Hur samäger vi bäst vår fastighet?

[Amanda Feldt Fd Carlsson]

Vi är 6 personer som vill samäga en jordbruksfastighet på 67 ha. Endast två av oss står idag på lagfarten och vi hade vid starten (för 9 år sedan) en önskan om att vi skulle äga fastigheten som en ekonomisk förening. Detta visade sig dock svårt på grund av jordförvärvslagen och trotts att vi har tagit juridisk hjälp har vi nu fått avslag i förvaltningsrätten. Detsamma gäller om vi äger den som ett aktiebolag, bostadsrättsförening eller stiftelse. Nu känner vi att vi behöver hitta andra vägar.
Vi är tre par, alla med barn och i början på att bygga privata bostadshus på fastigheten. Vi har samtalat med banken om att ta över lånen på fastighet tillsammans och att alla nu kommer stå på lagfarten. Vi har även kunnat ta individuella lån för våra husbyggen med fastigheten som säkerhet. Men detta känns som ett osäkert och ganska dåligt alternativ då detta innebär att om någon vill lämna fastigheten så skulle hen kunna kräva att köpas ut för marknadsvärdet, som är betydligt större än inköpssumman. Det kan i sin tur riskera att de som bor kvar måste betala ut en så stor summa pengar att de själva inte har råd att bo kvar eller att vi tvingas avverka stora delar av skogen eller stycka av mark för att få fram pengar för utköp.
Är det någon som står i liknande situation? Hur har ni i så fall löst det? Om ni har privata hus på fastigheten hur har ni löste det om någon vill sälja? Har ni skrivit kompanionsavtal och i så fall om vad? Då vi alla har barn, hur kan vi tänka för att göra det så bra som möjligt för dem den dag de ska ärva oss? Tacksam för svar!

[Kalla]

Då vi alla har barn, hur kan vi tänka för att göra det så bra som möjligt för dem den dag de ska ärva oss?

Jag hade släppt det helt! Barnen kanske inte alls vill bo så när de är större och har egna familjer och barn. De kommer att få ärva i laga ordning när den dagen kommer.

[skogaliten]

Samägande av jordbruksfastigheter brukar ta en ända med bråk, förr eller senare.

Stycka fastigheten istället.

[fri]

Håller med skogaliten
Alt 1 köp ut om du kan och vill.
Alt 2 stycka om lantmätarn tillåter det.
Alt 3 låt någon annan köpa
Alt 4 försäljning enl sammäganderättslagen

[Små]

Om ni inte tar mycket bestämda steg nu, så blir det istället stora problem sedan. Helt säkert. Det GÅR INTE att resonera som så att ni alla är nära vänner, och att ni förstås litar på varandra.
Mitt råd är att alla bostäder byggs på egna tomter, så stycka av dem och äg dem separat. Bilda sedan bolag av lantbruksmarken. HB eller AB. Var noga med bolagsavtalet. Att göra viss vinst på långvarigt innehav måste tillåtas. Det här är förstås tråkigt och inte alls vad ni tänkte nu, men ni slipper enorma problem sedan, tro mig.
Jag har erfarenhet.

[torpjens]

  Sammanfogat två identiska trådstarter till en tråd. /Torpjens

[torpjens]

Det där med samäga tror jag är att binda ris åt egen rygg.

Andra skriver att ni ska stycka av tomter, det är rimligt, vill man inte det kan jag tänka mig att man arrenderar ut tomter på 50 år (längre tid går inte eller är olämpligt). Sen gör man en deal att om nån vill flytta får de sälja huset men jordägaren har rätt att köpa det till högsta inkomna bud. Eller så säger man att den som vill flytta får ta ned sitt hus, eller nån kombination av dessa.

En stor nackdel med hus på arrendetomt är att man inte kan pantsätta ett sådant.
(Se https://www.boupplysningen.se/boende/arrende och https://lagen.nu/1970:994#K10P1S1)

[Pateras]

Jag håller med alla i tråden att samäga med vänner eller liknande inte är en bra ide.

[Vasa]

Jag håller också fullständigt med alla föregående talare.

Men om ni ändå måste genomföra detta är det närmaste jag kan komma på är en stiftelse som dock inte går att "ärva" i samma mening men går att "ärva" en nyttjande "rätt" genom alla generationer om papperna ska skötas på rätt sätt redan från början. Och en slags alternativ by kan ju skötas som en stiftelse och på så sätt får den också vara allmännyttig. Huvudsaken är att man blandar in eller anlitar rätta typer av sakkunniga människor innan man bildar en stiftelse.     

[Små]

Men detta känns som ett osäkert och ganska dåligt alternativ då detta innebär att om någon vill lämna fastigheten så skulle hen kunna kräva att köpas ut för marknadsvärdet, som är betydligt större än inköpssumman.

Det är en nackdel ja, men det finns starka anledningar till att man brukar göra så. För det första kan man fråga sig vem som har mest rätt till att få det här värdet, den som jobbat för det eller nästa ägare eller nästnästa?

Och så bygger man in en stor instabilitet om man behåller ett lågt inköpsvärde på andelarna, medan det verkliga marknadsvärdet blir allt högre. Vid något tillfälle kommer frestelsen att bli för stor. Och då rasar hela konstruktionen.

[Tiomilaskogen]

Vägar, torvtäkter, brunnar och liknande har ofta ägts i en samfällighet där delägarna har andelstal. Kan det vara något? I så fall bildar man först avstyckade tomter för bostäderna och sedan en gemensamhetsanläggning av övrig mark. Jag måste tyvärr säga att jag sällan hört lyckliga slut i samägandet. Gud kommer med döden och fan med arvingarna finns ett ordspråk som säger. Min hjälpreda för deklarationen åtar sig även dödsbon och har haft hårresande anekdoter att berätta. Han brukar säga att syskon kan vara hyfsat sams men så kommer "sekonderna" (ingifta, sambo etc) in på banan och då skiter det sig som regel. Enda gången vi människor tycks kunna hålla ihop är när vi utsett en gemensam fiende.

[Skogsvilde]

Jag håller också fullständigt med alla föregående talare.

Men om ni ändå måste genomföra detta är det närmaste jag kan komma på är en stiftelse som dock inte går att "ärva" i samma mening men går att "ärva" en nyttjande "rätt" genom alla generationer om papperna ska skötas på rätt sätt redan från början. Och en slags alternativ by kan ju skötas som en stiftelse och på så sätt får den också vara allmännyttig. Huvudsaken är att man blandar in eller anlitar rätta typer av sakkunniga människor innan man bildar en stiftelse.   

En fidikomiss tänker du på.
Det finns ingen möjlighet att starta sådana längre.
De som existerar får inte lov att ändras annat än genom upplösning.