Senaste om Agafja
hitta på labyrint bokförlag
- 2007-11-09
Har nyss pratat med Peskov, så här är det: Jerofej Sedov bor fortfarande där i tajgan – i kojan vid floden 200-300 meter från Agafjas stuga. Tyvärr är de ovänner. Sista gången Jerofej hälsade på Agafja var drygt för ett halvt år sedan. Men så ser de varandra självklart även om de inte umgås med varandra.
Jerofej har en enkel radiosändare och kan kommunicera med sin son då och då. Nyligen larmade han ”världen” genom sonen – det var en björn som stökade där i några dagar och var riktigt fräck. Men björnen försvann snart efter larmen - det gick bra den här gången.
Det händer sällan att en helikopter flyger förbi - helikopterflyg är väldigt dyra nuförtiden - men det händer. Och då passar ”världen” på att skicka mat och annat till eremiterna. Så, någon kontakt med ”världen” har de, och inte heller har de någon brist på mat. Men med allt annat måste de klara sig alldeles själva. Och det är inte lätt i deras ålder, speciellt med tanke på att Jerofej har bara ett ben.
2008-01-23
Peskov är på väg till Agafja
Peskov flyger till Agafja!!! Han har väntat och hoppats på ett sådant tillfälle sedan länge, men det kom först nu. Så fort han fick veta att en flygning planeras till hennes trakter, skyndade han sig att köpa biljetter till Abakan. Därifrån ska han åka buss till ett mindre ställe där den lokala flygplatsen ligger. Sedan blir det dags för helikopterresa. I vinter! Ett helikopterflyg innebär alltid risk i dessa områden, och risken är dubbelt så stor under vintertiden. Vädret kan ändras på nolltid. Även om det inte händer något verkligt tragiskt, så kan det dröja länge innan det blir möjligt att ta helikoptern upp i luften igen, och man kan fastna där, i Agafjas sjabbiga ”gods” i veckor.
Peskov har redan fyllt 78. Från alla håll fick han höra oroade röster: stanna hemma! ”Det kan jag inte, - svarar han bestämt – Jag måste till Agafja.”
Jag beundrar Peskov - hans uppriktiga intresse för människor, hans enkelhet och öppenhet och hans livslust.
Snart ska vi få höra mer om honom och från honom!
2008-02-06
Peskov är tillbaka
Peskov är tillbaka. Jag ringer honom dagen efter hans återkomst.
- Är du trött?
- Vad tror du? Att springa i tajgan i min ålder!
Rösten ÄR trött. Trots att själva träffen med Agafja inte varade längre än tre-fyra timmar, tog resan flera dar.
- Hur är det där i tajgan?
- Ganska dystert.
- Varför?
- Kallt, snö överallt och inte en enda människa närmare än två mil borta. Så ödsligt…
- Hur mår Agafja?
- Skapligt. Rätt så pigg, men skitless på ensamheten, saknar människor.
Som sagt, något besök får de ytterst sällan nuförtiden. För länge sedan sprack det dessutom mellan Agafja och Jerofej. Det är svårt för människor att klara isoleringen tillsammans. Nu närmar sig de två varandra bara om det är ytterst nödvändigt. Annars bor de där som om den andra inte finns.
- Jerofej är bevuxen som en björn, skrattar Peskov.
- Är det bra med honom annars?
- Hälsan klagar han inte på, men… tja, du vet… En tragisk historia egentligen…
Peskov lovade att skicka mig sin artikel om resan som han skulle skriva för Komsomolskaja Pravda. Där kommer jag att få läsa mera detaljer om besöket, fast livet där i tajgan går som vanligt - har Peskov sagt - utan större nyheter eller förändringar.
Det är –25 där ute nu, ännu kallare på nätterna. Agafja har sina höns och geten inne i stugan där hon bor själv. Det är inget som bekymrar henne, hon är van vid sånt liv och trivs med det.
Som vanligt hade Peskov med sig presenter till Agafja och Jerofej, bland dem – den svenska boken om eremiterna.