Hunduppfostran - allmänt

[cebaztian]

Hej, har tittat runt efter en tråd som allmänt diskuterar hunduppfostran. Nu vill jag starta en och hoppas fler vill dela med sig av tips och erfarenheter.
Mitt motiv är det att jag skaffat en valp och vill nu få "pli" på den så att vårt liv tillsammans blir så friktionsfritt som möjligt.

Jag har inte skaffat hunden för att "ta hand om" den. Jag ser det mer som en anställning där han ska sköta vissa arbetsuppgifter, mot detta erbjuder jag mat, husrum och lite lek och kel.

Det är en hanhund: schäfer, labrador, border collie, Laika. Född juli 2011.
Min ambition är att ha en vakthund som vaktar huset och berättar när besökare kommer. Kanske kan Collie-generna leda till lite vall av får (?), kanske bli behjälplig att hitta hem när man är vilse, eller hitta försvunna familjemedlemmar e t c. Stora förväntningar således.

Jag inledde med att skapa så mycket trygghet som möjligt. Mycket kroppskontakt och bekräftelse. Matade honom själv, på fasta tider. Sov ute bredvid honom i flera nätter. Gick många rastningar längs tomtgränsen, där vi tillsammans pinkade in revir :-)

Nu är han 4 månader och trivs bra att bo vid hundkojan utanför huvuddörren. Inget gnäll (han har aldrig sett insidan av ett hus). Tycks inte vilja ta skydd i hundkojan. Håller värmen bra. Är okopplad (långt till grannar, mest granar här).

Han är nu 4 månader och jag har börjat en del ambitiösa hunduppfostringsprojekt som jag i korthet kan gå in på:

- Gå fot med koppel (korta sessioner)
- Komma på inkall (mot kel och ibland godis)
- Inte gå till maten förrän på kommando.
- Sitt - och bli kvar tills inkallning.
- Inte jaga hönsen
- Inte gå in i hönshuset.
- Respektera grannens tomtgräns.
- Skälla högt vid ankommande besök.
- Mycket självförtroende skapande aktiviteter (livserfarenhet)
- Apport av diverse grejer

Det är egentligen bara matkommandot som sitter. När han är hungrig och jag har maten så har jag makten, i övrigt testar han alla gränser.

Några egna erfarenheter/tips om valpuppfostran?

Sebastian
Hästekasen

[Gronavagen]

En annan sover med fem hundar i sängen...

Men absolut kan man ha en utehund, frågan är om det är lagligt med en så liten.

Se hunden som din bästa kompis, behandla den så, då kommer den vilja göra dig tillags. Du blir som en storebror att se upp till.

Tänk på att hundar inte förstår negationer "hoppa inte" "jaga inte hönsen". Kan den kommandot eller orden kommer den höra "hoppa" "höns" vilket inte alltid ger det resultat man hoppats på.

Sen är det bra att lära in ett stopp kommando, något så enkelt som nej brukar passa bra vilket betyder upphör med det du pysslar med.

Dessutom finns det ett klassiskt fel. Kommandot "bra", inte ett genomtänkt val när din unghund har fått lekfnatt och du säger "det är bra nu" eller när han inte gör rätt "det där var inte bra". Jag jollrar istället "mattebebis".

Har du haft hund tidigare, eller har du haft en schäfer tidigare?

[Existens?]

Nej, jag har inga råd att ge. Jag har mina hundar som vänner, sällskap och familjemedlemmar.
Och därför bor och behandlas dom som sådana, inte anställda.

[Neiklot]

Håller nog lite med Existens...

Hur som helst, det går såklart bra att träna hunden nu, och den SKA tränas nu.
Även om bruksfolk gärna (och ofta) poängterar att man ska vänta tills valpen/unghunden är minst 9 månader.
(Rent strunt som grundar sig i okunskap om hundens etologi)!

Vi har ett par grundkommandon för våra hundar och har alltid haft.
Hit eller kom är det allra första alla borde lära sin hundvalp - se glad ut, sträck ut armarna och prata snällt så går det kanon.
Det andra är: "nej" vilket oftast funkar, men funkar inte det så blir NEJ! (byter tonfall).

Tänk att så många hundägare inte har förmågan att lära sina hundar dessa två enkla kommandon!
Det hade besparat världen mycket hundrelaterat bekymmer.

Koppelträning är Ok, men var försiktig! koppelträna en valp max någon minut, den får inte tillåtas dra - Och givetvis rycker och sliter inte du heller i kopplet!

Förövrigt känns det som att du vill ha en väldigt allround hund, vilket kan vara svårt.
En bra väktare behöver nödvändigtvis inte funka bra på sök etc.

Hjälpa när man går vilse?
Den får du gärna specifiera lite, för inte kan du överlåta kartläsning åt hunden.


Ja, där fick du lite tips, ungefär som dom andras men lite omskrivet.

/Neiklot

[Neiklot]

Oj, glömde ju!

Var en vänlig med bestämd ledare!
Har inte Du ledarrollen så lär antingen hunden helt strunta i dina regler och kommandon, och i värsta fall försöka ta platsen.
(Detta är nog det vanligaste "hundproblemet")

Och: SKRIK inte på hunden, vad du än gör!!
Aldrig!

Som sagt, Ett vänligt nej ska räcka, i värsta fall ett lite strängare NEJ med råare röstläge!
Men skrik inte, tjata inte och traggla inte på hunden, då lär du inte få göra annat än att skrika (och springa) efter din hund sen.

Lycka till.

(Ps. en hund trivs bra inne i värmen, också!)

[Irmelinis]

Bra länkar:

Hundar försöker inte ta över ledarskapet: http://www.dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen


Positiv och negativ förstärkning: http://www.canis.se/bibliotek/artikler.php?id=4

Gå fot: http://evabodfaldt.com/artikelsida.asp?intArticleID=14

Träna hunden att låta bli hönsen: http://evabodfaldt.com/artikelsida.asp?intArticleID=9


Kanske något utav det viktigaste, BERIKNING, så att hunden för utföra så många naturliga beteenden som möjligt, vilket leder till en mer nöjd hund!
http://www.dogma.nu/artiklar/berikning-och-aktivering-att-forgylla-vardagen

Berikning, många fina bilder med tips!!  http://www.kennelchanco.se/default.asp?sida=hagnberikn&parent=om%20kc

[Travelerhorses]

För det första så hade jag skaffat en vuxen bra hund omedelbart att vara flock med valpen .
Sen så har du skaffat dej en mkt besvärlig korsning som du lär få jobba med massor .

Du kan inte förvänta dej mera än sitt i den åldern typ *S*
Men jag har alltis tränat med jätte belöningar ist för massa små .
Om en hund rymmer , visa en biff o den vänder snabbt o kommer till dina fötter ,ge biffen .
Nästa gång du bara höjer handen då minns den biffen o rusar tillbaka till dina fötter *S*

[svartorkidee]

domina´ns, ledande (dominerande) ställning, övervikt i fråga om mängd eller betydelse, i zoologin social överlägsenhet som yttrar sig i hög placering på rangskalan inom en grupp djur. //NE

Läste precis länken från dogma.nu om dominans som gjorde mig aningen irriterad, varifrån den personen hämtat sin fakta vet jag inte mer än det som stog men hittade ett x antal fel i den som förmodligen grundade sig i egna åsikter och inte rellevant fakta, eller som många anser vara ''fakta'' - studier från hobbyforskare..

Hundar (vilda som tama) är flockdjur, och liksom alla flockdjur har dom en ledare (den dominanta i flocken) vilket INTE betyder varken aggressiv eller sträng, endast som ovan ''social överlägsenhet'' vilket inte heller behöver vara något negativt, det beror ju naturligtvis på om den överlägsna är ett svin eller om dom för ett bra ledarskap.
Och precis som alla flockdjur så mår även hundar bäst tillsammans med en lugn, trygg och stabil ledare, vet dom vem som bestämmer så fogar dom sig efter denns beslut utan att det skulle betyda att dom mår dåligt eller blir stressade som var ett exempel i artikeln, det är bara symptom på dåligt ledarskap!

ur artikeln: ''En hund som morrar över sin matskål eller vaktar sin liggplats, har troligen fått sitt förtroende rubbat för att husse inte respekterat dess rättigheter. Att i detta läge försöka ”förstärka dominansen” innebär en påtaglig risk för att ytterligare försämra förtroendet.

En morrning ska inte tolkas som att ”jag tror att jag kan dominera dig”, utan som ”jag är rädd, jag litar inte riktigt på dig”.

Fel! finns ett flertal studier som visar tydligt att endast ledaren i flocken har rätt att göra så, och det gäller inte bara hundar utan hos flertalet flockdjur. En hund som inte har fått sina rättigheter respekterade hade lagt svansen mellan benen, öronen bakåt och ev. morrat, DET tyder på osäkerhet och då har man misslyckats med att ge hunden förtroende/respekt. Kommer att lägga ut några av dessa studier (MED källförteckning såklart) så snart jag har tid ifall någon skulle vara intresserad

[svartorkidee]

..men å andra sidan är de flesta sådana studier inte på svenska då jag inte känner till några svenska forskare som studerat vildhundar, endast vargar vilket är en annan sak, men kan naturligtvis lägga upp ett par artiklar ändå.
eller så kan man läsa vilken svensk artikel som helst om tryggt och stabilt ledarskap och bortse från att dom påstår att dominans skulle vara något dåligt eftersom att det dom beskriver i regel är dominans men ordet har dock blivit kopplat till något dåligt, vilket det egentligen inte är, och då väljer dom att använda sig av andra ord som ex. ledarskap vilket betyder desamma.

[cebaztian]

Oj, 8 svar över natten. Tack.
De flesta pekfingrar här har jag redan förstått och tagit till mig.

Jag föresåg också att vissa djurvänner skulle reagera på en del av mina ordval.
Jag gör mig inga illusioner, detta är ett djur jag "tar hand om", ett flockdjur med "varggener".
Djuret är inte lika logiskt som jag och därför måste jag tänka noga på ur jag kommunicerar.
Jag är den "starke" i vår relation och därför måste jag komma honom till mötes.
En del av min grundinställning är att se hur hundar kommunicerar med varandra, hur en hund som leder en flock skulle betee sig.
Hur hans mamma satte gränser för honom. Försöka förstå hans historia: var var han och hur levde han de första månaderna i sitt liv (under en stuga i skogen, där han säkert fick slåss om mat med sina 7 syskon).

Visst det kan låta vackert att säga familjemedlem, och jag ser honom redan som en god vän. Men jag är en annan art, så vår "flock" blir ur den ursprungliga naturens synvinkel en "konstlad" relation.
Dock en relation som vi båda vinner på. En naturens symbios.
Att göra djur till människor får Walt Disney syssla med.
Jag förmodar det handlar om att tillåta så mycket av det "naturliga beteendet" som möjligt och samtidigt domesticera honom.
En liknande relation vi har med t ex hönor, bin, får - som vi ju vill kontrollera och dra nytta av.
Jag har som sagt inte tagit hand om ett djur av mitt goda hjärtas skull. Det är igen vårdhem. Djuren ska inte behövas ta hand om, de ska ju egentligen leva i naturen.

Jag har som någon påpekar här tagit fasta på att en hund behöver känslan av en flock och en "kompetent" flockledare. Han ska inte behöva tveka om att jag fixar mat och tar bra beslut som skyddar honom och flocken.

Jag gillar att någon skriver att det är en "svår blandras", utveckla gärna. Jag är själv lite "svår" så vi har förutsättningar att komma överens.
Jag gillar och håller med om att det är dags att börja tidigt med att kommunicera vad som gäller i den här flocken, d v s uppfostra.
Men jag har märkt att det måste komma i små mängder. Jag har ibland förvirrat honom och måst backa och inse att det är för svårt det jag begär.

Hitta hem när jag går vilse = att han vet var vi bor när jag inte vet det :-)
Och nej jag skulle aldrig skrika - då har jag förlorat.

Ja Neiklot, jag försöker identifiera vissa ORD som ska inpräntas konsekvent. Orden finns i olika "grader av tonfall".
DUKTIG, BRA, JA - allmän positiv förstärkning
STOP, STANNA, NEJ - olika situationer, där t ex stanna ska betyda att vara still, och stopp sluta med vad du gör.
SITT, (LIGG)
APPORT
SPRING - vanligtvis när jag lossar koppel
FOT
VARSÅGOD - ta mat, gå fram till främlingar
KOM - valfritt om han vill komma
KOM HIT - tvingande att komma

Och slutligen det viktigaste (som någon påpekade). Dominans handlar inte om att domdera agressivt.
I grunden måste finnas tillit och trygghet.

Nu tre frågor:

- När KOM HIT med glatt tonfall och öppna famnen och sitta ner inte hjälper efter upprepade gånger.
Och inte heller mer angelägna tonfall.
Vad gör ni andra valpägare? Bestämmande/hårdare tonfall?
Det kan ju vara angelägna situationer där det gäller att få tillbaka hunden, för dess egen säkerhet och andras oros skull.
Om jag väljer att försöka gå ikapp/fånga honom har jag redan förlorat (det blir bara en fars där han inser sin överlägsenhet), man kan inte fånga ett fyrfota djur som inte vill bli fångat och jag vill inte göra honom medveten om min oförmåga att springa ikapp honom, jag vill att han ska tro att jag är lika snabb.

- Skäms era hundar/valpar ibland? När de vet att de bröt mot en regel medvetet?

- Hur ser ni på fysisk uppfostran (av djur). Att härma en tiks uppfostran av sina valpar som innehåller en del skarpa nafsanden?

Sebastian

[Neinor]

Det finns studier (har inga källor nu men kan säkert ta fram) som visar att just människan och hunden har utvecklat speciell typ av kommunikation efter nästan 30 000 år av sällskap och trofasta relationer.
Det jag tycker är viktigt är att förstå att hunden är inte varg, det var mycket länge sen hunden var så nära vargen. Jag som hästmänniska har mött argumentet många gånger. Vildhästar verkar inte sina hovar därför behöver inte jag ta hand om hovarna. Vildhästar behandlas inte när dem är sjuka så jag behöver inte ta ut veterinär för de läker själva osv. Vildhäst dit och vildhäst hit.
Visst kan din hund leva ett dugligt liv som vakt och ensamhund. Men du har möjlighet att de den så mycket mer. Det är inget skamligt i att behandla en hund som just en familjemedlem. Djur förstår mer än vad man tror.
Häromveckan var jag extremt ledsen efter mycket död som drabbat oss och jag la mig i sängen och bröt ihop. Min hund hoppade upp i sängen la sig bredvid mig sen la hon tassen på min rygg och vilade sitt huvud vid mitt. Sen låg hon så tills jag hulkat klart. Jag tror inte en varg reagerar så när en av flockmedlemmarna lider. Jag vet att djur inte gråter på det viset.

Hur tänkte du när du spenderade nätter med honom ute? Tänkte du skappa samma känsla av övergivenhet och förtvivla som en tik skapar när valpar blir uteslutna. En sådan handling gör att många inte överlever första året. Din hund kommer att fokusera med endast överlevnad och inget annat. Du kommer inte vara en ständig flockmedlem. Du kommer att vara någon som kommer och bestämmer då och då och mellan dessa stunder är denne ensam. Ett flockdjur som du säger att vargen är och således hunden är i princip aldrig ensam. En fyra månaders valp är garanterat aldrig ensam. Om inte alla syskon och resten av flocken dött och då kommer inte valpen heller att överleva.
Jag förstår bara inte hur du ska skapa en trygg relation med ett djur som du bara möter till hälften. Den är inte ett flockdjur som har sällskap, den är inte heller en medlem i en mänskligflock som ger den något annat än bara överlevnad. Den kommer vara en mellanting som inte har någon större trygghet i närvaron. Men det är bara mibn åsikt såklart. Det är bara hur jag uppfattar ditt beslut och ditt sätt att hantera valpen/hunden.
Jag känner bara att jag vill dela med mig av den tankebanan.

Men visst har vi alla olika sätt att leva med våra djur.

[Birgit]

Fel! finns ett flertal studier som visar tydligt att endast ledaren i flocken har rätt att göra så, och det gäller inte bara hundar utan hos flertalet flockdjur. En hund som inte har fått sina rättigheter respekterade hade lagt svansen mellan benen, öronen bakåt och ev. morrat, DET tyder på osäkerhet och då har man misslyckats med att ge hunden förtroende/respekt. Kommer att lägga ut några av dessa studier (MED källförteckning såklart) så snart jag har tid ifall någon skulle vara intresserad

Så klockrent!

Det är en hanhund: schäfer, labrador, border collie, Laika. Född juli 2011.
Min ambition är att ha en vakthund som vaktar huset och berättar när besökare kommer. Kanske kan Collie-generna leda till lite vall av får (?), kanske bli behjälplig att hitta hem när man är vilse, eller hitta försvunna familjemedlemmar e t c. Stora förväntningar således.

cebaztian, valet v blandras med många olika  av hund är inte så lämpligt om man vill att den ska utföra specifika uppgifter. Hade själv en hundattack på mina får nyligen. Hunden var en blandning mellan schäfer/border collie/huskie. Lite liknande förhållanden som hos dig: Vakt/vall/jakt. I detta fall var hunden duktig att samla fåren för att sedan avrätta några stycken.

Den får du gärna specifiera lite, för inte kan du överlåta kartläsning åt hunden.

Fast hundar har väldigt bra lokalkännedom om de vill hem. Det är få hundar, som självmant lämnat sitt hem och sedan inte hittar tillbaka.

Jag känner lite att de raser du har i den, nog kan gå att få till det du vill att den ska uträtta, men att flera av dem är väldigt beroende av mänsklig kontakt och ledning samtidigt som du vill att den ska jobba rätt självständigt?

Ett tips till: Träning av unghund tar tid. Han är bara 4 mån. så träna lite i taget så ska det nog gå framåt.

Neinor, jag förstår vad du vill säga, men jag tror inte att hunden "måste" vara en familjehund för att fungera och må bra. Mycket av hur hunden upplever saker och ting i din beskrivning är människorelaterat. En hund som har en arbetsuppgift och trivs med det mår som regel bra. Alla "familjehundar" mår inte bra, bara för att de är familjehundar. Min uppfattning är att de flesta hundar mår bäst av att ha en uppgift att jobba med. Det är också så människan hållit hunden sedan vårt gemensamma liv började. Man såg hunden som ett nyttodjur, inte ett keldjur. En hund mår bra av att arbeta och känna sig behövd.

[Neiklot]

Kan vi säga redan nu att vi inte flippar ut i oändliga diskussioner om huruvida saker och ting ska vara?

Konkret fakta, tips och råd är det cebaztian vill ha.


Sen är alla hundägare olika, man har olika krav på hur ens hund ska fungera och alla har vi olika förutsättningar.


Vill Cebaztian ha hunden ute så är det upp till honom.

Hunden lär inte ta skada av det, inte alls.
Har han bara en varm koja att söka skydd i så lär det gå utmärkt.


Och som Birgit skrev så tar det tid med valpar/unghundar och man kan egentligen inte ställa några krav alls ännu.

Ang. hur man gör när hunden inte kommer så gör jag såhär.

Först ger jag kommando "kom", nu när den är så liten så är det väldigt glatt och nästan lite överdrivet.
8 av 10 gånger kommer valpen, kommer hon inte så Ok, då får man antingen "ryta" till, gå därifrån (gå bakåt så att hon ser dig), eller faktiskt gå och hämta henne.

Ang. fysisk uppfostran så finns det en gräns som är väldigt svår att dra!
Kan man inte det, så låt bli all typ av fys. uppfostran.

Som ex: Vi har två hundar, en 3-4åring och en valp på 3-4månader.

Saga, vår äldsta, är väldigt kommandokänslig men försvinner lätt i sin egen tankegång.
Är det något hon gör helt fel. (ex. springer ner till grannen) så bannas hon, och hon vet sin plats och definitivt att/när hon gör fel.
I dessa lägen lägger hon sig bara ner och spelar väldigt liten och ynklig. - Bra!

2 gånger har jag tagit i henne och brottat ner henne ganska hårt, båda gångerna var pga att hon ville banka skiten ur valpen.
(saga gick till attack!).

Nu är Saga en ren familjehund och valpis "ska bli en jakthund" (stötande fågelhund).

Men samma regler gäller, även om vi kommer vara lite hårdare på att valpis följer sina kommandon DIREKT!.
Ex. ropar jag 'sitt' på 20 meters håll när en fasan flyger upp 30cm framför nosen måste det funka just DIREKT!, för hundens säkerhet!

Med direkt menar jag, att det är skillnad på om en hund stannar på 5 meter eller på 0 meter, speciellt när ett hagelskott ska gå.

Lämnar hunden t.ex sin platsning (speciellt i fält) så tycker jag att en hårdare behandling är Ok.
Inte slå och sparka såklart, aldrig våld i någon form!
Men man kan gott ta hunden lite omilt och bära bort den till sin plats och vara väldigt bestämd!

[Existens?]

Är det Neiklots uppgift att styra tråden?

Sebastian sa från början att han vill ha det naturligt, så han ligger ute med valpen för att skapa kontakt. Fine.

Sen när det börjar bli kyligt så går han in, och valpen sitter kvar ute och undrar varför han straffas för nåt som den omöjligt kan  komma på vad det är. Att bli utesluten från sin flock är ett straff. Nu är det inte så naturligt längre.

Jag blir vansinnig av det faktum att en hund alltid älskar sin husse/matte totalt förbehållslöst, och det utnyttjas till att göra allting som man själv vill.
Det finns en massa gamla föreställningar, företrädesvis bland gamla jägare, att en vakthund måste vara ute, en jakthund får inte kelas med, osv. Det är gammalt trams som inte hör hemma i hunduppfostran.
Se bara på en polishund som ett utmärkt exempel. Ena stunden hugger den en rånare och slänger ner på marken, nästa stund kelar den med familjens bäbis hemma i huset.
En hund vet skillnader, den vet när det är jobb och den vet när det är fritid. Om den fått lära sig naturligtvis.
Den har också stenkoll på vad som händer ute på gården, även om den ligger inne i köket.

Jag skulle våmmera rakt i julmaten om jag satt inne på julafton och min valp ligger ensam i en koja ute och inte förstår varför den inte får vara med i flocken.
Är dom åtminstone några stycken så är det en annan sak.
Tillit och värme mellan sig och sin hund skapar man genom kontakt.

Sen vet jag inte om jag håller med om att det var en svår korsning? Vari ligger det svåra? Inga svåra raser i den, vad jag kunde se.
Men jag försöker lämna tråden i fred nu.
Jag har ju bara en 'djurväns' åsikter.
I så fall är jag förbannat stolt över att vara en djurvän.

[Neiklot]

Menade bara att vi inte behöver flippa ut, vilket det (oftast?) gärna gör när man diskuterar hunduppfostran!



Jag håller med dig Existens, om att det alternativet att hunden alltid ska vara ute inte är det bästa alternativet.
(Skrev heller inget annat?)

Men däremot: det kan gå utmärkt!

Sen förstår inte jag heller varför man väljer att ligga ute hos hunden för att skapa kontakt?
Det är en hund, ingen varg (det var väldigt längesedan!) och kontakt skapas genom att hunden får vara med 'dig', inte att du är med hunden.


Cebaztian: Varför har du hunden ute?

"Djuren ska inte behövas ta hand om, de ska ju egentligen leva i naturen."

- Jupps, om det var en varg, björn, räv, lo, örn osv.

Hunden hör inte hemma i naturen, den hör hemma hos människan och kommer förevigt att höra hemma hos människan.

[Travelerhorses]

- Hur ser ni på fysisk uppfostran (av djur). Att härma en tiks uppfostran av sina valpar som innehåller en del skarpa nafsanden?

Sebastian

Jag har fött upp hundar och har haft många projekthundar som folk inte klarat av .
Om en hund bitit mej då har jag snabbt bitit tillbaka.
Många av mina valpar har fått ett bett i näsan.

Nån gång under tonårs tiden har det oxå hänt att jag fått brotta ner väldigt starka individer.

[TillVaraTa]

Det är en hanhund: schäfer, labrador, border collie, Laika.

Sen vet jag inte om jag håller med om att det var en svår korsning? Vari ligger det svåra?

Kombinationen Jakt-Vall brukar inte enligt min erfarenhet vara särskilt lyckad. Här har vi en stark vallinstinkt med ett "vekt" sätt; Border Collie. Sen har vi en apporterande jakthund; Labbe. En bruks/vakt/vallhund; Schäfer och en renodlad (vad jag förstått det som i alla fall) ganska "hård" jakthund; Laika.
Det kan bli jättebra. Det kan även gå fullkomligt åt helvete om hundens instinkter drar åt flera håll. Min gissning är att det blir en förarvek, rädd hund med mycket hanhundsbeteenden, som jagar och springer efter allt som rör sig utan att fatta riktigt varför.

[Neiklot]

Fast en viss blandning gör inte en sämre hund än någon annan.
Det är DU som hundförare/ägare, isåfall, som inte klarar av din hund.

Och då spelar det inte roll om det är en pudel, dobberman eller en chihuahua.

För även om rasen är en ren sådan kan den ändå i fel händer växa upp till en fullkomlig odåga som "härjar runt i byn", rymmer, jagar får och även folk för den delen.

Så "döm inte hunden efter pälsen" stämmer alldeles utmärkt.

[Charlotte]

 Jag tror det kan bli svårt att få fram den önskade blandningen av Lassie, Rin-tin-tin och Cujo (mot besökare) , speciellt om hunden enbart ska bo utomhus.
Hundar kan lära sig nästan vad som helst... Men jag tror man missar många naturliga inlärningstillfällen om man inte lever ihop med hunden utan förvisar den till en koja på gården
 Tex när det gäller "vaktbiten": Vi har aldrig någonsin "lärt" våra hundar att skälla på besökare, är man med så lär sig hunden helt automatiskt att bara lugnt tala om ifall någon kommer in på gården helt öppet och i "ärliga" avsikter men om någon smyger omkring och uppträder "underligt" så har Alla våra hundar fattat av sig själva att det är "Skarpt läge" och skallet blir helt annorlunda och varnande...
 För övrigt så tror jag att man kan lära en 4 månaders valp en hel massa så länge man gör det utan tvång och våld:

Puppy: 2 Month Yellow Lab Tricks

http://www.youtube.com/user/klickerklok#p/u/116/n_bbWeGOqN4
Hunden i klippet ovanför 15 månader senare:

Squid Vallhundsprov

Även om vissa av "tricken" valparna lär sig i filmerna säkert kan anses som "onödiga" för en "Gårdshund" så tycker jag att det bygger upp en vilja att samarbeta och vara till lags om man börjar tidigt
Mvh
Charlotte

[cebaztian]

Oj då. Vilken massa energi.
Här tycks finnas färdiggrävda skyttegravar som man ska välja mellan (eller puttas i). Jag vill nog gräva min egen.

NEIKLOT tack för sin respektfulla och konstruktiva hållning.

NEINOR läser med intresse ditt resonemang. Tack.

BIRGIT intressant erfarenhet av jakt och vall. Det tycks kunna bli ett problem om det nu är så att generna slår igenom över fostran.

Jag startade inte tråden för att tala om för andra, jag ville veta andras erfarenheter av hundar. Alltså praktiska sådana. Därför är Neiklots beskrivningar mycket intressanta. Tack.

Keldjur eller nyttodjur. Älskad fotvärmare eller "anställd". Familjemedlem eller flockdjur?

Familj är ett ord jag förknippar med människor.
Jag tar dock flockdjurs resonemanget på största allvar, att bli skild från flocken är mer eller mindre ett dödshot.

Jag är mycket lyhörd inför min nya flockmedlem. Det enda jag lyckats snappa upp från honom hittills är att han vill ha mer mat och mer lek.
Han kan dock inte få vara med mig alltid överallt, jag har människobestyr att utföra där han inte passar in. Jag vill inte att han av praktiska vardagliga skäl ska kunna sköta sig själv i perioder.

Han är en mycket fri hund. Jag frågar alltid om han vill åka med mig i bilen, men han avböjer oftast. Tar med honom på arbeten runt gården, men till slut går han hem ensam och lägger sig vid dörren.

Jag tror inte han upplever dörren som en avgränsning på vårt flockrevir, han tycks känna sig inom den och att han har en tydlig plats som ingen ifrågasätter ... vi får se. Jag kanske tilldelar honom en plats/del av huset senare. Vill ha människoområden utan hundhår, så besökare som är känsliga för sådant kan trivas också.

Intressant resonemang om vi ska se hunden som en Cyote/varg typ av djur, eller något nytt.
Någon säger att hunden är smart och vet skilnaden mellan saker. Tror jag med. Tror att hunden känner när den är utesluten ur flocken. En vän här påpekar att min hund får mer kel/lek än människorna runt mig och bara för att inte detta fortgår 24/7 och att han ALLTID är med mig så fattar han nog att han har sin plats här.

Men han är lägre i rang och äter EFTER mig och jag sover på bästa platsen.

Intressant att höra om du som "bet tillbaks", jag tror på den direkta tydliga kommunikationen.

Sebastian