Är det inte snarare så att snällt humör ges av en recessiv gen som behöver uppträda i dubbel uppsättning inom samma kromosompar, där vilket av kromosomparen, tenderar att kunna variera emellan olika biraser. Därav vikten av att undvika okontrollerade korsningar emellan olika biraser.
Av någon anledning används sällan ordet RASHYGIEN, då detta lärs ut, men det torde alltså vara vara lösningen...
Jo, är inte det där lärdomarna från mördarbinas tillblivelse?
Eller för den delen biodlaren som varit ensam i sitt område en längre tid och helt plötsligt finner sig omgiven av nytillkomna biodlare med egon, självförtroende och hänsynstagande som skulle genera herr Putin.
Helt plötsligt finner man sig omgiven av lite allt möjligt då att ta seden dit man kommer inte tycks vara något viktigt.
Så visst håller jag med om rashygien.
Men det kan knappast vara så enkelt.
Anta att dina bin är till 100 rena ligustica.
Är det rimligt att tänka sig att du då per automatik kan hälsa på dina bin endast iförd kalsonger?
(Kalsonger som kanske bara är på av hygieniska skäl då det är livsmedel vi håller på med och för att inte förarga det femenistiska kollektivet)
Eller kanske kräver det ett målmedvetet arbete av flera kunniga och engagerade personer under en längre tid för att uppnå det eller ens komma i närheten?
Humör är väl ändå ett avelsvärde?
Nu är det ju inte så att jag strävar efter kalsongbin, förstår i ärlighetens namn inte vad som är poängen med det.
Och övriga egenskaper, vem bär med sig vad, eller är det lite hursom?
Så frågan måste nog ses som obesvarad tillsvidare, men tack för engagemanget.
Sent from my XQ-BQ52 using
Alternativ.nu mobile app
