En sorglig historia.....

[kattenihatten]

jag tänkte berätta för er om min hund.
Jag fick honom i måndags (21/2) av en gammal man som bodde i en liten etta i utkanten av stan. Hunden är ca 11 mån gammal och en stor hund, blandras mellan schäfer och labrador. Gubben orkade knappt ta sig från köksbordet till diskbänken, och han hade hemtjänst. Ni kan ju själva gissa er till hur mycket motion hunden fått.......och hur rastlös han var!
Jag hittade en lapp på vår närbutik; Hund bortskänkes! Och blev nyfiken och ringde. Gubben ville att vi skulle komma och titta på honom och så vi gjorde. Det visade sig att gubbens son hade fått hunden av en kompis som valp (gratis) och när den blev större och han lessnat på den, så dumpade han den hos sin åldrige far, och sade att han skulle ge bort den eller avliva den....
Hunden var inte vaccinerad eller märkt, och hade inte en bit papper från vare sig veterinär, ägare, eller uppfödare. När vi hade kommit innanför dörren till det lilla ettan, så räcker gubben över hunden med ett snöre o halsen och säger; "Ta honom, om det inte fungerar så kan ni skjuta honom."- Mitt hjärta brast.
Gubben skulle visa att hunden kunde cirkuskonster och klappade till den för att få honom att göra konsten.
Hunden bor numera hos vår familj och har visat sig vara en mycket trevlig "liten" spelevink, lättlärd, kramgo och busig. Även om man märker av ibland att han har fått stryk.....
Vi är fjärde ägarna på denna hund, och jag tror att han kommer att få ett bra liv hos oss........men jag kan inte låta bli att undra hur många andra arma husdjur som far illa där ute i vår samhälle..............skänker dem en varm tanke, och hoppas att de ska få det bättre.

[Charlotte]

 Men vad bra att en hund i alla fall har fått ett bättre liv!
Och ett bra psyke måste han väl ha när han klarat av allt under sitt korta liv.
 Lycka till!!!
                        Mvh
                     Charlotte

[Ingela L]

Jag hoppas denna sorgliga historia blir en solig historia!!
Stort lycka till med hunden!!!

Mvh
/ingela

[Lantlollan]

Vill bara sända en stärkande tanke till dig och önska dig lycka till. Har själv en 6 årig labbe som jag tog hand om när han var ca 1½ år.  Innan oss har han varit i tre hem och ingen har velat ha kvar honom. Han är idag en urmysig och lycklig hund som älskar sina övriga flockmedlemmar (2 labbar till, 3 omplaceringskatter och 2 hästar och så husse och matte såklart). Det har däremot varit en lång väg hit med mycket tid, kärlek och tålamod. Så mitt råd till dig är att vara beredd på att det kan ta en hel del kraft med att man alltid får tillbaka hundrafallt av kärlek. Låt det ta den tid det tar för honom att lära känna er, komma till ro och lita på er. Ha inte för höga krav i början utan ha alltid i bakhuvudet hur han haft det under sin uppväxttid. Det är en så oerhört känslig tid de första åren.

Krama vovven och lycka till!!!

[Jullan]

ja, hurdana är folk egentligen? VI har en katt boende hos oss nu som för en tre veckor sen eller så hittades vandrande omkring i trädgården hos en granne. Han var runt och frågade alla andra grannar i närheten, men ingen kände igen katten. Eftersom de har hund kunde inte katten bo hos dem och den fick vara ute. Efter en vecka ute tog min faster in katten till dem, med mål att hitta ett hem åt katten. EN granne erbjöd sig att skjuta kattstackarn om ingen kunde ta hand om den.

Men så fick vi lilla Findus och när han bott en vecka hos oss fick vi höra att min faster hittat ägaren till katten. Det var en annan längre bort i byn som tydligen äger katten. Men hon jobbar oftast borta ett par veckor i sträck och har väl vad jag fattar mer eller mindre bara slängt ut katten under tiden. Men han är bara 4 mån, 5 kanske. Som om han skulle klara sig ute i flera veckor i februari. Dessutom påstår grannen som först hittade katten i sin trädgård att han såg kattägarens bil stanna utanför deras hus precis innan de hittade katten första gången.

Jag tänker inte lämna tillbaka katten till den ägaren om de inte kommer hit och ger mig en MYCKET bra förklaring till den här situationen. Om han hade sprungit bort hade man väl i alla fall letat lite efter en så liten katt??

[Hönsmor]

Hej:-)
Behåll katten och ge den ett fint liv....
Jag har själv 2 katter med mycket värre bakgrund ,som är som mina barn.
Hos en del människor (många) fattas det mycket i huvudet ,de värderar inte mindre liv än sig själva ,dessa människor förtjänar inte att ha katt eller djur överhuvudtaget...
Hata är ett starkt ord, men inte så starkt så att jag inte kan känna så för alla människor som behandlar djur illa
Jag är förvånad att sådana människor överhuvud taget klarar av att uppfostra och ta hand om barn?
Starka ord men jag har sett för mycket sorgliga saker...
Trots allt finns det fina  föreningar som hjälper djur:-)
Lycka till med missen:-)!
/Johanna

[Anna.D]

Hej
vad skönt för hunden som fått komma till dig :)lycka till.Själv har jag en katt som någon slänge ut i trädgården genom bilrutan(utan att stanna)man blir faktiskt mörk rädd ,hur är folk :'(Anna.D

[Mocchino]

Hunden kan tacka sin lyckliga stjärna att han hamnade hos er.. Hoppas verkligen att han får ett jätte bra hem hos er..

Samma med katten lite lägre ner i disskutionen..

Jag förstår mig inte på vissa folk.. Själv behandlar jag alla mina djur som om dom vore min bebisar.. Det är mina små änglar.. Jag kan inte förstå mig på folk som kan behandla sina djur på sånt sätt.. Bara att slå ett stackars djur är ju helt sjukt.. Fast han kanse slog sina barn oxå.. Vem vet.. Det är ju bara för hemskt.. Vissa människor ska verkligen inte ha djur!!  

[solkatten]

Jag är stödhem åt KattKommando Syd www.kks.nu och har just nu tre katter hemma.
Det är otroligt vad folk kan missköta och ignorera sina katter.
Har ni möjlighet så hjälp oss på KKS med att bli stödhem, ta emot en katt permanent eller finasiellt. Har ni varor som ni vill sälja så finns Djurshoppen som tar provision på försäljningen.

[kattenihatten]

hej allihopa.....

eftersom det fortfarande verkar vara liv i denna tråden så tänket jag att jag måste berätta hur det gick för min hund som jag skrev om........

Till min stora sorg    så var han alltför skadad för att leva ett normalt liv.......... under sina veckor hos oss så bet han tre personer.

Det var dock det "enda" man kunde klaga på, i övrigt var han hur fin som helst..........men jag ansåg att det skulle vara mycket svårt att anpassa honom till ett normalt liv, och jag har en del erfarenhet av problemhundar............

så .......denna sorgliga historia slutar lika sorgligt som den började.........med att hunden som jag gjorde till min fick somna in.

Jag tänker fortfarande på honom ........med saknad och sorg i hjärtat........sorg över hur hans liv blev, och sorg över hur det kunde ha blivit, om han från början kommit till någon som brydde sig.........

[Uddabudda]

Så ledsamt att läsa, vad synd att det inte fungerade. Du gav honom i alla fall en chans till hos dig!

[tessiem]

Beklagar sorgen..
Om djur mår så dåligt psykiskt så är det enda rätta att de får somna in. Han fick ju en bra sista tid hos er iaf!

[bondo]

Hej!
Sorglig historia tur att den slutar lyckligt!

Lycka till!

[Frances]

ooh.. kunde inte ha varit mer lik historien hur jag fick min förra hund. Tom. samma blandras.. o gubben slog han på nosen för att det var nåt trick...
Han var överviktigt så han nästan inte kunde gå...
Från början fattade han inte att vi bodde i samma hus utan vaktade hysteriskt..en gång satt jag på toaletten i flera timmar när han vaktade  
Men han blev VÄRLDENS BÄSTA HUND! Jag fick förmånen att få 10 år av hans liv och saknar honom innerligt.

[Spraka]

Hm... det är tyvärr alltför lätt att förstöra en hund, specielllt när den är ung... Det kan tyvärr vara svårt eller rentav omöjligt att ge sig in i ett sådant projekt med en misshandlad hund.
Det är förstås behjärtansvärt när det lyckas, men man kan också utsätta sig (och sin omgivning) för fara genom att ta hand om en rädd hund med taskig bakgrund som troligtvis även fått psykiska skador.

Jag tycker att ägarna till stora hundar ska tänka till en gång extra innan de parar sin stora snälla rottweiler-labbe-schäferkorsning med grannens labbe-husky och skaffar blandrasvalpar....
På Blocket vimlar det av annonser på 7-8 månaders blandrashannar, typ schäfer- eller labbekorsningar som folk blivit "allergiska" mot, eller som "behöver ett aktivt hem på landet". Dvs söta små valpar, som blivit stora sjövilda ouppfostrade hundar!  

[Lusa]

Vilken tur att hunden fick komma till dig som kunde ta ett beslut som kanske inte var det roligaste men säkerligen det bästa för hunden.
En eloge till dig som ger dig på att försöka hjälpa denna hund (och kanske fler) till ett bättre liv.

[git]

Kattenihatten vill bara säga att det var bra gjort utav dig att både ta hand om hunden och kunna se att nej den här får vi ta bort. Det är alltid svårt. Våran förra Schäfer var en sönder stressad strykrädd tik på 8 månader när vi fick henne. det krävde mycket av hela familjen. Men sedan hade vi en underbar hund som var hur snäll och trogen som helst.