Sven Bergersjö
On 26 Sept, 2001 - 11:32
--------------------------------------------------------------------------------
Jägareförbundet sänder ofta brev hem till mig. De är mycket ivriga om att få med mig som medlem... Men jag vill verkligen inte gå med där. Tyvärr inte. För det är bra att vara med, man får förmånliga erbjudanden när det gäller att köpa vapen eller kläder, hundprylar etc., prenumerationer på tidningar, försäkringar, hundförsäkringar, lån...
Andra sidan av myntet är att Jägareförbundet är en rabiat förening som gör sitt bästa för att lobbya för mer jakt på björn och lo och järv, och nu tom. varg! Något sådant vill jag INTE stödja. Men jag tycker det borde finnas ett etiskt, ekologiskt moraliskt förbund för oss jägare som faktiskt bryr oss om naturen och djuren, som inte bara vill ut och skjuta. Jag tror vi är många.
Ola Lidén
Må 2 Dec, 2002 - 14:47
--------------------------------------------------------------------------------
Det finns ett alternativ som heter Jägarnas riksfurbund, ://www.jagarnas-riksforbund.com/
men jag tror tyvärr inte att de är så skillda från Jägarfurbundet vad gäller de ämnen du talar om. Skillnaden mellan de olika organisationerna är som det alltid varit, att Jägarförbundet är hårt knutet till de stora landägarna, grevar, baroner mm, medan Riksjägarna alltid har tagit parti för de små markägarna.
Monika
Må 2 Dec, 2002 - 18:37
--------------------------------------------------------------------------------
Av den lilla kontakt jag haft med de båda förbunden har jag fått intrycket att Jägarnas riksförbund är större vargmotståndare än Jägarförbundet. Varför inte gå med i Jägarförbundet (eller Jägarnas riksförbund för all del) och delta i debatten? läsa andras åsikter i rovdjursfrågan och bidra med egna. Jägarkåren behöver en dynamisk debatt och medlemmar som engagerar sig, tar ställning, och kanske byter åsikt ibland!!
TG
Ti 3 Dec, 2002 - 22:47
--------------------------------------------------------------------------------
Rovdjursdebatten
Rovdjursdebatten som rasar är en komplicerad och mångfacetterad fråga. Den speglar både konflikter mellan stad och landsbygd, som mellan traditioner och moderna trender. Svårigheten är att se vad som ligger under dessa starkt polariserade åsikter.
Vargens återkomst präglas av bondesamhällets tillbakagång. Vargen var bondesamhällets största plågoris, det kan ingen förneka. Huruvida vargen kan accepteras i den urbana miljön får framtiden utvisa. Ty, det är nog säkert, vargen stannar inte i Jämtland och Dalarna när tillgången på bytesdjur är mycket bättre runt storstäderna. Det kan bli spännande, ty vi vet ju hur det gick för ”golfbjörnen”.
Situationen för vargen är likadan i hela EU. Protesterna från företrädare från det traditionella bondesamhället, som ju numer blir alltmer inriktade på turismen, får sin verksamhet störd av varg. I södra Frankrike var det i somras (2001) en stor demonstration av fårbönder som kom ner från bergen och invaderade städerna med sina får. Allt för att protestera mot den ökande vargstammen som decimerade deras fårhjordar. Protester till ingen nytta.
Mitt eget förhållande till varg kan åtminstone för tillfället betraktas som relativt positiv. Jag sedan tolv år tillbaka haft svenska fjällkor och har jag i år fått en bättre marknad för livdjur, då, på grund av vargen, fårhållning inte längre är möjlig i delar av Dalarna. Man har gått över till kreatur, som är litet mer motståndskraftiga mot varg.
En kollega till mig som är verksam långt norrut i landet gör litet speciella åtgärder för att slippa s.k. ”soptunnebjörnar”. När något kreatur självdör, vilket händer ibland, så kör han kadavret minst två mil in i vildmarken, innan han lämnar det som björnmat. Allt för att inte locka fram björn till boningshus.
Jag vill med detta visa att även landsbygdsboende ickejägare blir berörda av rovdjursfrågan. För jägare är den jaktkultur som vuxit fram i Sverige under nittonhundratalet präglad av frånvaron av varg. De litet tuffare tag som krävs av hundar och jägare vid närvaro av varg försvann redan på trettiotalet. Som exempel kan nämnas att en mycket skarp hundras, Dalbohunden, som användes till vakthund och jakt på varg, försvann då hunden inte hade någon uppgift längre och dessutom var ganska aggressiv mot folk. Idag vet vi bara hur den rasen såg ut via ett litet antal fotografier, där ägaren stolt ställt upp sig bredvid sin Dalbohund.
Som slutsats vill jag uppmana naturvännerna att släppa litet på prestigen. Samarbeta med de oroliga människorna på landsbygden. Landsbygdens människor måste ha rätt att skydda sin egendom på det sätt man alltid gjort. Acceptera skyddsjakt på varg och björn, ty dagens jakttraditioner kan inte påverka viltstammarna annat än marginellt.
Sven Bergersjö
On 4 Dec, 2002 - 04:32
--------------------------------------------------------------------------------
Tack för tipsen om alternativet!
Jag ska nog dock inte följa rådet att gå med i ena eller andra förbundet för att delta i debatten. Det känns ungefär som att gå med i nån politisk grupp som jag avskyr (ingen nämnd, ingen glömd) bara för att jag saknar alternativ...
TG, det är ett intressant och bra inlägg du skrivit.
Jag kan dock verkligen inte påstå att vargen var största gisslet för det gamla bondesamhället: det största gisslet var utan tvivel kungen, prästerskapet, adeln mfl. Kom ihåg att det senaste kända mänskliga dödsfallet pga. varg i Sverige hände på 1700-talet!
Och vi kan ju inte jämföra oss med EU heller. Hela EU är en cancersvulst och alla vet väl att Frankrikes egoistiska galningar ALLTID demonstrerar, med ena eller andra uttrycket. Senaste var att placera ut lastbilar på vägarna. De har även överfallit tidningsdistributörer (Metro) när den nya tidningen inte viljat använda gamla monopol.
Och vad beträffar Frankrikes lantbrukare så är de de inom EU som tjänar mest bidrag. Oftast är det bara detta de gnäller om, att de vill fortsätta med det. Då är det intressant att känna till att i fattiga länder som Rumänien exempelvis lever vargarna tätt med människor och boskap. De äter hellre på soptippen än av de frigående fåren. Varför? För att bland fåren finns herdar som försvarar dem!!!
Men du har heller inte fel. Förr i det gamla bondesamhället var det en stor katastrof ifall vargen åt upp den enda kon eller geten. Numera behöver vi inte bekymra oss om det längre. Sverige är ett rikt land och stadsbefolkningen har sannerligen råd att bekosta ifall någon lantbrukare förlorar sin boskap pga. rovdjur. Vill inte landet göra det, klaga då på det, istället för på rovdjuren.
Men att den sk. naturbefolkningen ("industrisamerna", med sina helikoptrar, scotrar och tusentals renar) och jägarna knotar över att rovdjuren förstör deras näring, dödar deras hundar etc.- det är bara trams. Visst blir jakthundar dödade, men de allra flesta blir faktiskt SKJUTNA av misstag! Fast det är klart, ju fler vargar, desto fler angrepp på hundar. Men så är det i naturen, på gott och ont.
Jag ska dock säga att jag anser att djurägare borde få ha rätt att döda rovdjur för att värna sina egna djur, men INTE för "skyddsjakt" för att exempelvis rådjuren blir färre så det blir svårare att själva jaga.
Monika
Ti 4 Feb, 2003 - 14:09
--------------------------------------------------------------------------------
Nä, du har rätt Sven; man kan inte gå med i ett förbund där man känner att åsikterna skiljer sig alltför mycket från de egna. Man behöver faktiskt inte gå med i någonting alls, såklart! Men det finns en förening som heter "Riksföreningen hänsynsfull jakt" (
http://home5.swipnet.se/~w-56820/rhj/index.htm) som kanske är intressant för dig. Jag har själv inte mina sympatier där, men läser deras hemsida ibland för att få lite bredd och perspektiv.
Sven Bergersjo
Ti 4 Feb, 2003 - 19:57
--------------------------------------------------------------------------------
Tack så mycket för tipset Monika!
Jag kollade på deras webplats, de var väl inte riktigt vad jag var ute efter heller... Men de kanske har möjlighet att hjälpa mig hitta något.
Ronny
Lö 8 Feb, 2003 - 02:18
--------------------------------------------------------------------------------
hej!
Jag är uppfödd på ett småbruk i nordvästra skåne där jakt var en del av vardagen. Självklart skyddar man de sina! Sen får myndigheter och stat säga vad de vill. Inte fan skulle jag på ren pin kiv skjuta en hagelsvärm på en intet ont anande ekorre eller ormvråk. Det hela är nog en fråga om känsla. Tyvärr håller vi nog på att tappa den. Hoppas jag har fel...
Cecilia
Fre 21 Feb, 2003 - 20:05
--------------------------------------------------------------------------------
Jag är medlem i Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens jägare och det jag märkt är att de är något "anti-Jägareförbundet" (lite de små mot de stora).
Men vad det gäller rovdjursfrågan så verkar de ha en öppen debatt tycker jag.
De är sällan överens med JFB om hur resurserna ska fördelas.