Blandrashundar

[monika]

Monika!

Din hund är resultatet av plannerat avelsarbete för att ta fram en viss sorts hund. Det är en sak.
Dagens "blandrasuppfödare" är antingen slarvers eller är ute efter snabba pengar.
Om olyckan har skett så kan man förhindra utvecklingen av valpar genom att besöka veterinären!!!

/Ingela

Poängen med mitt inlägg var att mångfalden av hundraser är ett resultat av olika blandningar. Det är inte så enkelt som att en renrasig hund är en bra hund, en blandis en dålig. Man kan inte ens säga att en renrasig hund är "varudeklarerad". Eftersom många renrasiga hundar är mer eller mindre inavlade är risken större att utmärkta föräldradjur får avkommer där de recessiva generna kommer till uttryck. De är också till stor del avlade på utseende, och utställningsmeriter dominerar i valet av avelsdjur, särskilt bland de små sällskapshundarna som sedan blir familjehundar.
 
Riktad avel, som när man skapade min hundras (leonberger), är inte  heller en kvalitetsgaranti. Idag avlas t ex en del på skarpa hundraser där syftet är att få fram "värstinghundar". Inte bra, och ett större bekymmer än en och annan tjuvparning, tycker jag.

Hundvalpen kommer inte att bli bättre än de gener den får med sig. Parar man två sunda och mentalt stabila hundar, med sunda och stabila förfäder, kommer man ha goda chanser att få en sund och stabil valp. Det gäller oavsett om de är av samma ras eller inte. Blandrasvalpar är inte automatiskt sundare än renrasiga (en åsikt som dyker upp ibland). Defekta hundar av olika raser ger såklart inte en sund avkomma, lika lite som renrasiga.

Jag ville ha en renrasig hund för att kunna göra allt inom hundsport med den, och eventuellt skaffa valpar en dag. Vi har ställt ut henne med gott resultat och hon är en mycket trevlig hund, men har ett litet men diskvalificerande fel. Seriösa, etablerade uppfödare har tipsat oss om att ställa ut henne för "rätt domare" så kommer hon ändå att få de titlar som gör att valparna går bra att sälja...  (Vår hund kommer inte att få para sig!)

Att dela sitt liv med en hund är en sådan enorm glädje. Hundägare har olika syfte med sina hundar, men glädjen har vi gemensamt. Jag tycker att det är så tråkigt när alla bra hundägare ondgör sig över alla dåliga hundägare. Absolut ska man slå larm om djurplågeri och de verkliga avarterna, men om bara en exklusiv skara skötsamma, ordentliga människor med renrasiga hundar duger vore det en förlust för både folk och fä.  "Dogs will be dogs" och det finns och kommer alltid att finnas blandisar. Hoppas att de får ett bra liv! Hoppas att deras ägare känner sig välkomna i gemenskapen, på hundkurser och andra evenemang.

Med en öppen och vänlig attityd kanske folk som fått problem med sin älskling vågar söka hjälp, utan att behöva känna sig misslyckade som människor. Önskar också att man slutar att misstänkliggöra allergikerna, "de som bara ljuger", hela tiden. Några kanske omplacerar sin hund pga en fejkad allergi vid 10 månaders ålder, för att det är så skamligt att inte klara av sin hund att man inte törs säga som det är, eller be om hjälp (vad säger det om oss medmänniskor?). Men många, de allra flesta tror jag, försöker nog ha kvar sin hund även om de känner av allergi. Detta fungerar kanske en tid, men om allergin förvärras, eller när man inte klarar mer (kanske tar några månader!) blir man tvungen att omplacera.  Att det inträffar kring hundens könsmognad är inte heller en slump. De allergena proteinerna ökar nämligen markant då, och ofta är det värre med en hanhund än en tik. Man blir tvungen att omplacera och blir inte bara av med sin hund utan också kallad lögnare.  Onödigt.

[manna]

Avel där man korsar redan etablerade raser för att få fram en ny är inget som Svensson och Jönsson ska försöka ge sig på med sina hundar. Det krävs ett enormt kunnande och massor av tid för att få fram en fungerande ras och en balanserad avelsbas.

Vad gäller "allergilögnarna" så är jag väl medveten om att inte samtliga omplaceringar sker för att ägaren ljuger om en sjukdom. Men jag tycker att det är märkligt att så många personer lever till vuxen ålder innan de upptäcker att de är allergiska. Var lever de? Har de inga vänner eller släktingar med hund? Åker de aldrig buss eller tåg, där ju pälsdjur är vanligt förekommande med sina respektive resesugna ägare? Nä, lite skumt är det allt!

Att inte be om hjälp för att få styrsel på sin hund är för mig ofattbart. Det är ens ansvar som hundägare, att fixa ett bra samarbete med hunden - annars blir situationen ohållbar och påfrestande (för såväl ägaren som hunden). Ett misslyckande är inget jag tycker att man kan lasta "medmänniskorna" för.

Jag hävdar fortfarande att det finns väl fungerande renrasiga hundar, av vilka säkert de allra flesta kan hitta en lämplig individ. De som anser sig vara i behov av en "specialras" tycker jag kan överlåta arbetet med att ta fram en sådan till proffsen.

 

[Charlotte]

 Angående allergi: Det är en viss skillnad att åka buss eller att umgås med vänners hundar och att ha den hemma dygnet runt. Jag har allergiska kompisar som kan vara tex med hästar stundvis men efter för lång kontakt med hästar har kroppen på något sätt inte resurser att klara av allergenen längre utan dom reagerar, jag vet inte om dom ljuger, men så förklarar dom det i alla fall... Själv kan jag ha örhängen med nickel kanske ett eller två dygn men sen kommer utslagen. Och detta som Monica skrev om könsmognad och allergener var mycket intressant (det hade jag ingen aaaning om) och kan säkert förklara en del av omplaceringarna. Dessutom kan ju familjerna ha barn som utvecklar allergi och förmodligen omplacerar man hellre hunden än barnen Jag vet, jag är naiv men jag vill alltid tro att människor inte ljuger....
  Jag tycker att en del av inläggen här (och på en hel massa andra forum) angående blandras hundar och fördomar borde kunna förklara det ofattbara att någon inte söker hjälp för att få ordning på sin hund.... Inte kul att mötas direkt av fördomar kanske....
 Det argument för renras här som jag köper helt och hållet är egentligen bara Monikas: Det är bara med en renras som "alla dörrar är öppna" för mig och min hund. Så är man intresserad av utställning och tävling måste man skaffa en renrasig hund.
                    Mvh
                  Charlotte

[olivia]

Detta fungerar kanske en tid, men om allergin förvärras, eller när man inte klarar mer (kanske tar några månader!) blir man tvungen att omplacera.  Att det inträffar kring hundens könsmognad är inte heller en slump. De allergena proteinerna ökar nämligen markant då, och ofta är det värre med en hanhund än en tik. Man blir tvungen att omplacera och blir inte bara av med sin hund utan också kallad lögnare.  Onödigt.

Jag har aldrig hört det förrut men det hände mig. När hunden blev könsmogen så reagerade jag och fick allergisymtom. Det tog flera veckor innan jag förstod att det var hunden eftersom jag haft alla tänkbara pälsdjur under hela min uppväxt och aldrig reagerat. Men hunden åkte ut ur sovrummet, alla mattor rullades undan och hunden fick ducha mer regelbundet och mina symtom minskade. Efter ett år så var alla mina symtom borta så nu slipper vi duscha hunden  

Kul att få en förklaring på varför symtomen inte kom iom införskaffandet av valpen utan långt senare.  Har frågat runt lite men har inte fått någon teori på varför tidigare.

[monika]

Vad gäller "allergilögnarna" så är jag väl medveten om att inte samtliga omplaceringar sker för att ägaren ljuger om en sjukdom. Men jag tycker att det är märkligt att så många personer lever till vuxen ålder innan de upptäcker att de är allergiska. Var lever de? Har de inga vänner eller släktingar med hund? Åker de aldrig buss eller tåg, där ju pälsdjur är vanligt förekommande med sina respektive resesugna ägare? Nä, lite skumt är det allt!

Nja, så skumt tycker jag inte att det är.  Allergi är nämligen inte något man endera har så att man mår jättedåligt alltid och från födsel vid minsta allergen, eller inte har och är ständigt besvärsfri. Allergi kan utvecklas hos barn och "växa bort" eller visa sig först i vuxen ålder. Den kan vara lindrig eller mycket dramatisk. Dosen spelar ofta stor roll, dvs det kan gå bra med lite katthår på bussen, ett besök på ridskolan osv, men daglig kontakt med höga doser leder till outhärdliga besvär.

De biologiska mekanismerna bakom allergi är inte helt kartlagda än och råden för att undvika allergi ändras ganska ofta. För femton år sedan sa man att barn inte skulle utsättas för husdjur i onödan de första åtta åren om det fanns allergi i familjen. Idag säger man att kontakt under det första levnadsåret skyddar mot allergi i "normalfallet".

Det finns fall där personer arbetat yrkesmässigt med djur trots en allergi och kunnat hanterat besvären/kroppen har anpassat sig (immunförsvaret jobbar), men efter några veckors semester har kroppens försvar också pustat ut och gått ner på sparlåga. När de återvänt till jobbet har de blivit jättesjuka. Det händer inte alla, men vissa. Generella råd vid allergiska besvär blir därför mycket svåra att ge, eftersom det varierar så mycket mellan olika individer. Ett är dock helt säkert: att vara allergisk är ett stort lidande, och för den som gillar djur , men inte tål dem, är det ett svårt umbärande.

Den som vill veta mer om allergier ska leta i böcker om immunologi. Men tänk på att de snabbt blir inaktuella och kolla utgivningsåret.

[john]

Angående allergi så är det viktigt att inte ha djuret/djuren som orsakar allergin där man sover. Min sambo blir riktigt allergisk om vi låter katterna vara i sovrummet. Hon hostar och får astma. Håller vi däremot sovrummet kattfritt så har hon näst intill noll känningar av sin allergi, oavsett hur mycket hon kelar med dom under dagtid.

[naivmobil]

jag vet inte så himla mycket om hundavel......... men tror på den inte fullt så vetenskapliga aspekten av livet...... den kärleksfulla........ det viktiga är att älska...... älska sin hund, och sin granne och medmänniska oxå för den delen...........

bara för att hunden är en renrasig labrador, schäfer eller dalmatiner så behöver den eller rättfärdigar den för mera kärlek...             alla lika

jag har sett dom mest utbildade hundinstruktörerna behandla sina hundar som främlinglegionssoldater i sahara...... vilket är ett för mig helt främmande beteende.


håller med mamma om att snacket om renrasighet bland hundar är helt förlegat... ett frö som skjuter i höjden så fort det får lite ljus och gödsel.......... tankar ack så farliga och skadliga... för individen som hyser dom ochhela mänskligheten...

Jag tycker det är stor skillnad mellan plannerad blandrasavel där man har ett syft, (t.ex att ta fram vildsvinshundar) och att låta sin söta hund få valpar med grannens hund.  Den sistnämda aveln har inget syfta att för utvecklingen frammåt.
Det finns BRA renrasiga hundar som behöver ett bra hem. Du får en hund som du vet hur den kommer se ut och där du vet hur hundarna brukar bli mentalt.

Alla allergi-omplaceringar är inte pga dåliga hundar  

Mvh
/ingela

sen vill jag kommentera ditt inlägg här ingela....... jag tror inte det är så bra att människan går in och leker gud eller moder natur. vilket är klart bevisat att det inte fungerar inom till exempel travsportens värld.... där man avlat sig yra i mössan efter den perfekta hästen vilket har resulterat i att det nu egentligen bara finns två hästfamiljer kvar. den franska (europeiska) och den nordamerikanska....... och om man inte avlar mellan dessa två familjer. blir hästen väldigt skör, sönderavlad och inavlad!!!!
jämför det sen med de fritt levande mustangerna som parar sig fritt utan människans inverkan. och du kommer se att de är bättre på alla plan. snabbare, starkare, bättre fungerande innre organ och system, bättre tänder, bättre päls, man, hörsel, syn, immunförsvar, humör........   det stämmer!!!!!!!!

och jag tror det gäller samma sak i hundvärlden. alla dessa oanvändbara tänder. taskig päls. humör osv.

tror att när människan kommer att våga kliva åtsidan kommer hon att skåda sina fåfängda misstag i vitögat... och moder jord kommer att le!




lev länge i frid allihopa!

[Charlotte]

 Nja Naivmobil, nu vill jag inte riktigt hålla med dig angående travhästar alltså (Lite offtopic kanske??)
 Det finns många exempel på helfranska och helamerikanska som är bra, friska travare. Och dom är betydligt snabbare på att trava än mustanger och det är för trav dom är framavlade.
 Och naturligtvis förändrar människan ett djur så fort det blir tamt och vi börjar ha det som husdjur, det är något helt naturligt och behöver inte alltid vara av ondo... Så länge vi använder sunt förnuft och det finns faktiskt människor som har det...
                     Mvh
                  Charlotte

[Camilla]

jag läser och funderar.... Det är ju helt klart ett problem att det finns hundar som inte har det så bra. Att många av dem "råkar" vara blandraser är säkert sant.
Att det är pga att man betalt mindre för dem vill jag faktiskt inte tro på (men det är kanske så...). Anser man att en levande varelses värde beror på hur mycket det sved i plånboken vid inskaffandet, så tycker jag man kan köpa andra saker för sina pengar!  

Flera av er har ju skrivit att blandrasvalpar, det föder man upp för att tjäna snabba pengar. Jag tyckte det lät lite otroligt så jag letade runt lite efter annonser, och blev nästan chockad att se priser på mellan tre och fem tusen kr. för en blandrasvalp. Betalar folk verkligen så mycket? Då förstår jag bättre om det faktiskt finns de som tar en kull för pengarnas skull.

Hade det då inte varit bättre om de "riktiga" uppfödarna, dvs de som föder upp renrasiga, registrerade hundar hade sänkt valppriserna litegrann och på så sätt konkurrerat ut blandrasuppfödarna? För ärligt talat, priser på uppemot 10 000:- för en renrasig valp? En kull på fem, sex valpar ger ju i så fall lika mycket som jag tjänar på ett år!    ...om man skulle bli hunduppfödare.  

Jo, och en sak till! Det är ju inte många som har okastrerade hingstar som "vanliga ridhästar" eller fertila hankatter till nytta och sällskap. Varför kastrerar man inte hanhundar också om man inte har några planer på avel (och ärligt talat, hur många har egentligen det?).
Det borde väl både minska antalet tjuvparningar/blandrasvalpar och ge hanhundarna ett bättre liv då de skulle kunna få umgås normalt med andra hundar och slippa hållas i ett kort koppel av en matte/husse som förklarar att "han är så aggresiv mot andra hanhundar".


/Camilla - sedan 12 år tillbaka sambo med 400-kronorshunden Johnny  , schäfer/labbe-blandras, som dessutom gjort valpar med en rottweiler/golden-tik. *hukar mig*  

[manna]

Hade det då inte varit bättre om de "riktiga" uppfödarna, dvs de som föder upp renrasiga, registrerade hundar hade sänkt valppriserna litegrann och på så sätt konkurrerat ut blandrasuppfödarna? För ärligt talat, priser på uppemot 10 000:- för en renrasig valp?

Som seriös uppfödare har man många utgifter att betala. Valpkullen ska försäkras, vaccineras, id-märkas, registreras och kollas på alla sätt och vis. Dessutom drar man kanske iväg på utställningar och andra arrangemang. Seriösa uppfödare brukar även ordna trevliga saker för sina valpköpare, vilket ju oxå bidrar till ett hål i plånboken. Så det blir nog inte så värst mycket pengar över i slutändan. Det funkar ju inte att föda upp kull efter kull, år ut och år in. Allting är reglerat i SKK och de uppfödare som inte följer avtalen blir avstängda.

[Camilla]

Som seriös uppfödare har man många utgifter att betala. Valpkullen ska försäkras, vaccineras, id-märkas, registreras och kollas på alla sätt och vis. Dessutom drar man kanske iväg på utställningar och andra arrangemang. Seriösa uppfödare brukar även ordna trevliga saker för sina valpköpare, vilket ju oxå bidrar till ett hål i plånboken. Så det blir nog inte så värst mycket pengar över i slutändan.

Men, de allra flesta uppfödare håller väl ändå på med det för att hundar är ett av deras största intressen; det är alltså deras hobby. Att uppfödaren åker på hundutställningar, träffar likasinnade och säkert har jätteskoj ska väl ändå inte läggas på "utgiftskontot" och sponsras av valpköparna? Det borde ju vara en ren nöjesresa för den hundintresserade.
Folk med andra intressen, säj trädgårdsodling, gamla motorcyklar eller de som utövar någon idrott, brukar inte ha några större inkomster av sina hobbies, snarare tvärtom.  

[manna]

När det gäller trädgårdsodling eller gamla motorcyklar, så är det väl inget som man håller på med för/åt andra. Hunduppfödning tycker jag är en annan sak. Där anstränger sig en person för att få fram friska, mentalt stabila och för sin uppgift väl lämpade individer - för att hundköparen ska få det denne söker. Det kan väl vara värt att betala för? Att föda upp hundar och sedan skänka bort dem vore det väl ingen vits med? Självklart är det lätt för "hemmaavlare" att sätta ett lägre pris på sina valpar; många obligatoriska avgifter kan dessa personer helt strunta i. Att priserna på blandras- och icke registrerade renrashundar dessutom ränner iväg gör fint flis i fickorna på mindre seriösa personer. Köparen betalar dyrt för en hund som man inte vet ett skvatt om.

Nä, jag "sponsrar" hellre en seriös uppfödare, till vilken jag under hela hundens liv kan vända mig med frågor och funderingar, få hjälp och kanske oxå en trevlig vän.

[Charlotte]

 Hej!
Det är helt klart att en renrasig hund ska få kosta mer, den kostar så mycket mer att "framställa" med utställningsmeriteringar osv osv osv.... Man ska inte skänka bort valparna!
 Men vad säger att inte blandrasuppfödaren bryr sig om valpar/valpköpare i framtiden?? Och varför kan man inte bli vän med en uppfödare av blandrashundar??
 Det är SÅ dumt att dra alla över en kam!
                    Mvh
                Charlotte

[manna]

 Men vad säger att inte blandrasuppfödaren bryr sig om valpar/valpköpare i framtiden?? Och varför kan man inte bli vän med en uppfödare av blandrashundar??
 Det är SÅ dumt att dra alla över en kam!
                   

Jag drar inte alla över en kam, men om jag skulle skriva ner alla möjliga små undantag så hade det blivit en romanserie! I stället väljer jag att försöka få fram min åsikt på ett så komprimerat sätt som möjligt, utan att det för den skull blir alldeles för enkelspårigt.

Självklart finns det människor med en blandraskull hemma som bryr sig om att hitta goda hem åt de små. Och självklart är det så att man kan bli vän med valpkullens ägare. Men jag tror inte för ett ögonblick på att personer vars tik får en kull valpar huxflux är lika seriösa som renrasuppfödare.

[Ingela L]

Camilla!!
Jag vet rasklubbar som jobbar på att sätta ett tak på priset på valparna. Detta bl.a för att skillnaderna inte ska bli så stora mellan renrasiga och blandraser.
Sen kostar det mycket att föda upp en kull. Det är mycket som man kanske inte tänker på: Försäkringar, ledigt från jobbet, all telefontid, registreringsavgifter, veterinär osv osv. Kanske man vill ordna valpträffar, träningsläger osv. Anordna MH och Korning? Om man vill vara seriös uppfödare så kostar det en hel del pengar.

Navmovil: Jag tror att det är dax att vakna nu! Vi kan inte "sluta" leka gud! Ska vi släppa samman alla raser och se vad vi får? Jag tycker att vi ska fortsätta utveckla våra raser så att folk kan hitta en ras som passar deras intressen och livsstil och inte bara är en hund som hänger med (det finns raser som passar till det med!!). Visst innebär det avel mellan raser, men det görs av folk som vet vad dom vill få fram.
Jag som vill ha en arbetande hund väljer en bruksras. Till älgjakten en älghund och till rådjuren en rådjurshund.
Visst finns det problem inom många raser och visst är det så att det har avlats (och avlas) på skräp som kanske sett snyggt ut! Många rasklubbar jobbar hårt med att få fram friskare raser. Jag stöder detta arbete och jobbar emot dom som avlar på blandraser för pengarnas skull!
Jag gillar hundar och jag vill att alla hundar ska få ett gott hem och den respekt dom förtjänar!!!

Mvh
/Ingela

[Yehala]

Men jag tror inte för ett ögonblick på att personer vars tik får en kull valpar huxflux är lika seriösa som renrasuppfödare.

Det var det dummaste jag hört.

Jag har istället fått uppfattningen att rashundsuppfödare bara är ute efter pengar - de bryr sig inte om hundarnas välmående - därför tycker dom fortfarande att kupera svansar är helt okej t.ex.  Sälja sälja. Pengar Pengar. Buisness Buisness.

De som har blandrashundar älskar sina hundar och bryr sig inte lika mycket om deras pengavärde.

I alla fall många av de hundägare jag haft kontakt med.
 
Jag tycker det är en sjuk idé att man genom avel ska framhäva vissa egenskaper/utseende som hunden inte mår bra av men som anses "fint" av vissa människor. Lite Belgian Blue över detta rastänkande.


(läste senare Ingelas inlägg som jag missade):
Ingela skrev:

Många rasklubbar jobbar hårt med att få fram friskare raser.

Det är ju bra.... håller med Ingela till viss del också... Men samtidigt stöter detta arbete på mycket motstånd från många uppfödare...

[manna]

Yehala: Det finns avelsprogram för många raser numera - och fler raser tillkommer hela tiden. Allt för att bevara en bred avelsbas som ger bra och friska hundar. Dessutom är det så att uppfödare ständigt kontrolleras. De har inte någon möjlighet att bara "sälja sälja", som du påstår. I stället är det bl a vet.kontroller (med bl a höftleds- och armbågsstatus), mentaltester, arbetsprov etc för att inte använda en av någon anledning inte lämplig hund i aveln.

Hur många blandras"uppfödare" kollar lederna på sin hund innan parning? Hur många uppmanar sina valpköpare att låta röntga sin unghund? Hur många kan ställa upp med kvalificerad hjälp när det gäller träning, diet, hälsa etc?

Vad gäller kupering av svans och öron, så är det sedan flera år tillbaka förbjudet i Sverige. Men självklart kan du fortfarande se hundar med ex kuperad svans. Antingen är det en svensk, äldre hund eller kanske en importerad. Eller så är det en västgötaspets du möter - och de kan faktiskt födas utan svans.

Självklart är rena utseendesaker många gånger patetiskt skit. Det tycker i alla fall jag. Det kan, som du skriver, liknas lite vid "belgisk blå kan inte gå".

Angående hundars pengavärde, så får jag nog citera dig när du skriver "Det var det dummaste jag hört". Så jag älskar inte min hund för att det är en renras? Du menar att jag älskar honom bara för att jag har betalat 8000 spänn för honom? Att jag vårdar honom ömt för att mina slantar inte ska gå förlorade? Skärpning!

Men jag kan ge dig rätt för aningen om att det till viss del handlar om pengar; jag är ekonomiskt lagd och slänger inte pengar i sjön. Att köpa en blandras är för mig som att köpa grisen i säcken. Är föräldradjuren friska? Vilken av de inblandade raserna kommer att synas mest? Kommer hunden överhuvudtaget att fungera i mitt hem, mitt liv och i de situationer som den ska klara av? Jag går inte med ögonbindel när jag köper andra saker - varför ska jag göra det när det gäller en hund, en levande varelse som jag ska ansvara för i många år framöver. Är det inte klokt då att faktiskt ha en klar bild över vad som väntar?

[Medicinkvinnan]

 
Hett ämne tydligen.....
Jag har en blandistik med "hiskeliga" kombinationen av schäfer/coliie - boxer/labrador! Det är den snällaste o mest ömsinta hund jag sett. Hon har endast morrat en gång och det var när en pundare kom fram till mig på stan.
Tyvärr är det väl så att många avlat sönder en hel del raser som är sk rena, i ärlighetens namn....så det där tugget om att avla för pengarna...ja, det finns nog i alla läger isåfall.
Alltså är det inte sagt att man är bättre person för att man har renrasavel!
Min första hund, en Hovvart var ett sånt exempel...han var fullständigt fel på alla sätt. Det ledd till att jag fick pengarna tbx och en avlivad hund. INTE kul! O då hade jag nog besökt allt från hundpsykolog till kvackare....
Så gott folk....döm inte så himla lätt! Perfekt finns inte..

Hälsningar från Lena o Pepsi! Voff!  

[fjällan]

måste lägga mig i diskussionen,då jag precis har satt ut en annaons på mina blandisar här är det visst höga röster. det är inte första kullen vi tar fram och det är friska sunda hundar använda både till jakt och sällskap (jack russel/tax) dom klarar sig bättre i skogen dessutom, idagens samhälle med arbetslöshet och långa sjukskrivningar med andra ord sämre ekonomi,är dom sämre hundmänniskor för att dom kanske inte kan köpa en hund för dyra pengar?eller vi självhushållare har vi mycet pengar?då är vi nog inga självhushållare. nej fram för sunda hundar både rena och blandade .några garantier finns inte . både rena  och blandade kan få "rassjukdomar" naturligtvis ska man inte blanda hur som helst och löptiken ska hållas i band. tack för ordet kram från fjällan

[manna]

Fjällan: Som självhushållare antar jag att man har en hel del att göra. Att skaffa en sällskapshund är nog inte högprioriterat. I stället kan jag tänka mig att man söker efter en bra jakthund t ex, eller varför inte en vallhund för att ha bra hjälp på gården. Varför i herrans namn skulle man då vilja köpa en blandrashund där man inte vet om hunden fungerar vid ex jakt? Det spelar ju ingen roll om hunden har varit billigare att köpa - den är likväl kass och inte alls värd pengarna.

Däremot håller jag med dig om att hundar ska vara sunda, såväl fysiskt som mentalt. Och visst drabbas många renrasiga av sjukdomar som är rasspecifika. Personligen anser jag dock inte att det är något som gör blandrasaveln ok.