Det beror väl lite på hur gammal plåten är. Zink och järn är ju ofarliga (så länge man inte råkar andas in zinkrök, t ex i samband med att man svetsar i galvad plåt).
Men det kan vara hälsosamt att komma ihåg zinkens ursprung. De malmer som bryts för att utvinna zink, innehåller oftast både zink och kadmium. Om smältverket som levererade zinken var mindre nogräknat eller hade dålig teknisk utrustning, så var det nog inte säkert att zinken blev helt fri från kadmium.
Jag skulle tro att svensk galvaniserad plåt från 1930-talet och framåt är helt säker. Men äldre plåt, i synnerhet från första världskriget och åren närmast därefter, kan man behöva vara misstänksam mot. Likaså importerad plåt från t ex öststaterna fram till 80-talet.
Ett tecken på att det finns kadmium i zinken är om det bildas gulaktig pulvrig "ärg" på den. Den "ärg" som ren zink bildar, brukar vara ljusgrå eller vit.
Undvik plåt som bär spår av att ha varit mjuklödd, eftersom det då troligen har använts blyhaltigt lod.