jo... bor man i amerika så är det så... bra mycket större rättigheter på sin egen mark, hade jag velat bli yrkesbonde hade jag lämnat sverige för bättre marker.
Om jag hade ägt ett gevär och funnit en främmande hund skada mina djur hade det nog varit tveksamt om den kom tillbaka. Jag älskar djur, och skulle aldrig kunna skada eller slakta ett djur annat än i nödfall, men om jag såg ett främmande djur anfalla mina älskade djur så de blödde och skrek hade jag nog skjutit det om inget annat fungerade.
Samma sak som om en främmande människa kom in i huset och skadade mina barn - klart som fan hade jag försökt kämpa emot, tillockmed skjuta personen om jag kunde.
Nu blir det OT men.
Lagarna är inte så skiljande mellan de flesta amerikanska stater och Sverige som många svenskar tror (vargen undantaget).
I stort sett gäller nästan precis samma skrivna lagar både när det gäller skyddsjakt och nödvärn.
Skillnaden ligger i hur rättsväsende och domstolar tolkar lagarna.
Här finns större förståelse för "envars rätt" att skydda sitt hem och sin egendom häröver.
Det finns ingen domare, state trooper eller sheriff i mina trakter som skulle ifrågasätta min rätt att försvara min familj eller mina djur om dom var under ett direkt anfall oavsett om det gäller björn, varg eller människa.
Å andra sidan så blev min äldsta flicka påhoppad av ett gäng på ett tiotal äldre killar i gamla stan sisst jag var på sverigebesök.
Vi tog en stilla promenad i sommarsolen och flickan ville ha en sverigetröja med sig som souvenir.
Jag köpte tröjan åt henne och hon satte den genast på sig.
Medans jag och familjen stod uppe vid järntorget och köpte glass så "gled flickan iväg nedåt tunnelbanestationen.
Helt plötsligt hör jag henne skrika på hjälp och ser ett gäng äldre killar i 18-20 års åldern sparka och slå på henne samtidigt som dom kallar henne "nazzehora" och andra tillmälen. Jag blev fullständigt vansinnig och lyckades slå ner fyra av dem och hålla dem kvar tills en piket poliser kom efter 20 minuters väntan.
Först var dom skeptiska till mitt handlande men efter att jag förklarade att jag mycket väl känner till nödvärnsrätten och att jag inte använt "mer våld än vad nöden krävde" så var jag fri att gå från platsen. (Ett kvinnligt polisbefäl hjälpte mig t.o.m att dra ut ett par tänder som satt fast i min panna).
Kan tillägga att mina ungar inte är pigga på att besöka sverige igen efter händelsen.
/Fred
