Hej! Finns det någon hönsexpert här som kan hjälpa mig?? - jag har testat allt….
Sedan sju år tillbaka har vi haft höns, och sedan ca ett år har de varit tre stycken bara. Den äldsta (grå) var alltid högst upp i hackordningen, och av de två yngre så var den svarta högst och den vita längst ner. Mycket bråk har det dock aldrig varit, alla visste sin plats och de brukade sandbada och sova bredvid varandra på pinnen tillsammans etc. precis som vilka höns som helst. Då vi inte har tupp har den gråa tagit dennes roll, hon hoppar på de andra ibland som en tupp och letar fram mat åt dom ibland.
Sedan, för ca 2 veckor sedan dog den svarta plötsligt och utan synbart skäl. De andra två, (grå och vit, högst och lägst i hackordningen) fortsatte som vanligt och hängde ihop i trädgården, badade tillsammans etc. Tills efter ca en vecka, då de från en dag till en annan byter beteende helt. Den gråa blir superaggressiv och hoppar på den vita hela tiden, men inte som förut, utan hon drar ut den vitas nackfjädrar i processen, och gör det väldigt mycket oftare. Den vita däremot blir ännu mer underlägsen av sig, hon verkar vara livrädd för den gråa och lägger sig ned med näbben i marken och blundar i flera minuter efter att ha blivit attackerad, och springer för sitt liv när den gråa kommer för nära. Hon får dessutom knappt äta och slänger i sig maten så snabbt hon kan varje gång hon får chansen. De slutade även sova bredvid varandra på pinnen och lägger heller inga ägg längre. Den vita har också börjat göra lätena av en ruvande höna (vilket hon aldrig gjort innan, hon har aldrig varit intresserad av att ruva) varje gång den gråa är i närheten, men hon ruvar inte och blir heller inte sur eller liknande när den gråa närmar sig, utan låter bara mer och mer panikslagen.
När vi märkte att den vita knappt får mat så delade vi upp dem, först bara inne i stallet, men sedan även ute i trädgården då ingen av dem kan slappna av när dom är i varandras närvaro (den gråa blir helt fokuserad på att dominera och hacka och jaga den vita, och den vita flyr för sitt liv). Så en får vara inne när den andra är ute, och vice versa. På natten sover den gråa inne i ett mindre stall som står i det större stallet. Vi testade att låna ut den vita till några vänner som också har höns, men hon är så feg av sig att samma sak hände där, hon fick ingen mat alls så de behövde separera henne från de andra tills vi hämtade hem henne igen. Så då testade vi att låna ut den gråa istället, i hopp om att hon skulle lära sig lite fasoner av deras tupp men nej… Det första hon gjorde var att slåss mot tuppen som om hon var en själv (sporrarna först, ni fattar) och satte sig direkt högst upp i hackordningen bland de andra hönsen. Efter det så lyckades tuppen ändå ”vinna” och hon kom tillbaka till oss med ett antal mindre fjädrar på huvudet.
Nu har vi båda hos oss igen, och gör vårt bästa för att hålla isär dem hela tiden. Det är dock inte en permanent lösning, framför allt inte nu när vintern kommer och de inte kan vara ute. Ingen av dem verkar må psykiskt bra alls, och den vita har till och med börjat bita av sig fjädrarna över bröstet av stress.
Finns det någon som har tips eller råd? Har någon upplevt något liknande? Den enda lösningen jag ser är att ge bort den gråa, då hon ändå skulle klara sig, men jag har i princip växt upp med henne och hon är för mycket av en del av familjen för att kunna göra det…. Finns det något sätt för dem att bli kompisar igen?
Bifogar gärna bilder och videos om det behövs.
Tack på förhand för alla svar🙏
