sin flock...)
Med mera, med mera...
Några frågor jag ställer mig när jag betänker ovanstående fakta är:
Vad har människan för roll i det naturliga fårlivet?
Vad har människan för roll i det mindre "naturliga" får- och fåraherdesamspelet?
Vem bestämmer hur fåren uppfattar oss? Gör vi det? Gör fårindividen det? Gör flocken det?
Är det farligaste djuret det som både visar stark rädsla och stark aggressivitet och löper stor risk att uppvisa "kritisk reaktion" (rädd men går till blind attack)? Jämför med hundrasen Doberman. En del uppfödare har försökt avla bort aggressiviteten och fått rädda hundar, med tragiskt resultat (givetvis bara ett exempel som inte rör rasen/uppfödarna i stort!)
Vad händer om människan försöker manipulera alla de här olika ovannämnda yttringarna genom avel utan att exakt ta reda på vad det rör sig om för typ av yttring? Är det säkert att det är "måttet" av aggressionsanlaget hos en individ som bestämmer hur mycket aggressivitet individen visar?
Blir vi alla fårägare glada åt samma djuregenskaper? Vill någon ha ett skyggt får som kan klara sig från fyrbenta & tvåbenta rovdjur? Kan naturliga artegenskaper vara intressanta att bevara för den som sysslar med "bevarande avel" eller för den som har en stor grupp får som sköter sig självt och slipper inblandning av människor?
Vad är en avvikelse från det normala? Kommer den av generna eller miljön?
-
I och med vi bara har baggen ,ofta ensam och tillsammans med tackorna under vintern, så förstör vi det naturliga beteendet hos baggen. I naturligt beteende så samlas baggarna för sig. Vi får vara "baggar" och det är ju inte alltid roligt. Jag tror ( min egen upfattning) Att baggarna skulle vara betydligt "snällare" om de bara gick tillsammans med andra baggar. Vi som människor stör då inte deras beteende. Vi är Andra. Har jag fel?
-
Man förstör säkert den naturliga balansen hela tiden på en mängd olika sätt. Har ju min bagge med en häst nu och det fungerar jättebra. Han kan också vara ensam med mig, vi är ungefär lika populära i baggens ögon, jag o hästen.
Upplever det enbart som positivt och baggen har aldrig varit gladare. Men, jag funderar också på att ordna en större baggflock till honom en bit bort, i.o.m. att närmaste grannen ska ta hit sina tackor till en hage precis invid mina hagar. Det känns så taskigt mot baggen om han inte får gå med tackorna.
Vad säger Westan om större baggflockar?
-
Jag är nu inte Westan, tror i alla fall att baggarna skulle må bra tillsammans med andra baggar i ställets för med oss människor. Problemet är att vi människor absolut måste fungera på vårt sätt. Om alla baggar skulle samlats på ett ställe, så skulle vi människor inte vara ett hot, eller nåt "störande" Därför irriteras vi av "konstigt beteende" Men så går ju fåraveln till.Du kan antagligen inte ha 5-8 baggar för att det är trevligt, du bör därför tänka på hur vi egentligen lever. Men önskar att jag hade möjlighet att leva helt "naturligt"
-
Jag är nu inte Westan, tror i alla fall att baggarna skulle må bra tillsammans med andra baggar i ställets för med oss människor. Problemet är att vi människor absolut måste fungera på vårt sätt. Om alla baggar skulle samlats på ett ställe, så skulle vi människor inte vara ett hot, eller nåt "störande" Därför irriteras vi av "konstigt beteende" Men så går ju fåraveln till.Du kan antagligen inte ha 5-8 baggar för att det är trevligt, du bör därför tänka på hur vi egentligen lever. Men önskar att jag hade möjlighet att leva helt "naturligt"
Hej Hustran :) Jag vet, men jag tänkte på Westan som har 16 baggar nu och om jag inte minns fel har haft kring 20 förut (hittar inte igen gamla inlägg, utan rotar i minnet, kan ha fel)...
Jag skulle vilja höra lite mer om hur det fungerar med ett sådant stort antal. Det går säkert bra att släppa ihop min bagge med endast en ny bagge också... Beror ju på om de kommer överens. Men jag vill gärna ha så många jag får plats med...
Håller fullständigt med dig Hustran om att det oftast är det mänskliga livet som styr fårens förutsättningar!
-
Trevligt att diskutera med fårägare som förstått att rätt uppskatta sin/sina baggar. Det är underbar djur. Så frimodig
och lätta att få kontakt med. Men som sakt det går att förstöra en bagge på tio minuter. Och vanligtvis är det
pojkar som fått för sig att de skall övervinna sin rädsla genom att på olika sätt mästra och reta dem.
Det är ju inte direkt några problem att skaff sig en bagggrupp - stor eller liten. Det födsju lika många tackor som baggar i snitt.
Istället för att köra alla till slakt på hösten borde alla fårägare ins fördeln med att inte slakta utt alla.
För det första växer fårköttet i kvalitet och smak ända till de blir åtminstone 2 år. Dessutom blir de ju större. Den som inte
smakat på äldre baggar, gör det. Ni kommer inte att bli besvikna. Det är väl perfekt att ha ett levande skafferi speciellt
nu till påsk då det är många som vill ha en fårstek av bäst kvalitet.
För avelns skull är det också en fördel att låta fler baggar få lite tid på sig att visa sina egenskaper.
Nackdelen är då den som alla produktionsinriktade fårägare inte lyckas komma förbi, foderekonomin. Att sälja lammen så
tidigt som möjligt ger ju bästa utbytet idag. Att det är på detta sätt får näringen själv ta på sig en del av skulden för. De har
själva bidragit till den idag förhärskande åsikten att lammkött - så unga som möjligt - är det bästa köttet. Detta gör det nästan
omöjligt att få betalt för den kvalitet som äldre djur ger. Tyvärr.
Håller med hustran om att det gör det enklare att hantera baggar om man har en grupp. Det är ju samma sak som med
flockdjuret människan, det är allt fint med ett syskon.
Har haft en bagge en gång. Att jag misslyckades med den berodde på att jag trodde att det gick att mästra
"Ulv" som han hette. Jag har aldrig känt mig så elak och misslyckad. Det blev aldrig någon ordning på Ulv. Är man beredd
att lära av sin erfarenheter så blir väl elakheterna så småningom avräknade.
-
Det låter inte så bra... Man kan undra om han är sjuk eller nåt? ???
Låter inget vidare iaf.. Säg till bossen att sköta baggen själv.
Min bagge var världens snällaste! Åhh vad jag saknar honom, men det var bara jag och min mormor som kunde gå in till honom.
Han var lite små sur på andra folk. Fast aldrig elak...
-
Nu undrar jag hur Westan och Spamsy (om du har erfarenhet av fler än din bagge som lever med en häst?) ställer sig till att jag är av den åsikten att det faktiskt Finns baggar som INTE är snälla och trevliga av födsel och ohejdad vana?
Jag har en Baggflock som jag "Startade upp" för 9 år sedan... Den äldsta baggen i flocken är runt 12 år nu sedan är de andra 5 allt från 8 till 2 år. Jag har dessa baggar bara för mitt eget nöjes skull :) (för att jag är för blödig för att äta upp dem) det är allt från Åsenbaggar till Finullskorsningar och alla är de snälla och trevliga. De uppfostrar mina bagglamm och putsar småbeten.
Jag tycker att jag har relativt stor vana vid att umgås med baggar (och får över huvud taget)...
Men jag tycker att varje år så föds det något bagglamm som är vassare i humöret, man märker det ofta redan när dom är relativt små, och jag kan garantera att jag inte särbehandlat dom på något sätt. Dessa "vassingar" utvecklas nästan alltid till att bli de där ungbaggarna som man vill ha ögon i nacken för att umgås med i hagen. Jag tycker inte såna baggar är något att spara på.... Bland annat för att jag precis som ni vill kunna umgås med mina baggar... Inte heller tycker jag det är en egenskap jag vill föra vidare (och förstärka?) i aveln.
Sedan är det i alla fall hos mig så att många baggar ändrar humör och kan bli lite "luriga" just när dom går med tackorna men det är väl inte så konstigt. I Herrflocken är dom oftast trevliga.
Mvh
Charlotte
-
Charlotte, jag kan ju bara tala för mig själv och de erfarenheter jag har. Som de sett har jag haft en "odåga" till bagge Ulv blev tvungen att avliva honom. Men idag anser jag att felet inte låg hos Ulv utan hos mig som oerfaren fårägare. Ulv försökte jag verkligen knäcka, genom att dra om kull honom hålla nere honom och kuva honom rejält. När jag släppte honom skuttade han upp och gjorde krumsprång signalerandes - kom igen bara. Han fick ju aldrig visa vad han gick för, och viss om utgången av en sådan kraftmätning gick det aldrig att mästra honom.
Denna erfarenhet har gjort att jag aldrig, aldrig någonsin möter en av mina baggar på annat sätt än att sätta mig ner
tilltala honom vid namn och när han kommer fram klia honom fram på bröstet, stryka honom över ryggen heller kli honom i jumskarna.
Visst finns det skillnad i temperament mellan baggar. Det finns alltid sådana som vill utmana och testa sina egenskaper på baggars vis. Men det gäller att aldrig någonsin ge ett finger på denna väg. Och visst kan man få en knuff i knävecken ibland av en ungbagge, min erfarenhet är att det är fel att ta detta som intäkt för att dömma ut spjuvern.
Så nu när baggarna snart är minst ett år så är våra relationer solklara. Alla vill fram och häls, om inte varje dag.
Äldre baggars egenskaper att bli ensamvargar har tagits upp i denna tråd om jag ine mins fel. Vår äldsta bagge blev 2,5 år han började på slutet visa tendenser att gå sina egna vägar skild från flocken. Man brukade kunna se honom ståendes ensamm på någon högt belägen punkt och se över sina domäner.
-
Mina gamlingar håller ihop i Herrflocken, det skulle vara intressant att se hur dom skulle gruppera sig om jag släppte dom i min stora beteshage (15 ha) om alla tackor vore dräktiga. Skulle det fungera "naturligt" så skulle väl baggarna hålla sig för sig själva.
Eftersom jag inte sparar ALLA baggar så slaktar jag ju dem som är mindre trevliga hellre än de som är det...
Men två "mindre trevliga" bagglamm har jag faktiskt förut valt att spara pga div andra egenskaper. Dessa har inte gått att ha kvar längre än till strax över tvåårsåldern för då har dom varit riktigt otrevliga, trots samma behandling som de övriga, så jag tror fortfarande att det finns baggar och baggar ;)
Mvh
Charlotte
-
Nu undrar jag hur Westan och Spamsy (om du har erfarenhet av fler än din bagge som lever med en häst?) ställer sig till att jag är av den åsikten att det faktiskt Finns baggar som INTE är snälla och trevliga av födsel och ohejdad vana?
Jag har en Baggflock som jag "Startade upp" för 9 år sedan... Den äldsta baggen i flocken är runt 12 år nu sedan är de andra 5 allt från 8 till 2 år. Jag har dessa baggar bara för mitt eget nöjes skull :) (för att jag är för blödig för att äta upp dem) det är allt från Åsenbaggar till Finullskorsningar och alla är de snälla och trevliga. De uppfostrar mina bagglamm och putsar småbeten.
Jag tycker att jag har relativt stor vana vid att umgås med baggar (och får över huvud taget)...
Men jag tycker att varje år så föds det något bagglamm som är vassare i humöret, man märker det ofta redan när dom är relativt små, och jag kan garantera att jag inte särbehandlat dom på något sätt. Dessa "vassingar" utvecklas nästan alltid till att bli de där ungbaggarna som man vill ha ögon i nacken för att umgås med i hagen. Jag tycker inte såna baggar är något att spara på.... Bland annat för att jag precis som ni vill kunna umgås med mina baggar... Inte heller tycker jag det är en egenskap jag vill föra vidare (och förstärka?) i aveln.
Sedan är det i alla fall hos mig så att många baggar ändrar humör och kan bli lite "luriga" just när dom går med tackorna men det är väl inte så konstigt. I Herrflocken är dom oftast trevliga.
Mvh
Charlotte
Charlotte :)
Westan har redan skrivit ett svar på ena frågan som jag håller med om till vartenda ord och jag bemöter luriga baggar mer eller mindre exakt likadant som Westan beskriver.
Min bagge är ej född av en häst, utan uppväxt i en stor fårflock :) Har gått med tackor, tacklamm, bagglamm, samt lite äldre baggar som han blivit tvungen att borsta upp sig emot. Nu är han (tror jag) drygt tre år gammal. Det här dekadenta hästlivet har pågått i mindre än ett år och var från början en temporär lösning, eftersom vi fick avliva hans baggkamrat tillika min käre vän, p.g.a sjukdom.
Mina erfarenheter av baggars beteende är begränsade i den mening att jag aldrig sett en större grupp baggar (runt tio eller fler) och hur de beter sig.
Har aldrig heller haft oturen att träffa något riktigt extremfall av arg bagge. Är fårintresserad boende på landet och har möjlighet att bekanta mig med andra baggar än min hästbagge och hans släktingar. Kan inte påstå att skillnaderna varit milsvida från bagge till bagge.
Sen det här med baggar av olika raser sägs skilja sig i temperament vet jag heller inget närmare om.
Jag skulle vilja fråga Charlotte om du märkt något resultat av att du inte sparar de stökiga...? Du skriver att du tycker att det varje år föds något bagglamm som är lite vassare i humöret... Vem kommer de generna ifrån, om du nu inte avlar på de ettriga?
Inte meningen att ifrågasätta dig, utan jag undrar uppriktigt om du tycker att det ger resultat. Har ju ingen avel själv och varken intresse eller behov eftersom jag bara ska ha djur för att gosa med och jag helst vill ta hem de som annars skulle slaktas... :)
Sedan skriver du att de blev otrevliga strax efter tvåårsåldern. Undrar om du tror att det har med könsmognad att göra och om du isf tror att de baggarna hade förändrats av kastering? Kastrering är ju det första rådet som brukar komma upp i samband med farligt aggressiva hästar, hundar, katter...
Nån annan som vet om snöpade kan hjälpa? (finns kanske trådar om det, men just mot aggressivitet?)
-
Till och med jag förstod att din bagge inte var född av en häst ;) Men jag tror inte att det direkt framhäver ett naturligt beteende när ett får lever med en häst... Även om det livet kan vara hur bra som helst!
Jag tror att de individuella skillnaderna mellan olika baggar kanske är större än rasskillnaderna (så har det egentligen varit hos mig) men Om man ska försöka se någon skillnad så är det väl Allmogebaggarna som varit vassare mot folk och Finullarna kan ha svårare att hålla sams med andra baggar.
Om 10 år till (kanske) jag märker resultat... Avelsarbete kan ju ta en stund... Antagligen kanske temperament inte har varit den allra största prioriteringen, speciellt eftersom man kanske inte alltid behållit baggar som varit riktigt "vuxna" och därför inte märkt av hur de blir i humöret. Men säker kan jag ju inte vara.... Men risken att avla fram elakare baggar Borde ju vara större om jag väljer att spara de otrevliga, dessutom är det inte lika roligt att hantera dem, och jag vill ha roligt och trivas med mina djur.
Könsmogna blir baggarna betydligt tidigare än tvåårsåldern... Men förmodligen har det rätta självförtroendet och "psyket" vuxit till sig då.
Kastrering brukar ju kunna kuva det värsta humöret hos andra djur så säkert fungerar det på baggar med... Men nu är det ju inte SÅ många fler än vi kanske som har sällskapsbaggar :) och en kastrerad avelsbagge är väl kanske inte det bästa man kan ha... Och skulle jag behöva kastrera mina baggar för att behålla dem så skulle jag helt enkelt inte göra det.... Jag gillar mina Snälla baggar som dom är och vill att deras personlighet ska få förbli naturlig och inte snöpt.
Mvh
Charlotte
-
Hej Charlotte
Jag har funderat kring detta med baggar sedan jag läste ditt senaste inlägg?
Ibland är det svårt att få orden rätt när det gäller sådana här saker. Baggar har ju ett så oförskämt dåligt rykte så det är inte lätt
att vara deras försvarsadvokat. Och saker kan ju gå snett, det gör det minsann mellan människor också. Kanske inte minst mellan
människor, trots att vi är av samma sort och talar samma språk. Tänker på alla som fallit ur ramen blivit diagnistiserade som
psykfall, blivit lobotomerade, stereliserade, utsatta för elschocker, kemiska chocker och allt elände som uppfinningsrika
"småjävlar" kan hitta på.
Det kan ju tänkas att du har baggar som är psykfall, som är utanför ramen och som för den skull är mycket svåra att styra in på
ett beteende som är angenämt för både människa och bagge. Skall vi gå vidare på det spåret så blir min första fundering runt
eventuella brister i balansen av mineraler och spårämnen på dina jordar. Finns det en fysiologisk förklaring till ett stört beteende?
Den andra spåret som jag funderat kring är vad som är normalt för en bagge. Är det så att en bagge - normal - kan ha sådana egenskaper
att han står utanför din förmåga att genom mild behandling inte kan styras upp av detta och inrättas sitt beteende till att se dig
som en vänlig "ängel", urmoder, ställföreträdande tacka. Jag tror att det hos varje normal bagge finns tillräckligt med förlåt uttrycket
"social kompetens" att han kan styras upp av en mycket konsekvent behandling. Naturligtvis är baggar olika och kan ha olika långt att
inrätta sig till det vi vill. Men är det inte lite konstigt om det skulle finnas baggar som är enbart inriktade på kamp och ingen enhet,
det är ju ett typsikt flockdjur.
Detta med rädsla är också en klurig fråga. Många påstår att djur har stor förmåga att avläsa rädsla. Rädsla triggar deras instinkter till kamp
om rangordning. Rädsla går inte att kamoflera, troligtvis sänder vi ut luktämnen som avslöjar oss. Känner man att man är rädd, känner man sig
rädd och osäker så undvik kontakt, Jag är väldigt orädd för djur över huvud taget - storlek spelar ingen roll - men det händer att jag är förminskad
rädd och ängslig. Vid sådana tillfällen söker jag inte kontakt söker inte bygga vår relation jag går undan, gör endast det jag måste göra.
Vår relation till vara djur är verkligen en av de allra viktigaste frågorna vi har att fundera över. Tar vi dom på allvar tror jag att vi samtidigt
växer i sjävkännedom.
-
sätt en pingla på han så vet du var han är även då du vänder ryggen till
-
Nej, jag tror varken mina "vassa" baggar är varken psykfall eller har några hjärnskador av fel i mineralbalansen...
Dom är nog helt enkelt "baggiga" och bufflar på varandra och människor på baggars vis, tyvärr är inte våra skallar skapta för såna lekar/kraftmätningar, alltså är det smidigare för mig att spara de mer beskedliga, vem vet, till slut kanske det bara föds snälla mesar här? I vilket fall som helst kan jag umgås med mina baggar under tiden utan att riskera hälsan.
Det är ju inte heller alltid så att det "naturliga" beteendet alltid är det bästa för individen, i naturen tar ju djur livet av varandra i strider, antagligen även baggar, så även där är jag ju och fingrar på det naturliga urvalet... Jag har slaktat bort baggar som bråkar med varandra i tid och otid.
Jag är rädd att urmoderteorin inte funkar i alla lägen, stora vuxna baggar lever inte med sina mammor i det fria.
Man behöver bara se hur vuxna baggar kan behandla färdigbetäckta tackor som råkar stå i vägen för maten så ser man att "Mamma" inte är mycket värd ;)
Jag ifrågasätter inte någon annans sätt att ha eller inte ha sina baggar... Jag var bara nyfiken om det bara är jag som upplever baggar olika "besvärliga" utan att man gjort något speciellt emot dem, men så är kanske alltså inte fallet hos er, alla är lika snälla :)
Vore intressant att höra flera åsikter, gärna de som sparat baggar till riktigt vuxen ålder, kanske runt 3 år och över.
Mvh
Charlotte
-
Mycket intressant att läsa det du skrev Westan.
Jag har en naturlig syn på djur och deras lust att skydda sin flock och hur de tänker och praktiserar rangordning. Nog skiljer sig baggar, Tuppar, Tjurar m.m sig åt men handjurets egenskaper bör väl bestå av dess naturliga instinkter...
Visst En bagge på en 4H-gård bör ju vara av en svag ranglåg "Typ" som inte bryr sig om vad som sker runt dem ::) men deras egenskaper vill man inte gärna avla på! inte för min del iallafall.
Skickade min Gutebagge till slakt vid 3 års ålder när han manglade mig varje gång jag skulle in i fårhagen.
Då bestämdes att nu har vi lamm och Får så det räcker på gården och vi köper in en bagge när det är dags om några år igen.
Jag funderade aldrig på om han var en speciell "Typ" av baggeämne utan han hade sina 5 tackor och var KUNG som sagt sista halvåret. Låg han ner så brydde han sig inte ett dugg. Kom det mat var han from som ett lamm. Blev han kliad på magen var han nöjd osv...men var han pigg och alert när jag gick in så roade han sig med att backa och tävla om vem som var starkast. Bus och kamp om vartannat som sagt.
Lättare med en stor besättning på enorma stora hektar där baggar får gå i grupper och bagga sig, leva ut sitt djurbetende. Så hade jag gärna haft det men jag har mina tackor enbart för skogs,ängs skötsel och gos...
Kanske man får välja bort ett handjur ibland el periodvis? min erfarenhet iallafall.
-
Men, är det verkligen så att instinkten att försvara en flock mot den som kommer med mat och sköter om dem är en egenskap att avla på?
Baggarna ska väl egentligen bara visa "ägandebegär" under brunsten, den enda tid som de naturlig ska vistas med tackorna? Blir alla baggar som går med tackorna året runt (har aldrig haft någon bagge så med mina) ilskna när de är vuxna och det är därför de har dåligt rykte?
Jag nackar bort tuppar som anfaller mig också. Och vi skulle inte ha många kobönder kvar i livet om man avlat på tjurar som vill "ta" ägarna... Har under alla år med tjur varit med om Ett tillbud som gör att jag vill ha trevliga väluppfostrade handjur runt omkring mig.... Kanske är det därför jag är Singel ;D
Mvh
Charlotte
-
Men, är det verkligen så att instinkten att försvara en flock mot den som kommer med mat och sköter om dem är en egenskap att avla på?
Baggarna ska väl egentligen bara visa "ägandebegär" under brunsten, den enda tid som de naturlig ska vistas med tackorna? Blir alla baggar som går med tackorna året runt (har aldrig haft någon bagge så med mina) ilskna när de är vuxna och det är därför de har dåligt rykte?
Jag nackar bort tuppar som anfaller mig också. Och vi skulle inte ha många kobönder kvar i livet om man avlat på tjurar som vill "ta" ägarna... Har under alla år med tjur varit med om Ett tillbud som gör att jag vill ha trevliga väluppfostrade handjur runt omkring mig.... Kanske är det därför jag är Singel ;D
Mvh
Charlotte
Funderat över det själv! den som föder dig...
tror inte att djuret räknar ut fördelen och sambandet alltid när hormon,arv gör sig påmind!
Har man så få tackor som jag så ville jag inte köpa in fler baggar som sällskap så därför gick han till slakt precis som med tuppar.
Jag tror blint på att baggar som stångar inte behöver vara aggressiva för det. Man kan säkert kan avla fram blyga,fromma,mjäkiga individer men inget jag har behov av. Tror att de precis som bland många andra djur tappar andra förmågor som ex skydd åt gruppen,klara av brunsten etc...
-
Men om man nu väljer att inte spara ett bagglamm för hans bråkiga uppträdande, kan man då spara hans helsyskon? De borde rimligtvis vara bärare av samma anlag.
De som pysslar med hundavel inriktad på raser vars olika mentala egenskaper har stor prioritet, avlar vad jag vet inte på något syskon i en kull om inte samtliga anses stabila.
Håller fullständigt med Charlotte om att individer kan vara mer eller mindre besvärliga. Men fårägare skriver i andra trådar att de även väljer bort sina besvärliga rymmare och sina människoskygga, svårhanterliga besvärliga djur. Och den som har en produktion av kött eller vill ha fram en särskild ullkvalitet väljer utifrån sin strävan. Och baggar lånas och byts hit och dit... Får dessutom sällan leva länge nog att utveckla sig. Hundar som har betydligt mer mänsklig kontakt brukar förlåtas med en andra pubertet i tvåårsåldern (eller var det tre?).
Går det verkligen att förhindra att energiska och stångiga baggar föds om man inte riktar in sig på det som huvudlinje i sin avel? Och måste man inte gå efter ett väl utformat mentaltest som täcker kamplust, nervkonstitution, försvarslust, tillgänglighet, rädsla etc...
Har älskat alla möjliga bastarder utan stamtavla hittills och kommer nog inte att tänka på gener i framtiden, absolut inte när det gäller de anlag som tillsammans bygger personligheten och vilka man även vet så lite om hur de samverkar i människans person.
Tycker det är bra att du Westan drar paralleller till människor. Tänk, nu har flera procent av skolpojkarna ADHD... Jag skulle nog sätta en normal men bråkig bagge i hjälpklass tidigt och uppmuntra andra sidor av hans livliga temperament så att han en dag kunde starta ett eget företag.
Kognitiv terapi fungerar på många riktiga problemdjur om man har tid och vilja. Om få har det är en annan sak, vill ändå understryka den möjligheten, kan ju vara ett trauma för en del sällskapsdjursägare när deras djur blir omöjliga och familjen ändå vill ha dem kvar.
-
Är trots allt lite fundersam över att baggar kan ställa till ett sånt besvär. Mina erfarenhetr pekar på att det är människan som är
huvudsidan i denna relation, det är på hennes uppträdande det mesta beror.
När jag var liten pojk - inte mer än 5-6 år fick jag höra historier om ilskna tuppar. Vi hade en hönsflock med en stor grann vit tupp.
Naturligtvis var jag tvungen att på pojkars vis gå in hönsgården och utmana tuppen. Jag mins hur skräckslagen jag var, hur hjärtat
bultade och hur jag fick svårt med andningen. Naturligtvis ledde mina aktiviterer till kofrontation och jag fick mina små ben ordentligt
rivna.
Unga människor framför allt dumdristiga pojkar som vill roa sig med djur är ett stort problem. Posjkar inte minst då de är i grupp
utmanar varandra att testa sin styrka mot alla djur. I dessa situationer är barn långt ifrån snälla. De är ofta rädda och dessutom
provocerande vilket ovillkorligen leder till konflikter, dåligt handhanvade.
I bland känns det som männiksor är så väldigt uupblåsta och ser ner på djur. De ser dem bara som ett instrument för sina egna
behov. De flesta av våra husdjur har miljoner år av framgångsrikt liv på denna planet, människan som art bara 200.000 ör.
På de senaste 200 åren har vi som bär upp den västerländska civilisationen lyckats ställa till det riktigt brat. Jag tycker
att det är dags att vi taggar ner lite grann.
-
När jag var liten pojk - inte mer än 5-6 år fick jag höra historier om ilskna tuppar. Vi hade en hönsflock med en stor grann vit tupp.
Naturligtvis var jag tvungen att på pojkars vis gå in hönsgården och utmana tuppen. Jag mins hur skräckslagen jag var, hur hjärtat
bultade och hur jag fick svårt med andningen. Naturligtvis ledde mina aktiviterer till kofrontation och jag fick mina små ben ordentligt
rivna.
Unga människor framför allt dumdristiga pojkar som vill roa sig med djur är ett stort problem. Posjkar inte minst då de är i grupp
utmanar varandra att testa sin styrka mot alla djur. I dessa situationer är barn långt ifrån snälla. De är ofta rädda och dessutom
provocerande vilket ovillkorligen leder till konflikter, dåligt handhanvade.
För småflickorna gäller samma mentalitet fast på ridskolorna. Många ridskolor är hierarkiskt uppbyggda och de stela ridlektionerna är inte helt olika militärövningar.
Som litet barn var jag rädd för ridläraren. Man beordrades tvinga hästarna att jobba med uppgifter som de inte alltid hade någon glädje av. Jag ångrar ingenting mer i mitt liv än att jag gick i ridskola. Alla hästar som inte gillade sitt ofriviligt valda arbete var "dumma".
Min käre sköthäst var okuvlig så han fick mycket stryk de dagar jag inte var i stallet och vaktade honom. Jag förstår precis varför han skickade folk på akuten. Han var helt medveten om att han fick en smäll tillbaka när han högg folk, det syntes väl när han kröp ihop i ett hörn efter att han huggit i väntan på tillrättavisning.
Jag blev hans vän från första mötet och om han kom i full galopp mot mig i hagen stod jag stilla kvar, då vek han av i sista sekund (de andra bet han i baken när de flydde :)).
Från det datum jag köpte honom har han inte skadat någon människa. ::) Jo, förresten fick jag en spark på låret strax före det att han insjuknade i fång. Han hade i några dagar protesterat mot att följa med på promenad och satt fram sina framhovar mot mig och nosat på dem. Jag trodde att detta var något slags trick från hans sida och fattade inte allvaret. Hans tålamod med mig var slut. Det var inte en spark ämnad att skada, men jag är numera uppmärksam på protester och vad de kan betyda. Och förstår att ilska är ett sätt att meddela sig för den som inte kan människans språk, men också en viktig del i kommunikationen mellan djur. En gång blev jag pålurad ett mögligt hö. Köpte två småbalar att testa. Det var mörkt ute så jag kollade stråna inne i stallets ljus. Min ponny som också ville kolla in det nya fodret, nosade och högg, fnös och sparkade i luften.
Här där jag bor vet ingen om hans historia. Alla grannar säger att han är så ovanligt klok. Tur man flyttat långt bort, hans rykte gick så långt som till grannkommunerna och folk som aldrig själva ridit vet vem den fruktansvärde Baronen är :D Att några hundra ridskoleelever dömer ut en frihetsberövad ponny, är inte ett bevis nog för mig att han skulle ha några felaktiga anlag.
Han använder idag sin våldsamma sida till att vakta hagen från inkräktare men jagar bara ut rävar o lösa hundar utan att skada dem (han har alltid gillat andra djurslag). Säkert kan han inte rå på ett lodjur, men jag hoppas att han gör ett försök om de kommer närmare... Det har varit en lodjursfamilj nära inpå oss lite väl länge i vinter... Eftersom mina djur har naturliga fiender där jag bor, önskar jag inte heller för den skull att de tappar sina naturliga instinkter.
-
Jag blir liiite fundersam... I ena änden helgonförklaras ;) djuren och är superkloka och försvarar sina hagar mot alla som Inte ska vara där... Men ändå fattar dom inte vem som hör till "de snälla" och kommer med mat/är ofarliga?!?
Vår Koflock med sin stora avelstjur tex fattar extremt väl att när man kommer med mat, salt, mineraler eller bara kollar dem så inte ska man anfallas och skickas ut ur hagen...Rävar och annat otyg däremot får akta sig... Främmande människor betraktas även de med en större misstänksamhet än oss. Vore det inte möjligt att få fram snälla trevliga kossor/tjurar så skulle vi ju inte kunna ha dem... En ilsk bagge överlever man väl i de flesta fall, men en ilsk tjur/ko kan det vara värre med.
I min fårflock är det faktisktiskt tackorna som är mest vaksamma och försvarsbenägna mot inkräktare och (dit räknas inte jag) speciellt när de har små lamm. Det är väl förmodligen för att i naturen är det de som har fått lov att ta det ansvaret eftersom baggarna inte varit "närvarande fäder".
Spamsy: Det är mycket möjligt att mina försök att avla fram trevliga baggar bara är slumpmässig... Speciellt som man behöver ta in nytt blod då och då och där vet man ju inte hur man avlat. Men jag undrar ju om du tror att chansen att få fram trevliga baggar är större om jag bara sparar de som inte är trevliga?
Och precis som jag skrivit 3 ggr tidigare (tror jag) så är det ju trevligare att spara snälla djur. Om jag har 20 bagglamm att välja på, 3 av dem uppfyller de flesta kriterier jag har i min avel, en är snällare så sparar jag väl honom och inte en bråkig?
Det samma gäller ju de rädda, smitande fåren man som fårägare sorterar bort som du skrev. I de allra flesta fall så har man väl möjlighet att hålla ett visst antal djur och då sparar man väl förmodligen de som är enklast och trevligast att ha??? Men vi är ju kanske olika... En del kanske gillar att jaga sina får i grannskapet och på vägar? En smitare kan "förstöra" hela flocken... Fast det klart man får ju motion av att jaga får ;)
Mvh
Charlotte
-
Gomorron Charlotte!
Nej, jag tror absolut inte att du kommer få fram snällare baggar genom att spara på de livliga/besvärliga. Och i ditt fall föstår jag verkligen att det inte spelar någon roll vem du väljer att spara eftersom du ändå ska skicka någon till slakt. Du har ju heller inget att förlora om det nu inte skulle innebära någon större förbättring att spara de du tycker mer om. Förstår också din inställning till att ha kvar baggar du inte litar på eftersom du anser att de förstör harmonin för dig och för de andra baggarna. Hur gick det förresten med de två odågorna du sparade? Fick du avkommor efter dem och hur blev barna?
Jag tror att alla livsnödvändiga anlag ligger latenta även hos de som inte visar dem så tydligt. Och jag är väldigt skeptisk till att man gör en bedömning av icke fullvuxna djur och så tror jag att vad som är snäll eller dum varierar från ägare till ägare.
Om mina djur rymmer är det dags att bygga på stängslet :) Sen har jag återigen nytta av en god relation, de går aldrig långt ifrån gården, huset och följer mig eftersom de är vana att gå lösa med mig i skogen. Men jag vill ha säkra hagar oavsett om nån rymt tidigare eller ej. Tror inte allmänheten är särskilt förstående om man skyller på att en odåga har förstört deras rabatt eller förorsakat en trafikolycka. Den icke fårägande delen av befolkningen lär nog anse att man ska hålla koll på samtliga sina djur.
Jag är av den bestämda åsikten att man måste vara beredd att stängsla efter det djur man väljer att skaffa. Inget kan ändra mig på den punkten :) Bristerna ligger även hos stängseltillverkarna som till och med gör rent farliga stänsel och en hel hög odugliga. Knappast hos fåren.
De mest svårlösliga stängselproblem borde väl ha en god chans att finna sina lösningar i ett sådant här forum där det finns kunskap om snickeri, djur, återvinning och självhushållning... ;) Kanske flera goda förslag hinner presenteras innan aveln gjort sitt med rymlingsläktet :)
Ja jag helgonförklarar såklart min häst. Han fattar också vem som är snäll och ger mat och vilka som är ofarliga, eller rättare sagt vet hur man signalerar att man är ofarlig. På den tiden han stod uppbunden i spiltan på den där mögliga ridskolan bråkade han aldrig vid fodring, aldrig vid veterinärbesök eller hovslagarebesök. Min poäng var att han har urskiljning trots att han kan vara farlig om han vill.
Han kan bli hemskt irriterad på människor med yvigt kroppsspråk eller de som talar med hög röst. Oftast förstår inte såna personer ens vad man menar när man ber dem att dämpa sig.
-
Men, är det verkligen så att instinkten att försvara en flock mot den som kommer med mat och sköter om dem är en egenskap att avla på?
Baggarna ska väl egentligen bara visa "ägandebegär" under brunsten, den enda tid som de naturlig ska vistas med tackorna? Blir alla baggar som går med tackorna året runt (har aldrig haft någon bagge så med mina) ilskna när de är vuxna och det är därför de har dåligt rykte?
Jag nackar bort tuppar som anfaller mig också. Och vi skulle inte ha många kobönder kvar i livet om man avlat på tjurar som vill "ta" ägarna... Har under alla år med tjur varit med om Ett tillbud som gör att jag vill ha trevliga väluppfostrade handjur runt omkring mig.... Kanske är det därför jag är Singel ;D
Mvh
Charlotte
Inte stångar eller bufflar en bagge sig vid matgivan! det har jag inte sagt. Utan vid andra tillfällen...
Därför har jag märkt att de inte håller isär VI=snälla för vi står för utfodring och omvårdnaden.
Hörde häromdagen en bonde som hade sparat sperma från en tjur i ett långvarigt avelsarbete där man tagit bort just stångning. Hade lyckats bra enl honom.
Frågan är om vi BÖR avla bort Baggigga,stångiga (efter 2 år) Baggar?
Det krävs nog mer än ett enskilt arbete på sin gård. Tror att andra beteendeförluster kan försvinna ::)
-
Frågan är om vi BÖR avla bort Baggigga,stångiga (efter 2 år) Baggar?
Det krävs nog mer än ett enskilt arbete på sin gård. Tror att andra beteendeförluster kan försvinna ::)
Nu blir jag nyfiken. Vilka beteenden tänker du på i så fall?
Mvh Rosa
(http://www.alternativ.nu/smf/index.php?action=dlattach;topic=31401.0;attach=5460;image)
-
Svar: Kanske att beteenden som att ex försvara sin grupp från hot. Men det kanske inte längre behövs mer än på Gotland, öar där det går stora flockar djur? Vår bagge tog stöten för att skydda tackorna iallafall. kanhända att ett beteende försvinner om man avlar bort ett annat? En frågeställning som är väl bra att tänka på....
-
Spamsy:
1 a baggens avkommor sparades ej pga att baggen förutom dåligt humör utvecklade horntrånghet.
2a baggens avkommor sparade jag inte heller pga att ingen av dem blev så där "speciell" för mig som de sparade "Lyxbaggarna" (de som bara är kvar utan att göra annan nytta än att uppfostra bagglamm och putsa små betesbitar)är.
Ja, jag hör också till dem som "helgonförklarar" djur, de jag känner är i alla fall så smarta att de vet vem man ska hålla sig väl med. Likaväl som de känner igen dem som de inte tycker om. Särskilt gamla djur som varit med ett tag har en alldeles speciell visdom.
Amarantus: Hos mig är det vid matgivan de ev. bufflas/springer över en om man inte är snabb nog ;) Min riktiga gamling hoppar upp i hinken om han får chansen. Dock avskyr jag att behöva vakta ryggen när jag går i hagen (det är det jag kallar en opålitlig/otrevlig bagge).
Mvh
Charlotte
-
Om jag avlar på en viss individ med ett visst beteende så blir ju inte avkommorna i första el andra led precis som far sin. Krävs väl ett sjuhelsikes avelsarbete och kunskap kring arv och att ha mer än liten grupp får?
Det dyker nog upp en massa problemställningar under ett avelsarbete av detta slaget (att få bort baggiga baggar) anar jag.
-
Så länge vi människor har bedrivit avel med husdjur så har vi antagligen gjort ett urval när vi bestämt vilka djur vi ska avla på.
Jag är än så länge inte rädd för att förstöra varken arten Får eller min flock bara för att ett av mina avelskriterier är ett trevligt lynne även på baggarna.
Mvh
Charlotte
-
Du el någon annan behöver nog inte vara rädda för jag tror inte att man kan avla bort en naturlig förmåga på ett mindre plan ändå! Man måste slakta av en betydande mängd baggar när de är fullvuxna för att "träffa rätt" och än har jag inte hört en betydande framavling av lugna baggar efter lugna fädrar. Det var det jag köpte. Det är väl som lotteri...I djurvärlden ser det ut såhär.
Jag hade gärna haft en bagge i min besättning om den hade betett sig som tackorna. Men jag letar inte efter en nål i en höstack och orkar inte vänta i 3 år för att sen låta den gå till slakt. Bättre att låna in vid brunst för min del.
Har för litet för ett bagg-gäng men annars är det ju jättebra.
När jag var liten hade vi en korsningsbagge som var en lugn och gosigt kramdjur hela livet så visst finns de :)
-
Jag har två Gutebaggar..snart en.. :(
Först har vi Silver en 8 åring som är hur snäll som helst..man behöver aldrig vara orolig att gå in i den hagen..
Han går med tackorna året om.. 8st för tillfället..
Sen har vi Soldi.. en 3 åring som bara blir värre och värre med att stångas.. nu har han dessutom börjat rymma ur hagen och springer på en ute på tomten..
Har lagt på högre trådar och hoppas han ska stanna inne..
Vi ska slakta honom nu.. och hans flickor får flytta ner till Silver.. tänker ändå spara ett bagglamm efter honom om jag får nåt dvs.. :-\ Han har haft 4 fruar..så vi hoppas på det iaf..
Vill ju ha hans stam kvar om det går.. men då para med vår underbara Silvers tacklamm och hoppas på att det planar ut..
Vi ska inte ha baggarna gå med tackorna from i höst utan göra en bagghage i skogen där lammen kan gå med Silver som dagispappa.. :D
Hoppas hans lugn förs över till småbaggarna..
Är ny på detta med får..men huvudsaken är ju att alla kan känna sig trygga.. både människor och djur.. :)
-
Min gamle farfar sa alltid." det finns inte tid att jaga med dåliga hundar". Jag håller med. Varför skall vi hålla "dumma" baggar när de bara skapar problem? Har du en "bra" bagge för dig, så behåll den då, men om den skapar problem, så sälj eller slakta. Vi har en som är snäll.(ser på hans ögon) men han är så i vägen för att han är nyfiken. Jag vill nu sitta med mina tackor och "gosa" inför lamningen, men då är han alltid i vägen. Han kommer till mig direkt och jag har inte möjlighet att få den kontakt jag önskar med resten av tackorna. Speciellt med ungtackorna. Det underlättar ju så mycket om de är vråltama innan lamning. Jag tror inte att han förstör lamningen alls på annat sätt än att han "tar plats" Vi har haft baggar som varit med hela lamningen och inte "stört" det har varit fint. Men nu har jag blivit bekväm och om ingen annan vill ha denna härliga typ så äter vi upp honom. Nog från mig om "elaka baggar". ;)
-
Jag har två Gutebaggar..snart en.. :(
Först har vi Silver en 8 åring som är hur snäll som helst..man behöver aldrig vara orolig att gå in i den hagen..
Han går med tackorna året om.. 8st för tillfället..
Sen har vi Soldi.. en 3 åring som bara blir värre och värre med att stångas.. nu har han dessutom börjat rymma ur hagen och springer på en ute på tomten..
Har lagt på högre trådar och hoppas han ska stanna inne..
Vi ska slakta honom nu.. och hans flickor får flytta ner till Silver.. tänker ändå spara ett bagglamm efter honom om jag får nåt dvs.. :-\ Han har haft 4 fruar..så vi hoppas på det iaf..
Vill ju ha hans stam kvar om det går.. men då para med vår underbara Silvers tacklamm och hoppas på att det planar ut..
Vi ska inte ha baggarna gå med tackorna from i höst utan göra en bagghage i skogen där lammen kan gå med Silver som dagispappa.. :D
Hoppas hans lugn förs över till småbaggarna..
Är ny på detta med får..men huvudsaken är ju att alla kan känna sig trygga.. både människor och djur.. :)
Ja bagghage verkar vara bra! :)
-
Okej, here it goes....:
Kan en bagge som är full av överskottsenergi hjälpa till med lätta uppgifter inom självhushållningen?
Som dragare av ved och vattenhinkar på pulka eller liten kärra....
ps. är ej amish d.s
-
Tror säkert att den skulle, men vem fan har tid att bara "gosa" och köra in en bagge? vi dödliga med gård ,barn och andra djur, måste tänka på helheten. Vem skall köra in baggen när skogsarbetet kallar? vem älskar baggen när näten måste upp? och vem fan älskar den jävla baggen när jag ligger där med fellägen och gråter? ???
-
Tror säkert att den skulle, men vem fan har tid att bara "gosa" och köra in en bagge? vi dödliga med gård ,barn och andra djur, måste tänka på helheten. Vem skall köra in baggen när skogsarbetet kallar? vem älskar baggen när näten måste upp? och vem fan älskar den jävla baggen när jag ligger där med fellägen och gråter? ???
Jag känner dig inte hustran och vet inte hur du lever. Den frågan var nog om man kunde köra en bagge... Han kan ju också göra såna nyttor som Charlotte berättar om, putsa småbeten. Man kan ju i det ekologiska gemensamma tänka på grannar som inte har ens råd att starta upp en liten flock för ullen, att de får låna en bagge till bete så du kan ta hand om dina tackor när du vill ha mer tid och de slipper förstöra miljön och släppa ut skit ur sin gräsklippare. :)
Hustran, med all respekt för dina fellägen. Jag har mailkontakt med en tjej i Exmoor som är döv och tar hand om drygt 110 får samtidigt ofta ensam. Hon har inte tid att sitta på internet som du och jag diskutera om ditt och datt, hon jobbar med dessa får dygnet runt och svarar sällan men jag hoppas på fler mail, för hon är en stor inspiration som man kan lära sig av. Hon delar in alla får efter åldersgrupp, näringsbehov och fodrar flera gånger per dag eftersom hon tar hand om misshandlade, vanskötta får som har chans att leva ett vackert liv i Exmoor. De tjänar ingenting på fåren, förutom ull och så har de ett adoptionssystem. Använd cyberspace till något kreativt. Du kan få donationer till en rörelse folk gillar, genom att några kronor går till dig varje gång någon använder sökmotorn.
Den som vill ha donationer kan säkert få det genom att hålla en trovärdig ekologisk profil. En trovärdig ekoligisk profil handlar mycket om hänsyn till miljö och om livskvalitet för djuren. Att hålla en fin policy och ta hand om de djur man känner att man orkar med och ändå göra det med glädje utan att ta ut sin irritation på dem, tycker jag är viktigt för mig i alla fall.
Nu när du berättat om dina familjeförhållanden Hustran, ska jag berätta om mina. Jag hyr in mig tillfälligt på en gård för att få bo med mina djur och äger inget eget, inga maskiner och uträttar allt för hand. Bor här som ensam kvinna och är tyvärr inte ännu så ful (kraven är inte så höga på landet) att jag slipper trakasserier från manliga grannar som super i norrländsk anda och släpper lös sina hundar på fyllan så alla vi andra djurägare får vara rädda för hönor och baggars liv. Har tidigare bott i lägenhet, radhus, finare villa, slummigt bostadsområde, min mammas lilla torp men där går ej ha djur längre p.g.a. att vattnet inte räcker till och ingen har råd med djupborrning.
Har också varit i tunisiens fattigkvarter på besök när jag var barn och bott nära en fattig familj som levde med ett får i huset och gosade med det.
Efter en tids sjukdom har jag ett bmi på 15.5 men jag har jobbat ändå med att packa och lyfta 60-literssäckar ved timtal i sträck. Jag känner att det stärker mig och jag ber också om hjälp. Jag har insett att jag måste be mina grannar om hjälp ibland, vilka de än är, för att mina djur och jag ska må bra. Jag gråter ju när alla mina djur är sjuka, baggen också. Bygga hagar älskar jag faktiskt. :)
Det är nog mer synd om dig än om mig som inte tycker om det du gör!
(eller så missuppfattade jag inlägget, ursäkta isf).
Och till Hustran och alla andra: Är mer intresserad av att utreda ämnen än att säga åt andra hur de ska leva. Att det finns en lösning på ett problem betyder ju inte att det passar alla. Jag som är för lätt att välta en anfallande bagge, kan inte göra det ens om jag ville ;D
-
...........Att hålla en fin policy och ta hand om de djur man känner att man orkar med och ändå göra det med glädje utan att ta ut sin irritation på dem, tycker jag är viktigt för mig i alla fall.
Nu när du berättat om dina familjeförhållanden Hustran, ska jag berätta om mina. Jag hyr in mig tillfälligt på en gård för att få bo med mina djur och äger inget eget, inga maskiner och uträttar allt för hand. Bor här som ensam kvinna och är tyvärr inte ännu så ful (kraven är inte så höga på landet) att jag slipper trakasserier från manliga grannar som super i norrländsk anda och släpper lös sina hundar på fyllan så alla vi andra djurägare får vara rädda för hönor och baggars liv. Har tidigare bott i lägenhet, radhus, finare villa, slummigt bostadsområde, min mammas gård men där går ej att bo längre p.g.a. att vattnet inte räcker till och ingen har råd med djupborrning.
Har också varit i tunisiens fattigkvarter på besök när jag var barn och bott nära en fattig familj som levde med ett får i huset och gosade med det.
Efter en tids sjukdom har jag ett bmi på 15.5 men jag har jobbat ändå med att packa och lyfta 60-literssäckar ved timtal i sträck. Jag känner att det stärker mig och jag ber också om hjälp. Jag har insett att jag måste be mina grannar om hjälp ibland, vilka de än är, för att mina djur och jag ska må bra. Jag gråter ju när alla mina djur är sjuka, baggen också. Bygga hagar älskar jag faktiskt. :)
Det är nog mer synd om dig än om mig som inte tycker om det du gör!
(eller så missuppfattade jag inlägget, ursäkta isf).
Och till Hustran och alla andra: Är mer intresserad av att utreda ämnen än att säga åt andra hur de ska leva. Att det finns en lösning på ett problem betyder ju inte att det passar alla. Jag som är för lätt att välta en anfallande bagge, kan inte göra det ens om jag ville ;D
Tack!! :-[ :-[ Ett inlägg som gav mej en oväntad inblick i Någons liv, en människa som vackert vardagskämpar sådär imponerande så att lilla jag blir alldeles glad och berörd :-[ :-[ :-[
Du låter som en vacker klok människa spamsy, som även envist kämpar på mot dina egna kroppsliga begränsningar......önskar dig allt gott :) :) :D Väx vidare som människa.... Lev väl vidare i livet....
Och onyktra manliga 'besvärliga' som bara klampar in här i huset där jag bor (utan att ens knacka.. :P :P ) har jag oxå, rätt jobbigt.......men oxå lite komiskt...
Hadebäst :D :D!!!!
(e väl ok att va lite ot såhär va, även fast detta inte e ljugarbänken precis ;)..)
-
Misse:
Oj, vilka fina ord :-[ Men jag har låtit min irritation och sjukdom gå ut över många människor istället, så där försvann det fina. Det är dessvärre inget jag är stolt över. Och även djur någon gång. Ännu mindre stolt över det.
Om man lever väldigt nära sina djur och får till en äkta flockkänsla vinner man på det samarbete som följer och då kan man ha flera djur också, till viss gräns. Sen att alla djur inte går ihop med varandra, gäller ju jämt. Det kan väl vara lika jobbigt och farligt om två baggar inte tål varandra än om en tacka rymmer mer än de andra tio... Kanske...
Hahahaha!!! Precis de som är kring 30 klumpar bara rakt in, knackar inte... Fyllan finns ju i stan också, men man har närmare till krogen och slipper göra bort sig så nära...
De som är runt 50 ringer när deras fruar är borta på trädgårdsmässan....
Männen kring 60-70 hänger små presenter på dörren, typ en flaska glögg och enpåse morötter åt djuren... som om man inte skulle genomskåda det djurengagemanget....
Verkligen en härlig kultur! Kvinnorna får väl beskyllas för annat i nån annan tråd..
Ja, visst är våra privatliv O.T. men folk verkar ju tro att man bara har haft de djur man har för tillfället... Liksom, "jag har 40 kor 1 anka 1 man"
För det behöver det ju inte betyda att man inte lärt sig om djur tidigare eller haft varghybrider, exotiska djur... alla är inte födda på en gård och planerar inte att bo där resten av livet heller... :-\
Är målet med det här forumet att man ska hitta gemensamma levnadsregler för alla sektmedlemmar eller kan man skriva lite olika för att slippa läsa samma åsikt? Förlåt långa inlägg, hoppa över om ni är smarta!!!
-
Misse:
.......................... :-\
Är målet med det här forumet att man ska hitta gemensamma levnadsregler för alla sektmedlemmar eller kan man skriva lite olika för att slippa läsa samma åsikt? Förlåt långa inlägg, hoppa över om ni är smarta!!!
Absolut inte!! E ju inget skoj, intressant, och lärorikt då.
Även om nästan alla vi människor är lika när vi kommer till det innersta barnet så är ju alla erfarenheter och därmed all visdom olika, varje människa har olika klokhet och olika lösningar på div problem som uppstår.......Därför tror jag inte på sekt-likriktnings-beteende, vi behöver alla olika lösningar och ska helst bekämpa likriktning!
Min sekt-liknande åsikt ;) ;)
Å andra sidan har man ju då fördelarna med ''flockkänslan'' om man kan få till den med ett gäng likatänkande människovarelser, men......våran djursort som vi är av är så ruskigt maktsökande i vår struktur så att det nog är svårt att hålla en flock annat än genom hård diktatur.... :(
När det gäller oväntat besök utan servering av gevaliakaffe så är det intressant att se det mönster du skrev om åldrar... hos mig är det män över 50 som klampar in, kanske för att jag är en välväxt man ??? ??? ;)
-
:) På tal om kaffeservering... Hur många fullvuxna människor tränger sig inte i en matservering? Eller i bilköer? Vilken typ av köer som helst. Folk betalar pengar för att gå på konsert och bli halvt nedtrampade. (Var på en konsert där 8 människor dog.)
Den som klagar på att får knuffas om maten.... :) Det får som inte söker födan visar ju inte friskhetstecken. Gråll kan säkert undvikas med smarta lösningar, flyttbara grindar, precis som man gör när man vill avskilja djur av andra anledningar.
Tycker inte man kan ta för givet att det ska gå som en dans att fodra kraftfoder till djur. Vem fodrar kraftfoder till 40 lösa hästar (säkert många!)?
Hur är det med baggarna... Får de med mest dådkraft i sig mer kraftfoder och upplevs därigenom som ännu bråkigare? Blir han bråkig av kraftfoder...? Kan det skilja från individ till individ hur hetsig han blir och vilka sorter blir han hetsigare av?
-
http://www.youtube.com/watch?v=jny_mcnnbdM
varning för elak bagge
-
Vi slaktade våran galning igår.. :-\ Han har försökt stånga oss länge nu och lyckats några ggr och för nån vecka sen började han hoppa ur hagen och jaga oss på tomten så man fick beväpna sig med en spade eller vad som fanns till hands för att få in honom i hagen igen..
Han har gått med tackor innan och vi tänkte att det kanske bara var dom han skyddade och bara i hagen då..
Vi har försökt sätta ihop honom med den andra baggen..men han slutade aldrig slåss.. tror nåt var fel i hjärnkontoret på den.. ::)
Vad jag har sett av djurvärlden så när en har vunnit.. så lägger dom ner den värsta fighten..men inte han, hade han fått fortsätta så hade vår snälla bagge varit död idag..
-
Vi slaktade våran galning igår.. :-\ Han har försökt stånga oss länge nu och lyckats några ggr och för nån vecka sen började han hoppa ur hagen och jaga oss på tomten så man fick beväpna sig med en spade eller vad som fanns till hands för att få in honom i hagen igen..
Han har gått med tackor innan och vi tänkte att det kanske bara var dom han skyddade och bara i hagen då..
Vi har försökt sätta ihop honom med den andra baggen..men han slutade aldrig slåss.. tror nåt var fel i hjärnkontoret på den.. ::)
Vad jag har sett av djurvärlden så när en har vunnit.. så lägger dom ner den värsta fighten..men inte han, hade han fått fortsätta så hade vår snälla bagge varit död idag..
Jättetråkigt med eran bagge... Tur att ingen blev skadad, människa eller djur.
Har läst att i djurvärlden syftar en hanes beteende till att skapa avstånd mellan sig och fienden/rivalen. Jag tror personligen att det kan vara en delvis förklaring, att vissa baggar inte ger sig förrän de ser att den andre baggen eller människan är borta, inte ser den som en retning framför ögonen längre. Han kanske triggas så länge rivalen finns inom hans synfält.
Tror att det kan vara hemskt svårt att göra en sådan bagge nöjd. Man vet inte hur många rivaler han hade krävt för sin sysselsättning och inte heller hur stor yta han anser sig behöva. Kan ju vara så att han hade velat ha hela Gotland för sig själv t.ex.
Naturen är ju inte heller perfekt, som Charlotte har skrivit tror jag... Det förekommer ju dödsfall och olyckliga omständigheter för individen även där.
Det är bara en gissning från min sida. Har varit med om att tvingas skilja kastrerade hästar från varandra och även ston, som inte ger sig trots dagliga uppgörelser i hagen. Det har då tvärtom handlat om att de varit jämnstarka och i ett fall att två hästar lekte så våldsamt att de gav varandra lindrigare skador, hela tiden.
Vilken superb idé med youtube.... Tack Dawnrun!!! Äntligen ett utbildningsmedel. Ska bli högst intressant att kolla lite på både attackfilmer och filmer där baggar strider mellan varandra i större naturområden.
Och att länka klippen i diskussionen så vi alla vet vad vi diskuterar, är ju hur smart som helst, Dawnrun :)
-
[url]http://www.youtube.com/watch?v=jny_mcnnbdM[/url]
varning för elak bagge
Sonen och jag har fascinerats massor av denna otroliga durörsvideo :o :o
Är det nån som har fler liknande länkar att skriva ???
-
Ta ditt en vet när ägaren inte är hemma och avliva han. Säg sen att du hittade han död i hagen.
-
jag har lånat ut en av mina vallhundar till en djurägare som har problem med baggen. varje gång hon kom i närheten gick han till attack :( jag åkte ditt på en gång med hunden och han visade för baggen vem det är som bestämmer, och det var inte baggen kan jag säga!!
en elakbagge har inte rätt att stånga folk hur som helst och att försöka att "träna bort" ett sånt beteende är bara trams >:(
det finns gott om baggar och alla farliga djur ska bort
-
Ta ditt en vet när ägaren inte är hemma och avliva han. Säg sen att du hittade han död i hagen.
Veterinärer är för att göra sjuka djur friska, avliva klarar man utmärkt utan veterinär.
-
Veterinärer är för att göra sjuka djur friska, avliva klarar man utmärkt utan veterinär.
Lyfter den här tråden igen. Jag gillar den mjuka och fina relation många har till sina baggar. Jag har inte den till vår, det är synd men funkar bra eftersom den är liten. Vi kommer troligtvis att byta till en större ras genom att köpa en besättningen med bagge. Om baggen som följer med inte är så snäll som utlovas, kan den då bli det med kliande under hakan?
Hur mycket kvalitets tid behöver en bagge för att man skall bygga upp ett förtroende som funkar?
Skickat från min SM-G930F via Tapatalk
-
Det beror på, känner baggen att du är kung i hagen så fungerar det direkt, men sänder du ut tvivelaktiga signaler så kan du hålla på hur länge som helst.
-
Jag blir konfunderad över din fråga.
Normalt har man mer än en bagge, om har lite fler får än två-tre stycken, och baggen bör aldrig gå med tackorna.
Att låta baggen gå med tackorna ställer till en massa problem. Har man en ras som kan brunsta året om, så kan det dyka upp lamm lite när som helst, tackor kan lamma 2 gånger under tre års tid, vilket tackorna lätt far illa av, eftersom de inte hinner återhämta sig tillräckligt mellan lamningarna, förutom att det är opraktiskt för fårägaren inte ha koll på när det kan komma lamm.
Baggens roll i flocken är att vakta tackorna, vilket innebär att han ofta kan börja vakta mot människorna också. Ju tamare man försöker få baggen (som går i flocken), desto mer konflikter blir det i skallen på honom, när instinkterna säger att han ska vakta och tamheten gör att han vill kela. Sådana baggar får ofta ett onödigt kort liv, eftersom de upplevs som oberäkneliga - ena stunden kel, i nästa stund försöker han stångas.
Och baggar är alltid olämpliga som "keldjur", även utanför flocken. Det är väldigt lätt hänt att en felaktig beröring, eller rörelse triggar fram stångningsreflexen, och och 70-80 kg bagge kan åsamka en människa rejäla skador.
Vill man kela med sin får, så bör man göra det med tackorna istället för med baggen.
Mina baggar är tama, de kommer fram till mig, jag kan sätta på dem halsrem och grimskaft när jag vill, de tar godis ur handen, det går utmärkt att leda dem i grimskaft mellan hage och stall, eller mellan hagarna, men inget kel.
Baggarna bor i en egen mindre vinterhage med ett 12 kvm stort vindskydd efter betäckningen, när bagglammen tagits bort från tackorna så går de i flock med bagglammen på bete, och så får de träffa tackorna ca 6 veckor för betäckning.
En bagge fungerar ju heller inte så länge i flocken, han ska ju inte betäcka sina döttrar. Jag har alltid 2-3 obesläktade avelsbaggar (ibland 4). Det är äldsta baggen, som bara kan betäcka ett fåtal tackor som han inte är far till, mellanbaggen, som har lite fler tackor, och nybörjarbaggen som egentligen kan betäcka alla tackor, men som prövas mot några få första året.
Så räkna med att du kan ha kvar en bagge max 3-4 år, men att du ändå måste skaffa en ny bagge år två, om du ska behålla några av första årets tacklamm...
-
Jobbigt att ägaren inte förstår hur obehagligt det är för dig på din arbetsplats, märkligt att han som ska hålla dig säker på din arbetsplats är den som utsätter dig för risker.
Jag tror att det står att ägaren kommer behålla baggen så vi behöver nog inte ta med det som en alternativ lösning.
Men det där med att binda baggen borde väl fungera? Det där med att anv ruska är en bra tanke, jag funderar på om du kan utveckla någon form av bastkjol men att den står ut lite bakåt men det går bara om du har ett rejält bälte där du sätter grenar och det kan ta tid att utveckla men du kommer säkert på hur man löser det om du vill.
-
Tråden startades 2007 så gissningsvis har det löst sig på ett eller annat sätt när det gäller den ilskna baggen.