Jag har en stor svart schäferkorsning i min bekantskapskrets. Hon är drygt året nu, och en rätt oskyldig
men småäcklig ovana hon har är att slickas i tid och otid. Ofta då man inte väntar det, blxtsnabbt.
Säger jag ifrån mjukt så struntar hon i det, tar jag i lite mer så lommar hon besviken sin väg.
Det verkar som om det inte går in i hennes stora huvud att det är slickandet jag inte gillar, utan hon tror
att jag vill vara i fred. Slickande brukar på hundspråk vara en vänlig, inställsam gest.
Hur ska jag få henne att begripa att vi människor inte gillar det?