Vart ska man ta vägen?

[Huldhet]

Hej!
Jag har en dotter som nyss fyllt ett, och tanken på att skicka in henne I det svenska skolsystemet skrämmer livet ur mig rent ut sagt.
Jag och min man vet hur vi vill leva, vi har aldrig passat in i samhällets ramar och vill leva närq naturen, självförsörjande och så gott det går utan att lönearbeta, vi vill inte sätta vår dotter på förskola och skulle gärna leva off grid, ja, jag gissar att ni förstår på ett ungefär vilket slags liv jag menar utan att jag utvecklar, vi vill leva tillsammans som familj helt enkelt, inte skicka iväg vårt barn eller åka iväg till ett lönearbete. Och bara umgås på kvällar och helger. Vart samhället är på väg i stort skrämmer mig, Sveriges skolsystem skrämmer. mig, jag vill att min dotter ska få vara sig själv och fri inte kuvas och formas och begränsas. Inte leva I ett samhälle där vi bedöms efter vår förmåga att passa in i det kapitalistiska systemet osv osv. Vi har tittat på att flytta till något land.med läroplikt istället för skolplikt, men allt känns så totalt överväldigande och skrämmande. Från att köpa mark till att få bygglov, allt motstånd man möter innan man ens tagit steget, det känns så stort och okänt och i princip omöjligt. Men att stanna i hur det är nu känns precis lika omöjligt. Hur resonerar ni med barn? Mitt barn är allt, magisk och fantastisk, jag vill henne allt fint och tanken på att tvinga in henne i skolsystem och ett samhälle som ser ut såhär och går så snabbt utför trasar sönder mig.

[Själv är bäste dräng]

Liten skola på landsbygden är fortfarande rätt ok, men där går de oftast bara till 5an-6an. När de växer upp så akta dig för friskolor, inte för att de kommunala är bra, utan för att friskolorna är sämre.

Jag tror inte det är bra att stå helt utanför samhället för barnen, så försök rusta dem för att klara verkligheten. Aningslösa individer blir lätt offer.

[Skogsvilde]

Du får hitta ett nytt land där hemskolning är ok och en nödvändighet.

[Berberis]

Ja, antingen ett sådant land som Skogsvilden beskriver, eller:

Det kapitalistiska systemet, den aggressiva reklamen, den ständiga indoktrineringen, det inskränkta lönearbetet, och allt annat om omger oss, är inte lockande för den som vill leva fritt, tänka själv och inspirera nästa generation.
(Jag har aldrig varit någon lydig dussinmänniska. Det har delvis orsakat bekymmer och delvis frihet och stor glädje. Många gånger har jag velat flyttat långt härifrån, men jag har stannat ändå.)

Det verkar som om du och maken helst vill fly till en bättre värld. Gör inte det.
Stanna i detta land och bygg tillsammans med maken upp en bastion av lugn trygghet: intellektuellt och andligt och fritt.
Förklara världen för dina barn utan att indoktrinera.
Anpassa dig (till synes) till detta samhälles värderingar utan att ge avkall på dina egna idéer.
Arbeta för lön för att ge familjen mat och trygghet, medan du lever så nära naturen som möjligt.

Fly inte: stanna här och bli en trygg klippa själv. Då får du mycket att bidra med.

[skräptanten]

Fly inte: stanna här och bli en trygg klippa själv. Då får du mycket att bidra med.

Du är en mycket klok människa, Berberis!

Själv vet jag inte om jag är så klok alltid, men har barn. En hel drös. Vårt familjeliv är lagom alternativt. "Lagom" blir det eftersom vi bor på landet. Många av grannarna har också grönsaksland, exempelvis, det är inte bara vi. Närmaste grannen har ett alldeles nytt växthus (*avis*). Många värmer sina hus och lagar sin mat med hjälp av ved. Barnens kompisar har höns, ankor, hästar, kor och kaniner hemma. Och så vidare.
När jag läser din trådstart, Huldhet, får jag känslan av att du och din familj känner er fångade i den stad ni bor i. Om detta stämmer, tycker jag att ni kan börja med att leta efter ett nytt hem i någon av Sveriges landsbygder! Bor era familjer och vänner i er stad, är det bra att inte flytta alltför långt bort, ett vän-och-familjenätverk är guld värt.
"Det krävs en by för att uppfostra ett barn", sägs det. Dags att börja leta efter den byn! Det är ganska sannolikt att den finns här i Sverige. För om man tänker efter är det få eller inga hinder mot att leva ett enkelt off-grid liv och vara självförsörjande i det här landet, för den som så vill. Det blir ett liv utanför huvudfåran, men det är inget laglöst, rättslöst liv. Den skattefinansierade sjukvården är tillgänglig även för den som har låg eller ingen inkomst, för att ta ett exempel.
Ja, ert barn kommer mellan förskoleklassen och 9:an ha skolplikt. Mina barn håller just nu på att ta sig igenom denna tid (utom den äldste, han tar sig igenom universitetet istället), och för det mesta trivs de i skolan. Är de kuvade? Är de ofria? Det skulle jag inte påstå. Däremot kan de efter sin ålder läsa, skriva och räkna. Och diverse kemi, historia, språk, slöjd och annat.
Att barnen får en massa baskunskaper i skolan hindrar inte att vi som föräldrar förser dem med ett lager livskunskaper också. Mina barn kan odla potatis och andra grönsaker och rotfrukter, ta hand om djur, köra traktor, hugga i skogen, laga trasiga kläder, baka bröd och annat gott. De är med och hjälper till att ta hand om våra gamla hus. Tre av dem spelar olika instrument. En har sökt in till naturbruksgymnasiet i höst. Om de vill kan de söka sig längre ut i alternativitetens tassemarker, men de kan välja att köpa bostadsrättsradhus i stan också. De ska leva sina egna vuxenliv. Samhällets normer ska inte vara en boja. Men det ska heller inte mina alternativa idéer vara.

Jag håller helt med Berberis: Fly inte panikartat vart som helst! Spring inte från det som skrämmer dig, rör dig mot det liv som lockar istället. Det livet finns troligen någonstans i en svensk landsbygd. Eller, ett sånt liv är lättare att skapa sig på landet, åtminstone.