Hund och barn - hur orolig borde jag vara?

[Just_me]

Långt inlägg, sorry för det:

Vi har en blandras hund här hemma. Hon köptes som (ca) 4 åring från Rumänien och vi hade egentligen inget syfte med henne annat än att ha som sällskap. Vi hoppades på att kunna träna lite sök i tärreng och det går bra, korta stunder. Men helst vill hon ha lugn och ro och lagom långa promenader, helst utan koppel så hon kan undersöka saker i sin egen takt.
Hon är nu 8-9 år gammal, superhärlig, trogen och lagom små-rebellisk när det har kastats för goda saker i oövervakade sop-påsar. Som de flesta hundar tänker jag mig.

Problemet är att när hon kom som 4 åring var hon skräckslagen. Hon visade tecken på att ha blivit slagen och det tog lång tid för mig och min sambo att bygga upp ett förstoende. Sedan ännu längre tid innan vi långsamt kunde presentera nya ansikten, speciellt män och barn.

Jag har många syskonbarn och har alltid varit noga med att ha henne kopplad eller under uppsikt när barn är i närheten då hon visar tecken på att känna sig rädd och trängd när barn vill klappa och hälsa. Hon har aldrig visat aggresivitet mot barn, utan sätter svansen mellan benen, kryper ihop och försöker ta sig därifrån.
Efter åren blev hon bättre och bättre men just småbarn litar hon inte alls på.

Nu bor vi i Norge och familjen vi bor med har en son på snart 1 år. Han har redan börjat springa och gå och hundarna är ju jättespännande!
Häromdagen var jag i hallen när han kom tulltandes. Jag tänkte inte över det faktum att bägge hundar låg där och sov och såg inte att det var vår hund Dess lillen satte efter. Plötsligt föll han handlöst över henne, grep tag i hennes nos och päls och skrek och jollrade.

Hunden blev ju PANIKSLAGEN! Det var tassar åt alla håll, hon skällde/gnällde/morrade till som hon gör när hon blir överumplad och kastade av ungen, rusade iväg med svansen mellan benan och satt sen olycklig i ett hörn tills jag gick ut med henne.
Det hela gick bra men jag tyckte mig se att hon naffsade/markerade mot hans hand som han hade på hennes nos.

En del av mig tänker:
Det här är ett naturligt beteende! Hon låg och sov och blev bokstavligt talat anfallen av en jollrande skrikande bebis som greppade i allt han fick fatt i för att inte ramla omkull.

Men å andra sidan tänker jag att sånt där händer hela tiden med barn och tänk om han gjort henne illa så hon försvarat sig med att hugga, eller tänk om hon i nästa situation inte kan ta sig därifrån och blir trängd?

Hur orolig ska jag vara? Jag har aldrig henne ensam med barn och utomhus är jag inte alls lika orolig för hon flyttar sig så fort han ens kommer i närheten. Men just inomhus kan det ju uppstå såna här situationer hur försiktig jag än är?

Hur orolig bör jag vara?

[vallhunden]

Ja, du har rätt. Det kan hända sådana situationer, hur försiktig du än är...  Frågan är hur starka nerver du har???
Måste ni vara där det finns småbarn? Jag hade valt bort det om det hade varit min hund.

Du måste ha hunden instängd och borta från barnet, det är bara så. Barn kommer före hundar. Om detta inte funkar så måste du ta bort hunden. Taskigt, men det är bara du som kan komma fram till detta.

Jag hade börjat med att hålla hunden borta från barnet och kollat av hur realistiskt det är! Jag hade tittat noga på min hund - visar hon tecken till instabilitet?
Om detta inte är ett bra sätt att leva, så måste hunden gå...

[Januschka]

Måste ni vara där det finns småbarn? Jag hade valt bort det om det hade varit min hund.

[....]
Om detta inte är ett bra sätt att leva, så måste hunden gå...

Hunden har varit med er nu i 4-5 år förstår jag och då blir det ju svårt att avliva henne. Att omplacera henne blir nog inte bra i vilket fall som helst. Har själv haft en omplaceringshund från Spanien som hade svårt för män och barn.. män lärde han sig med tiden, så  länge de inte var långa och smala eller hade hatt på sig...... men barnen undvek han i alla lägen efter bästa förmågan.

Så vi bor inte med barn.

Barn som är på besök fick man ha under uppsikt för jag lämnade inga garantier för hunden när han kunde känna sig trängd.

Ett annat läge än erat men är tiken erat barn tar ni ansvar för henne och såtter henne i focus. Frågan blir då om ni måste bor med småbarn så länge hon finns. Eller det är som Vallhunden säger:  barn väger tyngre, hunden måste bort för att ni valde att bo med barn.

/Januschka

[Just_me]

Ja, du har rätt. Det kan hända sådana situationer, hur försiktig du än är...  Frågan är hur starka nerver du har???
Måste ni vara där det finns småbarn? Jag hade valt bort det om det hade varit min hund.

Du måste ha hunden instängd och borta från barnet, det är bara så. Barn kommer före hundar. Om detta inte funkar så måste du ta bort hunden. Taskigt, men det är bara du som kan komma fram till detta.

Jag hade börjat med att hålla hunden borta från barnet och kollat av hur realistiskt det är! Jag hade tittat noga på min hund - visar hon tecken till instabilitet?
Om detta inte är ett bra sätt att leva, så måste hunden gå...

Ja situationen är den att vi kommer bo här till slutet på december sen flyttar vi hem till Sverige igen. Hemma har vi inga barn annat än just när jag hälsar på syskonen och då är det så tillfälligt att det inte är några problem att ha henne kopplad och under uppsikt. Avlivning är just nu inte aktuellt då det är ett temporärt problem och jag hellre då sätter munkorg på henne några månader än tar bort henne.

Jag har "tränat" henne på samma sätt som med min pitbull, hon skyddar inte mat, inte från oss eller katterna och en gång under ett dåligt bevakat tillfälle tog lillkillen ett ben ur hennes mun. Hon släppte benet och gick. Så hon känns stabil, men samtidigt är jag mycket mer rädd för en hund som drar sig undan och visar rädsla än för en kaxig hund som springer omkull barn och liknande.
Min förre hund, en pitbull, var som ett berg med barn. De kunde klappa och dra i öronen och han var så varsam och försiktig i minsta rörelse och viftade på svansen och pussades gärna med små barn. Så det är som dag och natt att se vår tiks reaktion.

I Rumänien är det inte ovanligt att barn kastar sten och slår gatuhundar. Alla har rätt att döda en hund om den är inne på ens gård och den allmänna synen på just hundar är ganska vidrig.

Lättast för oss är att ha henne ute i trädgården hela dagarna och bara ha henne inne på nätterna och då med oss. Jag har också pratat med mamman till barnet och hon säger att hon också är mer vaksam på vår hund än på deras egen. Men hon ser det inte som ett problem. Hon är från Afrika och säger att hon hade långt fler och större faror att skydda sitt barn från där än här hemma i Norge och det är ju förvisso sant. Men jag är lite rädd att hon litar på hunden för mycket.

Hur som gör hon mer nytta i trädgården än inne då hon vaktar hönsen väldigt noga från katterna och den andra hunden. Vi har alla höns och kycklingar ute i trädgården på dagarna och ibland händer det att en räv smyger i närheten. Vi har bara förlorat 2 kycklingar det här året  och jag tror det är mycket tack vare hundens plötsliga skyddsinstinkt.
Dock tycker hon inte om tuppen, hon verkar tro att han "anfaller" hönsen när han parar sig med dem och då vill hon gärna springa fram och jaga bort honom


Omplacering som Janushka skriver är som hon säger inte aktuellt. Vi tog ann oss henne för att hon skulle få ett lungt stablt liv borta från gatan.

Men tror ni det funkar att bara vara stenhård fram till december? Att aldrig ha barn och hund i samma rum? Vet inte hur mycket hon kan vara ute i vinter tex.

[tinna.m]

Men tror ni det funkar att bara vara stenhård fram till december? Att aldrig ha barn och hund i samma rum? Vet inte hur mycket hon kan vara ute i vinter tex.

Jag har inte gett småungar chans att jaga mina hundar. Jag har inte låtit katterna vara ensam med små barn heller.
Var individ har rätt att känna sig trygg. Sätt ungen i sele!
Ett djur är ingen leksak.

[Januschka]

Ja situationen är den att vi kommer bo här till slutet på december sen flyttar vi hem till Sverige igen. Hemma har vi inga barn annat än just när jag hälsar på syskonen och då är det så tillfälligt att det inte är några problem att ha henne kopplad och under uppsikt. Avlivning är just nu inte aktuellt då det är ett temporärt problem och jag hellre då sätter munkorg på henne några månader än tar bort henne.

[...]
Lättast för oss är att ha henne ute i trädgården hela dagarna och bara ha henne inne på nätterna och då med oss. [..]
Jag har också pratat med mamman till barnet och hon säger att hon också är mer vaksam på vår hund än på deras egen. Men hon ser det inte som ett problem. [...]
Omplacering som Janushka skriver är som hon säger inte aktuellt. Vi tog ann oss henne för att hon skulle få ett lungt stablt liv borta från gatan.

Men tror ni det funkar att bara vara stenhård fram till december? Att aldrig ha barn och hund i samma rum? Vet inte hur mycket hon kan vara ute i vinter tex.

Jag förstår full väl. Att få en omplaceringshunds förtroende efter mycket tid och inlevelse och arbete är en gåva utöver det vanliga och att se gamla minnen  kommer upp i hunden och gamla reaktioner är inte roligt alls.

Du frågar om vi tror att det funkar. Visst kan det funkar, det beror på eran konsekvens och hur stark tiken är. Det är ju stressig för henne förmodligen och hon behöver fortsatt hjälp av er så att avståndet hålls mellan henne och barnet. Men det är absolut!!! värd mödan och ett försök värd. Jag håller i alla fall tummarna.

/Januschka

[Just_me]

Jag har inte gett småungar chans att jaga mina hundar. Jag har inte låtit katterna vara ensam med små barn heller.
Var individ har rätt att känna sig trygg. Sätt ungen i sele!
Ett djur är ingen leksak.

För mig är det annars viktigt att barn och djur kan vara ihop, hur ska annars barnen lära sig handskas med djur?
Nästa hund vi köper komma vara en valp och jag kommer köra samma träning med den som på min pitbull, jag vill att hundar ska vara trygga med barn
Men med den här tiken var de förståss inte möjligt, men det var vi medveten om när vi skaffade henne.

Jag tror jag kör på att helt enklet vara stenhård på att ha henne ute eller inne på våra rum. Lite tråkigt men det borde funka...

[tinna.m]

Jag har

För mig är det annars viktigt att barn och djur kan vara ihop, hur ska annars barnen lära sig handskas med djur?

. Jag har inte låtit katterna vara ensam med små barn heller.
Var individ har rätt att känna sig trygg. Sätt ungen i sele!
Ett djur är ingen leksak.

Det är det som är tricket, du är där och är emellan. Koll HELA tiden.
Både för hundens och ungens trygghet.
De är inte ensamma en sekund.

[TiB]

Det borde inte vara så svårt. ALLA hundar ska ha en fristad dit de kan ta sig och få vara ifred. Något varje unge ska få lära sig. Då händer inget.

[Travelerhorses]

Låt hunden vara ute om dagarna o ta in den till dej på kvällen för att sova . Det är ju bara tilfälligt ändå .

[Just_me]

Det borde inte vara så svårt. ALLA hundar ska ha en fristad dit de kan ta sig och få vara ifred. Något varje unge ska få lära sig. Då händer inget.

Fristad har hon alltid, hon kan gå upp trappan och det kan inte han, de har "ett eget rum" som vi sällan är i där i har hundens och katternas mat osv. Katterna har sen också ett loft bara de kan vara på.
Men det är just de där situationerna som skrämmer mig, en hund behöver ju inte sitta i bur för att bli trängd.

[TiB]

Fristad har hon alltid, hon kan gå upp trappan och det kan inte han, de har "ett eget rum" som vi sällan är i där i har hundens och katternas mat osv. Katterna har sen också ett loft bara de kan vara på.
Men det är just de där situationerna som skrämmer mig, en hund behöver ju inte sitta i bur för att bli trängd.

Jo lite svårt är det kanske, jag förstår att hunden vill vara med er andra och att det är då det kan bli knepigt.
Jag menade mer så att, barn ska lära sig att inte ofreda djur. Många ger alltid hunden hela skulden om något händer, DET är fel.
Barn är sällan för små att lära sig något och detta är nödvändigt.

[Just_me]

Jo lite svårt är det kanske, jag förstår att hunden vill vara med er andra och att det är då det kan bli knepigt.
Jag menade mer så att, barn ska lära sig att inte ofreda djur. Många ger alltid hunden hela skulden om något händer, DET är fel.
Barn är sällan för små att lära sig något och detta är nödvändigt.

Ja du menade så, jag är väldigt hård på barn när det gäller djur. Ibland till mina syskons förtret. Men lillkillen här hemma är bara 10 månader. Han är dessutom en vilding som helst gör allt tvärtemot det han blir tillsagd. Nu var den här situationen inte någons fel, deffenetivt inte hundens. Snarare mitt fel då jag borde ha sett det komma. Hon låg och sov och han tulltar rätt mot henne, jag borde ha reagerat och plockat upp honom men jag var distraherad och plötsligt bara föll han omkull över henne.

Han blev också rädd vilket jag tycker är bra, han ska ha respekt för djur även som liten.

Men jag tycker bägge saker är lika viktig, att lära barn hur man uppför sig bland djur och lära djur ha tålamod med barn. Ofta tycker jag det där från djurens sida kommer naturligt med vissa individer. Min familj islandshäst tex. Hon är klockrent exempel på en häst som smyger fram och rör sig långsamt när ett barn satt på.
Om jag däremot som ridit hela livet satt på kunde hon envisas med att beta helt plötsligt ta nått lycko-bock-steg när hon fått springa av sig osv.

Jag hoppas min nästa hund kan ha de kvaliteerne för jag hoppas på att kunna få barn även om chanserna är minimala

[TiB]

Jag hoppas min nästa hund kan ha de kvaliteerne för jag hoppas på att kunna få barn även om chanserna är minimala 

Snacka med Valfrunder om det.................!! 

 

[Just_me]

Snacka med Valfrunder om det.................!! 

 

Fatta inte

[TiB]

Jag hade visst stavat fel men följ länken så kanske det ordnar sej.............

http://www.alternativ.nu/index.php?topic=113684.0

[Just_me]

Jag hade visst stavat fel men följ länken så kanske det ordnar sej.............

http://www.alternativ.nu/index.php?topic=113684.0

Hahaha, nja... gifter mig den 3e september, är så gay man kan bli på gränsen till trans Så mitt problem ligger inte i bristen på partner eller män (finns gott om spermabanker i världen) utan på dåliga äggstockar och urusel svensk lagstifftning
Men... tack ändå, haha

[Snoken]

Jag tycker det är åt fel håll att hålla hunden borta från barnet. Då förstärker du obehaget och berättar för hunden att "jodu, akta dig för den där du". Istället är det ju barnet som måste lära sig hur man gör med hundar. Att hunden slipper undan när den själv vill är jättebra, som att den kan gå uppför trappan dit barnet inte kommer. Men ha gärna en bädd någonstans som barnet ALDRIG har lov till och synnerhet inte när hunden är där. Med lite tålamod lär sig snart både hund och unge att just den bädden är säkert/förbjudet område.
Att hunden reagerade sådär vid "överfallet" när den sov är ju fullständigt naturligt. Om hunden hade bitit ungen hade jag också haft full förståelse för det, men måste trots allt acceptera hur hundar fungerar.
Att skylla på att hunden hade taskig uppväxt vet jag inte heller om jag tror på. Hundar lever i nuet, och reagerar mycket på hur du som ägare gör. Om du vet med dig att hunden tidigare haft jobbigt med småbarn så är det ju ganska troligt att du låter det påverka hur du beter dig när hunden är kring barn idag, flera år senare. Går du på tårna och iakktar varje sekund och rörelse så märker ju hunden att det är något lurt på gång och blir ännu mera spänd själv. Slappna av, ta saker som de kommer men ha det förberett så hunden har en chans att komma undan om den vill. Lär ungen att hundar inte är leksaker (jag vet hur svårt det är, men det går). Risken att något otäckt ska hända ökar markant om du hela tiden går och förväntar dig det!

[Just_me]

Jag tycker det är åt fel håll att hålla hunden borta från barnet. Då förstärker du obehaget och berättar för hunden att "jodu, akta dig för den där du". Istället är det ju barnet som måste lära sig hur man gör med hundar. Att hunden slipper undan när den själv vill är jättebra, som att den kan gå uppför trappan dit barnet inte kommer. Men ha gärna en bädd någonstans som barnet ALDRIG har lov till och synnerhet inte när hunden är där. Med lite tålamod lär sig snart både hund och unge att just den bädden är säkert/förbjudet område.
Att hunden reagerade sådär vid "överfallet" när den sov är ju fullständigt naturligt. Om hunden hade bitit ungen hade jag också haft full förståelse för det, men måste trots allt acceptera hur hundar fungerar.
Att skylla på att hunden hade taskig uppväxt vet jag inte heller om jag tror på. Hundar lever i nuet, och reagerar mycket på hur du som ägare gör. Om du vet med dig att hunden tidigare haft jobbigt med småbarn så är det ju ganska troligt att du låter det påverka hur du beter dig när hunden är kring barn idag, flera år senare. Går du på tårna och iakktar varje sekund och rörelse så märker ju hunden att det är något lurt på gång och blir ännu mera spänd själv. Slappna av, ta saker som de kommer men ha det förberett så hunden har en chans att komma undan om den vill. Lär ungen att hundar inte är leksaker (jag vet hur svårt det är, men det går). Risken att något otäckt ska hända ökar markant om du hela tiden går och förväntar dig det!

Det där är helt sant, till 100%
Men någonstans har jag svårt att "ta risken" varesig det är mitt eller hundens fel.

Men jag har valt en helt annan väg än att hålla hunden borta, dock är det omöjligt att lära en 10 månaders att något är förbjudet, tro mig vi kämpar med att han ska sluta "bada" i hundarnas vattenskålar

Det jag gör nu är att jag låter lillkillen vara med mig och hunden korta stunder flera gånger. Han får ge henne gott som korvbitar och ostskivor och jag lär honom att klappa föööörsiktigt, inte slita och dra i pälsen och peta henne i ögonen.
Det går bättre än jag trott. Jag är väldigt på hugget hela tiden och det kan vara negativt, men jag försöker bara vara väldigt obs på hennes kroppspråk.

Igår satt jag vid köksbordet när ägarna till huset släppte in hundarna som vart ute. Dess kom in i köket där lillkillen var och gav honom faktiskt ett tags svansvifftning innan hon gick ut igen för att dricka vatten. Jag ser det som väldigt posetivt! Tidigare har hon vänt i språng när hon sett honom!

Så det är väl som det är:
(Gos, beröm och) Korv är vägen till en hund hjärta

[Snoken]

Ja det förstås, ungen är ju i värsta åldern nu på det viset  Just vattenskålarna har vi också haft problem med. Endel ungar lär sig ju inte förrän det händer något på riktigt, så de blir skrämda till exempel. Min son är praktexempel på det...

Låter bra att hunden reagerade så där nu! STORT framsteg skulle jag säga, och jag håller nog med om att korv är vägen i såna där träningssammanhang Fortsätt på ditt spår du så händer det nog grejer ska du se!
En annan idé jag fick; kanske pröva att ha barn och hund i samma rum men lek med något annat med ungen? Så den bara är där, ur hundens synvinkel, att det inte måste innebära direktkontakt eller ställa några krav på hunden med en gång de kommer tillsammans? Då kanske ungen också kan lära sig att man inte måste krypa fram till en hund dirket man ser den (gäller ju att ha andra jäkligt bra leksaker som ungen kan nöja sig med istället!).

Min terrier lärde sig snabbt hur man blir av med ungar; han slickar dom i ansiktet tills dom går bort. Han är ingen direkt människoälskare, han är inte arg/dum eller så men han bara tycker inte om den närheten. Så när sonen kom och lärde sig krypa och gå lärde han sig snabbt att låta hunden vara ifred och det funkar båda vägar vilket jag tycker är jätteskönt. Sonen (nu 2 år) går inte heller fram till andra hundar - skitbra ju! 

[Trollmor]

Ett djur är ingen leksak.

Det är det som är tricket, du är där och är emellan. Koll HELA tiden.
Både för hundens och ungens trygghet.
De är inte ensamma en sekund.

Där satt den!

Här har vi ett typexempel på PostTraumatiskt Stress-Syndrom.  Vi har inte en susning om vad barn har utsatt denna hund för.  Minsta lilla detalj (kanske färgen på en tröja, eller en viss rörelse med en hand) kan utlösa de hemska minnena, och individen "är tillbaka" i tortyrsituationen.  Då är det svårt eller omöjligt att reagera förnuftigt.

Din tik hanterade ju situationen superbt.  Men att utsätta henne för dessa minnen en gång till vore grymt.  Håll en dörr låst mellan barn och hund varje sekund när Du inte kan vara fokuserad på dem själv!

Och grattis till att Du har två så goda vänner!  En ettåring och en hund! 

[pålle]

Där satt den!

Här har vi ett typexempel på PostTraumatiskt Stress-Syndrom.  Vi har inte en susning om vad barn har utsatt denna hund för.  Minsta lilla detalj (kanske färgen på en tröja, eller en viss rörelse med en hand) kan utlösa de hemska minnena, och individen "är tillbaka" i tortyrsituationen.  Då är det svårt eller omöjligt att reagera förnuftigt.

Din tik hanterade ju situationen superbt.  Men att utsätta henne för dessa minnen en gång till vore grymt.  Håll en dörr låst mellan barn och hund varje sekund när Du inte kan vara fokuserad på dem själv!

Och grattis till att Du har två så goda vänner!  En ettåring och en hund! 

Färgen torde inte ha nån betydelse hudar är färg blida ad ja vet.

[Just_me]

Där satt den!

Här har vi ett typexempel på PostTraumatiskt Stress-Syndrom.  Vi har inte en susning om vad barn har utsatt denna hund för.  Minsta lilla detalj (kanske färgen på en tröja, eller en viss rörelse med en hand) kan utlösa de hemska minnena, och individen "är tillbaka" i tortyrsituationen.  Då är det svårt eller omöjligt att reagera förnuftigt.

Din tik hanterade ju situationen superbt.  Men att utsätta henne för dessa minnen en gång till vore grymt.  Håll en dörr låst mellan barn och hund varje sekund när Du inte kan vara fokuserad på dem själv!

Och grattis till att Du har två så goda vänner!  En ettåring och en hund! 

Har lärt mig nått idag
Om vi är ute är hunden mycket mycket lugnare trotts närkontakt med lillen. Tror det är för att hon inte blir trängd, hon går ju helt lös ute.
Idag fick jag lite av en chock när han tultade fram till mig för att sno mina oh så spännande klirrande jobbnycklar och Dess (hunden) efter en stund kommer fram och snusar på lillkillen en stund. Han grabbade tag i hennes päls, blev en stor tuffs av håpr i hans hand men då la hon sig ner på sidan! Jag passade på att köra det mamma alltid kört med mina småsysken/syskonbarn:
"Aaaaahh, på hunden...." så klappar man väldigt lungt och försiktigt så barnet ska förstå att man klapar snällt, inte slå och rycka.

Hur som hade vi det riktigt mysigt där mitt på gräsmattan i solen, han klappade lite, försökte peta på hennes tänder och sen tröttnade han och gick! Jag satt kvar en bra stund och kliade på magen och passade på att leta fästingar (hennes favoritsysselsättning numera)

Tyckte det gick så jäkla bra! Hunden var stencool, ungen tröttnade och alla var glada.

Jag skulle fortfarande aldrig ha dem i samma rum utan att jag fysiskt står mellan dom. Och jag kommer inte ta för givet att det går lika bra nästa gång och verkligen inte inomhus. Men jag blev riktigt glad! Och jag tror jag gjorde rätt som asossierade honom med korv i hennes ögon
Kanske därför hon kom fram till att börja med, haha!

[Travelerhorses]

Korv är nog den rätta vägen 
Min tik får tunnelseende när det gäller ägg så alla som är hundrädda får mata henne med ägg först så dom blir super polare !

[TiB]

och Dess (hunden) efter en stund kommer fram och snusar på lillkillen en stund. Han grabbade tag i hennes päls, blev en stor tuffs av håpr i hans hand men då la hon sig ner på sidan!

Tycker det låter som att Dess talar om att Lillen hör till flocken, söker kontakt och kollar att allt är bra. När det rycks i pälsen betygas både vänlighet och underkastelse genom att lägga sig platt.
Tror inte Dess skulle göra något annat än i ren panik. Och visst ser det ut som någon liten skrikig typ med klibbiga fingrar..........  Å så har Dess fått skulden. Någon skrev posttraumatisk stress, jupp! D tror jag på.

[Just_me]

Tycker det låter som att Dess talar om att Lillen hör till flocken, söker kontakt och kollar att allt är bra. När det rycks i pälsen betygas både vänlighet och underkastelse genom att lägga sig platt.
Tror inte Dess skulle göra något annat än i ren panik. Och visst ser det ut som någon liten skrikig typ med klibbiga fingrar..........  Å så har Dess fått skulden. Någon skrev posttraumatisk stress, jupp! D tror jag på.

Ja det känns jättebra nu, inte alls som ett problem. Tror det var rätt väg att gå, är glad att jag inte issolerade dem från varrandra ännu mer!

Färska ägg är också en favorit här Bägge hundar gör sina aaaallra gulligaste poser och ger tassen och slickar sig om munnen när jag kommer från hönshuset :p

[Existens?]

Man kan ju också bygga bort de 'fällor' som finns i hemmet, om det bara är en tid kan man ju ta bort korgar och liknande som ligger på platser där det inte finns en utväg, t.ex under skrivbord. Min gamla gillar alla människor, men kommer någon och rycker henne i svansen, barn eller vuxen, så blir hon förbannad. Så jag har alltids henne under uppsikt när barn kommer och hälsar på, och ser till så hon inte lägger sig på ställen där hon inte kommer undan. Vem vet, dom kan ju ramla på henne av ren oförsiktighet. Dom andra hundarna däremot bryr sig inte om vad som än händer.

[Just_me]

Man kan ju också bygga bort de 'fällor' som finns i hemmet, om det bara är en tid kan man ju ta bort korgar och liknande som ligger på platser där det inte finns en utväg, t.ex under skrivbord. Min gamla gillar alla människor, men kommer någon och rycker henne i svansen, barn eller vuxen, så blir hon förbannad. Så jag har alltids henne under uppsikt när barn kommer och hälsar på, och ser till så hon inte lägger sig på ställen där hon inte kommer undan. Vem vet, dom kan ju ramla på henne av ren oförsiktighet. Dom andra hundarna däremot bryr sig inte om vad som än händer.

Ja, jag undviker möten mellan dem i hallen och andra trånga ställen. Köket går bra och ute
Men väldigt bra tipps, tack!