Barn & getter

[Sussilo]

Hej Tuve!

Det var uppmuntrande, men att coacha i hur man lär barn "bockvett" kan jag inte, bara dela med mig av egna upplevelser. En diskussionstråd i ämnet kan väl vara roligt. Här finns många med getter och barn och vi kan utbyta erfarenheter. Den enda "metodiken" jag hade, var att lära barnen respekt/hänsyn till djur. Allt har sin tid och små barn som inte förstår vad man säger, eller inte kan behärska sig, kan bara umgås med djur tillsammans med vuxen. De barn jag hade omkring mig, eget + sommarbarn (betraktas fortfarande som egna) + grannens var nog i skolåldern när de på egen hand började vänja killingar att gå i "koppel" (läs tvättlinor!). Härda ut, den sprättiga småbarnstiden har en ände! F´låt, du frågade hur det sedan gick. Jodå, små "bockkörare" växte och mopeder och tjejer tog över - livets gång.

[Trollmor]

Principen är enkel, men att genomföra det kan ta tid och kraft:

"Barn och djur bör umgås, det är trevligt och nyttigt för båda parter.  Men Man Måste Stå Och Stirra På Dom."

För en unge, enligt min erfarenhet fram till puberteten ungefär, kan vara hur mjuk och välmenande som helst, men när den får en idé, så ska den genomföras genast, så tar man reda på efteråt om det var bra eller inte.

(Ni förstår nog själva att 'den' = 'han/hon och 'det' = 'idén'  )

Red: Och låt oss aldrig glömma att såväl getter som ungar är individer!  Olika.  (Alternativet vore att vi vore klonade, hur bra skulle de va?)

[Sussilo]

Tuve, ditt barn är väl bara 2,5 år, enl en tidigare tråd? Med en så liten kan man bara vara med och förhindra att barnet skrämmer djuren. Att umgås med getterna ofta och korta stunder är bra. Allteftersom barnet lugnar sig, vänjer sig också getterna vid att människokillingen beter sig så här, men att det egentligen inte är farligt. Mina skogsungar blev både stångade, bitna, sparkade, klösta och hackade av olika djur på sin väg mot "djurvett", men då var de äldre än 2,5 år. Dvs omkullknuffade av irriterade getmorsor blev de tidigt, men DEN typen av tillsägelser förstod barnen!

[Tuve]

Tack för att ni är mina lärare!
Jo, min store fyller tre till våren, och den lille är 7 månader snart. Så jag har lång väg att gå. Den store tycker ju tyvärr att det är vääääldigt kul när han får en reaktion av något slag från djuren. Oftast är ju det att han gör en häftig rörelse och skrämmer iväg fjäderfä, katter och getter. Jag jobbar hela tiden på att lära honom att upptäcka de positiva reaktionerna istället - han får mata osv. Tyvärr har han inte kommit till den punkten än när det är mer givande för honom att få ynnesten att smeka en mjuk päls, än att se djuret springa. Men jag tror han kommit så långt att båda är lika givande, vilket är klart bättre än hur han var för ett år sen.

Just getterna har han oftast velat vara med, men hade en period nu i vinter när han skrek för att bocken tittade på honom över boxkanten... Bocken har aldrig gjort honom illa, men matriarken stångade omkull honom förra våren när hon inte gillade hans häftiga rörelser mot hennes killingar. I efterhand tycker jag hon visade gott omdöme, tog i lagom hårt, inget övervåld. Gör getter det generellt, eller finns det risk att de tar i som mot en get?

[Sussilo]

Sprättig, nästan 3, och djur som far åt alla håll, jag kan se det framför mig! Jag hade med bestämda tillsägelser burit bort honom från djuren när han gör saker som djuren/du inte vill. Helt säkert gör du vad som går. En blängande bock och en lagom knuff av mamma get är mycket effektivare än allt vårt tjatande och förstås lättare av barn. Man ska/kan inte skydda barnen från alla obehagliga erfarenheter, men man måste vara med när det gäller småbarn. Jag har upplevt getter som intelligenta och moderliga med gott omdöme. De flesta djur verkar kunna skilja på vuxna människor och barn. Men man kan ALDRIG helt lita på ett djur när man har ett litet barn med sig. Låt inte barnet stå böjt över getens huvud när den t.ex. äter. Slår geten plötsligt upp med huvudet kan barnet få ett horn i ett öga.