Ny odlingsmark!?

[bladhis]

Hej!

Jag och min sambo håller på att flytta ut på landet, håller på och bygger huset nu. Men vi tänkte komma igång i vår med lite odlingar och har fått tipset att plöja den biten vi har tänkt att odla på. Gammal ängsmark obetat och oslaget de senaste 30 åren ungefär. Så vi har nu plöjt upp en ruta på ungefär 20x20 meter. Men så har vi nu hört två olika vägar vad vi skall göra med den grässvåle som nu ligger uppochned. En expert säger att vi ska ta bort svålen från odlingsytan och på så vis bli av med en massa ogräsfrön och rötter. Vår andra expert säger att vi skall vänta tills ivår och sen ta en jordfräs och slå sönder svålen och plöja en gång till. Det finns rätt så gott om mulljord under svålen men det är ju mycket näring i den också. Så vilken väg är bäst?

Ogräs vs näring?

/Daniel och Kristina

[Anders]

Så vi har nu plöjt upp en ruta på ungefär 20x20 meter. Men så har vi nu hört två olika vägar vad vi skall göra med den grässvåle som nu ligger upp chned. En expert säger att vi ska ta bort svålen från odlingsytan och på så vis bli av med en massa ogräsfrön och rötter. Vår andra expert säger att vi skall vänta tills ivår och sen ta en jordfräs och slå sönder svålen och plöja en gång till. Det finns rätt så gott om mulljord under svålen men det är ju mycket näring i den också. Ogräs vs näring?

Jag skulle fräsa och med kratta dra bort de eventuella rötter som blir kvar och lägga tillbaka dem som skydd (jordtäckning/ytkompost) eller lägga dem i en komposthög.
Om marken inte varit brukat så länge som ni säger så borde kvickrotsförekomsten vara liten. I alla fall så ligger dessa rötter grunt nu. Vid plöjning så kan man få ner denna växts rötter väldigt djupt. "Ogräsfrön" får ni i alla fall med vinden i obegränsade mängder från närliggande fält så småningom i alla fall. Det kontroversiella industrijordbruket använder gift för att döda allt gräs och alla eventuella ogräs.

Plöjning är diskutabel metod. Grovt kan man säga att jorden består av tre skikt, en nedbrytningsskikt som består av ofurmultnat material, som skyddar det underliggande skiktet från det skadliga soljuset. Detta askikt består av syrelevande organismer. Under detta skikt finns ett skikt med icke-syre levande organismer. Dessa skikt får inte blandas ihop med varandra, eftersom man då stör de naturliga nedbrytnings och återuppbygnads-processerna av levande och dött material. Skikten bör och ska tillsammans betraktas som en levande organism, trots att vi kan se maskar, urdjur, svampar, bakterier, alger med mera. Dessa små varelser lever i en symbios med varandra. Vi betraktar människan som en organism, vilket på samma sätt är helt felaktigt. Vi lever i en symbios med mängder av varelser som finns både på vår kropps yta men också i vårt tarmsystem. Utan bakterierna i vårt tarmsystem så dör vi fort. Även kroppsytans liv håller en viktig funktion genom att hela tiden hålla vårt immunförsvar och läkande förmåga på hög nivå om vi får småsår och senare kan attackeras av mångt farligare organismer.

Fortfarande grovt beskrivet så är det luftälskande skiktet ca 10 cm tjockt. Ibland betydligt tunnare ibland tjockare. Vi plöjning så stör man hela denna balans och denna naturens konstruktion. Fel varelser kommer upp till yutan och fel åker ner i djupet. Det kan ta väldigt lång tid innan en återhämtning kan ske. Industrijordbruket har löst detta problem genom att sprida saltvatten (konstgödsel, vattenlösliga närsalter) i stora mängder som växterna då tvingas dricka upp och sedan ser dessa frodiga ut. Äter vi skämd mat och får i oss fel typ av bakterier så blir vi magsjuka. Vi blir förgiftade. Med samma metod kan man mycket lätt förgifta växterna (deras rötter och rotsystem) genom att plöja ner substanser som måste brytas ner av icke-syre-älskande organismer. Vid nedbrytningen bildas gifter. En jord som innehåller gifter ger dålig avkastning.

Om man inte har den filosofin att människan är totalt överlägsen naturens livsprocesser så är en bra metod att titta ut och se och försöka förstå hur naturen fungerar. Naturen plöjer inte och lägger jord upp och ner. Grisen bökar i ytskiktet och går djuret djupare ner så är den bearbetade jordmassan lucker och fylld med luft. Hönsen sprättar och krafsar på ytan. En mark, jord, som är naken är död (utom utifrån människans snäva tänkande och horisont). All jord som är levande är antingen täckt av växande organismer eller skyddas av dess löv och förtvinat gammalt gräs.

Att endast plöja i rätt skikt är mycket svårt. Man måste plöja tillräckligt grunt. Fräsning är därför en säkrare metod, men man kan fräsa för djupt också.

Jag tycker båda era experter har helt fel. De verkar vara våldsamma människor. "Den levande jorden" är grunden för allt liv. Det viktigaste livet på vår planet skall man var mycket varsam och rädd om. Det finns inga genvägar i omsorgen av detta liv. Industrijordbruket med dess gifter, konstgödsel och sin tunga arsenal av maskiner tycks snarast se jordelivet som en fiende istället för vår viktigaste samarbetspartner.

[Monica]

Om man inte har den filosofin att människan är totalt överlägsen naturens livsprocesser så är en bra metod att titta ut och se och försöka förstå hur naturen fungerar. Naturen plöjer inte och lägger jord upp och ner. Grisen bökar i ytskiktet och går djuret djupare ner så är den bearbetade jordmassan lucker och fylld med luft. Hönsen sprättar och krafsar på ytan. En mark, jord, som är naken är död (utom utifrån människans snäva tänkande och horisont). All jord som är levande är antingen täckt av växande organismer eller skyddas av dess löv och förtvinat gammalt gräs.


Jag kan väl inte riktigt hålla med dig här. Djuren är ju inte ute efter odlingsbar mark precis utan troligtvis mat. Om du nån gång sett ett fält efter vildsvinen har gjort sitt, så kan man lugnt påstå att de "plöjt". Fältet är totalt uppbökat, gräset och svålen torkar och dör ganska snabbt och istället (om man har sandjord) så kommer ljungen och breder ut sig, tillsammans med en oherrans massa ogräs. Så inte är det nåt kul inte. Däremot är höns mer effektiva, då de håller efter ogräset. Därför ser man dem gärna i äppel och bärodlingar.

Men i mångt och mycket håller jag med dig Anders. Det är en överförbrukning på plöjning inom det konventionella jordbruket. Det är enkelt och det man "alltid" gjort. Effektivt är det på så sätt att det håller "skiten" i schack, men i det långa loppet utarmar det jorden.

För att återgå till grundfrågan, så tycker jag att det är synd att ni har plöjt, men det är inte mycket att göra åt det nu. Vad jag hade gjort nu är att jag hade tagit bit för bit och gjort "bäddar". Dessa hade jag djupgrävt, gödslat med kompost eller vad ni nu har, och sedan odlat. Ja, det är jobbigt, men du har igen det arbetet. Eftersom du aldrig går i bäddarna efter du djupgrävt, så kan du enkelt hålla efter oönskad växtlighet med en lätt krattning på ytan. Jorden är så lucker att inget blir svårt att ta bort. Likadant är det med det ni odlar, lätt att få upp (rotväxter t ex) Tänk sen på att vara noga med växtföljden, iaf 4 år mellan samma sorts odling.

Lycka till  

[Anders]

Jag kan väl inte riktigt hålla med dig här. Djuren är ju inte ute efter odlingsbar mark precis utan troligtvis mat. Om du nån gång sett ett fält efter vildsvinen har gjort sitt, så kan man lugnt påstå att de "plöjt". Fältet är totalt uppbökat, gräset och svålen torkar och dör ganska snabbt och istället (om man har sandjord) så kommer ljungen och breder ut sig, tillsammans med en oherrans massa ogräs. Så inte är det nåt kul inte. Däremot är höns mer effektiva, då de håller efter ogräset. Därför ser man dem gärna i äppel och bärodlingar.

Tja, på det ekologiska området finns det två odlingsformer som är utprovade och bygger på ett visst system. Dels den biodynamiska odlingsformen som bygger på Rudolf Steiners antroposofiska idéer. Dels det oerhört strikt vetenskapliga organisk-bilogiska odlingsformen som bygger på de naturvetenskapliga studierna som forskarna Müller och Rusch utvecklade i Schweiz. Båda har ungefär 60 år på nacken, lite beroende hur man ser på saker och ting.

Från den biodynamiska och organ-bilogiska odlingstekniken och kunnandet bygger KRAV och andra certifieringsorganisationer sina regler. Man har fastnat för en minsta gemensam nämnare för de olika odlingsformerna för vad som kan kallas ekologiskt.

Jag är inte biodynamiker eller antroposof utan bygger mitt odlande på den organisk-biologiska metodiken och den kunskap som finns där.

Monica har naturligtvis rätt i att djuren inte är ute efter odlingsmark utan mat och eftersom vi människor är lata (? eller förnuftiga?) vill vi få så hög avkastning av de ätbara vegatabilierna vi planterar och så lite som möjligt av sådant vi inte finner något värde i. Varje ingrep vi gör i naturen är något som stör den ekologiska balansen. Vi kan välja hur mycket vi vill störa. Jag stöder därför inte någon form av djupgrävning. Vad jag menade var bara att vill man störa naturen så lite som möjligt och odla så ekologiskt som möjligt är det en bra grundmetod att se hur naturen själv beter sig. Tamgrisen härstammar från vildsvinet och trots att djuren beter sig väldigt likartat så är tamgrisen förädlad för våra syften och hålls i väldigt koncentrerad form i närheten av våra byggnader och odlingsmarker. (om det så är bara är en endaste gris).


Ogräs har blivit ett underligt begrepp. De växter som finns på en viss plats är de som har funnit sin nisch där och är mest lämpade för det ekosystem som finns just på den platsen.  

Höns i äppel, bär och vinodlingar är en bra mänsklig metod att hålla igen gräs och skadegörare som man inte vill ha i odlingarna. Jag läste någonstans om att man kunde ha gäss i potatisland. De äter inte potatis men allt annat.

Monica tycker det ser ut som om grisarna plöjt igenom jorden. Men det var inte det jag menade. Grisarna har inte plöjt som en traktor plöjer då plogen vänder tiltan upp och ner. Jag vill mer likna grisarnas framfart som användande av "årder", det verktyg/redskap som bönder förr använde.
På bronsåldern användes en slags enkel plog som kallas för årder. Med den kunde man enkelt plöja i moränjorden. Den typen av jord var inte lika näringsrik som den på lerslätterna men dessa kunde inte brukas med hjälp av årdret.  Det var först på järnåldern när plogen kom som man kunde börja bruka dessa. Problemet med moränjorden var att den utarmades efter ett par års brukande. Sedan fick man odla träd på den under flera år för att den skulle bli näringsrika igen. Lerjorden som man inte kunde odla användes som betesmark
 
Årdret drogs ofta av två oxar och styrdes av bonden som gick efter och höll det i ett fast grepp. Det gick ner i marken, luckrade upp jorden och rev av ogräsrötter. När man hittar årderspår vid arkeologiska utgrävningar avtecknar de sig som smala mörka ränder i den ljusare bottensanden vilket betyder att bönderna rispade djupa spår genom matjorden ända ner till bottensanden.

[Jullan]

Jag tycker ni ska vänta tills våren, och då ta en jordfräs eller likn och vända runt jorden. Ni kommer att få massvis med ogräs i alla fall, det tror jag. Sen kan man ju tycka vad man vill om ogräs, men för att man ska kunna få ut något av sin odling så bör man ju hålla efter ogräset lite. Annars har man ju gjort det mesta jobbet förgäves.

Sen, för att haka på plöjning/inte plöjningsdiskussionen kommer mitt inlägg:
Ekologiskt jordbruk utan plöjning är ju kanske en bra tanke, men i praktiken ganska svårt att genomföra. Dels för att ogräsförekomsten blir minst sagt kraftig, dels för att om skörderesterna får ligga kvar på ytan vid växtsäsongens slut så kommer de att sprida smitta och tjäna som övervintringsplats för både svamp och ohyra. Inte så kul om man ska leva på sitt jordbruk.

Årder-bruk har väl sina fördelar, men även nackdelar. Liksom plöjningen. Vid användning av årder blir bearbetningen av jorden väldigt liten, vilket leder till att det blir en liten aktivitet i jorden. Liten aktivitet i jorden leder till att växterna får svårt att utnyttja näringen i jorden och det blir även svårt för daggmaskar mm att leva där. Särskilt som varje gång man är ute på sin mark så packas jorden till. Även om man kör med häst och vagn. Det är just det man ser i gamla fossila åkrar. Man ser att jorden packats till precis under den nivån som bearbetningen sker vid.

Vid plöjning vänds skörderester ner i marken, syre kommer ner i jorden och nedbrytningen kan ta fart. Detta leder till att mycket näring frigörs och kan komma växterna till godo. Å andra sidan kan ju den lite större faunan som daggmaskar mm skadas av plöjningen. Även här packas ju jorden, om än på ett lite större djup.

Jag tror inte på plöjningsfri odling, om det inte är på extremt packkänsliga lerjordar och i konventionell odling.

[bladhis]

Nu har vi nog kommit fram till att, som alla här säger, invänta våren och slå sönder svålen med en jordfräs och sen kommer vi nog att försöka anlägga djupbäddar. Inte på hela ytan men starta med fyra st på ca 5m2 st. Som vi förhoppningsvis kommande år kommer att utöka. På resten som blir över kommer vi att så gröngödsling så mullhalten ökar i denna väldigt sandiga jord.

Låter detta vettigt?!

/Bladh