Dyrt att arbeta....

[Anders E]

Har funderat lite kring det här med arbete. För ca:4 år sen var jag en lycklig fattiglapp som var självförsörjande på det mesta. Jag gjorde av med minimalt med pengar och trots mina blyga inkomster kände jag mig aldrig fattig för jag behövde inte mycket för att känna mig fri.

Nu fyra år senare har jag hyffsat med pengar men är också beroende av pengar på ett helt annat sätt. Jag har dragit på mig en massa utgifter och känner mig bunden av penningberoendet och ofri. Jag har visserligen råd att unna mig saker på ett helt annat sätt nu men konsumtionen känns som ett dåligt surrogat för det liv som jag tidigare levde......

Min kontenta av det hela är att det är dyrt att arbeta.

Är det fler som har samma erfarenheter av att ha pengar?

[Jerker Nordlund]

Pengar är skuldsedlar.

Innehav av pengar innebär att någon annan är skyldig dig något.

Hur skall du kunna inkassera skulden annat än genom att göra dig av med dem?

[Anders E]

Pengar är ju också ett mått på tid. Man kan köpa sin egen eller  andras tid genom pengar. Men i mitt fall är det tvärt om. När jag inga pengar hade, var jag harmonisk och hade gott om tid. Nu är jag stressad och har aldrig tid.

[Morran]

  precis så kände jag på mitt sista "riktiga" jobb. Pengarna rullade in men eftersom jag knappt hade tid för något annat än att sova och jobba, rullade de ut igen lika fort tack vare alla "tidsbesparande åtgärder" jag var tvungen att ta till.

Tacka vet jag fattigdom och tid som jag rår över själv! Det är helt klart bättre för den mentala hälsan

[trädman]

Pengar är skuldsedlar.

Innehav av pengar innebär att någon annan är skyldig dig något.

Hur skall du kunna inkassera skulden annat än genom att göra dig av med dem?

Någon annan är i det fallet den som står som garant för att pengarna är pengar och inte vilken papperslapp som helst, dvs centralbanken (i vårt fall Riksbanken). På guldmyntfotens tid kunde man byta in dem mot guld. Men det var då det.

[Skytten]

Vi har olika inställning till pengar, och de flesta tycker de har för lite, och vissa kan göra vad som helst för pengar.

Pengar gör hög konsumtion möjlig, och för mycket av pengar kan vara mycket resursslösande. Miljöförstöring och pengar hör ihop.

Den som brukar väldigt mycket orsakar miljöförstöring.
Detta kan den utblottade oxå göra, när han inte har något val.

Pengar bör vara ett medel, men för många aktiviteter är det ett mål.

I vår värld kan man knappast klara sig utan att man har penninginkomster, genom egen eller andras verksamhet, men det går att hålla behovet av pengar nere genom att producera hemma.

En real förmögenhet i t.ex. bostad eller verktyg har alltid varit bra, och i vår värld krävs det mer eller mindre pengar för att förverkliga detta.

Det är förståss skillnad på HUR pengar använts. Köper man en åker för en halv mille, eller en dyr bil, så blir det förstnämnda lättare att inrätta ett trevligt och hållbart liv med.

Om det hade gått att leva utan pengar och klockor, hade mycket varit lättare, men även då finns problematik, man lever inte ensam i världen, och kan inte fixa allt själv.

För vissa är det dyrt att arbeta, personer t.ex. som har ett krachat företag, och har millionskulder, och då inte hade ett AB, den kan inte ha inkomster mer än existensminimum, Även om h-n skulle tycka det är kul att jobba ändå, så räknas inte t.ex, studieskulder in i levnadsomkostnaden, och h-n hinner inte göra så mycket hemma om h-n arbeter "gratis", en sådan människa har inte råd att arbeta mer än deltid.

Den sammanlagda produktionen i världen består till största delen av sådant som man inte skulle behöva, inte skulle man fara illa av att konsumera mindre, så att jorden räcker till.

Det finns ett moment 22 i den moderna världen, tidsbrist och stress gör att vi inte hinner med och tom blir sjuka. Detta tillstånd behövs av samma anledning, vi måste köpa en massa varor tjänster för att  vi har ont om tid,och vi måste stressa och arbeta mycket för att finansiera den sjukvård och utslagning, som orsakas av just vårt sätt att leva.

[hemmamamman]

Det kan ju faktiskt kosta pengar att jobba oxå. Om du t ex behöver barnomsorg så kostar det. Om jobbet ligger en bit ifrån där du bor kostar kanske bensinen till bilen. Du kanske behöver en extra bil, då kostar den. Du kanske köper mat på lunchen. Sen kanske du har ett jobb som kräver snygga kläder då kostar det. Sen är det i alla fall på större arbetsplatser insamlingar ibland till arbetskompisar som gift sig/fått barn eller fyllt år. Sen när du kommer hem på kvällen så kanske du inte orkar laga mat utan slänger in färdigmat i mikron/kör förbi ett snabbmatställe. Sen om du inte trivs på jobbet så kanske du köper choklad/godis eller något annat för att muntra upp dig.

[Kap Horn]

Det är inte dyrt att arbeta, men man kan få dyra vanor som kompensation för den "missade" tiden. Fast, det är väl självförvållat?
Lägg undan så mycket du kan, och sedan så köper du dig tiden tillbaka, och eftersom du redan en gång kunde konsten att klara dig med mindre, så kan du köper dig mera tid tillbaka än du använde. Det är väl en bra affär.

Eller ochså så drömmar du om exvis en pool i trädgården jobbar som bara den för att få den, men sedan inte har tid att kunna använda den.
Det är väl bara att välja!

Kap Horn,
som just nu spenderar pengar på att köpa min tid tillbaka!
Med råge!

[Eulalia]

kanske lite OT men inte så mycket: det kan vara dyrt att fynda också, vilket mitt senaste fantastiska fynd kan illustrera.

På väg till "landet" för att gräva, iförd meckoverall och skitiga skor, så kör jag förbi ett bostadsområde som har gått man ur huse, och ordnat loppis på gården! Tvärnit, för tänk om jag missar ett superfynd (t.ex alla trädgårdsredskap jag måste skaffa för att kunna jobba i bra arbetsställning och slippa ryggvärk), kör in på parkering, väntar 5 minuter på ledig plats, och springer iväg för att snabbchecka stånden..5 minuter tänker jag..
15 minuter senare har jag fyndat ett par otroligt vackra kupoler, kökslamporna jag alltid velat ha, för 30 kr!! på köpet har jag fått allt som låg i backen under dem: diverse glas och en kaffeservis...allting för 30 kr. Försiktigt bär jag tillbaks allting till bilen...

..och p-boten slår emot mig som en rak höger...
Suck....fyndet kostade plötsligt 330 kr  :-(

[javill]

Äh, vad surt med p-böter Eulalia! Inte precis den avslutningen man vill ha när man gjort fina loppisfynd.

[john]

Ja, usch vad surt det är när pengar blir ett mål. "Alla" är så vana vid det att man blir betraktad som en lat flummare om man börjar ifrågasätta det hela. Någon kan tycka att det låter bra med ett samhälle eller leverne som fokuserar minimum på pengar, men att det är en utopi.

Stefan Sundström citerar en artikel av Nina Björk: http://blog.myspace.com/index.cfm?fuseaction=blog.view&friendID=124449594&blogID=264774327

Den fick även min fru att haja till. Men motståndet är stort. Den ångest som en förändring innebär är oftast för stor för att bära. Det är enklare att rätta sig i leden och åka till stormarknaden och konsumera.

Hur ska man göra? När man bor i den stora staden, och har sitt sociala liv här, sin skola och sin familj. Men man längtar ut i torpet där varken el eller bredband finns.

Jag har detta liv på mig att göra rätt. Allt måste inte vara rätt, men merparten. Själva riktningen måste kännas rätt.

Alla är vi olika, och ibland känns det som om man fötts i fel tid, på fel plats. Orkar inte med tempot, känner att jag inte bryr mig tillräckligt om det man ska bry sig om. Pengar.

Kanske en livskris, men då hoppas jag att jag inte "vaknar upp" ur den.

[småbrukartanten]

Behovet av pengar är ju skapat av oss människor för att hålla den "heliga tillväxten" igång Detta leder ju i förlängningen till att vi ökar på takten på att förbruka jordens ändliga resurser och därtill hörande miljöförstöring. Att känna att detta känns fel alltså jakten på pengar anser jag är ett friskhetstecken. Jag har själv hoppat av ekorrhjulet men det var inte lätt det kan jag försäkra.

[john]

Jag har själv hoppat av ekorrhjulet men det var inte lätt det kan jag försäkra.

Berätta! Jag består av öron.

[Spiritlight]

Behovet av pengar är ju skapat av oss människor för att hålla den "heliga tillväxten" igång Detta leder ju i förlängningen till att vi ökar på takten på att förbruka jordens ändliga resurser och därtill hörande miljöförstöring. Att känna att detta känns fel alltså jakten på pengar anser jag är ett friskhetstecken. Jag har själv hoppat av ekorrhjulet men det var inte lätt det kan jag försäkra.

Kan du inte berätta hur du gjorde?

[Olofssonskan]

Jag har själv hoppat av ekorrhjulet men det var inte lätt det kan jag försäkra.

Jag är idel öra  
mvh
//marita

[Fred]

Arbeta måste man oavsett, inget blir till utan insatts och vill man inte leva på andras slit så finns inget annat alternativ än att själv spotta i nävarna.
Jag måste erkänna att jag blir lite besviken när jag läser inlägg om "hur-kan-man-få-mer-bidrag"-typen.
Självhushållning för mig handlar inte om att inkassera andra människors intjänta pengar utan om att klara sig själv.
Men ok....nu har jag gnällt klart.

Hur tar man sig ur ekorrhjulet?
Så här gjorde jag.
Jag och frugan såg till att sköta ekonomin några år så vi fick en bra "credit history"....sedan letade vi upp en gård som höll några hektar värdefull skog och tog lån på den.
Nästa steg var att finna eftertraktade tjänster i närområdet.
I mitt fall upptäckte jag att det var ont om skidsteerförare, ont om stenförsäljare och ont om "bounty hunters", och ont om Nuissace Controllers (våran motsvarighet till komunjägare).
Så jag registrerade min "farm" som företag, kontaktade en stenleverantör nere i Pennsylvania, tog kontakt med våran rättsdommare och hörde mig för hos några skogsbolag.
I dag säljer jag sten, ved, jagar åt andra och omplacerar vilt, säljer ägg och skottar snö på vintrarna och fixar uppfarter åt folk sommartid.
Sen höst till tidig vår får jag de inkomster jag behöver från fälljakt.
Jag väljer mina arbetstider själv och har öppet "by chance".
När jag behöver extra pengar kör jag lastbil eller "skidder" eller hämtar in någon som smitit från sin domstolstid.
Just nu går stenförsäljningen bäst och den tar mer och mer över mina andra sysslor.
Men den är lätthanterlig....jag säljer sten på pall och de byggare som köper av mig hämtar stenen själv och lämnar betalningen i en låda vid uppställningsplatsen.
Då och då får jag ta mig dit och hjälpa till med lastning och skriva lite kvitton (några papper behöver trots allt kunna visa upp för skatteverket ).
Men i stort är verksamheten ganska självgående.

Jag tror alla kan hoppa av ekorrhjulet om dom verkligen vill.

mvh/Fred

Tillägg.
Att "hoppa av ekorrhjulet" innebär oftast inte mindre arbetstimmar....snarare tvärt om. Gård och djur kräver översyn 12-16 timmar om dagen alla dagar året runt. Men arbetstempot styrs inte av andra annat än naturens växlingar och väder.

Har man som mål att arbeta så lite som möjligt med största möjliga förtjänst så är nog det mest lönsamma att sätta sig i en hyresetta i någon betongförort och ta ett lönearbete med 40 timmars arbetsvecka och betald semester.
Ett sådant liv skulle dock inte passa mig.

/Fred

[Skytten]

Visst det är bara att gå till verket, det har aldrig varit lättare.
Vi lever i ett samhälle där det knappast kan gå så illa att man svälter ihjäl (ännu). Vill man kan man oftast, det är snarare de "inre" omständligheterna som är hinder, snarare än de yttre.

Det blir oftast inte bekvämare, men behagligare.

Första tiden är svår, då den mentala omskolningen är något besvärlig och svår (vet själv).

Skulle man mot förmodan upptäcka att det var bättre före, och man har brist på tålamod, så går det nog att hoppa in i hjulet igen.

Skaffa en markbit, även på lån, den kommer alltid att vara värdefull.

När det blir några grader varmare om så där en tio tjugo år, blir trycket på marken stor på våra breddgrader, inte kul med somrar med 50 grader i sydliga EU.

[Nypålandet]

Jäfvelskapet är, enligt min åsikt, att det inte finns en vettig avhopparmöjlighet när man väl skaffat barn. Ungarna måste ju ha kläder på kroppen, komma till och från skola, det måste mat på bordet och det ska vara drägligt varmt inomhus, etc etc.

Om man ska "hoppa av" måste man ju ändå ha en pengainkomst för en del saker vi inte kommer runt om man inte är beredd att bo ensam milavis ute i skogen utan några bekvämligheter. Alternativet är ju att man parasiterar på skattebetalarna genom socialbidrag (och nu menar jag INTE dom som behöver det, utan dom som VÄLJER det enligt ovan), vilket är osolidariskt.

Alltså... Nu får jag väl fan för att folk kommer välja att misstolka det jag skrev. MEN vi finns i ett samhälle oavsett vi vill eller ej. Vi kommer inte undan heller...

[Spiritlight]

Hej nypålandet,
Ja ghåller med dig att det är nästan omöjligt att hoppa av.

Jag satt och räknade på min ekonomi i dag, baserat på ett års utgifter. Fasta utgifter som jag måste betala är 13270 kronor. Ungefär halva summan är lån för boendet och studier, det går inte att ta bort, slipper ju hyra i alla fall.

Barnen, ja, de vill ha saker som bredband och några extra tv kanaler, tycker inte jag kan säga nej och bredband vill jag verkligen själv ha.

Resterande är telefon, el, försäkring.....måste ha detta....suck.

Jag inser att jag har ingen post jag kan ta bort.

Jag överlever trots detta men jag lever inte som jag vill.

Det är första sommaren i min stuga.....ska odla mycket mer nästa år iallafall. Men mördarsniglarna får mig att tappa sugen.

Åhh...vad negativt det där kändes

Jag är iallafall JÄTTE glad över att nu bo på landet

[ankfarm]

Det är första sommaren i min stuga.....ska odla mycket mer nästa år iallafall. Men mördarsniglarna får mig att tappa sugen.

Har du myskankor? Skaffa det annars, så får du bukt med sniglarna och eget kött på bordet. De är nämligen bra på att föröka sig, har fått 17 ungar hittills i år och en hona ruvar fortfarande. De bryr sig inte om att äta upp innehållet i grönsakslandet utan betar på gräsmattan så behöver du inte klipaa gräset så ofta heller.