Låt oss se om jag kan tillföra det här ämnet något i grytan.
Vi börjar med kokosvatten (som ofta "slarvigt" kallas för kokosmjölk.)
Kokosvatten är en sötaktig klar vätska som är en utmärkt törstsläckare.
Den finns i omogna kokosnötter av en viss storlek, och sådana torde endast i undantagsfall importeras till Sverige.
Kokosvatten "i sin naturliga förpackning" har en hållbarhet på max 2 veckor - antagligen längre om kokosnöten förvaras i kyl.
Eftersom kokosvatten ofta felaktigt benämns kokosmjölk, så kan tv-kocken ha syftat till att varna för just den förväxlingen eller förvecklingen.
***
Vi fortsätter till den svenska matvaruaffären.
Där kan man hitta kokosnötter, men det är bara kärnan eller det inre av fröet (för kokosnötter är ju stora frön) från mogna kokosnötter som säljs i svenska affärer.
//Bemärk skillnaden mellan omogna kokosnötter (grönt och vätskande ytterhölje) och mogna kokosnötter (brunt och torrt ytterhölje).//
Det trådiga bastytterhöljet har avlägsnats redan i exportlandet.
Om vi köper en kokosnöt i den svenska affären och lyckas att dela den (för dela den är just det man skall göra - inte panka sönder den med hammare eller yxa - så är det stor sannolikhet att nöten innehåller en liten mängd ganska rejält sötaktig vätska.
Det är fortfarande kokosvatten, men nu från en mogen nöt som endast innehåller en liten mängd kokosvatten. Ett slags koncentrat av den omogana nötens vatteninnehåll som kan vara lite simmigt eller mjölkigt till färgen. Men det är alltså inte kokosmjölk.
***
Låt oss göra kokosmjölk av den kokosnöt som vi lyckades dela så vackert kring nötens "midja", varefter vi fick två ungefär lika stora halvor.
För att tillverka kokosmjölk behöver vi ett rivredskap.
På Madagaskar kallas det "buzz" och består av ett tandat halvrundat rivblad med kanske 2,5 cm:s bredd.
Rivbladet är fäst i ena änden av en träkonstruktion som rivaren sitter på.Tyngden av rivarens kropp ger alltså en motvikt eller en motstånd vid det ganska tunga rivningsarbetet.
Han eller hon drar nöthalvan åt sig varvid nötens vita innehåll (kopran) rivs till ungefär det vi köper som "kokosflingor" i affären.
Den rivna kopran blötläggs därefter i lämplig mängd vatten - och här kan vattenmängden ha betydelse för om slutprodukten blir kokosmjölk eller kokosgrädde - alltså vilken fetthalt och smakstyrka slutprodukten kommer att hålla.
Vi behöver nu en liten flätad väska av naturmateriel.
På Madagaskar tillverkas dessa av fibrer från raffia.
Den blötlagda kokosmassan läggs i den lilla väskan och väskan vrids så att vätska "mjölkas ut" i ett annat kärl.
Den urvridna kokosmassan kastas till hönorna, varefter ny massa läggs i för vridning - och så håller man på tills den rivna kokosen (kokosmassan) är slut.
Tycker man att den kokosmjölk man vridit fram eller mjölkat ur är för tjock så spädes den lämpligen med det vatten som kokosen varit blötlagd i.
Nu har vi producerat riktig kokosmjölk - dvs samma eller en mycket likartad produkt som den som säljs som konserv i Sverige.
***
Efter att ha späntat stickor och fått fyr på vedträna under trefoten, så kan vi sätta grytan med kokosmjölken över elden.
Medan den kokar upp skär vi bläckfisken i lagom bitar, lägger i finhackade bitar av ingefära, lite salt, lite vitlök och kanske något riven omogen papaya.
Sen får helheten stå och puttra ganska länge över elden.
Gissa om det blir gott - alldeles säkert totalt ekologiskt, såsom livet på landet på Madagaskar fortfarande är och har varit sen urminnes tider.
Smaklig måltid "Orita banhio miaraka saky tany sy papay manta" - på madagaskiska alltså.
***
Jag besitter massor med så'n här onyttig kunskap om livet vid Indiska Oceanen.
Som att tex kunna öppna kokosnötter med machete - inte med hammare..........
god fortsättning
Mats
