Alternativ.nu
Annonser => Kollektiv för självhushållare => Ämnet startat av: MissFerguson skrivet 11 jul-19 kl 22:12
-
Alltså, detta är kanske lite off the topic men jag har haft lite funderingar. Tänk om det gick att skapa ett kollektiv för folk med psykisk ohälsa som ville komma närmare naturen. Jag har kommit på att jag mår bättre i skogen eller nära naturen än i stan/förorten men samtidigt så har jag ändå lite sociala behov. Kanske kunde det vara några gemensamma aktiviteter eller måltider men ändå med förståelsen att vissa dagar är skit och att då vill en kanske bara dra täcket över huvet och få lov å göra det. Men att hjälpas åt med praktiska grejer såsom gräsklippning eller vedhuggning. För min egen del så gillar jag att göra fysiska grejer då det lindrar min psykiska ångest. Är det fler som känner så? Är det fler som tänkt som jag? Kanske inte 100% off the grid (gärna tvättmaskin och inomhustoalett!) men ett lantligare alternativ till förorten eller stan där folk bor som inlagda sillar utan att varken prata eller känna varandra.
-
Vart ? Hur? Och när?
-
I grunden tror jag på att hårt fysiskt arbete ute på landet får människor att må bättre. Finns inget som rensar tankarna så som exempelvis vedhantering. Såga, hugga och stapla. Underskattad terapi för att rensa tankarna.
Däremot är jag mer skeptisk till att samla flera som mår dåligt under samma tak i egen regi. Jag har inget statistiskt underlag på mitt påstående men mina observationer och personliga uppfattning är att folk som mår dåligt trivs jättebra i varandras sällskap, men tyvärr så triggar dom varandra till att göra tokigheter.
-
Marsipan:Tack för visat intresse! Jag har ännu inga konkreta planer om plats, utrymme eller uppbyggnad. Ville kolla intresset mest men med respons kanske det går att skapa något tillsammans. Just nu bor jag med min hund utanför Malmö men rör mig gärna uppåt landet. Kanske ett första steg kunde vara ett forum eller typ mötesplats online där vi kunde bolla ideer o.s.v. Vart bor du nånstans? Har du djur? Jag har inte ekonomiska resurser till att köpa något men däremot gärna hyra, kanske tillsammans?
till andra som inte är lika öppna eller positiva: Det är precis sådana åsikter och människor som er som gör att jag har fått denna iden och som får mig att vilja dra mig bort från Att man skulle vara oorganiserad (mer än andra?) och inte kan driva ett stort projekt tillsammans för att en har psykisk ohälsa? Du vet väl om att folk med psykisk ohälsa både jobbar, skriver böcker och driver företag nuförtiden? Låt de negativa tankarna om mitt inlägg stanna där det hör hemma - i era huvuden.
-
Vilken typ av psykisk ohälsa? Jag går i liknande tankar, men verkar ha bosatt mig på en ö som jag älskar. Gotland har många gårdar som står och förfaller och har haft en fundering om något sånt här, på en gård som man kan rusta tillsammans, åstadkomma något fint. Men tror de är så himla viktigt med personkemi också, och att vara där på samma villkor. Hur tänker du?
-
Tycker det hela låter som en massa bra idee. Det vore skönt att kunna bo med folk som förstår att man ibland mår aspiss o inte orkar med värden eller sig själv, att man inte måste förklara och ursäkta sig själv hela tiden. Om ni har/ska starta nåt forum eller liknande eller är längre fram i planerna är jag massa intresserad av att vara med. Mvh kaja
-
Det låter som att starta kollektiv i allmänhet, bara med en extra utmaning. ;D
Men även om jag fattar att det är skillnad på tex depression och att vara lite hängig, eller på mani och vara lite extra igång, osv, så tror jag ändå att det hela hänger på de individer som ska samsas. Jag tror tex inte att jag skulle få någon särskilt spännande diagnos, men jag har absolut ingen möjlighet att fungera om jag inte kan dra mig undan, och ingen lust alls att få det ifrågasatt.
Det är, tycker jag, en fråga om 1} vad som är normalt, i gruppen, och 2) hur mycket avvikande, från denna normalitet, man kan vara utan olägenhet.
Onormalitet utifrån majoritetssamhället uppnår man direkt genom själva kollektivet, hehe, ofta också genom vissa delade grundläggande idéer eller visioner (självhushållning tex).
Ohälsa som gemensam nämnare, kan det fungera? Ja, kanske det, jag vet inte. Kanske situationen är sådan att det är så. Typiska kollektiv är kanske "för sociala"? Om man ser kollektivet mer som fristad än som något annat. Jo.
Lycka till i vilket fall, att hitta rätt!
-
Jag tycker det var en mycket bra idé av trådskaparen! Är själv en person som uppskattar naturen och den har skänkt mig både lycka och nöje genom åren. Lite konstigt då att man bor i en storstad. Har många gånger känt att storstaden inte är min grej längre.
Med ett samhälle som rusar på i allt snabbare takt så har det inte undgått mig att fundera över hur vi kommer att leva framöver. Ibland infinner sig känslan att världen, alltså vi, håller på att bygga upp samhällen som fjärmar oss allt mer från varandra där vi tenderar att bli konkurrenter snarare än bundsförvanter.
Att känna sig behövd och viljan att bidra, både för en själv och för andra i en gemenskap kan vara en mycket angenäm tilldragelse.
Trådskapare MissFerguson nämner ett par saker som genast kan få en i arbete för att främja kollektivet. Bara tanken på att få hugga ved är som rena terapin för mig när jag tänker efter.
Dessa enkla element som att få höra någon fågel sjunga i närheten, solen i zenit med en klarblå himmel. En svag bris som får löven att fladdra till. Sitta på farstukvisten och betrakta katten lunka förbi i maklig takt.
Allting börjar med en tanke. Håll den vid liv.
Hoppas få läsa mer om era tankar och idéer från er som följer denna tråden. Den fick mig att registrera mig här. Ha det gott, folk!
-
Let's do this! I dessa corona-tider när det är tänkt att hålla avstånd vill jag komma nära. Nära naturen, djuren och (de likasinnade) människorna. Varför gör vi det bara inte? Vem är med?
-
Miss Fergusson!! Go for it... Du är helt rätt ute. Önskar dig all lycka till. Är precis vad som behövs, alla kan om en är beredd på hårt arbete, blod,svett och tårar. Alltså exakt vad att leva med psykisk ohälsa betyder varje dag för många [emoji68][emoji264][emoji68][emoji264]
-
Hej tråden!
Har länge gått i de tankar ni verkar dela här. Människor som inte har det lätt och tillsammans får det att fungera...
Flyttade för ett par år sedan från storstan och landade i Lappands inland där jag hyr en liten gård.
Nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig och under 2020 valde min fru och jag att gå skilda vägar.
Känns nu mindre kul att bo ensam i ett hus i skogen och går i tankarna pä att flytta, men vart?
Är inte värst sugen på att träffa någon ny men vill heller inte leva helt ensam. Har haft det tufft i mina dagar och bär på en hel del bagage men vill inte tro att jag är dömd att vara olycklig.
Älskar att slöjda och är utbildad smed, har egen smedja och är i startgroparna med webshop för det jag tillverkar.
Må väl//
C.
-
Vi människodjur har ju alldeles tappat bort oss från naturen, tillbaks ska vi! Yess
Väldigt intressant tråd. För mig känns det som att dom flesta i kollektiv inte har så mycket problem med psykisk ohälsa, utan dom mår bra och är glad och allt är lätt och ladida.
Nu kanske det inte är så med alla, men det känns så, och därmed känner jag att jag inte skulle passa in i en sån grupp. En sån grupp som, om jag hamnar i en dålig period, bara säger "ryck upp dig" och såna dumheter..
Att vara med andra är viktigt, då vi (tyvärr) är flockdjur, men om dom andra inte förstår.. Då kan man lika väl vara ensam, vilket är lite vars jag är nu. ::)
-
Intressant!! Bra idé oxå! Tror också på att människor mår bättre med fysiskt arbete, speciellt om man också har likasinnade att ventilera / umgås med :)
-
Jag funderar på att starta någon form av "sammanboende". Känns som jag skulle funka bäst med folk som också är lite osams med livet ibland men jag har bott med andra i flera år tidigare och funkat med de flesta. Så jag tänker att det skulle vara dumt att kräva att bara folk med psykisk ohälsa får flytta in. Men jag är inte så himla ball eller politisk och lever ett lungt och stillsamt liv.
Om jag skulle mejsla ut lite mer klart så är det väl ungefär detta som är förutsättningarna:
Liten gård på västkusten. Lungt läge.
Enklare standard, det finns två rum jag kan hyra ut. Sen finns plats för vagn/mini-/tiny- house. Eller sätt upp en kåta/tipi/koja någonstans på tomten. Ev fixar jag någon eller några bodar på sikt.
Gemensam dusch, tvätt och frys i källaren. Gemensamt kök i huset och vardagsrum att umgås i.
Plats för den som vill till odlingar eller kanske ha djur, liten traktor med redskap finns att låna mot hjälp till att serva den.
Eller använd en bit mark till något annat.
Bo en kortare period eller längre, få regler och måsten.
Tänkte kolla om det finns något intresse och ev tankar?
-
Räven, den tanke är fin men detta funkar absolut inte i realitet. Har själv haft en person med psykisk ohälsa på min gård o det funkar inte alls. Man kan absolut inte lita på en sådan person, det spårar ur när som helst och på alla fronter. Inte ens minimumregler kan följas ens. Djur kan tex. inte ta hänsyn till det o behöver sin förutsagda skötsel, etc.
-
Räven, den tanke är fin men detta funkar absolut inte i realitet.
Håller med. Been there, done that. Drama i all oändlighet. Nej tack...
-
Nu är ju inte alla med psykisk ohälsa likadana. Du kan ju lika gärna hitta nån helt frisk människa som inte kan ta ansvar och göra det som behövs ::)
-
Nyfiken?
-
Nu är ju inte alla med psykisk ohälsa likadana. Du kan ju lika gärna hitta nån helt frisk människa som inte kan ta ansvar och göra det som behövs ::)
Absolut men ska man då bara välja ut personer som bara har lite psykisk ohälsa eller är alla välkomna?
Dock är risken mycket större att det kommer gå åt pipsvängen med flera personer med psykisk ohälsa än personer utan psykisk ohälsa.
Jobbade själv inom slutenvården i 12 år på sjukhus och kan bara tänka mig hur en gård med tex ett gäng personlighetstöra skulle så ut eller för den del depressiva, maniska eller psykotiska.
-
Är den här tråden död? Eller finns det hopp för någon slags naturnära eko-kollektiv som en form av rehabilitering för folk med psykisk ohälsa? Alltså de med psykisk ohälsa som tillhör den grupp som faktiskt mår bättre av/bättre klarar av den sotens enklare, naturnära livsstil med mycket utomhusvistelse och kroppsarbete -i motsats till den normativa urbana, individualistiska livsstilen -och inte de med problematik som att de lätt får Lappsjuka?
Jag föreslår i så fall en prövotid av volontärarbe mot mat och husrum för att se om personer är lämpade att leva i ett sådant slags kollektiv! Det är vanligt även i många vanliga kollektiv, men kanske särskilt viktigt för ett sådant här slags kollektiv?
Vill även föreslå att det ska vara ett öppet kollektiv och inte sekt-likt strikt med att enbart folk med psykisk ohälsa får leva där, utan enbart att de får förtur. Tänker utifrån min egen livssituation att psykiskt friska/välmående partners/särbos/sambos också kommer vilja ha en plats där på heltid eller någon form av deltidsboende.
Tänker även att en viss andel av de med psykisk ohälsa troligtvis kommer att rehabiliteras från denna efter att ha levt på detta sätt en tid, men sedan vilja bo kvar i kollektivet, kanske för att förebygga så at den psykiska ohälsan inte kommer tillbaka, kanske för att de känner att de funnit sitt hem på jorden just där.
Allt är inte svart och vitt och detta projekt kan definitivt fungera om man löser det på smarta sätt. Det kan till och med fungera bättre än vården gör i stora delar av Sverige idag.
-
--------------------------------
Allt är inte svart och vitt och detta projekt kan definitivt fungera om man löser det på smarta sätt.
-------------------------------
Funderar kring ifall ett smart sätt skulle kunna vara att ta avstamp i en befintlig modell som fungerar?
Vad jag har i åtanke är Fontänhus se: www.sverigesfontanhus.se (http://www.sverigesfontanhus.se)
Att starta upp ett Fontänhus som s a s från början skall serva hela Sverige kan vara för stort. Då kommer nog potentiella lokala o regionala finansiärer hänvisa till 'staten', som i sin tur kommer med en massa bortförklaringar (den befintliga vården, regionalt ansvar o s v)
Men att starta i liten skala =i en kommun, med stöd från regionen skulle kanske vara en möjlighet.
Har via bekantskapskretsen mycket gott intryck av Fontänhus. En bekant med psykisk ohälsa har fått stadga och innehåll i sitt liv via Fontänhus.
-
Hej! Jag heter Klara och är 26 år gammal och skulle vara väldigt intresserad av något sånt här.
-
Alltså, detta är kanske lite off the topic men jag har haft lite funderingar. Tänk om det gick att skapa ett kollektiv för folk med psykisk ohälsa som ville komma närmare naturen. Jag har kommit på att jag mår bättre i skogen eller nära naturen än i stan/förorten men samtidigt så har jag ändå lite sociala behov. Kanske kunde det vara några gemensamma aktiviteter eller måltider men ändå med förståelsen att vissa dagar är skit och att då vill en kanske bara dra täcket över huvet och få lov å göra det. Men att hjälpas åt med praktiska grejer såsom gräsklippning eller vedhuggning. För min egen del så gillar jag att göra fysiska grejer då det lindrar min psykiska ångest. Är det fler som känner så? Är det fler som tänkt som jag? Kanske inte 100% off the grid (gärna tvättmaskin och inomhustoalett!) men ett lantligare alternativ till förorten eller stan där folk bor som inlagda sillar utan att varken prata eller känna varandra.
Hejsan har det blivit något kollektiv av idéen?
Jag har haft samma funderingar pga utbrändhet och skulle se fram emot att skapa det här med likasinnade.
Letat med lykta och ljus efter kollektiv där det enda kravet på mig som medmänniska egentligen är att jag lever mer i takt moder jord än efter hur duktig man är på att vara kollektiv.