Inavel

[Svarthönan]

Jag har en grönvärpare vars föräldrar var helsyskon. Man lär ju kunna inavla höns ganska mycket utan några större problem (det är i alla fall inget fel på henne, hon är 7 år, har aldrig varit sjuk och värper fortfarande 5 ägg/vecka), men jag är ändå rätt tveksam till det, vill absolut inte riskera missbildningar eller annat. Vad är egentligen riskerna? Jag skulle så gärna vilja ha avkomma efter henne, men hon har ruvat förgäves två år i rad nu då alla äggen varit obefruktade. Lånade en (helt obesläktad) tupp i fjor och då blev det typiskt nog en tuppkyckling (av tre ägg, fler fick inte plats under sebrighten som fick för sig att ruva). Båda tupparna parar sig med henne. Om jag lät henne ruva fram kycklingar nu så skulle en del eller alla ha hennes egen son som pappa. Hur illa är det? Hon vill ruva, jag vill ha kycklingar, men jag vet inte om jag vågar och det verkar svårt att få låna tuppen igen. Hur ska jag göra? Två av hönans släktingar har dött vid 7½ års ålder, det behöver ju inte betyda något men hon blir inte yngre och jag vill verkligen ha döttrar efter henne innan det är för sent.

[Staaf]

Kan du inte stoppa henne och den obesläktade tuppen i ett eget hägn så du är säker på att det blir han som blir pappa?

[Anette]

Hej

Jag tycker att rädslan för inavel är onödigt stor. Det brukar inte vara något problem. Man kan inavla i flera generationer utan att det blir defekter. Det beror ju lite på vad som ligger latent i generna.

Tänk på att flera av våra lantraser är ganska inavlade då det fanns så få djur kvar. Det kan t.o.m vara en fördel ibland för då kan man se vilka sjukdomar och fel som ligger dolda. Även positiva egenskaper kan förstärkas.

Jag hade avlat på om jag varit dig, skulle det dyka upp missbildningar etc. så plockas ju bara dessa djur bort.

Anette

[Svarthönan]

Plocka bort missbildade djur är mer än jag klarar av så det vill jag till varje pris undvika. Jag skulle ju inte låta dem gå och lida utan be någon göra det år mig i så fall, men det verkar dumt att chansa.

Kan du inte stoppa henne och den obesläktade tuppen i ett eget hägn så du är säker på att det blir han som blir pappa?

Nja alltså min obesläktade tupp verkar vara steril och lånetuppen kan jag nog inte låna igen. Jag vill inte låta henne ruva på obefruktade ägg en gång till. Alltså är hennes son den enda möjligheten just nu.

[betsla]

Men det kan inte finnas bara en enda tupp i hela Skåne du kan låna?! Du säger att det är en grönvärpare... är det en renrasig Araucana eller liknande så att du måste ha en renrasig tupp?

[Staaf]

Nja alltså min obesläktade tupp verkar vara steril och lånetuppen kan jag nog inte låna igen. Jag vill inte låta henne ruva på obefruktade ägg en gång till. Alltså är hennes son den enda möjligheten just nu.

Ok, då var det värre
Jag har noll koll på det där med inavel, men det verkar för mig som att det blir rejält hög inavelsgrad (heter det så på höns?)men jag kan som sagt inte sånt så jag borde egentligen vara tyst.
Finns det verkligen ingen annan tupp att få tag på?

[Svarthönan]

Men det kan inte finnas bara en enda tupp i hela Skåne du kan låna?! Du säger att det är en grönvärpare... är det en renrasig Araucana eller liknande så att du måste ha en renrasig tupp?

Nejdå, hon är blandras så egentligen spelar det inte så stor roll. Min tupp och lånetuppen är Bohuslän-Dals svarthöna som är en favorit bl.a. pga det trevliga lynnet. Lagom storlek också. Jag tänker inte använda en brahmatupp om man säger så. Men sen är jag rädd för att få in smittsamma sjukdomar, brukar ha nya höns i karantän och blir bara fegare hela tiden, man läser ju så mycket om otäcka sjukdomar. Då är det dumt att låna en tupp från någon man inte känner.

[Svarthönan]

...Man kan inavla i flera generationer utan att det blir defekter. Det beror ju lite på vad som ligger latent i generna...

Det kanske är mindre risk när det gäller blandrashöns då där genpoolen är större från början? Men samtidigt är pappan till sonen lantras, svarthöns är ju rätt så inavlade.

[Svarthönan]

Så här ser de ut förresten, det blir ju snygg avkomma grönvärpare x svarttupp, tycker jag. Jag trodde han skulle bli svart med ärtkam, så fel man kan ha! Han var svart som kyckling.

[Azoo-Lina]

Med det senario du beskriver skulle jag utan att tveka en sekund låta din höna ruva ägg där sonen är pappa. Om hon är blandras så har hon en väldig spridning i sitt genetiska material även om hennes föräldrar är helsyskon. Sonen är asedan utkorsad med ytterligare en annan ras.

Får du defekter i en kombination efter de djuren så beror det förmodligen på slumpen och inte på släktskapet.

Lycka till med kycklingarna!

[Svarthönan]

Tack Azoo-Lina! Det var väl innerst inne det jag ville höra så nu blev jag glad.    Jag hade egentligen bestämt mig för att inte göra det från början, det var något jag läste här på forumet som fick mig att börja fundera om det kunde vara riskfritt i alla fall.

Det borde ju finnas statistik över %andel missbildningar eller annat i förhållande till graden av inavel? Var kan man läsa mer om det? Varför är inte fåglar lika känsliga för inavel som däggdjur? Har hört det men glömt igen.

Och så en annan fråga: tror ni att tuppen har anlag för gröna ägg med tanke på hans kamform och att mamman själv kläcktes ur ett brunt ägg? Hur många % av döttrarna kommer att värpa gröna ägg? Om där blir fler hönkycklingar än jag vill behålla bör jag väl behålla dem med ärtkam om jag vill ha större sannolikhet för gröna ägg?

[ieenilorac]

Tror inte kammen och äggfärgen hör ihop alls, så där kan du inte se något.

Mamman har alltså anlag för grönt och brunt.

Sonen har anlag för vitt (svarthöns lägger väl vita ägg?  ) och antingen grönt eller brunt.

Avkomman från dessa kommer, om sonen har grönt anlag att bli 50 % grönvärpare, 25 % brunvärpare och 25 % mörkgrönvärpare (oliv-militärgrönt).

Om sonen har anlag för brunt kommer istället 50 % att lägga bruna ägg, 25% att lägga gröna ägg, och 25% att lägga mörkgröna ägg.

Om du vill ha in fler grönvärpare kan du få köpa avelsägg av isbar från mig. Jag har även en spättad tuppkyckling till salu. Själv köper jag nästan aldrig några vuxna djur, det är flera månader sedan senast, och de har alla suttit i karantän ganska länge inne de får komma in bland resten av djuren. Jag vaccinerar inte och djuren är friska.

Men avelsägg är bästa sättet att få in nya raser och nya gener utan att riskera att få med några sjukdomar.

Jag ser inga problem med att du korsar mamman och sonen, det kommer med stor säkerhet att gå alldeles utmärkt.

Lycka till!

[Svarthönan]

Tack för utförligt svar! Jag köper gärna en isbar av dig, men det förändrar inte att jag vill ha avkomma efter just den här individen, oavsett äggfärg. Ska hon ruva blir det på hennes egna ägg.

Jag kan verkligen inte mycket om hönsgenetik, nu fattar jag inte hur det ska kunna bli mörkgröna ägg?! Alltså jag kan den grundläggande genetiken och hänger med att det borde bli så som du säger att det borde bli, men hur kan det vara att min höna värper så ljust mintgröna ägg då? Vad jag har läst så trodde jag att grönt (blått) + vitt anlag = grönt (blått) (jag vet inte riktigt vad som menas med blått) och grönt (blått) + brunt = mörkgrönt. Hennes mammas ägg var (mycket ljust) bruna, och hennes pappa måste ha haft anlaget för grönt, varför blir inte hennes mörkare då?  De är väl inte "blå"? Hennes ägg är det stora överst på bilden. Hittar ingen annan bild på mammans ägg nu än den där kycklingen kläcks, den är tagen med blixt så ägget ser nästan vitt ut, men det var de inte.

Ang. kammen så har jag ofta läst att generna för kamform och äggfärg sitter nära varandra så att araucanakorsningar med ärtkam brukar värpa gröna ägg.

[ieenilorac]

Hönans ägg ser inte extremt ljusgröna ut, om man korsar grönt med ljusbrunt blir det såklart ljusare gröna ägg än om man korsar med mörkbrunt.

Vi får väl se vilken färg hennes döttrar får på äggen, men eftersom hon själv kom från ett brunt ägg så har hon ju inte dubbla anlag för grönt.

Jag har hittills varit mest intresserad av äggfärger, övrig genetik på höns är ganska komplicerad så jag kan inte så mycket om den ännu. Kanske Azoo-Lina eller någon annan kunnig kan fylla på med mer kunskap?

Grön och brun äggfärg är dominant över vit, och ärtkam är också dominant, så alla korsningar med araucana ska värpa gröna/blå ägg och ha ärtkam.

[Azoo-Lina]

Anlaget för ärtkam sitter väldigt nära anlaget för gröna ägg på samma gen. Det gör att dessa två anlag ofta följs åt. Korsningar med Araucana värper alltid gröna ägg i första generationen. I nästa generation är det störst sannolikhet att de med ärtkam värper gröna ägg. Även om det naturligtvis inte är hugget i sten.

Står man och tittar på en blandisflock där djuren kan vara grönvärpare och det är det man vill ha bör man i första hand välja dem med ärtkam

Å andra sidan är rasen Creme Legbar en ras med enkelkam som är framkorsad från Araucana så man an få med grönvärparanlaget på djur med enkelkam också´men det är lite svårare.

[Svarthönan]

Det var väl det jag hade för mig, tack.

Isbar har ju också enkelkam.

Har börjat spara hennes ägg nu  vad roligt!!!

[Azoo-Lina]

Det var väl det jag hade för mig, tack.

Isbar har ju också enkelkam.

Har börjat spara hennes ägg nu  vad roligt!!!

Isbaren har sitt grönvärparanlag från Creme Legbar. Så när Martin Silverudd började korsa fram den rasen var ärtkammen redan bortavlad 

[Svarthönan]

Måste bara berätta att nu har den första kycklingen kläckt och en till är på gång. Jag är såå glad att jag frågade er så att jag vågade satsa! Då kan man väl utgå ifrån att det är gammeltuppens fel att det inte blivit kycklingar tidigare.

[Svarthönan]

Tack Första gången hon ruvar fram kycklingar själv. Känns som att bli mormor 

[Birdcloud]

Hej!

Jag är nyfiken på hur det gick med kycklingarna?
Blev det hönor och har de isf börjat värpa?

Mvh

[Svarthönan]

Hej! Såg inte din fråga förrän nu. Det är en väldigt gammal tråd så ja, döttrarna har både hunnit börja värpa och dö. Mammahönan blev 12 år och 4 månader och värpte tills hon var 10. Pappan dog tyvärr ung, jag skickade in honom och det var tumorös marek som hade kvävt honom Hade jag anat det hade jag så klart inte avlat på honom då jag inte vaccinerar utan bara naturruvar och tycker det är viktigt med friska marekresistenta djur. Sönerna behöll jag inte, det blev två döttrar, en värpte grönt men blev tyvärr inte så gammal (möjligen marek där också?). Den andra dottern värpte beiga ägg och blev 8 år, det finns avkomma både från henne och från senare parningar med mammahönan och andra tuppar så att nu hela min lilla blandrasflock härstammar från mammahönan. Hon var min favorit, det betyder mycket att hon lever vidare i dem. Nuförtiden är jag inte alls lika rädd för inavel hos höns och myskankor längre. Den här tråden hade jag faktiskt glömt, men så här i efterhand kan man säga att den var helt avgörande och har förändrat mitt liv
Jag tycker också att det är positivt att man tydligen snabbt kan bli av med marekkänsliga djur igen, trots pappan (hans ickeresistens måste ha kommit från den lånade svarttuppen) var ju den ena dottern frisk liksom hennes avkomma. Eftersom jag hade en dottersonson till henne ett tag är det nu många som bär hennes gener. Mig veterligt är det inga fler som har insjuknat i marek, kycklingarna brukar vara friska, många höns blir rätt gamla (8-11). Med tanke på den typiska åldern för den tumorösa formen av marek avlar jag helst på individer som är minst 2-3 år gamla och friska.