Min hund är en get.

[Havenwar]

Min hund är en get.

Ja, man skulle kunna tro det i alla fall, med tanke på hennes matvanor. Låt mig presentera Betsla, en dryga året gammal blandras jag tagit över efter min mor. Påminner i utseendet om en stor terrier, typ. (Blandningen är mellan en terrierblandning och en Grand Danois)

Betsla känner sig lite försummad i och med att min mor åkt in på lasarettet, och eftersom hunden då började bli olydig och springa efter bilar på vägen så fick hon inte längre gå ut utan koppel, vilket ju är en tragedi så här på landet. Ja, riktigt så illa är det inte, hon har en lång löplina mellan gårdens byggnader där hon sitter kopplad ganska mycket om dagarna. Hon älskar att vara ute så fort det stormar, och älskar snön.

Utanför husvagnen där jag bor har min mor byggt ett ”sommarkök”. Ja, man skulle kunna kalla det ett partytält byggt för att klara Skånes stormar. En ganska stabil träbyggnad med plåttak, där ytterväggen dessvärre över vintern har bestått av en presenning. Mellanrummet mellan ytter och innervägg har vart fyllt av återvinningsmaterial, främst plastpåsar och liknande, eftersom kommunen här inte har någon annan återvinning av mjukplast.

Så en morgon då jag som vanligt gått upp när hunden börjat hoppa på mig och satt fast henne i linan, så bestämde hon sig tydligen för att jag sovit för länge. Jag satt mig spikrakt upp i sängen när jag hörde det dova rivandet då hela ytterväggen revs av...

Först trodde jag det var vädret, men jag lagade det hela med en häftpistol under morgonen, och nästa dag hände samma sak. Och Betsla satt där bredvid, och såg oskyldig ut.

Jaja... jag skyller på snödrivorna som blivit så höga att hon nått upp till de övre hörnen, inte på hunden. Just då hade jag gladeligen kunnat strypa henne, men eftersom jag är en lugn och förståndig person så suckade jag, packade ihop allting i en sopsäck och la undan den i väntan på att våren skulle göra en reparation möjlig.

Men historien slutar inte här. Ni förstår... Den andra byggnaden som löplinan är fäst vid, vi kallar den ”barackerna”... det är dit gårdens enda telefonlina går. Tills nu då. Det är nämligen så att som en tillfällig lösning har telefonkabeln gått över mark. Jag misstänker att Betsla fastnade i den eller något, för när jag kom ut häromdagen i värsta stormen för att hon sagt till att hon satt fast... satt hon där med den avbitna telefonledningen intrasslad i löplinan och såg... oskyldig ut.

Jag suckade och tänkte att det bara var för att hon fastnat. Det kom säkert snart en dag med bättre väder då jag kunde laga det. Jag trasslade loss hunden och la undan telefonledningen... ja, det som var kvar, på ett sådant sätt att hon omöjligt skulle kunna trassla in sig igen.

Men tydligen hade Betsla fått smak för telefonledningar...

Idag har jag skarvat ledningen, dragit den genom vanlig grön trädgårdsslang. Det som blev över av sladden drog jag in och ut genom hålen i botten på en blomkruka, lindade ihop allt under krukan, stoppade krukan i en plastkasse och tejpade för ordentligt. Krukan hängde jag upp utom räckhåll för hunden... Jag skarvade ledningen, spikade upp slangen på en vägg som låg lämpligt till, och suckade över hunden som tvingade ut mig för att göra allt detta en hel förmiddag mitt i vintern med fem minusgrader.

Ja, jag har ju bott i norra Jämtland... men då hade jag kläder för jämtland. När jag nyligen flyttade ner hit var jag inte medveten om att jag behövde skaffa overall och rånarluva igen... *suck*

Totalt fick jag ta bort fem meter kabel som hunden gnagt på. Långt mer än det skulle varit om hon bara satt fast igen.

Jaja, så då var det avgjort. Min hund är en get. Hon gnager på plåtburkar, plastförpackningar, elledningar, toaborstar och toasitsar (ja, vi har ju torrdass här, men vi har ett halvdussin toastolar och allt kring, för barackerna jag nu sitter i var toaletter på en camping en gång i tiden.)

Nej en olydig tonåring, det är vad hon är... Jag längtar efter sommaren så jag kan gå ut med henne mer och lära henne lite folkvett. Grundträningen inomhus fungerar inte så bra när man ska lära henne att inte jaga bilar och inte käka telefonledningar. Speciellt inte när jag är så upptagen med mitt eget inre och med min mors sjukdom och dylikt. Då är det svårt att alltid uppträda korrekt mot en hund. Och ännu svårare att ge henne den tid hon behöver.

Men... olydig... get... det spelar ingen roll. Hon är ett oerhört stöd varje kväll man är deprimerad, när hon lägger sitt huvud i knäet på en och tittar på en med sina stora bruna ögon... och sen överfaller en med valplekar man trodde hon växt ur.

Till sommaren ska jag se över att skaffa en lekkamrat till henne, om jag får möjlighet. Det hon saknar i första hand är ju aktivering och lekar. Jag har alltid upplevt det som att två hundar är lättare att ha hand om än en hund.

Uschamejen... nu ska jag gå och njuta av ovädret på mitt sätt. Rulla ihop mig i den varma sängen med en god bok och en varm hund på fötterna. Men jag funderade på en sak... vad är era tankar om grundläggande hunduppfostran? Hur mycket behöver en hund kunna om den bor mitt ute på landet. Om den går löst? Om den inte går löst? Hur anser ni att man bäst går till väga när hunden käkar telefonledningar? Hur tränar man bort det? (nej, jag är inte okunnig, har haft hund hela livet, men jag är alltid öppen för nya vägar och kunskaper.)

[Eulalia]

hejsan, jag är ingen hundmänniska, men när djur plötsligt börjar göra hyss, så är det för att de saknar sällskap.
Hon protesterar helt enkelt för att hon känner sig ensam, saknar din mor, är van vid mer mänsklig kontakt .
det är vad jag tror :-)

[manna]

Jag håller med dig, Eulalia. Att hunden älskar att vara ute i snön innebär ju inte att hon älskar att sitta fast i en löplina. Aktivera henne! Med tanke på att det är en terrierkorsning du har ansvar för kan du lugnt räkna med att du kommer att ha att stå i...  

Jag förstår att det inte är en enkel situation du befinner dig i, Havenwar, men försök att ändå sysselsätta din Betsla. Och orkar du inte "vara rolig", så ha i alla fall hunden hos dig.

Jag bor oxå på landet, där min hund rör sig fritt - om jag är med. Personligen anser jag att en hund - alldeles oavsett om den bor på landet eller i stan - ska komma på inkallning och förstå kommandot "nej" (eller vilket ord man nu föredrar). Med "nej" kan du styra hunden bort från telefonledningar, koflockar, katter, dynga, traktorer, bilar - allt som hunden inte ska lägga sin uppmärksamhet på. Du styr hunden med din röst (du kan oxå öva in handtecken eller visselsignaler) och kommer från att använda kopplet som "samtalslänk" mellan dig och din hund.

Skaffa varma kläder, stoppa fickorna fulla med godis och ge dig ut på äventyr med Betsla! Tålamod och glada miner är ofta nog när det gäller att träna en hund. Kom ihåg att det är lättare att träna in något än att träna bort ett oönskat beteende.

Lycka till!

[Alva]

Håller som så ofta med Manna...
Löplina är inte något bra val för de flesta hundar..
Min erfarenhet av dessa flockdjur är att visst,,, ett strövtåg på egen tass görs gärna,  att sitta i löplina när man själv är ute och alldeles i närheten kan gå ann. Men att sitta där ensam... nej... blir det inte protester på det sätt du beskrev så blir det en mycket ledsen hund till slut.
Och du,, Jag tror att hunden blir nöjd bara av att gå på promenad, du behöver nog inte hitta på så mycket mer. Och för dig som verkar ha en svår tid så är det ju också bra att gå. Oavsett väder, det är helande att gå, menar då lite längre promenader, min erfarenhet är att det tar åtminstonne en ½timme innan kroppen kommer in i den rytm som frigör sinnet. Kanske är det inte så för andra ?
Men dessa promenader har hjälpt mig ur mycket och att ha hundar med sig är perfekt, när de vant sig vid att man inte vänder efter en liten stund och att det inte är en tillfällig långpromenad utan något som inträffar varje dag och tillo med flera gånger om dagen så lugnar de ner sig efter hand. Att skaffa en till som sällskap till den första blir fel om man inte kan tillfredställa deras behov av att få ströva. Och sitt eget. 3 timmar om dagen är för mig ett minimum. Var så även på den tid jag arbetade. Gick helt enkelt upp en timme tidigare.
Jag vet att det är svårt att komma in i den rytmen, men den är bra för er båda, jag lovar !
Och försök att välja promenadvägar där det är fritt från de händelser som triggar hunden till bus eller vad de nu är som kan störa . Kanske är det inte läge för dig att ta i tu med uppfostran just nu ?utan viktigare att ni finner  ett sätt att samspela på ett naturligt sätt. Men det kräver att du kliver ut i kylan och travar i väg. Annars får du leva med en otillfredställd och olycklig hund som ju längtar efter matte och som ju känner oro inför din oro.
Måste ge mig iväg nu så det blir lite hastigt avslut här.. Allt gott Ann

[Havenwar]

Nja, mänskligt sällskap saknar hon inte, i alla fall inte mitt. Hon saknar min mor till en del, det märktes framförallt till början, men om hon saknade mitt sällskap skulle hon vara villigare att gå in och ovilligare att gå ut... Som det är nu så får jag ibland gå ut och hämta in henne med kopplet, för hon så gärna vill vara ute.  Hon får vara hos mig så mycket som hon önskar, är sällan längre bort än en meter förrens hon går och sätter sig vid dörren och väntar.

Som Manna säger... ”Att hunden älskar att vara ute i snön innebär ju inte att hon älskar att sitta fast i en löplina.”

Det förstår jag mycket väl. Men om valet står mellan att å ena sidan ha henne springande på vägen efter – eller före – snöplogarna och å andra sidan att ha henne i löplina... då är valet lätt. Hon behöver och vill komma ut mycket oftare än jag, även i det här väglaget och vädret. Då är löplinan enda alternativet.

Men hon saknar aktivering, alltså lekar och leksaker. Hon hade en boll som hon gillade väldigt mycket, men tyvärr ligger den gömd under snön som kom så oväntat. Hon brukade också springa över till granngårdarna och leka med deras hundar och djur. Det är klart att hon saknar det, och tyvärr kan jag inte erbjuda så mycket som ersättning.

Alva nämner långpromenader, vilket vore en trevlig tanke om bara vädret stabiliserade sig. För närvarande har jag ingen gångbar väg till vägen ens egentligen, utan jag får pulsa genom de meterhöga snödrivorna för att komma till brevlådan. Men jag ska fundera på om det finns ett sätt att ordna det bättre. Om inte annat måste jag gå in någon eller några gånger i veckan till byn tre kilometer bort för att handla. Däremot så är det just på sådana vägar hon vill hitta på ”bus”... eller i det här fallet springa efter bilar. Men jag ser tvärtemot Alva detta som en bra sak – går vi vägar där jag är i närheten när hennes dåliga beteende sätter in, så kan jag säga ”Nej”, och lära henne att bilar inte är värda hennes uppmärksamhet.

Till nästa vinter blir det till att köpa skidor... och en sele till Betsla. Då tar man sig fram i det här väglaget också, långt från bilarna.

Vad gäller träningen så har den underlättats av att hon inte får gå lös. När jag först mötte den här hunden för några månader sedan var läget rätt miserabelt. Hon kom bara om hon hade lust, hon lyssnade bara på nej om man var inom räckhåll, och hon var allmänt lydig bara just när man såg på henne.

Nu tränar vi Sitt, Stanna, Varsågod, vilket har gjort det mycket lättare att leva med henne i allmänhet, eftersom hon sätter sig vid dörren när hon vill ut och väntar tills man hakat på löplinan. Likaså väntar hon tills man ställt ner maten på golvet istället för att springa runt benen på en som katten gör. (Vilket var rätt jobbigt när katten sprang mellan benen på en och hunden kom efter i full fart.)

Ja, mycket har blivit bättre... men nästa steg, att träna inkallning tills hon kan gå lös, det får vänta tills det blir barmark så vi har lite utrymme att göra det på, och jag slipper stå och studsa av kylan. Tills dess får hon sitta i löplinan. Av många skäl hoppas jag att det blir barmark snabbt nu - många reparationer som behöver göras, mycket arbete som behöver fixas för att nästa vinter ska bli lättare att klara. Och även mycket arbete med hunden, som ni förstår.

Det blir också lite lättare då jag ska försöka stängsla in större delen av gården till sommaren för att kuna ha djur här. Om hunden får en synlig gräns är det lättare att visa vilken sida om stänglset som är "Nej".

(Och kopplet är inte min samtalslänk till hunden... det är hennes säkerhetsbälte.)

När det gäller vad hundar ska vara tränade i...  Där brukar jag bryta upp det i lantträning och stadsträning. En lanttränad hund kan klara sig bra med Nej och inkallning, medan en stadstränad hund kan behöva träna saker som Fot, Plats, och mycket annat. Därför ställde jag frågan som jag gjorde. Så bortom nej och inkallning, anser ni att det finns mer även en hund på landet ”måste” klara?

Och när det kommer till träningsmetoder, arbetar ni med morot eller piska? Har ni testat klickermetoden? Ger ni gott eller bara beröm?

Det verkar finnas lika många sätt att träna hundar som det finns hundägare, men få kan sätta några direkta argument för varför ”deras” metod fungerar och andra inte gör det. Kan ni?

[Eulalia]

kan inte sluta tänka på din get....ehum hund menar jag..

Jo bara teorier, men jag försöker sätta mig in i hundens situation, troligen har den tagit ansvar för din mor, speciellt om hon varit lite krasslig på senare tid..Den har kännt sig behövd, haft en uppgift.

Och nu är den kanske bara ett bihang, obemärkt (förutom när den gör sina hyss), du verkar ju klara dig själv och inte inse att Betsla kan så mycket mer än att bara vara en hund..
Hon vill känna samhörighet, och veta vad hennes uppgift är, nu när hon inte ska ta hand om din mor.

Kan du bara visa henne att hon syns och behövs, så tror jag hon slutar med barnsligheterna

[Eulalia]

bortse från mina klumpiga formuleringar, jag menar inte på något sett att du inte bryr dig om hunden! Det märks ju tydligt att du gör..jag menar bara ur hundens synvinkel kanske den känner sig lite obehövd, oavsett all tid du lägger ner på den...

Vet inte hur gammal hunden är, men den kanske har lite svårt att "skola om sig", om den är lite äldre?

[manna]

Havenwar: Träningsmetoder finns det många. Den bästa är den som är anpassad till en specifik individ. Det är inte möjligt för mig att ge dig "facit" för hundfostran, våra hundar är säkert inte ett dugg lika varandra, men jag kan i alla fall ge några tips. Du får själv välja om du vill ta något åt dig, eller inte.

Du måste veta vilken typ din hund är. Är hon vek, tuff, envis, blyg, rädd,..? Alla terriers är ju inte stentuffa in i döden, alla är individer med egna små egenheter. Med tanke på att du har en blandras kan jag tänka mig att du får en del egenskaper från danoisen oxå. Läs på om vad som är rasspecifikt! När du känner din hund kan du välja träningsmetod. Jag kan vara tuff mot min hund, han pallar med det, medan en god vän i det närmaste måste vara "gullig" för att hennes väldigt veka vovve (allitteration!) inte ska bryta ihop.

Oavsett metod kan du inte kräva det omöjliga. Du måste vara övertydlig så att hunden förstår vad du vill, innan du kan ställa krav på att den ska göra något. Och jag vill påpeka att en tuffare träning absolut inte innebär något som helst våld eller liknande. Alltså, glöm "piska" bums! Alltid morot, alltid beröm, alltid roligt, alltid snällt!

Du tränar naturligtvis det du tycker är viktigt. Förutom "nej" och inkallning, har hunden tränat att springa bredvid min cykel (både lös och kopplad), kommandon som "din sida", "gå runt" (mycket praktiskt om hunden väljer "fel" sida om en stolpe), "här", "bara lukta" (funkar på allt från falukorv till vipungar) samt de vanligt förekommande "sitt", "ligg" (båda exakta och icke brytbara) och "sätt dig", "lägg dig" (båda för avslappnade situationer). Det finns hur mycket som helst som du kan träna. Bar du vet vilka situationer du vill ha extra bra koll över. Träna för dessa. Välj kommandon som alltid har samma betydelse. Tänk på vad du säger. Tänk på hur du säger det.

Glöm inte den sociala träningen. Det är fint med en hund som kan åka bil, buss och tåg, umgås med människor och med djur av olika slag (särskilt viktigt om du tänker ha andra djur framöver), klarar av stressiga situationer ("mycket av allt") etc.

Snö eller ej, hunden måste aktiveras. Du får helt enkelt ut i drivorna! Skaffa skidorna nu! Göm godis i snön och lekträna "sök". Göm dig, lek kurragömma. Busa. Tänk dock på att om din hund har svårt att gå ner i varv, så kan det vara olämpligt med bollekar, pinnkastning och liknande. Bättre då med övningar där hunden får tänka. Då blir den trött i skallen. Enbart motion leder bara till en hund med fantastisk kondition.

Ja, så här tänker jag i mitt sätt att fostra min hund. För oss är detta det rätta sättet att träna, säkert hittar du egna metoder och idéer.

[Linda Y]

Hej!

Jag håller också med Manna. Hunden behöver aktivering, mera tänkande. Positiv belöning tycker jag att man ska satsa på men för att det ska funka så behöver man ha bra kontakt med hunden, alltså att den lyssnar.
Klickerträningen bygger ju helt på positiv träning och att kunna belöna hunden just i rätt ögonblick, vilket ger bättre resultat.
Rekommenderar att skaffa skidor, det är så skönt att skida med hunden!
Om man tycker att man har ont om tid så kan man försöka göra en aktivitet av maten, så att hunden får leta reda på godis/mat, man kan också gömma godis i tomma toapappersrullar som stängs till paket eller i andra lämpliga förpackningar. Eller en plastflaska med godis i. Eller göm mat i snödrivorna som hunden får söka reda på.
Lycka till med träningen och aktiveringen!

Hejsvejs!
Linda

[Havenwar]

Aktivering mentalt alltså... Tills det blir möjligt med mer motion.

Ja, för skidor får jag hålla utkik efter på loppisar här i närheten när ekonomin tillåter. Ut och gå långpromenader kommer inte att fungera dagligen i det här vädret, en vetskap som förstärks dagar som idag när jag vaknar med fem minusgrader i husvagnen på grund av strömavbrott, och tjugo minus utanför. Vissa dagar kommer jag helt enkelt inte orka dra mig ut. (Jag har svårt att gå ut och gå bara för gåendets skull... behöver ett mål att gå till och en anledning att gå dit.)

Godis i toapapperrullar har jag använt länge, men inte särskilt regelbundet. Det lämnar mycket skräp. Plastflaskor kan jag nog inte använda, för då skulle det ligga plastskärvor överallt. Sen är hunden inte mycket av en sökare. Om jag gömmer saker som hon inte hittar snabbt så slutar hon leta. Kanske kan det tränas upp om jag gömmer godis i snödrivorna, så det vore väl en tanke. Har ni fler idéer, så jag kan variera mig lite?

Varför jag frågade om morot och piska var väl främst för att min mor är uppväxt med traditionen att rycka i kopplet vid felaktigt beteende, medan jag främst försökt med andra metoder, som t.ex. för att få hunden att inte dra i kopplet stanna en stund om hunden börjar dra. Hunden är ivrig att komma framåt, så när det går långsammare om den drar lär den sig snabbt att inte göra det.

Men hur översätter man en morot till vissa situationer? Hur skulle ni träna morotigt när hunden kastar sig efter andra bilar även om den sitter i baksätet på en, eller står i koppel bredvid vägen?

[Alva]

Du,,, hur gammal är hunden ?
Hur länge har du haft hand om henne ?

Det låter ju inte så kul det där med kylan, är inte så mycket för vinteraktiviteter själv och har också bott så där isande kallt. Men hur motigt det än var att ge sig ut så kände jag att jag var var tvungen , för djurens skull. Det var enda målet och meningen med mina vinterpromenader! För jag skulle ljuga om jag sa att jag njöt av dem. Huga... Alla kläder som man skall palta på sig som får en att känna sig som en mischelingumma!, kalla fingrar och tår, isande vind osv. Enda fördelen är att djuren blir lugna och att det kändes varmare i huset när man kom tillbaks...
Och... jag undrar om hunden beter sig likadant med din mor ?
Undrar Ann

[Havenwar]

Heh..  tja, det framgick väl av mina tidigare skriverier i tråden tror jag, men Betsla är dryga året gammal. Född i oktober-november tror jag. Jag har känt henne länge, men inte haft hand om henne helt ensam förrens min mor nu vid årsskiftet började pendla in och ut från lasarettet, och nu har hon ju bosatt sig där så att säga.

Hur hunden var med min mor... rätt otränad men väldigt hänsynsvisande. Min mor ha rnämligen varit handikappad i många år, och alla hundar vi haft under den perioden har tagit en väldig hänsyn till det, och varit väldigt lydiga och lugna just i närheten av min mor. Sen har Betsla naturligtvis varit lekfull hela tiden, men min mor har inte skänkt något av lekar och liknande. Det har Betsla istället fått från grannhundar och katten och mig då när jag har varit på besök.

Så som jag sagt tidigare - det nya för henne är att hon sitter i löplina eftersom hon börjat jaga bilar på vägen. Tyvärr finns inget annat alternativ just nu. Sen är hon ju som ni förstår inne i sin olydiga tonårsfas, och kan ibland trotsa även sådana kommandon som hon förstår fullt ut. Men det blir bättre, med tålamod. Största anledningen till att jag skriver av mig så här är ju den självklara frågan hur mycket tålamod man orkar ha när telefonledningen blir avgnagd.

Ja, jag är ju ovanligt tålmodig som person, så det löser sig nog. Men jag behöver aktivera henne mer. Har låtit henne leta godis och sådant idag, och det gillade hon, men nu sitter hon på löplinan igen och vill inte komma in, (trots att innetemperaturen hunnit stiga till hela tolv grader nu).

Jag gillar vinteraktiviteter, men här blir det aldrig riktigt varmt inne, och det är svårt att njuta av snön på samma sätt som jag gjorde i jämtland, där jag kunde gå in och värma fötterna framför brasan och dricka varm choklad. Där var 20 minus fortfarande kul, här är det förskräckligt, och som tur är något som går över ganska snabbt när solen kommer krypande.

Det här är en svår situation, för både mig och hunden... Det är därför jag söker ideer och råd så att jag kan göra det uthållbart för oss båda tills bättre väder kommer så man kan ta itu med träningen på allvar, och aktivera sig mer. Jag vet att det blir bättre i framtiden, det är inget problem... men det är just nu som jag ogillar och försöker underlätta.

/Gunnar

[manna]

Havenwar: Att träna med morot betyder inte att du inte med rösten kan meddela hunden din åsikt. Ett "NEJ!" följt av beröm och godis om/när hunden riktar sin uppmärksamhet på dig, är mitt råd. Det gäller att vara snabb att läsa hundens signaler. Redan att hunden vänder sina öron åt ditt håll (förmodligen bakåt, verkar det som efter din beskrivning) är ett framsteg. Skällande i bilar är ett ofog. Försök med vattenpistol i kombination med "nej" följt av beröm.

Att gå fint i koppel (inte nödvändigtvis "fot", som är en annan sak) kan vara besvärligt att lära en unghund, som ju ofta är ganska flaxig. Att stanna, berömma då hunden riktar uppmärksamhet åt dig och sedan upprepa detta kan vara en lösning. Du kan oxå öva upp följsamheten genom att gå i "kringlor", så att hunden aldrig är säker på vart ni ska. Då följer hunden dig, inte tvärtom. Det ser ganska dumt ut när man håller på, men det ger resultat. Prata med hunden ("Nu går vi hit" osv) och belöna med beröm och godis.

Ja, det är i stort sett samma saker om och om igen   men så ser ofta träning med hund ut. Håll ut!

[Havenwar]

Mjo, det är ungefär som Manna beskriver som jag tränar henne att gå fint i koppel. Man ser som sagt lite lustig ut, men det har jag aldrig haft något problem med.

Däremot är öronen inte mycket till hjälp. Betsla har hängande öron, som inte riktas all så vitt jag noterat. Däremot så gäller det som ni säger att hitta rätt ögonblick att säga till, helst innan själva "attacken" för att man ska kunna mildra beteendet. Om man lyckas lugna hunden innan den får utbrott så är ju det bättre än att den får skälla och hoppa, för då kan den lätt tro att ett hårt Nej är riktat mot den "farliga bilen" istället för mot hunden.

Jaja. Idag måste jag gå in och handla, för nu håller provianten på att ta slut, så nu får hunden sin långpromenad. Hon älskar att gå ut och gå, men inte att sitta bunden vid affärer och dylikt... Men man får ta det onda med det goda....

Tack för goda råd och tips Manna, Alva, Eulalia, Linda Y.  Vi får se hur många jag kan ta till mig nu, och hur många som behöver växa in, som goda råd ibland behöver göra.

/Gunnar