Förr i tiden gjorde man skillnad på järn och stål. Var det härdbart så hette det stål, icke härdbart så hette det järn. Det beror på kolhalten om ett järn är härdbart samt hur hårt det blir.
För den som vill sätta sig in i det djupare finns det tabeller för vilka kolhalter som gör sig bäst i olika eggverktyg men man kan väl enkelt säga att hugg- och slagverktyg vill ha lite lägre än till exempel en täljkniv som ska vara vass som ögat och gärna länge men enbart skära och inte slå och hugga som en yxa.
Det heter fortfarande "att ståla en yxa" om man väller in ett härdbart eggstål i ett yxhuvud av lägre kolhalt och det ger de bästa yxorna.
Jag skulle vilja hävda att en klensmed jobbade och jobbar mest i järn snarare än stål. En grind eller ett räcke är ju inte härdbart, men å andra sidan är det länge sen man kunde få tag på gammaldags smidesjärn. Nu är det mesta låglegerat med andra grejer så det är ju inte grundämnet järn det handlar om, inte i ren form.
Jag gillar järn och stål