Var i Sverige finns mindre "ö-mentalitet", dvs nykomlingar välkomnas?

[GME]

Hej! Nu vill jag höra era erfarenheter av var på den svenska landsbygden som det finns "ö-mentalitet" och särskilt var det inte finns det?
Det här är ju också något som ekobyar brukar möta - motstånd från ortsbefolkningen.

Ni behöver kanske inte hänga ut en viss by - utom om det är i positiv mening. Men för mig som vill tillbaka ut på landsbygden så känns verkligen ö-mentaliteten som ett problem.
Jag önskar att jag vågade slå till på ett billigt torp som tycks hålla ok standard, har stor tomt, vackra omgivningar, inte så långt till en större stad...
...men jag måste också ta reda på livsstilen i området. Är befolkningen åldrande och underförstått "van vid hur det alltid har varit"?
Och hur vet jag att jag inte kommer till en bygd där alla känner alla och där de utflyttade barnen bor nästgårds, typ?

När en stadsbo råkar hamna på den amerikanska landsbygden, eller i Alaska, så är alla mycket mer välkomnande, och i filmen eller tv-serien så slutar det alltid med
att stadsbon börjar älska sina grannar och är en del av gemenskapen inom ett år.
Men i USA består ju alla människor av "någorlunda nyligen inflyttade". Här i Sverige har väl en del bott i samma bygd i 500 år...

Nu undrar jag om det finns kommuner eller dylikt där många bor på landet, men man har inte den här andan? Utan man välkomnar nya idéer, nya initiativ,
allt och alla som kan bringa mer liv åt landsbygden där de bor?
Några jag har pratat med säger att det beror helt på hur man är. Men jag tror inte att det är hela sanningen. Man får kämpa mycket hårdare som "utböling".
(Hur flyktingar från en annan världsdel ska lyckas integrera sig i Sverige är för mig en gåta, men ingen av dem vill väl bo på landet i och för sig...)

Jag kunde nämna platser, kommuner, län, som jag anser har ö-mentalitet.
Men jag är mer intresserad av var den INTE finns. Förutsatt att man inte är otrevlig eller jättekonstig, typ går omkring barfota och har långt skägg...
Jag kommer försöka passa in. Jag skvallrar inte om smärre olagligheter som gör livet enklare att leva på landet. Jag är till och med straight! Men ogift.
Jag är alltså ensamstående med två hundar, har flyttat tillbaka till den kommun jag växte upp i, men vill flytta min hundverksamhet till landet. Och de ställen jag har råd med ligger en bit från storstäderna.
Och jag vågar inte riktigt... är helt enkelt rädd för att bli ensam och utfrusen.
Så var finns en mer tolerant anda? Var bryr man sig inte om ifall grannen har satt upp sina julgardiner eller ej? Var välkomnas nykomlingar?

Jag tror som sagt inte att det är samma överallt i Sverige och att det bara hänger på hur man själv är. Jag tror att det finns kulturella skillnader, som antingen "alltid har funnits" eller som har påverkats till exempel av den industri eller de arbetstillfällen som har funnits, eller avståndet till en storstad eller universitetsstad- med mera!

Mycket tacksam för seriösa inlägg om detta.
Trots att jag har bott mycket ute på landet (eller tack vare det) så präglas min inställning av både längtan, avundsjuka - och rädsla...

[Ett svart får]

Här i mellersta Bohuslän blir man i alla fall välkomnad, och det trots att jag inte är någon speciellt social person som aktivt söker umgänge vitt och brett. Men jag har aldrig upplevt mentaliteten du beskriver någonstans. Kanske jag har haft tur eller så är jag så okontroversiell att alla accepterar mig.

[luftballong]

Jag kan inte säga var det finns en sån plats, men rent allmänt tror jag att det beror mycket på hur man själv är. Det kan dröja ett tag innan man blir "accepterad" om man inte är lik gemene man, men om man bara vågar stå för den man är samtidigt som man respekterar andra, och inte pådyvlar andra sina idéer  eller förkastar deras, så tror jag att det går bra med lite tålamod. Jag har själv haft liknande funderingar som du, men så tänker jag att jag förmodligen bara förväntar mig att jag ska accepteras utan att faktiskt göra något själv för det. Vet inte om detta är något som också kan stämma in på dig, men det tåls att funderas på i alla fall.

[qeliott]

Hej GME, det var en klok men knepig fråga du har. Mitt svar är att jag tror det är helt individuellt från by till by... Det beror helt enkelt på vem som råkar bo i grannhuset. Det ligger nog mycket i det som Luftballong säger, att man måste vara ödmjuk i sin inställning tills dess grannskapet har hunnit lära känna en.

När vi skulle flytta till Skåne tittade vi på diverse hus i olika byar. Vi kände inte till Skåne nåt närmare... men en kompis som var uppvuxen i Skåne hummade och hä-ade lite tveksamt när vi pratade om våra hus-planer. Till slut bestämde vi oss för det här huset, i den här byn - och då kunde jag se på min kompis glada leende att vi hade hittat rätt plats för oss. Hon förstod, att i just den här byn skulle vi kunna passa in.

Nu har vi bott här i tio år, och umgås mest bara med andra som flyttat hit, eller med familjer där i alla fall den ena maken är utsocknes. Det går det med. När grannarna frågar mig om mina trädgårdsarrangemang, visar jag gärna upp tomten och förklarar och berättar, och jag märker att grannarna uppskattar det. De får chansen att fråga, och så får de se själva att jag har det städat och snyggt och inte drar råttor till området... Hehe.

[olivia.k]

Jag tror att hur man blir välkomnad kan bero på vilket hus man köper också. I bloggen nedan verkar ju inte bloggerskan blivit hjärtligt mottagen vilket antagligen beror på att hon köpte det finaste huset i byn och de andra är kanske avundsjuka. Hon skriver lite då och då om grannsämjan.

"Nu har vi, jag och min man, bott här i 8 år och…."//
"Det jag kan berätta är att fortfarande har ingen från byn hälsat på oss.." från:
http://hemligatradgarden.blogspot.se/2012/02/bygdens-son.html

Min egen erfarenhet är att det är rätt mycket dubbelmoral. De lägger lappar i lådorna om "gårdsföreningar" och att de välkomnar nya i byn, samtidigt som en person i styrelsen i samma gårdsägarförening var redigt sur när jag flyttade hit och satt upp fårstängsel på min egen mark, för den brukade hon nyttja och nu kom hon inte fram med hästarna.
Sen finns det mycket mer att bråka om på landet än det finns när man bor i en lägenhet.

[Själv är bäste dräng]

Jag tror det är svårt att hitta någon så´n där lycklig by som i filmerna där de helt naivt öppnar sitt hem för främlingar de inte vet ett dugg om.

Men å andra sidan är de flesta människor trevliga, speciellt om man utgår från det och inte anstränger sig för att dra fram de dåliga sidor vi alla har en gnutta av.


Kolla bara så du inte hamnar mitt emellan traktens värsta rötägg Precis som med tips och lotto så kan man råka få in en fullträff...

[Anders G.]

Frågan är fel ställd, och visar egentligen att du inte förstår hur andra människor fungerar. Varför buntar du ihop människor du inte känner och tillskriver dem åsikter och värderingar??? Varför inbillar du dig att en annan bunt människor skulle besitta en annan kollektiv uppsättning åsikter och värderingar map hur de skulle bemöta dig i en hypotetisk situation???

[GME]

Frågan är fel ställd, och visar egentligen att du inte förstår hur andra människor fungerar. Varför buntar du ihop människor du inte känner och tillskriver dem åsikter och värderingar??? Varför inbillar du dig att en annan bunt människor skulle besitta en annan kollektiv uppsättning åsikter och värderingar map hur de skulle bemöta dig i en hypotetisk situation???

Jag kanske inte förstår hur du menar, men för mig är det självklart att det finns skillnader i olika gruppers "kultur", och även geografiskt. Åsiktskultur och beteendekultur. Folk tenderar att söka sig till likasinnade. Vad säger du om att man på Hitta.se kan se "livsstilen" på varje gata i hela Sverige - i grova drag, naturligtvis. Många uppskattar det verktyget tror jag, annars skulle de inte ha det, även om verktyget är "trubbigt" och verkligen buntar ihop människor. Här gillar folk teater och konst, där gillar folk att titta på såpor och astrologi...

Jag kan säkert hitta nya vänner vart jag än flyttar. Men det kan också vara bra att ta reda på något om "kulturen" dit man flyttar. Som sagt, folk söker gemenskap med någorlunda likasinnade.

[Anders S]

GME, jag tycker du verkar ha en ganska negativ och fördomsfull inställning. Dessutom verkar du ha behov av att flytta till ett grannskap som blir nästan som en familj för dig. Det är nog lite svårt att uppnå. På landsbygden idag måste man till större delen kunna stå på egna ben.

Jag skulle gärna flytta till "en bygd där alla känner alla och där de utflyttade barnen bor nästgårds" förutsatt att de som bodde där gick att tala med och komma överens med vid behov. En sådan bygd kan ha många traditioner och självhushållningsresurser bevarade, vilket är värdefullt.

Eftersom du nämner ekobyar kommer jag att tänka på ett inlägg i en annan tråd (som jag kanske kan leta reda på) där nån (Trollmor? Skräptanten?) skriver att ekobyar är för stadsfolk som inte vågar ge sig ut på den riktiga landsbygden. Hon liknade dem vid skridskoåkare som inte vill släppa taget om sargkanten. Detta är inte bara tillämpbart på ekobyar, utan till synes även på din inställning.

Jag föreslår helt preliminärt att du antingen ändrar inställning, bor kvar i stan eller flyttar till USA, eftersom du tror att det är bättre där.
Tillägg: Eller varför inte en ekoby? Kanske passar dig?

Tillägg 2: "ett billigt torp som tycks hålla ok standard, har stor tomt, vackra omgivningar, inte så långt till en större stad" lär vara svårt att hitta. Du får nog stryka ordet billigt eller ändra på någon eller några andra parametrar.

[Ett svart får]

Det påminner lite om denna tråd: http://www.alternativ.nu/index.php?topic=176100.0

[Lena III]

Fast å andra sidan är ju alla stockholmare dryga och okunniga,det vet ni ju alla (fördomar har vi nog alla av något slag).

[luftballong]

Anders S:

Vad är då detta för inställning? Och prata om att generalisera ... :
" .... ekobyar är för stadsfolk som inte vågar ge sig ut på den riktiga landsbygden."

[luftballong]

GME (och ni andra):

Förstår att du vill hitta ditt sammanhang. Det vill vi väl alla, fast på olika sätt. Att ha några likasinnade omkring sig är (föreställer jag mig i alla fall) underbart, men samtidigt har jag också många gånger blivit besviken när det visat sig att de man träffat inte var så likasinnade som man trott. Så: det finaste, tycker jag, är när man faktiskt kan acceptera olikheter och anpassa sig till varandra (naturligtvis från båda håll, och FÖR olika kan man ju förstås inte vara heller ...). Men i vilket fall tror jag att man bör vara så tydlig som möjligt mot sig själv och andra vilken typ av liv man vill leva, och sedan, via olika forum, försöka hitta den här platsen.

[Trollmor]

Anders S: Jag känner inte igen det där med att inte våga släppa sargen.  Det var nog någon annan som skrev det.

Däremot har jag upplevt både välkomnande och avvisande trakter.  Jag tror att det oftast - men inte alltid - beror på tillgången till mark.  Om det är gott om mark men ont om människor, då blir man rädd om de människor som finns, och blir generös med marken.  Men om det är gott om folk men ont om mark, då blir det kiv om varje kvadratmeter.

  Dock finns det trakter även i relativ glesbygd, där man fortfarande är nyinflyttad efter 7 generationer ...

[Anders S]

Anders S:

Vad är då detta för inställning? Och prata om att generalisera ... :
" .... ekobyar är för stadsfolk som inte vågar ge sig ut på den riktiga landsbygden."

Det blev mer generaliserande än vad som var min avsikt. Men det får delvis stå för det inlägg som jag refererade till. (Se länk nedan.) Min uppfattning är väl snarare att det verkar finnas en stark tendens åt det hållet, inte minst bland folk som drömmer om och planerar för att bo  i ekoby.

Egentligen har jag inte någon negativ uppfattning om ekobyar, utom att det ofta verkar bli onödigt dyrt. Man får bara se det för vad det är: ett villaförortsliknande boende som ofta finns i lantlig miljö och erbjuder lite större möjligheter till lantligt och framför allt ekologiskt boende än andra villaförorter. För den som verkligen vill bo på landsbygden tror jag en ekoby kan vara en omväg eller kanske en lagom mellanlandning. För andra kan det vara precis lagom.

Anders S: Jag känner inte igen det där med att inte våga släppa sargen.  Det var nog någon annan som skrev det.

Jo, det var Skräptanten. Ursäkta att jag blandade ihop er i mitt minne. Hennes inlägg är läsvärt i detta sammanhang.
http://www.alternativ.nu/index.php?topic=171898.msg1617570#msg1617570

[TW]

Som son till det första inflyttade paret på flera generationer i en liten by har jag vissa synpunkter......

Det finns ruttna byar där allting snurrar kring fäderneärvda släktfejder och hackordningar och ett uråldrigt hat mot alla utbölingar..... eller kring någon urspårad religiositet där "guds vänner" får bete sig svinaktigt mot alla andra.  Sådana byar har i allmänhet ett stadgat dåligt rykte i trakten så de är relativt lätta att undvika om man känner folk i trakten. Jag tror inte att de ruttna byarna är så många egentligen. Därför skall du undvika dem.

Sedan får du vara beredd på att folk har starka fördomar mot storstadsbor. Precis som du har fördomar om landsbor. Nu gäller det för dig att först bli kvitt dina egna fördomar och sedan se till att våra fördomar om dig blir krossade så snabbt som möjligt.
Var som folk och gör ditt bästa och våga be om råd när du inte vet hur saker fungerar och förvänta dig inte att någonting överhuvudtaget skall fungera av sig själv utan egen insats. Våga göra bort dig. Visa att du minsann tänker klara dig men gör det på ett ödmjukt vis. Återgälda tjänster med gentjänster och vad du än gör börja inte bråka med folk för att de går på din mark eller sågar med motorsåg klockan halv 7 en söndagsmorgon. Inse att landet är en arbetsplats och inte en konstgjord semesteridyll.
Då skall du få se att folk väldigt snabbt lägger märke till att "den där är ju som folk och inte som stockholmare"..... och så är isen bruten!

Jag delar Skräptantens syn på ekobyar. De är till för folk som vill leka att de bor på landet allt medan de framlever sina liv på förortsbors vis. Säkert finns det positiva undantag från den regeln....... men jag tycker att det är bäst att inte ha någonting att göra med ekobyar. Man kan få ett helt småbruk på det riktiga landet för samma pris som en tomt i en ekoby.

Ja....en sak till....... börja inte med att skaffa hästar.
Det brukar kallas för Galnahästsjukan då stadsbor flyttar ut på landet och skaffar hästar omedelbart. Hästarna tar så mycket tid och krafter att de inte mäktar få det övriga livet att fungera. Det kräver nämligen väldigt mycket tid och krafter i början att lära sig allt nytt och få bostaden i skick och få livet att flyta. Eftersom drömmen om livet på landet blev en mardröm börjar de skylla på varandra.... och så skiljer de sig och flyttar tillbaka till stan bittra och desillusionerade......och säljer gården åt någon annan stadsbo som börjar med att skaffa hästar.......

[mimsan]

Jag tror definitivt att det skiljer väldigt mycket i mentalitet i olika byar. Det är som på arbetsplatser, det kan finnas enstaka personer som driver på osämja och skitsnack och enstaka som är fantastiska på att inkludera andra och skapa en god välkomnande stämning.
Man ska veta att man själv spelar stor roll för hur ett samspel fungerar och att man kan påverka mycket alldeles i början i en ny konstellation.

Min erfarenhet är att en del människor får skitsnacket och illasinnat skvaller med modersmjölken. En ful ovana helt enkelt. De ska man undvika.

Lokalt kan man se på hur mycket folk är som rör sig ute, hur en grusväg är underhållen..murar och plank mm. Kan var tecken på hur bra en bygemenskap fungerar.

[Halte]

Jag tror att det överlag, i de allra flesta fall, är så att nyinflyttade är välkomna, vart det än är i Sverige. Men, det krävs ju också lite av den som flyttar in för att det ska fungera. Vi har från allra första början känt oss välkomna och vi blev snabbt en del av byn och dess gemenskap. Men så finns det vissa som aldrig kommer dit, eller ens försöker.
Att "skriva folk på näsan" med åsikter om vad det än månde vara är ett som går fetbort. Låt folk vara de de är.

Att intressera sig för lokala föreningar, lokalhistoria är något som underlättar för att komma in i gemenskapen. Bjud hem folk..

Som sagt, upplever inte det som något som helst problem faktiskt. Upplever landsbygden som betydligt mer välkomnande och inkluderande än någonting jag upplevt under åren i stan.

[kackelmann]

Jag kanske inte förstår hur du menar, men för mig är det självklart att det finns skillnader i olika gruppers "kultur", och även geografiskt. Åsiktskultur och beteendekultur. Folk tenderar att söka sig till likasinnade.

Det är inte så mycket som du tror, tyvärr.

Vi har relativt bra grannsämja inom ett par kilometers radie.
Men bara ett par kilometer till så är det dålig stämning mellan alla.

Det är väldigt lokalt var det blir bra och dåligt. Det beror inte på någon geografiskt betingad kultur utan individer. Tillräckligt många bra individer som vill att det ska fungera, så blir det bra. Då kan man stå ut med enstaka som är negativa. Och även de negativa kan mjukna.

Det är inte vanligt att folk flyttar på grund av dålig stämning till en plats med "likasinnade". Man försöker ha vänner bland de som går, sen har man vänner längre bort istället. Man har kanske en släktgård eller satsat mycket på att få sitt hem som man vill ha det. Inte flyttar man då om man har ett gäng sämre grannar men ett gäng goda vänner inom en mils radie istället.

Känns lite som du tänker som en stadsbo som är van vid att man kan hitta mer eller mindre passande stadsdelar. Så fungerar det inte i glesbygden dock.

[olivia.k]

Jag önskar att jag vågade slå till på ett billigt torp som tycks hålla ok standard, har stor tomt, vackra omgivningar, inte så långt till en större stad...
...men jag måste också ta reda på livsstilen i området.

Hur tar du reda på livsstilen i ett området?

Folk tenderar att söka sig till likasinnade. Vad säger du om att man på Hitta.se kan se "livsstilen" på varje gata i hela Sverige - i grova drag, naturligtvis. Många uppskattar det verktyget tror jag, annars skulle de inte ha det, även om verktyget är "trubbigt" och verkligen buntar ihop människor. Här gillar folk teater och konst, där gillar folk att titta på såpor och astrologi...

Du kan inte lita på det där verktyget förstår du. Jag kollade in det och det stämmer mycket dåligt, och hobbysarna blev helt annorlunda om jag flyttade markören 100m. Satt jag den över grannens hus står det "arbeta i trädgården" men han har ju asfalterat igen sitt trädgårdsland. Vad är det för hobbysar du vill att folk ska ha i det området du ska bo i?

[Neon Knight]

Ha, livsstilsverktyget på hitta.se var ju skitkul. Om jag kollar ena sidan på en av gatorna i stan är månadslönen 45131 kronor, intressena motorsport och antikviteter och man kör Audi eller BMW. På andra sidan gatan är månadslönen 18278 kronor, intressena golf och skidåkning och man kör Volvo.

[Anders S]

Det låter som man har ett tunnt datamaterial. Troligen har de lyckats samlat in såna uppgifter om alldeles för få hushåll för att kunna uttala sig om så små områden.

[sneksnex]

Ett kontkret tips är Resele i sollefteå.

Där finns många eldsjälar som jobbar hårt för att få folk att flytta dit. De har skola, butik, andelsjordruk, etc.
Antar att närheten till Urkult/Näsåker/Skogsnäs och att hippisarna därifrån kanske spillt över och format orten till viss del.

Där är även vansinnigt naturskönt då det ligger efter ångermanälven med vackra nipor.
Byföreningen letar aktivt efter hus där som står tomma och lägger på på hemsidan.

http://www.resele.se/index.php/hus-till-salu/flytta-till-resele

boiresele@hotmail.se

[Trollmor]

Jo, det var Skräptanten. Ursäkta att jag blandade ihop er i mitt minne.

Jag känner mig hedrad av förväxlingen.  Skräptantens inlägg är i regel väl värda att läsa.

[skräptanten]

Jag känner mig hedrad av förväxlingen.  Skräptantens inlägg är i regel väl värda att läsa.

Du är allt för vänlig, tack .

*suck* Sitter här med nya webbläsaren Edge, och den vill inte låta mig infoga fler citat, så jag får svara på fri hand.
Håller med både Halte och TW i deras analyser, och jag står fortfarande för det jag skrev om ekobyar i den länkade tråden. Det går alldeles utmärkt om en har vettiga grannar, att samarbeta och hjälpas åt i en alldeles vanlig by (utan prefixet "eko-"). Många av grannarna här odlar mycket av sin mat själva, och besitter dessutom en massa kunskaper om djurhållning och skogsbruk, utan att för den skull vilja kalla sig "alternativa". Visst finns här grannfejder, men det är inget som har varit så illa så det har synts i TV, åtminstone . Här finns både släktgårdar i si och så många generationer och inflyttade, både inom Sverige och vissa från andra europeiska länder. Ville några syrianer eller afghaner flytta hit, skulle de säkert också vara välkomna. (Det kan inte vara helt orimligt att den som kommer från en lantlig miljö och flyr till Sverige, skulle tänka sig att fortsätta bo på landet även här!)
Och jag bor alltså på landet-landet, inte cykelavstånd till stan, mera typ en halvtimmes bilresa för att komma till närmsta stad. Och här är spektrat för vad som är socialt acceptabelt beteende betydligt generösare än vad det är i stan, så jag hade inte oroat mig som inflyttad stadsbo! (Om en inte hamnat mitt i ett sockenkrig om vägunderhållet, eller jakten kontra skogsbruket, eller...)

[torparmot]

Vad är ö mentalitet? Jag har vänner som för ett par år sedan flyttade från vår by till ett höghus i storstan. De har ännu inte hälsat på alla grannar och har inte varit inom dörren hos någon. Vi har som vana att alltid besöka en nyinflyttad granne och hälsa dem välkomna till vår by. Vi hälsar på våra grannar när vi möts och byter några ord men har inget umgänge för övrigt. Jag tror att alla vill ha det så. Kanske vi är enstöringar allihopa och trivs med det. För mig får nyinflyttade grannar ha skägg, gå barfota och sätta upp påskgardiner till jul. Men åk inte fyrhjuling hur som helst, håll kontroll över hundar och ungar och uppför dig som folk så kommer allt allt gå fint. M A O allt är precis som i stan. Den som bär sig illa åt blir utfryst var den än bosätter sig..

[TW]

Jag kan tänka mig att trådstartarens tal om "ö-mentalitet" syftar på fenomenet som jag kallar för en rutten by. Ett lokalsamhälle som har ruttnat inifrån.
Då jag var barn var den här byn fullkomligt rutten. Man stred sinsemellan och intrigerade och skvallrade och gjorde upp inbördes hackordningar där vissa hade rätt att trakassera andra samtidigt som man upprätthöll gemensam krigsfront mot yttervärlden.

I byskolan var det tradition sedan generationer att lärarna utsåg en syndabock. Ett "avvikande" barn vars föräldrar stod lågt i rang och som som alla andra skolbarn fick slå och sparka och reta så mycket de ville och så straffade lärarna barnet för att visa att allt var barnets eget fel. Eftersom jag var inflyttarnas son blev jag givetvis utsedd till hackkykling.
Bland annat så mins jag en speciell hemläxa i skrivning som bara jag fick. Jag skulle skriva "Jag är det fulaste som finns fastän jag är mammas lilla älsklingsprins dum som en åsna och ful som en gris". Skriv det 100 gånger och lämna in var läxan.
I religionsundervisningen fick jag lära mig att mobbningen och mammas dåliga ben var guds straff för att vi var dåliga människor. Jag fick lära mig att mammas sjukgymnastik och mina försök att försvara mig var en synd mot Gud eftersom vi inte tog emot våra rättmätiga straff. Jag fick lära mig att mobbarna verkställer straffet som Gud har utdömt.
Med mera i den stilen.

Vi tog strid med dem. Satte hårt mot hårt. Jag lärde mig småningom att bästa motmedlet mot mobbning är att ta ett vedträ och slå tillbaka. Föräldrarna mina rörde upp himmel och jord. Mobbningen fortsatte.....och följde med till högstadiet. Under ett par års tid var det så pass illa att jag inte kunde röra mig utanför egen gårdsplan utan att ha en yxa på pakethållaren. Annars fick jag massor med stryk och cykeldäcken tömda på luft. Naturligtvis fanns det inga vittnen. Det märkliga var att så fort jag höjde yxan försvann de..... så jag blev aldrig tvungen att hugga någon. Skulle det ha blivit nödvändigt skulle jag givetvis ha huggit. Hemma råkade vi ut för olika sorters skadegörelse men byn skyddade de skyldiga.

Till slut insåg högstadierektorn vad som var på gång och röjde upp i skolan. Samtidigt började pappa skriva tidninginsändare och polisanmäla. I det läget var det några bybor som förklarade på skarpen att  NU RÄCKER DET....och så fanns det en generation unga vuxna som inte hade varit inblandade i eländet och såg sin chans att gå nya vägar.
De närmaste 10 åren blev det totalt maktskifte i byn och uppröjning i byskolan. Nya tider. Nya seder. Krossade maktstrukturer..... och slutet blev gott! Samarbetet fungerar bra trots motstridiga viljor. Folk har börjat diskutera och kompromissa som aldrig förr. Föreningslivet blomstrar. Inflyttare välkomnas med blommor. En av mina gamla mobbare kör på som förr mot nya oskyldiga offer. Han har fått hela byn emot sig och blivit så utfryst som en människa överhuvudtaget kan bli.
Nästan alla mina mobbare har flyttat bort från byn och de övriga undviker mig..... och en har bett om ursäkt. 

Jag tror inte på att man kan flytta till ett perfekt samhälle.  Jag tror att varje enskild människa är med och skapar det samhälle man lever i. Den som inte själv är med och upprätthåller ett gott samhälle skall aldrig inbilla sig att det goda består. Den som vet med sig att man har rätt och kämpar för rättvisa på ett sakligt vis kan åstadkomma väldigt mycket för det finns alltid folk som blir imponerade och börjar hålla med en i tysthet och till slut är de i majoritet........ men jag upprepar. Kanske var tjugonde eller trettionde by är rutten...... så flytta inte till en sådan by då det finns bättre utgångslägen i alla andra byar!

[Sjaunja]

Herregud TW, man blir ju mörkrädd! Så vidrigt folk! Men din familj låter så sammansvetsad och rakryggad och stark mitt i detta.
Du är ju så bra på att uttrycka dej i skrift, om du skrev en bok så skulle den bli mycket bra!

[TW]

Hmm.... nej jag kan inte skriva någon bok just nu.
Jag har fullt upp med att få ryggen i skick och att utrusta ett snickeri på en extrem minimibudget så jag inte skall fastna i evigt socialbidragsberoende så som det är meningen att man skall leva när man har varit långtidssjuk och inte har råd att köpa en anställning i något företag.

Skall det bli en bok så skall den i så fall handla om hur man kan bidra till att bygga det goda samhället och hur man kan övervinna motgångar...... med mina erfarenheter som bakgrund. Inte en vanlig snyftbok.

[Lena III]

Herregud TW, man blir ju mörkrädd! Så vidrigt folk! Men din familj låter så sammansvetsad och rakryggad och stark mitt i detta.
Du är ju så bra på att uttrycka dej i skrift, om du skrev en bok så skulle den bli mycket bra!

Ja precis och jag som trodde jag haft ett helvete med mobbing som barn. Det var ju enbart en västanfläkt mot TW:s upplevelser!

[Kanin-Eva]

Så bedrövliga erfarenheter många har. En blir ju mörkrädd.

Jag skulle vilja berätta om hur det fungerat för oss. Vi flyttade alltså för drygt 14 år sedan från Stockholm till vårt fritidshus på Sollerön. En riktig ö utan den utpräglade "ö-mentaliteten". Jag känner att vi alltid mötts med respekt och värme, om än med en viss förundran. Vårt attityd har varit att vara öppna med vilka vi är och vilka tokigheter vi hittar på. Folk är nyfikna och om man inte är öppen blir det nog lätt en massa snack.

Vi födde t.ex. upp kaniner när vi flyttade hit och har sedan utökat en del. När "bondgubbarna" fick klart för sig att vi slaktade och producerade mat var det helt ok. Innan hade nog alla undrat.

Sollerön är vårt paradis. Här finns en massa föreningar för allt man kan tänka sig och av tradition mycket samarbeten. Vi är en grupp likasinnade som har startat (en för närvarande vilande) Omställning Sollerön. Vi har tillsammansodlingar för potatis och morötter. Det finns en handfull personer här som har en alternativ inställning med stor andel självförsörjning.

Ön har en f-6 skola som odlar en stor del av den potatis, rotfrukter och lök som används i skolbespisningen. Varje höst ordnar jaktlaget en jakt på själva ön där köttet går till skolan. Skolan jobbar också med de traditioner som finns här när det gäller hantverk (jag har själv deltagit i en "ulldag" där barnen bl.a. fick prova att spinna med slända och tova). Barnen kan lära sig soldmål, öns traditionella dialekt/språk.

Som ett exempel på hur samvaron fungerar i vår lilla by så finns där en tradition att om någon i byn "fyller jämnt" och inte bjuder på en regelrätt fest (vilket kanske hälften gör) så går de som vill hem till jubilaren (efter att ha bokat tid, förstås) och har med sig kaffebröd (alla bakar något) och kaffe. Sedan umgås man där några timmar. Jättetrevligt!

Ska jag skriva något negativt så är det väl att den generation som drivit mycket av föreningslivet och som också brukat jorden i självförsörjaranda (vi har t.ex. haft flera lantbrukare i vår lilla by som aldrig gått över till att använda konstgödsel om som varit vegetarianer sedan 40-talet) nu börjar försvinna. Vår älskade mentor dog för ett år sedan och världen blir aldrig mer sig lik.

Positivt är dock att det kommer till nya krafter som inte gör saker på samma sätt men som ändå jobbar i samma anda. Det finns alltså ställen där ö-mentaliteten inte är så tydlig och där en är välkommen.

[Ex.]

Jag tror det hänger mer på nykomlingen än de som redan bor där. Vill man bli en del av byn så handlar det om att ta lite kontakt.

För övrigt känns hela frågeställningen konstig tycker jag. Den här så kallade ö-mentaliteten är väl aldrig så vanlig som i exempelvis miljonprogramområdena.  Där vet man inte vem som bor i dörren jämte, 2 meter bort.

[TW]

För övrigt känns hela frågeställningen konstig tycker jag. Den här så kallade ö-mentaliteten är väl aldrig så vanlig som i exempelvis miljonprogramområdena.  Där vet man inte vem som bor i dörren jämte, 2 meter bort.

Just precis. Som jag ser det kan ett stort samhälle vara lika ruttet som ett litet. Skillnaden är att i ett litet samhälle har man en rimlig möjlighet att påverka till det bättre. Ensam är man svag men bara man är envis och saklig är det alltid några som motvilligt låter sig övertygas och sedan rullar snöbollen av sig själv och krossar all gammal röta. Så gick det här i byn.

Då jag tittar på såna där populära socialt homogena förorter så ser jag ofta byröta av värsta sort. Folks hela liv verkar kretsa kring skräcken för att vara avvikande och skräcken för att ens barn skall bli mobbade och drömmen om att överträffa grannen. Den som inte lyckas upprätthålla den obligatoriska dyra livsstilen och behålla det dyra huset förlorar också sitt sociala sammanhang och stöts bort och blir en av "de andra" som antingen föraktas eller ignoreras.
Det motsvarar precis en riktigt genomrutten by med den stora skillnaden att en enskild familj inte kan göra så mycket åt det.

[Erikaerika]

Det är ganska svårt att råda någon annan människa var det kan vara trevligt att bo. Man uppfattar saker och ting så olika.
Varför inte börja med att försöka få hyra ett torp eller hus där du vill prova och bo. Då behöver det inte vara så definitivt i fall att du känner att det inte skulle fungera.

[Skogsvilde]

Hej! Nu vill jag höra era erfarenheter av var på den svenska landsbygden som det finns "ö-mentalitet" och särskilt var det inte finns det?
Det här är ju också något som ekobyar brukar möta - motstånd från ortsbefolkningen.

Ni behöver kanske inte hänga ut en viss by - utom om det är i positiv mening. Men för mig som vill tillbaka ut på landsbygden så känns verkligen ö-mentaliteten som ett problem.
Jag önskar att jag vågade slå till på ett billigt torp som tycks hålla ok standard, har stor tomt, vackra omgivningar, inte så långt till en större stad...
...men jag måste också ta reda på livsstilen i området. Är befolkningen åldrande och underförstått "van vid hur det alltid har varit"?
Och hur vet jag att jag inte kommer till en bygd där alla känner alla och där de utflyttade barnen bor nästgårds, typ?

När en stadsbo råkar hamna på den amerikanska landsbygden, eller i Alaska, så är alla mycket mer välkomnande, och i filmen eller tv-serien så slutar det alltid med
att stadsbon börjar älska sina grannar och är en del av gemenskapen inom ett år.
Men i USA består ju alla människor av "någorlunda nyligen inflyttade". Här i Sverige har väl en del bott i samma bygd i 500 år...

Nu undrar jag om det finns kommuner eller dylikt där många bor på landet, men man har inte den här andan? Utan man välkomnar nya idéer, nya initiativ,
allt och alla som kan bringa mer liv åt landsbygden där de bor?
Några jag har pratat med säger att det beror helt på hur man är. Men jag tror inte att det är hela sanningen. Man får kämpa mycket hårdare som "utböling".
(Hur flyktingar från en annan världsdel ska lyckas integrera sig i Sverige är för mig en gåta, men ingen av dem vill väl bo på landet i och för sig...)

Jag kunde nämna platser, kommuner, län, som jag anser har ö-mentalitet.
Men jag är mer intresserad av var den INTE finns. Förutsatt att man inte är otrevlig eller jättekonstig, typ går omkring barfota och har långt skägg...
Jag kommer försöka passa in. Jag skvallrar inte om smärre olagligheter som gör livet enklare att leva på landet. Jag är till och med straight! Men ogift.
Jag är alltså ensamstående med två hundar, har flyttat tillbaka till den kommun jag växte upp i, men vill flytta min hundverksamhet till landet. Och de ställen jag har råd med ligger en bit från storstäderna.
Och jag vågar inte riktigt... är helt enkelt rädd för att bli ensam och utfrusen.
Så var finns en mer tolerant anda? Var bryr man sig inte om ifall grannen har satt upp sina julgardiner eller ej? Var välkomnas nykomlingar?

Jag tror som sagt inte att det är samma överallt i Sverige och att det bara hänger på hur man själv är. Jag tror att det finns kulturella skillnader, som antingen "alltid har funnits" eller som har påverkats till exempel av den industri eller de arbetstillfällen som har funnits, eller avståndet till en storstad eller universitetsstad- med mera!

Mycket tacksam för seriösa inlägg om detta.
Trots att jag har bott mycket ute på landet (eller tack vare det) så präglas min inställning av både längtan, avundsjuka - och rädsla...

Skall jag vara ärlig så bör du nog stanna där du är.
För att flytta ut och komma in i bygemenskap eller vad man skall kalla det handlar om att anpassa sig, precis som hela livet som självhushållare/utflyttade handlar om.
Anpassa sig till de förutsättningar man flyttar till och jobba med naturen, strömmen eller vad man nu vill benämna det med.

[GME]

Tack alla för era svar, jag har läst alla svar noga.

Sist jag bodde på landsbygden var 1987 och jag hamnade på en mindre ort som en av mjölkgårdens två djurskötare. Tidigare hade jag haft samma jobb på flera olika gårdar, där jag kände mig välkomnad på några, och som utböling på några. Jag flyttade alltid ensam. På den sista orten så härdade jag ut ett år och fann tröst i att åka till den stora staden 3-4 mil bort. Men jag kände mig som "nollåtta", fast jag hade bott och jobbat på gårdar, eller gått lantbruksskola, större delen av de sex åren före.
Så det var tungt och jag antar att jag är rädd för att det ska upprepa sig.
Samtidigt tror jag att det var värre på den tiden, för 25-30 år sedan. Det var inte lika rörligt förr. På en gård skämtade bonden att hans mamma låste dörren när en "neger" gick förbi på vägen...

Jag har förstått av alla era svar att det går att ha maximal otur, men att de flesta människor på landet ändå är "som folk är mest". Och att det hänger mycket på mig själv. Och det ska nog gå bra ändå, för min inställning är mera av "bonde" än "ekoby-boende". Samtidigt som jag tyvärr inte är väldigt socialt lagd.
Här i Väsby där jag bor nu, i en lägenhet nära stora strövområden, så hejar många på mig. Jag tror att det beror på att jag nästan alltid har en del hundar med mig och de bryter ju isen bättre än småbarn, enligt någon undersökning. Och småprat en stund är alltid trevligt.

Jag tror att jag behövde skriva av mig lite och få feedback. För jag kunde sitta på Hemnet och titta på fastigheter och ibland kände jag bara "nej, nej, hjääälp!!" när jag försökte föreställa mig hur det skulle vara att bo just där. Men sedan tänkte jag "Lugna ner dig! Du ska ju inte köpa något som inte känns helt rätt!"

Förresten, någon nämnde att det var stadstänk att dela in folk i geografiska områden. Stämmer bra! Här i Väsby är det väl avgränsade "samhällen" inom kommunen och de har ofta någon "stämpel" på sig. Och de röstar olika i valet, och det var också tydliga skillnader i hur det röstades i den lokala folkomröstning vi hade om ett nytt bostadsområde i en populär skog.

Kan väl också nämna att jag har livslång erfarenhet av Den Lilla Staden, där jag är på somrarna. Det ser precis likadant ut varje år, det händer liksom inget där.
Och för att få något gjort hyfsat billigt, t ex ett nytt avlopp, så gäller det att ha kontakter, sa en mäklare till mig när jag tittade på ett hus i samma län...
 
Hur som helst, det känns bättre nu efter er feedback. Och jag ska på en husvisning snart, som jag hoppas mycket på.... 
Jag får försöka ta fram mitt bästa jag, om det blir jag som flyttar in.
Stort tack till er alla!

[Johan87]

Haha en av de mest underhållande trådarna jag har läst. Tack TS. för en klockren fråga för att skapa debatt

[GME]

Haha en av de mest underhållande trådarna jag har läst. Tack TS. för en klockren fråga för att skapa debatt

Varsågod, kul att göra någon glad! 

[TEF 20]

Gammal tråd men ämnet är alltid aktuellt. Trots andra genererationen på Orust så är befolkningen på vissa ställen på landsbygden på Orust sorgligt inskränkta och man blir illa bemött. Finns ett ställe på östra sidan; Buvenäs som är helt fruktansvärt. Andra ställen inom kommunen är ok.
Köpte för några år sedan ett ställe på en mindre ort i Dalsland som vi använder som fritidshus. Här är alla människorna väldigt vänliga.

[Ett svart får]

Gammal tråd men ämnet är alltid aktuellt. Trots andra genererationen på Orust så är befolkningen på vissa ställen på landsbygden på Orust sorgligt inskränkta och man blir illa bemött. Finns ett ställe på östra sidan; Buvenäs som är helt fruktansvärt. Andra ställen inom kommunen är ok.
Köpte för några år sedan ett ställe på en mindre ort i Dalsland som vi använder som fritidshus. Här är alla människorna väldigt vänliga.

Orust är en märklig plats, jag skulle kunna skriva hela noveller om folket där. Både positivt och negativt. Men i grunden är det ju faktiskt en äkta ö, och de har nog lite "ö-mentalitet". Dessutom känner de sig nog lite kuvade av alla "rika" fastlandsbor som kommer och köper bostäder längs kusten.

[TEF 20]

Orust är en märklig plats, jag skulle kunna skriva hela noveller om folket där. Både positivt och negativt. Men i grunden är det ju faktiskt en äkta ö, och de har nog lite "ö-mentalitet". Dessutom känner de sig nog lite kuvade av alla "rika" fastlandsbor som kommer och köper bostäder längs kusten.

Vi kan skriva en roman ihop;)
Vid Buvenäs bor iaf en riktig elaking; jagade hustrun med grävmaskin, troligen för att hon kommer från Gbg, vidare slet han tag i sexåriga dottern när hon klättrade över en grind som han slängt upp för att inte "ej inavel" ska komma åt strandskyddsområdet. Fast han har aldrig flyttat hemifrån utan bor kvar på fädernegården, som hobby så samlar han på tändkulemotorer, alltså inte en eller två utan ett sjukligt beteende, fullt med skrot så man kan nog inte begära så mkt. Iaf en sjuk människa som ger sig på kvinnor och barn.


Postat med Alternativ.nu´s app

[torpjens]

Tycker mig ha sett båda sidorna. Där jag bor är folk sig själv nog. Trots barn som gått igenom den lokala skolan har jag egentligen inga kompisar bland de infödda. Där jag har stugan är jag accepterad i alla hus och väl kommen i många. Blivit bjuden på middag några gånger, kaffe otaliga gånger och inkluderad i lokala fester. Bjuder själv till så mycket jag kan, precis som hemma, men med helt annat resultat. Var det inte för diverse saker som jobb och familj så skulle jag gärna flytta till stugan.


En stor skillnad är att stugan är i avfolkningsbygd medan hemmet finns nästan inom bilavstånd från storstad, som jag ursprungligen kommer från. Kanske beror det på att de är många nog där jag bor och har råd att avvisa nykomlingar medan vid stugan är varje ny som dyker upp ett uppskov från att byn dör sotdöden.

[TEF 20]

En stor skillnad är att stugan är i avfolkningsbygd medan hemmet finns nästan inom bilavstånd från storstad, som jag ursprungligen kommer från. Kanske beror det på att de är många nog där jag bor och har råd att avvisa nykomlingar medan vid stugan är varje ny som dyker upp ett uppskov från att byn dör sotdöden.
[/quote]

Ligger nog väldigt mycket i detta.


Postat med Alternativ.nu´s app

[TW]

Rent allmänt brukar det bli byröta i byar där lokalbefolkningen och deras näringar trängs ut när rika utbölingar köper upp jord och hus till sommarstugor eller hästgårdar.
Skulle det inte vara ruttet på Orust skulle de vara ett lysande undantag från regeln.

Jag tror att torpjens slog huvudet på en annan spik!

[TEF 20]

Vad är skillnaden mellan lokalbefolkning och utbölingar??? Alla har ju exakt samma rätt att bo exakt var de vill i hela världen, allt annat är inskränkt.


Skickat från min iPhone med Alternativ.nu

[Själv är bäste dräng]

Nja, det där var väl en önskedröm

Självklart blir de som bott länge på en ort upprörda om folk med ett för dem inte önskvärt sätt flyttar in och påverkar.

[TEF 20]

Nja, det där var väl en önskedröm

Självklart blir de som bott länge på en ort upprörda om folk med ett för dem inte önskvärt sätt flyttar in och påverkar.

Tyvärr så är det ibland så och det är väl det som kallas ömentalitet. Som väl är så förekommer det inte på alla mindre orter.


Postat med Alternativ.nu´s app

[Tjalve]

Nja, det där var väl en önskedröm

Självklart blir de som bott länge på en ort upprörda om folk med ett för dem inte önskvärt sätt flyttar in och påverkar.

Det behöver inte vara så folk bott länge på ett ställe för att det ska skära sig när nya flyttar in. Vissa människor passar helt enkelt inte in överallt. Det ligger även ansvar på den inflyttade om de blir utsatta för ”ö-mentalitet”. Ibland behöver man rannsaka sig själv och inte bara skylla dålig stämning på andra.

[TW]

Vad är skillnaden mellan lokalbefolkning och utbölingar??? Alla har ju exakt samma rätt att bo exakt var de vill i hela världen, allt annat är inskränkt.


Skickat från min iPhone med Alternativ.nu

Skillnaden är:

Typfall 1

När personer som är uppvuxna i byn och vill bo kvar och skaffa sig en egen bostad i byn och utrymme för sina verksamheter inte har någon som helst möjlighet att göra det. Eftersom de med sin landsbygdsbakgrund och i sitt landsbygdssamhälle varken kan ärva eller tjäna så mycket pengar att de kan bjuda över de rika nykomlingarna. Det går inte för en traktormekaniker eller en undersköterska i hemtjänsten att hosta upp hur många miljoner som helst för ett ruckel på en liten tomt. Det går inte för en småföretagare att betala hur många miljoner som helst för en bit jord att bygga en ny verkstadshall på och sedan tro att företaget skall gå med vinst.

Rika stadsbor köper upp alla fastigheter som blir till salu. Antingen står toma 11 månader i året eller fungerar som någon sorts sateliter till staden där de lever i självvald isolering från byborna. Lever som om det vore ett bostadsområde i en förort.
Det är inte helt ovanligt att stadsborna i sitt satelitsamhälle eller sommarstugeägarna från stan dessutom börjar anlita tjänster av byborna och inte vill betala för de förstår inte att tjänster kräver gentjänster.
Ännu vanligare är att de försöker hindra bybor från att utöva sina yrken och extraknäck och landsbygdsnäringar för att det stör idyllen. Ofta försöker de också hindra byborna från att utnyttja allemansrätten. Eftersom företagsverksamhet hemma på tomten och jordbruk och skogsbruk och allemansrätt är okända i bostadsområdena som de kommer ifrån.
Det är också vanligt att de behandlar byborna nedlåtande. Som tjänstefolk och B-klass medborgare som inte tas på allvar.

Här i Österbotten är det dessutom vanligt att utbölingarna talar finska och bestämt och arrogant kräver att hela samhället och all skyltning och alla samtal mellan människor hädanefter skall gå på finska. Fastän de nyss har flyttat in till en helsvensk by.

I det läget sluter sig bysamhället i försvar mot utbölingarna. Man har sett fler och fler vänner och grannar som tvingas flytta bort och vill ju själv hålla sig kvar på ett krympande isflak med ont om livsrum. Allt skall vara som de inbillar sig att det alltid har varit. Inga nya tankar är tillåtna och inga nya människor släpps in i bysamhället. Den kulturella och tankemässiga inaveln breder ut sig. Byborna blir stingsliga och intrigerande och inåtvända och börjar ta varje chans att visa att de ännu kan bestämma utan att låta sig påverkas av utbölingarna. Kort sagt blir det en totalt fullkomligt genomrutten och inskränkt by som existerar parallelt med ett sommarstugesamhälle eller en bostadsområdessatelit.

Typfall 2:

När utbölingarna befinner sig i ungefär samma ekonomiska ställning som byborna och inte kan tränga undan byborna utan bara köper upp överskottsutrymmet så att säga. Ännu bättre om åtminstone en del av utbölingarna har bott på landet på annan ort eller åtminstone har haft så mycket kontakter med landsbygden att de förstår eller vill lära sig grundläggande saker som vad ett servitut är och vad en bysamfällighet är och att vedeldning ger upphov till rök och att jordbruk ger upphov till maskinljud och dynglukt.

Förutsatt att byn inte är rutten från förr av andra orsaker brukar det här leda till att utbölingarna assimileras och blir bybor. Medan byn utväcklas och nya ideer föds. Någon flyttar in och någon flyttar ut allt medan byn består och går framåt.

[piggetröska]

I Sverige är inflyttande rika utbölingahorder ofta sk 08:are, d v s Stockholmare. Officiellt talar de svenska, men för t e x ursprungsbefolkningen på Österlen i Skåne är nog Stockholmarnas dialekt som ett annat språk, och vice versa.

Apropå avfolkningsbygder som riskerar sotdöden: ibland verkar det lite som man har sig sig själv att skylla, allt är inte urbaniseringen fel. I avfolkningsbygder kan det vara svårt att hitta lediga hus ifall man vill flytta dit. Varför? Därför att till staden utvandrade vuxna barn behåller sina föräldrahem trots att de bara semestrar där 1 vecka om året. Deras barn i sin tur kommer nog inte vilja behålla, utan det blir försäljning. Men då kan dagis skola affär råkat ut för nedläggning. Är det i Norrland kan nybyggnad vara näst intill omöjligt, bankerna ger inte lån då låga marknadspriser inte motsvarar byggkostnaden.

[torbjorn]

Jag skulle nog vilja säga att det är lättare att bli välkomnad och accepterad i en bygd där folk "alltid" har flyttat in och ut, än på ställen där många gårdar har varit i samma släkts ägo i flera generationer.

Det kan t ex vara lättare i trakter där den mesta skogen eller åkermarken är bolagsägd sedan hundratals år än i byar där de flesta traditionellt har varit stolta självägande bönder.

[TEF 20]

Skillnaden är:

Typfall 1

När personer som är uppvuxna i byn och vill bo kvar och skaffa sig en egen bostad i byn och utrymme för sina verksamheter inte har någon som helst möjlighet att göra det. Eftersom de med sin landsbygdsbakgrund och i sitt landsbygdssamhälle varken kan ärva eller tjäna så mycket pengar att de kan bjuda över de rika nykomlingarna. Det går inte för en traktormekaniker eller en undersköterska i hemtjänsten att hosta upp hur många miljoner som helst för ett ruckel på en liten tomt. Det går inte för en småföretagare att betala hur många miljoner som helst för en bit jord att bygga en ny verkstadshall på och sedan tro att företaget skall gå med vinst.

Rika stadsbor köper upp alla fastigheter som blir till salu. Antingen står toma 11 månader i året eller fungerar som någon sorts sateliter till staden där de lever i självvald isolering från byborna. Lever som om det vore ett bostadsområde i en förort.
Det är inte helt ovanligt att stadsborna i sitt satelitsamhälle eller sommarstugeägarna från stan dessutom börjar anlita tjänster av byborna och inte vill betala för de förstår inte att tjänster kräver gentjänster.
Ännu vanligare är att de försöker hindra bybor från att utöva sina yrken och extraknäck och landsbygdsnäringar för att det stör idyllen. Ofta försöker de också hindra byborna från att utnyttja allemansrätten. Eftersom företagsverksamhet hemma på tomten och jordbruk och skogsbruk och allemansrätt är okända i bostadsområdena som de kommer ifrån.
Det är också vanligt att de behandlar byborna nedlåtande. Som tjänstefolk och B-klass medborgare som inte tas på allvar.

Här i Österbotten är det dessutom vanligt att utbölingarna talar finska och bestämt och arrogant kräver att hela samhället och all skyltning och alla samtal mellan människor hädanefter skall gå på finska. Fastän de nyss har flyttat in till en helsvensk by.

I det läget sluter sig bysamhället i försvar mot utbölingarna. Man har sett fler och fler vänner och grannar som tvingas flytta bort och vill ju själv hålla sig kvar på ett krympande isflak med ont om livsrum. Allt skall vara som de inbillar sig att det alltid har varit. Inga nya tankar är tillåtna och inga nya människor släpps in i bysamhället. Den kulturella och tankemässiga inaveln breder ut sig. Byborna blir stingsliga och intrigerande och inåtvända och börjar ta varje chans att visa att de ännu kan bestämma utan att låta sig påverkas av utbölingarna. Kort sagt blir det en totalt fullkomligt genomrutten och inskränkt by som existerar parallelt med ett sommarstugesamhälle eller en bostadsområdessatelit.

Typfall 2:

När utbölingarna befinner sig i ungefär samma ekonomiska ställning som byborna och inte kan tränga undan byborna utan bara köper upp överskottsutrymmet så att säga. Ännu bättre om åtminstone en del av utbölingarna har bott på landet på annan ort eller åtminstone har haft så mycket kontakter med landsbygden att de förstår eller vill lära sig grundläggande saker som vad ett servitut är och vad en bysamfällighet är och att vedeldning ger upphov till rök och att jordbruk ger upphov till maskinljud och dynglukt.

Förutsatt att byn inte är rutten från förr av andra orsaker brukar det här leda till att utbölingarna assimileras och blir bybor. Medan byn utväcklas och nya ideer föds. Någon flyttar in och någon flyttar ut allt medan byn består och går framåt.

Stämmer inte vad gäller Orust med närheten till den välbetalda petrokemiska industrin. Det handlar enbart om att man anser sig som bättre om man bott länge på samma ställe, något som troligen grundar sig i en rädsla för det som är okänt.


Postat med Alternativ.nu´s app

[Rosten]

Jag kanske inte förstår hur du menar, men för mig är det självklart att det finns skillnader i olika gruppers "kultur", och även geografiskt. Åsiktskultur och beteendekultur. Folk tenderar att söka sig till likasinnade. Vad säger du om att man på Hitta.se kan se "livsstilen" på varje gata i hela Sverige - i grova drag, naturligtvis. Många uppskattar det verktyget tror jag, annars skulle de inte ha det, även om verktyget är "trubbigt" och verkligen buntar ihop människor. Här gillar folk teater och konst, där gillar folk att titta på såpor och astrologi...

Jag kan säkert hitta nya vänner vart jag än flyttar. Men det kan också vara bra att ta reda på något om "kulturen" dit man flyttar. Som sagt, folk söker gemenskap med någorlunda likasinnade.

Kollade på våran by med fem hushåll. Inte mycket som stämmer. Men så här stod det. Citat: 1. Här är medelåldern 51 år. Vanliga intressen är 2. motorsport, 3. jakt och 4. meka med bilar. 5.Medelinkomsten är 25 805 kr/mån och snittbelåning är 1 508 497 kr. Man kör gärna Volvo, Volkswagen och Opel.

Verkligheten.
1. Medelåldern verkar stämma om man inte räknar med barnen i byn.
2. En granne brukar prata lite om motorsport (cross). Resten är nog helt ointresserade av motorsport.
3. Flera i byn har vapen men jag tror ingen jagar,
4. Två hushåll håller på med gamla amerikanare. Så dom mekar med bilar. Övriga mekar inte med bilar eller liknade.
5. Snittbelåning på 1,5 miljoner kan kanske stämma men vi skulle kunna betala av vårat lån om vi ville. Resten av byn har husbil, lyxbilar, lyxbåtar mm.
6. Medelinkomsten vet jag inte hur det är men av dom 10 som bor i byn så har minst 5 bra eller väldigt bra lön. Långt över dom 25 800:- som var snittet.
Vårt hushåll kör Cheva pickup, Chrysler Newport 1963 och Dodge 1937. Grannen kör någon typ av Suv. Andra grannen har tre BMW bilar var av en cab. Tredje grannen kör någon liten låda typ Atos eller liknade och den fjärde grannen kör precis som jag en amerikans pickup samt en husbil.

Så om man tror att man kommer till en by med låga inkomster och jakt, motorsport, och meka med bilar som hobby. Då kommer man till fel by.

[Rosten]

Det behöver inte vara så folk bott länge på ett ställe för att det ska skära sig när nya flyttar in. Vissa människor passar helt enkelt inte in överallt. Det ligger även ansvar på den inflyttade om de blir utsatta för ”ö-mentalitet”. Ibland behöver man rannsaka sig själv och inte bara skylla dålig stämning på andra.

Så är det. Finns så många fel man kan göra som nyinflyttad på landet. Ännu mera problem är det när det som är fel i en by är helt okej i en annan.
Ibland så skrattar jag bara åt hur fel allt kan bli fast att man ansträngt sig att försöka hjälpa till.

Stannade till hos grannen och sa att det inte var så smart att ha dom nyinköpta hönsen fick gå fria på gräsmattan och vägen.
Fick till svar att det var bara jag körde lite saktare så flyttade sig hönsen så det var inget problem.
Någon vecka senare så fanns det inga höns kvar pga rävlyan 400 meter bort som jag försökte varna för.

Ena grannen har byggt en ny vedbod. Den är så fin men tyvärr så har han inte målat den.
Vilket man nog borde göra när man bygger den i OSB skivor som står direkt på marken.
Är jag en gnällig grannen som klagar på frigående höns och omålade vedbodar?

På förra stället vi bodde på kom grannen över och frågade om han kunde låna min motorsåg för han hade fått hem ca 15 kubik ved att kapa upp.
Han hade tydligen klarat sig i många år utan att behöva köpa en egen. Jag lånade inte ut min.
Så jag är nog en jäkla surgranne.

Fast närmaste grannen har jag kört bort snön på hennes ca 40 meter väg i 11 år utan att ta ett öre i betalning.
Så jag kanske är en snäll granne tycker vissa.

[Själv är bäste dräng]

Ja, det finns folk till allt, ibland är det svårt att hålla masken. Jag fick frågan av en granne för rätt länge sedan på förra orten jag bodde på om han kunde få låna min motorsåg. Jag frågade om hans inte startade, och om han ville jag skulle kolla den. - Nej, min fungerar, men jag behöver såga bort en stubbe. 

Här pendlar grannarna mellan bra och ok. Ingen riktig idiot här, i alla fall inte som stör.

Tyvärr är min favoritgranne snart 80, och tiden rår man inte på.

[Jakobn]

Stannade till hos grannen och sa att det inte var så smart att ha dom nyinköpta hönsen fick gå fria på gräsmattan och vägen.
Fick till svar att det var bara jag körde lite saktare så flyttade sig hönsen så det var inget problem.
Någon vecka senare så fanns det inga höns kvar pga rävlyan 400 meter bort som jag försökte varna för.

Ena grannen har byggt en ny vedbod. Den är så fin men tyvärr så har han inte målat den.
Vilket man nog borde göra när man bygger den i OSB skivor som står direkt på marken.
Är jag en gnällig grannen som klagar på frigående höns och omålade vedbodar?

Ja det är väl definitionen för en gnällig granne, dvs gör man inte som jag tycker är rätt gör man fel och det måste förmedlas, men handlar ju mycket om hur man framför sina åsikter också. Att kalla någon eller något de gjort osmart är ju samma sak som att dumförklara, bra sätt att starta konflikter  .

[[nomnom]]

Så "helt fel" är att:
1) Medelåldern stämmer (barn tas gissningsvis inte med)
2) 10% är så motorintresserade att dom (han) desperat försöker prata om detta med ointresserade stackars grannar och med andra ord antagligen är aktiv på nätet inom ämnet (mekarhushållen kanske råkat googla på motorsportflaggade sidor i jakt på reservdelar/inspiration?)
3) Ett antal med licens sitter efter lördagsgroggen om drömskt tittar på vapenskåpet, minns fornstora dagar på pass och googlar ammunition, eller bara av gammal vana är medlemmar i jägareförbundet
4) 40% i byn mekar med eller äger gamla bilar (raggarnäste!?!  ).
5) Snittbelåningen kan stämma
6) Medelinkomst är fel, om inte någon varit sjuk/pensionär/föräldraledig eller egen företagare/bonde och inte syns i statistiken några år.
7) Bilarna är helt fel.

Att bilar och inkomst är fel kan ju vara att dom har minsta antal personer som krävs för snitten, just för att inte outa er by som trollrikt raggarnäste (eller med en drös dyra bilar i garagen) så grannbyn med de sjukskrivna Volvoraggarna åker med i snittet.
Eller att uddabilar inte har någon kolumn i deras script.

Från din beskrivning låter det precis som man kommer till en by med motorintresse, vapenlicens i varannan stuga och spridda inkomster (medelinkomst är helt värdelös siffra eftersom några utan deklarerad inkomst påverkar så mycket, medianlön hade varit intressant.).
Vilket även är vad hitta.se beskriver..

Kollade på våran by med fem hushåll. Inte mycket som stämmer. Men så här stod det. Citat: 1. Här är medelåldern 51 år. Vanliga intressen är 2. motorsport, 3. jakt och 4. meka med bilar. 5.Medelinkomsten är 25 805 kr/mån och snittbelåning är 1 508 497 kr. Man kör gärna Volvo, Volkswagen och Opel.

Verkligheten.
1. Medelåldern verkar stämma om man inte räknar med barnen i byn.
2. En granne brukar prata lite om motorsport (cross). Resten är nog helt ointresserade av motorsport.
3. Flera i byn har vapen men jag tror ingen jagar,
4. Två hushåll håller på med gamla amerikanare. Så dom mekar med bilar. Övriga mekar inte med bilar eller liknade.
5. Snittbelåning på 1,5 miljoner kan kanske stämma men vi skulle kunna betala av vårat lån om vi ville. Resten av byn har husbil, lyxbilar, lyxbåtar mm.
6. Medelinkomsten vet jag inte hur det är men av dom 10 som bor i byn så har minst 5 bra eller väldigt bra lön. Långt över dom 25 800:- som var snittet.
Vårt hushåll kör Cheva pickup, Chrysler Newport 1963 och Dodge 1937. Grannen kör någon typ av Suv. Andra grannen har tre BMW bilar var av en cab. Tredje grannen kör någon liten låda typ Atos eller liknade och den fjärde grannen kör precis som jag en amerikans pickup samt en husbil.

Så om man tror att man kommer till en by med låga inkomster och jakt, motorsport, och meka med bilar som hobby. Då kommer man till fel by.

[Tjörnbo]

Att basera en statistisk sammanställning blir nog alltid missvisande med ett så litet antal hushåll, blev precis klart med examensarbetet så jag har genomlidit statistikens förbannelse xD

[Rosten]

Ja det är väl definitionen för en gnällig granne, dvs gör man inte som jag tycker är rätt gör man fel och det måste förmedlas, men handlar ju mycket om hur man framför sina åsikter också. Att kalla någon eller något de gjort osmart är ju samma sak som att dumförklara, bra sätt att starta konflikter  .

Precis. Så därför undviker jag att ge råd till grannar om saker som jag lärt mig den hårda vägen under mina 12 år som alternativare. Bättre att jag är tyst och vi har det trevligt ihop och dom får slösa sina pengar på att skaffa sig egen erfarenhet.

Då blir jag en toppengranne!

[Rosten]

Så "helt fel" är att:
1) Medelåldern stämmer (barn tas gissningsvis inte med)
2) 10% är så motorintresserade att dom (han) desperat försöker prata om detta med ointresserade stackars grannar och med andra ord antagligen är aktiv på nätet inom ämnet (mekarhushållen kanske råkat googla på motorsportflaggade sidor i jakt på reservdelar/inspiration?)
3) Ett antal med licens sitter efter lördagsgroggen om drömskt tittar på vapenskåpet, minns fornstora dagar på pass och googlar ammunition, eller bara av gammal vana är medlemmar i jägareförbundet
4) 40% i byn mekar med eller äger gamla bilar (raggarnäste!?!  ).
5) Snittbelåningen kan stämma
6) Medelinkomst är fel, om inte någon varit sjuk/pensionär/föräldraledig eller egen företagare/bonde och inte syns i statistiken några år.
7) Bilarna är helt fel.

Att bilar och inkomst är fel kan ju vara att dom har minsta antal personer som krävs för snitten, just för att inte outa er by som trollrikt raggarnäste (eller med en drös dyra bilar i garagen) så grannbyn med de sjukskrivna Volvoraggarna åker med i snittet.
Eller att uddabilar inte har någon kolumn i deras script.

Från din beskrivning låter det precis som man kommer till en by med motorintresse, vapenlicens i varannan stuga och spridda inkomster (medelinkomst är helt värdelös siffra eftersom några utan deklarerad inkomst påverkar så mycket, medianlön hade varit intressant.).
Vilket även är vad hitta.se beskriver..

Vi pratar aldrig bilar. Eftersom vi är två familjer i byn som sysslar med bilar men med helt olika typer av bilar så har vi absolut ingen gemensamt. Förutom att bilarna har fyra hjul. Faktum är att vi har nog inget mera än vädret som är gemensamt. Många i byn är också upptagna med sitt så man har inte tid att umgås med dom andra. Vår familj är absolut en av dom som inte har tid för att sitta och fika hos andra i byn. Dom med husbilen och dom med båten är sällan hemma. Så kanske stämmer Hitta.se undersökning men om man har tänkt sig att flytta hit och sitta och grilla med grannarna under tiden man pratar bilar, jakt och motorsport. Då blir man nog rätt besviken. Enda ämnet som jag brinner för är pengar och ekonomi vilket man knappas kan utlösa  i den undersökningen. 

[ensamhet]

Den där infon på Hitta stämmer inte för fem öre.
Kollade där mina hus är och där kör folk helst Volvo, Volkswagen och Saab.
På riktigt finns det bara en person skriven i den byn som kör bil och det har varit en Audi i flera år.

Snittbelåningen var drygt 700 000 kr
Dyraste huset som sålts senaste 10 åren är runt 80 000 på riktigt

[Rosten]

Den där infon på Hitta stämmer inte för fem öre.
Kollade där mina hus är och där kör folk helst Volvo, Volkswagen och Saab.
På riktigt finns det bara en person skriven i den byn som kör bil och det har varit en Audi i flera år.

Snittbelåningen var drygt 700 000 kr
Dyraste huset som sålts senaste 10 åren är runt 80 000 på riktigt

Samma sak hos oss. Dyraste huset i byn köpte jag för 1,2 miljoner. Ändå är snittbelåningen 1,5 miljoner.
Vilket skulle innebära att hela byn är ett fall för Lyxfällan. Vilket knappas kan stämma då minst två av hushållen är mångmiljonärer.

Skulle kunna vara så att några har belånat sina aktier för att köpa mera aktier och på så sätt få det att se ut som det är högt belånat.

[[nomnom]]

Så kanske stämmer Hitta.se undersökning men om man har tänkt sig att flytta hit och sitta och grilla med grannarna under tiden man pratar bilar, jakt och motorsport. Då blir man nog rätt besviken. Enda ämnet som jag brinner för är pengar och ekonomi vilket man knappas kan utlösa  i den undersökningen.

Det var väl inte det hitta hävdade heller? Att det var motorbaserade fikarep på agendan?
Själv är jag lite undrande till vad infon alls används till, mer än "se vad vi vet om er, läste ni verkligen det finstilta på facebooks avtal"..
Baserar någon sitt bostadsval på den infon?

Men har man jakt och motor som intresse kanske man vill ha likasinnade i närheten, om inte annat så ökar toleransen för jakthundsljud och mullrande sommarkvällar?

Har själv undrat över snittbelåningen som jag också tycker är misstänkt hög i vissa områden.
Funderat på om bönders lån eller enskilda firmor kan räknas in?
En bonde med lite maskiner kan ju lätt ha ett knippe miljoner i lån och då dra upp snittet.

[Landet]

men snittbelåning är ju inte samma samma som snitt bostadslån.

mer info:
https://www.hitta.se/livsstil

Skickat från min SM-G950F via Tapatalk

[ensamhet]

men snittbelåning är ju inte samma samma som snitt bostadslån.

mer info:
https://www.hitta.se/livsstil

Skickat från min SM-G950F via Tapatalk

Känns ändå lite osannolikt med sådana lån, då de fyra pensionärerna bor i ärvda föräldrahem och resten skryter med att de köpt husen kontant och inte har några skulder.

[Landet]

om man läser texten som kommer om man klickar på länken jag postade:

"OBS!

Ingen information som visas i livsstilskartanär individinformation utan bygger på statistiska schablonfördelningar på geografiska områden om 100x100 meter eller mer. Viktigt att tänka på är att dessa områden inte alltid sammanfaller med den illustrerande cirkeln i kartan, utan hämtar data från närmsta beräkningsyta. Av integritetsskäl visas ej beräkningsytan på kartan. För att säkerställa att tjänsten inte röjer personuppgifter tillämpas dessutom fördelningen från en grövre geografisk nivå om för få individer bor i ett enskilt område."


Skickat från min SM-G950F via Tapatalk

[kackelmann]

Den där infon på Hitta stämmer inte för fem öre.

Det vet du inte. Varför du inte vet det är för att du inte vet vilket geografiskt urval som Hitta gjort..
Det är helt osannolikt att den visar data om fyra hushåll, det hade varit på tok för integritetskränkade.

Betydligt mer sannolikt är det att den visar statistik för ett större område. Om det är tillräckligt glest befolkat kanske den utvidgar området ännu mer för att inte ge användare möjlighet att dra slutsatser om enstaka hushåll. Det kan vara på postnummer-, kommun- eller länsbasis man gör urvalet av uppgifterna på, eller andra kriterier som vi inte känner till.

Redigerat: Pucktvåa. @Landet hittade visst urvalskriterierna och de var väl ungefär exakt som jag trodde att de var.

[ensamhet]

Det vet du inte. Varför du inte vet det är för att du inte vet vilket geografiskt urval som Hitta gjort..
Det är helt osannolikt att den visar data om fyra hushåll, det hade varit på tok för integritetskränkade.

Betydligt mer sannolikt är det att den visar statistik för ett större område. Om det är tillräckligt glest befolkat kanske den utvidgar området ännu mer för att inte ge användare möjlighet att dra slutsatser om enstaka hushåll. Det kan vara på postnummer-, kommun- eller länsbasis man gör urvalet av uppgifterna på, eller andra kriterier som vi inte känner till.

Redigerat: Pucktvåa. @Landet hittade visst urvalskriterierna och de var väl ungefär exakt som jag trodde att de var.

Då blir det ännu konstigare.
Om man kollar på en by/mindre samhälle och så blandas det in områden flera mil därifrån, då blir det verkligen missvisande.

[Själv är bäste dräng]

Det är helt osannolikt att den visar data om fyra hushåll, det hade varit på tok för integritetskränkade.

Jag sökte på namn en gång förra året och då kom det upp data om vad folk som hette så tjänade. Det konstiga var att killen hade ett så udda namn att han var ensam i Sverige om det. Försökte hitta den funktionen nu, men den verkar vara borttagen.

[Trollmor]

Ja, det finns folk till allt, ibland är det svårt att hålla masken. Jag fick frågan av en granne för rätt länge sedan på förra orten jag bodde på om han kunde få låna min motorsåg. Jag frågade om hans inte startade, och om han ville jag skulle kolla den. - Nej, min fungerar, men jag behöver såga bort en stubbe. 

Nå fick han låna den?

[Själv är bäste dräng]

Inte då. Men jag avstod från att försöka få honom att förstå hur dum han var, för det hade han inte begripit.

[Trollmor]

Nä, hä lön sej int å förklar för den som int begrip!

[Palle500]

Dummast var nog du :-)
Om du lånat ut den och sen krävt ny kedja och svärd så hade du tjänat på affären och grannen hade lärt sig hur dum han var.

[Själv är bäste dräng]

Tror inte det, att få den grannen att ersätta skadorna hade kostat mer än det smakat. Vissa skall man helst inte beblanda sig med.