Flasklamm-nej tack
Jag læste i senaste åter om fårskøtsel, och det læt som om flasklamm vore något helt oundvikligt.
Jag hade ett flasklamm nær jag var barn, sen dess har jag inte haft får men jag har gått på kurs hos Chris Wurst i Dalarna. Min nuvarande hyresværd har också en bra bit øver 100 tackor. Har man en så stor flock så har man inte tid med
något gulligull... Chris sa att han har en god relation till fåren som flock men inte som individer.
Om en tacka støter bort ett lamm, trots att hon har krafter att
ta hand om alla så ær det førsta dom gør att binda tackan och
sætta upp en extra grind så att det blir jættetrångt. Då får
dom kiss och gødsel på sig och luktar snart likadant allihop.
Om någon var svag i børjan så hæmtar den sig.
Om en tacka får många lamm och en annan dødfødda så kan
kvickt flå det døda. Så tar man skinnet och binder fast det på
det som ska bli adoptiv... Kleta in det med fosterhinnor också. Men det måste ske snabbt, innan adoptivmoderns lammning riktigt ær avslutad. Chansen att det lyckas ær
størst då.
En sak som Chris gør, och som verkar vara ganska ovanlig ær
att han testmjølkar tackorna efter att han har skilt dom från lammen før att se om dom har bakterier i mjølken. Om någon
juverinflamation så slaktar han henne pga det ær stor risk
att sjukdommen kommer tillbaka efter næsta lammning.
Det ær sjælvklart inte bra med inflammation, och om hon har
mkt ont så kan ju det också vara en orsak till att hon støter
bort lamm.
Jag tror før øvrigt också på det hær med medfødda moderinstinkter. Avla på generøsa tackor som glatt tar hand
om alla dom får.
Nina
