Alternativ.nu
Odling => Övrigt om odling => Ämnet startat av: tyskland820 skrivet 13 nov-14 kl 06:54
-
Biokol anses av vissa vara en möjlighet att minska växthuseffekten. Det skrivs en del om det men mycket verkar handla om att starta stora industriella projekt. Och det är väl bra. Men jag läste i Land om ett enkelt sätt att själv göra biokol, att ställa in burk med hål i en kamin, fylla den med sågspån, kvistar mm. Jag har gjort det en tid, ungefär en burk per kväll. Det har känts bra, ungefär som att sopsortera. I vår har jag räknat med att lägga ut det på landen, fast det först skall dra i näringsmedel, tex guldvatten.
När jag läste runt var det nån som skrev om gaser och jag blev lite orolig, fast jag känner ingen lukt, det blir snarare mindre rök. Är det nån som vet?
-
När man förbränner biomassa med luftunderskott, som man gör vid kolning, så bildas alltid koloxid, som är både giftig och luktlös. Dessutom bildas en massa s k pyrolysgaser (tjärämnen, vattenånga, organiska syror mm), som inte heller är så trevliga att ha att göra med.
Jag tycker för min del inte att det är någon bra idé att gräva ner kol i jorden, det är ju till skillnad från okolad biomassa inte biologiskt nedbrytbart. Då är det bättre att kompostera kvistar och liknande än att kola dem.
Ska man kola ved så ska man göra det för att man har någon direkt användning för kolet, och då bör man göra det under ordnade former så att man kan kondensera pyrolysgaserna, ta vara på användbara delar av dem (ättiksyra, tjära, terpentin mm) och oskadliggöra resten. Alltså inte kola i kamin eller enkel gropmila utan hellre bygga någon form av kolugn med kondensationsanläggning. Det finns gott om ritningar på sådana i teknisk litteratur från 1940-talet. Man borde också kunna ta hand om och kondensera det mesta av avgaserna från en vanlig skorstensmila.
-
När man förbränner biomassa med luftunderskott, som man gör vid kolning, så bildas alltid koloxid, som är både giftig och luktlös. Dessutom bildas en massa s k pyrolysgaser (tjärämnen, vattenånga, organiska syror mm), som inte heller är så trevliga att ha att göra med.
....
Som jag förstår trådstartaren så görs kolningen i en behållare/plåtburk inne i kaminhärden. Luftunderskottet finnas alltså bara inne i plåtburken. Det som pyser ut ur burken brinner upp i kaminen, inget går till spillo eller släpps ut oförbränt.
Poängen med biokol är väl just att det bryts ner väldigt långsamt och fungerar som ett jordförbättrande material under lång tid.
Den enda risken jag ser med metoden är att man måste hantera massa varmt och eventuellt glödande kol inne i sin bostad, vilket skulle kunna vara en brandfara om man är slarvig.
-
Självklart måste burken vara kvar i kaminen till den är kall, dvs nästa dag, men detta gäller även för askan.
-
Nackdelen med burk i spis/ugn är att man riskerar att det inte blir genomkolat riltigt, gaserna kondenserar i materialet och du får massa otrevliga gifter i kolet... lukta smaka.. bara en svag asklukt ska det va.. annars använd det som bränsle
Ang farliga gaser i ditt fall borde det inte vara något problem då skorstenen är varm och det är bra drag när pyrolysen är igång
Fördelen med kol om det är ok gjort är att det som sagt har en jordförbärrande egenskap men är stabil och har mycket större yta än humus. Vid inblanding av kol i flygödsel eller kompost binder kolet ammoniumkväve längre pga den mycket större ytan.
Jag har en liten pyrolys/kol ugn som jag
byggt.. en spannmålsskruv som går igenom en gammal varmvattentank matning från toppen med en pelletsskruv..
Mantling av oljefat invändigt klädd med lera..
Kan mata bitar upp till 15cm... har inte satt igång med någon automatisk styrning ännu på skruvarna för jag ville testa allt först
Kondensatet använder jag nu oljebrännare men skall i vinter börja med inblandning med metanol och sedan mixa in i bilens tank..
Värmen skall på något vis in till huset och överskottet in till det planerade växthuset
Men det är nästa vecka när jag sågat upp allt timmret och byggt ladan mellan blöjbyten..
-
En viktig bördighetsparameter är jonbyteskapaciteten. Den bestämmer hur mycket kalium, magnesium, kalcium m.m. som en jord kan lagra i form av positiva joner (som är den mer växttillgängliga formen för dessa ämnen). Det som ger jonbyteskapacitet är främst lerpartiklar och humus. Biokol ger också en viss jonbyteskapacitet, men är vad jag förstår mindre effektivt än humus i det avseendet. Humus och annat organiskt material kan också lagra näring, bl.a. kväve, genom att bygga in det i sina molekyler. Detta kan sen frigöras när det organiska materialet bryts ned. Biokol har inte denna egenskap.
Det kan kanske också vara så att biokol ökar nedbrytningen av humus. Det finns den här studien:
Fire-Derived Charcoal Causes Loss of Forest Humus
http://www.sciencemag.org/content/320/5876/629.short (http://www.sciencemag.org/content/320/5876/629.short)
Baserat på detta och en allmän försiktighetsprincip lutar jag åt att man bör vara försiktig med biokol som framställts genom eldning och framför allt bygga på organiskt material och i synnerhet stabil humus. Detta uppnås genom traditionella metoder som kompostering, gödselvård, vallodling, marktäckning med organiskt material etc.
-
Du har några viktiga poänger. Framförallt försiltighetsprincipen. Men jag har sett kol som ett sterilt jordförbättringsmedel. I mitt fall med mullfattig mellanlera så är inte det negativa med ökad "jordämnesomsättning".något större problem
Men att tillföra sand och grus i samband med nermyllning av kompost har vart en förutsättning för att på en överskådlig tid få en mer lätt och lättarbetad bördig jord här. I den blandningen blanda i en del kol ser jag ingen risk, det har samma jordförbättrande egenskaper som övriga nämnda saker men ger större vatten/näringsbuffrande yta. För att förändra en lerjords laddningar med kol borde det behövas em enorm mängd.
Så se det som en mineralisk tillsats istället för en organisk dito
En viktig bördighetsparameter är jonbyteskapaciteten. Den bestämmer hur mycket kalium, magnesium, kalcium m.m. som en jord kan lagra i form av positiva joner (som är den mer växttillgängliga formen för dessa ämnen). Det som ger jonbyteskapacitet är främst lerpartiklar och humus. Biokol ger också en viss jonbyteskapacitet, men är vad jag förstår mindre effektivt än humus i det avseendet. Humus och annat organiskt material kan också lagra näring, bl.a. kväve, genom att bygga in det i sina molekyler. Detta kan sen frigöras när det organiska materialet bryts ned. Biokol har inte denna egenskap.
Det kan kanske också vara så att biokol ökar nedbrytningen av humus. Det finns den här studien:
Fire-Derived Charcoal Causes Loss of Forest Humus
[url]http://www.sciencemag.org/content/320/5876/629.short[/url] ([url]http://www.sciencemag.org/content/320/5876/629.short[/url])
Baserat på detta och en allmän försiktighetsprincip lutar jag åt att man bör vara försiktig med biokol som framställts genom eldning och framför allt bygga på organiskt material och i synnerhet stabil humus. Detta uppnås genom traditionella metoder som kompostering, gödselvård, vallodling, marktäckning med organiskt material etc.
-
Det finns även exempel i sverige med jordar med stor inblandning av kol.
I borgvik utanför grums i värmland bland annat har det förekommit smältverk, kolning, smide mm som har fått koldamm som rest som har spridits på intilliggande åkrar under ett par hundra år. Där är biotillgänglig näring och mullhalt lika bra om inte bättre än intilliggande fält men stora skillnaden att det är mycket bättre vattenhållande förmåga och mellan 20 och 35 cm tjockare "matjordslager" mycket bättre kapillära egenskaper med så dräneringen är mycket bättre än grannarna.
-
Äntligen kan man köpa Biokol ex. på Hornbach så himla mycket enklare än att försöka tillverka själv. Jag har provat att både "kola" själv - superjobbigt och blir bara små mängder kol. Köpte vanlig grillkol och sönderfördelade den. Det var inte heller lätt, provade det mesta, från att stå och stampa på kolsäcken till att köra grillkolen i cementblandaren med stenar, till att slå med slägga..... skitjobbigt och med dåligt och ojämnt resultat.
När man väl har lagom stora kolbitar så ska de ju "laddas" med näring (annars suger kolet näringen ur din odlingsbädd).......
Jag var på alla plantskolor i skåne i våras och nu har de tagit in Biokol. Det kostar 125:- för en säck som du blandar ut i ditt trädgårdsland. Halleluja!
-
Jag tillverkar biokol i en behållare av järn som åker in i ugnen när jag ändå eldar för att värma upp huset, pyrolysgaserna brinner upp och ger ett litet tillskott till värmen. Jag använder träflis, möglig lök och vitlök, moniliaplommon och allt möjligt annat organiskt, speciellt sjuka växtdelar som jag inte vill kompostera. Detta har jag praktiserat i flera år och jag förbrukar ca 1 ton råvara per år. Färdigt kol har jag inte räknat på men både vikt och volym minskar radikalt, det blir dock ca 900 liter urinindränkt biokol varje år. Detta fräser jag ned i jorden varje vår, även lite på hösten till vitlöken, och resultatet har varit mycket positivt. Alla grödor har givit större skörd sedan vi började blanda kol i jorden. Speciellt anmärkningsvärt var det i år med tomat och gurka som vi till en del odlar i stora hinkar. Vi hade samma jord och gödsling i alla hinkar förutom några stycken som också hade fått biokol, skillnaden var påtaglig, plantorna blev större och var mycket grönare än de utan kol. I fortsättningen kommer alla hinkar att få biokol, även de jordplanterade växterna i växthusen.
Jag kommer att fortsätta med biokoltillförsel till jorden, jag vet inte vad den optimala halten är, men när man ser bilder på terra preta, så har vi långt kvar innan vår jord är så svart. Givetvis får jorden också mycket organiskt material i form av gräsklipp, ensilage, löv m.m. såsom den har fått innan vi började med biokol.
-
Jag har blandat kol som blivit över i kakelugn/vedspis i komposten, som jag sedan använder i odlingarna. I år växte det bra men kom sent i gång så får se nästa år, när kolet legat en tid. Mycket intressant att läsa om era erfarenheter!
-
Äntligen kan man köpa Biokol ex. på Hornbach så himla mycket enklare än att försöka tillverka själv. Jag har provat att både "kola" själv - superjobbigt och blir bara små mängder kol. Köpte vanlig grillkol och sönderfördelade den. Det var inte heller lätt, provade det mesta, från att stå och stampa på kolsäcken till att köra grillkolen i cementblandaren med stenar, till att slå med slägga..... skitjobbigt och med dåligt och ojämnt resultat.
När man väl har lagom stora kolbitar så ska de ju "laddas" med näring (annars suger kolet näringen ur din odlingsbädd).......
Jag var på alla plantskolor i skåne i våras och nu har de tagit in Biokol. Det kostar 125:- för en säck som du blandar ut i ditt trädgårdsland. Halleluja!
Måste kolen sönderdelas för att funka bra?
-
Måste kolen sönderdelas för att funka bra?
Ja, tyvärr är det så, det ska vara sockerbitsstora bitar.
-
Ja, tyvärr är det så, det ska vara sockerbitsstora bitar.
Vad gör att man måste ner i så små storlekar?
-
Kol får olika egenskaper beroende på vid vilken temp den görs, om man får för låg temp vid kolningen så blir kolen kemiskt sur och försurar då marken.
Det är lätt att göra kol men svårt att göra bra kol. En liten ledtråd är att kolen ska skimra metalliskt i blått då ska den ha rätt egenskaper sen i jorden.
Jag har mest studerat så inga egna erfarenheter än.
Vi var ett gäng för några år sen som försökte göra kol under jord, det blev kol men den fick inte rätt färg, provytan som den lades på växte sämre än omgivningen.
Blev inga prover tagna eller så för min partner dog det året.
-
Vad gör att man måste ner i så små storlekar?
Det är storleken som är vitsen, det ger mycket yta som kan absorbera både vatten och näring och hålla syre. En stor klump har bara liten yta som når alla markkolloider och jordpartiklar.
-
Bor man i någon av de kommuner som drabbades av cesium markbeläggning ska man dock absolut inte blanda kol i jorden,
det gäller nästan halva sverige så värt att tänka på.
http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Radioaktivitet-och-bestralning/Radioaktiva-amnen/Tio-ar-efter-Tjernobyl/Radioaktivitet---bild-karta/ (http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Radioaktivitet-och-bestralning/Radioaktiva-amnen/Tio-ar-efter-Tjernobyl/Radioaktivitet---bild-karta/)
-
Kol får olika egenskaper beroende på vid vilken temp den görs, om man får för låg temp vid kolningen så blir kolen kemiskt sur och försurar då marken.
Det är lätt att göra kol men svårt att göra bra kol. En liten ledtråd är att kolen ska skimra metalliskt i blått då ska den ha rätt egenskaper sen i jorden.
Jag har mest studerat så inga egna erfarenheter än.
Vi var ett gäng för några år sen som försökte göra kol under jord, det blev kol men den fick inte rätt färg, provytan som den lades på växte sämre än omgivningen.
Men är det inte också fast i hur länge kolen får ligga? Dvs först lagras en massa näring, och då kan det rentav finnas mindre näring tillgänglig för växterna, men sen är kolet laddat och bidrar under lång tid med näring?
-
Det är storleken som är vitsen, det ger mycket yta som kan absorbera både vatten och näring och hålla syre. En stor klump har bara liten yta som når alla markkolloider och jordpartiklar.
Är inte kolen porösa? I så fall finns ju en stor yta inuti kolet. Är inte vitsen att nyttiga mikroorganismer ska komma och bo i hålrummen? Kan det inte tvärtom bli mindre hålrum om man sönderdelar kolen för mycket? Å andra sidan kanske det är tillräckligt mycket hålrum i sockerbitsstora bitar plus att ytterytan ändå är viktig för kontakt med jorden, så att sockerbitsstora blir optimalt? Men jag hade för mig att jag hade hört rekommendationer på lite större bitar än så.
-
Bor man i någon av de kommuner som drabbades av cesium markbeläggning ska man dock absolut inte blanda kol i jorden,
Varför? Din länk visar bara en karta.
-
Men är det inte också fast i hur länge kolen får ligga? Dvs först lagras en massa näring, och då kan det rentav finnas mindre näring tillgänglig för växterna, men sen är kolet laddat och bidrar under lång tid med näring?
Vad jag förstår ska kolen först laddas med näring. En variant är att sätta till dem till komposten, och på den vägen kommer de ut i jorden. Det gör jag, men jag kolar inte utan tar bara tillvara överblivna kol från vedspisen. Det tycker jag för närvarande känns som en lagom mängd, av försiktighetsskäl som sagt.
-
Kol får olika egenskaper beroende på vid vilken temp den görs, om man får för låg temp vid kolningen så blir kolen kemiskt sur och försurar då marken.
Det är lätt att göra kol men svårt att göra bra kol. En liten ledtråd är att kolen ska skimra metalliskt i blått då ska den ha rätt egenskaper sen i jorden.
Jag har mest studerat så inga egna erfarenheter än.
Vi var ett gäng för några år sen som försökte göra kol under jord, det blev kol men den fick inte rätt färg, provytan som den lades på växte sämre än omgivningen.
Blev inga prover tagna eller så för min partner dog det året.
Intressant att höra.
Tråkigt att det gick som det gick.
-
Varför? Din länk visar bara en karta.
Det är en karta över var det regnade cesium dagarna efter tjernobylolyckan, träd som vuxit där tar upp cesium ur jorden. När man omvandlar trä till kol/aska skapar man ett koncentrat av trädet som innehåller mycket höga halter av cesium. Dvs mängden cesium är den samma som innan men vikten är en bråkdel.
Det blir alltså samma princip som att "ladda" kolet med urin/näring etc fast det är förladdat med giftigt cesium ist.
Men det gäller bara träd som växt på platsen man kan ju alltid köpa träkol från annat håll förståss.
-
Det är en karta över var det regnade cesium dagarna efter tjernobylolyckan, träd som vuxit där tar upp cesium ur jorden. När man omvandlar trä till kol/aska skapar man ett koncentrat av trädet som innehåller mycket höga halter av cesium. Dvs mängden cesium är den samma som innan men vikten är en bråkdel.
Det blir alltså samma princip som att "ladda" kolet med urin/näring etc fast det är förladdat med giftigt cesium ist.
Men det gäller bara träd som växt på platsen man kan ju alltid köpa träkol från annat håll förståss.
Det du skriver gäller nog främst askan. Vad händer med cesiumet vid kolning? Beter sig inte cesium ungefär som kalcium? Nu vet jag inte riktigt i vilken grad kalcium frigörs vid kolning, men eftersom det hamnar i askan vid eldning, och det inte blir (så mycket) aska vid kolning så förmodar jag att det inte frigörs. Och kanske detsamma med Cesium. Det blir i så fall ingen ökad koncentration i kolet jämfört med träet om man räknar på volym, som kanske är mest relevant. Sen är ju kolen stabila i jorden, så cesiumet kanske stannar kvar länge i kolen. Och så småningom halveras de.
Men å andra sidan, om cesium anrikas i trä och man tillför mycket träbaserat material till jorden, så kan jag se en risk att man koncentrerar cesium per ytenhet räknat och det just till sin odlingsmark.
-
Det du skriver gäller nog främst askan. Vad händer med cesiumet vid kolning? Beter sig inte cesium ungefär som kalcium? Nu vet jag inte riktigt i vilken grad kalcium frigörs vid kolning, men eftersom det hamnar i askan vid eldning, och det inte blir (så mycket) aska vid kolning så förmodar jag att det inte frigörs. Och kanske detsamma med Cesium. Det blir i så fall ingen ökad koncentration i kolet jämfört med träet om man räknar på volym, som kanske är mest relevant. Sen är ju kolen stabila i jorden, så cesiumet kanske stannar kvar länge i kolen. Och så småningom halveras de.
Men å andra sidan, om cesium anrikas i trä och man tillför mycket träbaserat material till jorden, så kan jag se en risk att man koncentrerar cesium per ytenhet räknat och det just till sin odlingsmark.
Om det skulle vara någon avgörande skillnad i hur cesium är bundet i kol respektive aska vet jag inte, det kanske stämmer.
Jag skulle inte ta risken dock, man riskerar ju att kontaminera jorden permanent. Hur du än vänder och vrider på det så kommer du öka koncentrationen av cesium i jorden om du tillsätter kol från drabbat område.
Strålsäkerhetsmyndigheten har bara rekomendationer ang hantering av aska och då är det deponi som gäller för drabbade områden.
https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Yrkesverksam/Industri/Torv-och-tradbransle/ (https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Yrkesverksam/Industri/Torv-och-tradbransle/)
Halveringstiden för cesium är 30 år, dvs nu har det gått ungefär 30 år sedan olyckan hände. Om man väger in halveringstiden och samtidigt tittar på kartan så inser man snabbt att det fortfarande handlar om väldigt höga värden på många håll, och kommer fortsätta att vara det många många år.
Här är en bra karta om man vill få en "referens" av hur hårt drabbade vi faktiskt blev, jämnför med områden runt tex tjernobyl.
http://realitybasedworlddotorg.files.wordpress.com/2011/03/chernobyl_001.png (http://realitybasedworlddotorg.files.wordpress.com/2011/03/chernobyl_001.png)
-
En snabb googling ger vid handen att Sverige har ca 40.000 cancerfall om året, 10-12 av dessa beräknas (statistiskt) kunna härledas till påverkan av nedfall från Tjernobylkatastrofen. Stor eller liten risk får man själv bedömma...
Tack och lov bor jag långt från påverkade områden så jag behöver inte bry mig i vilket fall.
Lite sugen på att prova nån variant av "kolburk" eftersom vi ändå eldar i kaminen varje dag så här års.
-
En snabb googling ger vid handen att Sverige har ca 40.000 cancerfall om året, 10-12 av dessa beräknas (statistiskt) kunna härledas till påverkan av nedfall från Tjernobylkatastrofen. Stor eller liten risk får man själv bedömma...
Tack och lov bor jag långt från påverkade områden så jag behöver inte bry mig i vilket fall.
Lite sugen på att prova nån variant av "kolburk" eftersom vi ändå eldar i kaminen varje dag så här års.
Det blir missvisande i sammanhanget dock att säga så, för underlaget är ju hela populationen som införskaffar sin mat på hemköp och ica, antagligen producerad i skåne eller andra länder, ursprunget har alltså en stor geografisk spridning, det minskar risken. Tittar på på tex grupper som samer och jägare som äter mycket vilt ser man en helt annan bild.
Men om vi hittar på en vegansk exempelfamilj som är helt självförsörjande på mat från sin egen gård, det är väldigt långt ifrån normen i Sverige och de räkneexmpel från SSM som finns, men antagligen inte så lång ifrån normen på detta forum.
Jag skulle vara väldigt försiktig med att blanda träkol i jorden då, det går som sagt inte att ta bort sen.
-
....
Jag skulle vara väldigt försiktig med att blanda träkol i jorden då, det går som sagt inte att ta bort sen.
Alltid bra att vara försiktig!
Och sen, som med alla risker, får man göra en värdering utifrån sina egna omständigheter.
Har du nån tanke om andra tungmetaller? Kadmium t.ex. anges ju ofta som ett skäl till att inte sprida vedaska på odlingsmark.
-
Vad jag förstår ska kolen först laddas med näring. En variant är att sätta till dem till komposten, och på den vägen kommer de ut i jorden. Det gör jag, men jag kolar inte utan tar bara tillvara överblivna kol från vedspisen. Det tycker jag för närvarande känns som en lagom mängd, av försiktighetsskäl som sagt.
Fint att veta, det är precis vad jag gör också - överblivna kol från bekantas vedspisar/kakelugnar/bastuugnar som jag lagt i komposten. Men har börjat först i somras så inga konkreta erfarenheter ännu. Men jag fortsätter på samma linje!
-
Inte för att de säger så mycket om det ena eller andra men här är en nyhet från idag om att cesium i aska är ett problem fortfarande:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=6030473 (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=6030473)
-
Om det skulle vara någon avgörande skillnad i hur cesium är bundet i kol respektive aska vet jag inte, det kanske stämmer.
I träkol finns kolskelettet från träet kvar, medan det är bortbränt i askan. Askan består i huvudsak av metallsalter (oxider, karbonater o dyl). Jag förmodar att dessa metaller (inklusive cesium) finns kvar även i träkolets kolskelett, men jag är inte säker. Ifall de finns kvar vet jag inte om de fortfarande är lika hårt bundna som i träet. Dock är träkol mycket stabilt i jorden, men om metallsalter kan urlakas ur det eller ej är mer än jag vet. Men jag har läst nånstans att den kalkningseffekt (eller rättare sagt askningseffekt) d.v.s. ett mineraltillskott plus pH-höjning, som man kan få på jorden vid spridning av biokol/träkol, kommer främst från den aska som brukar följa med träkolet. Askan uppkommer vid kolningen genom att en del av träet förbränns, d.v.s. oxideras längre än vad träkolet gör. Detta säger mig att troligen sker inte särskilt mycket urlakning av metallsalter från ren träkol, för i så fall skulle träkolet i sig ge ett mer betydande bidrag till askningseffekten. (Detta dock med reservation att jag här bara bygger på en källa som jag inte minns namnet på och dessutom inte minns helt säkert. Men sök gärna information själva.)
Jag skulle inte ta risken dock, man riskerar ju att kontaminera jorden permanent. Hur du än vänder och vrider på det så kommer du öka koncentrationen av cesium i jorden om du tillsätter kol från drabbat område.
Som sagt var tycker jag det av flera skäl verkar rimligt med en försiktighetsprincip när det gäller att hälla massor med träkol på matjorden. Ju mer man tar desto större är risken.
-
Hoppas ingen tar illa upp att jag skriver i en gammal tråd.
Har läst mycket fint om biokol, bland annat att det skall vara bra i kombination med bokashi-kompost.
När jag börjar googla på "biochar" som det heter på engelska, så får jag upp forskningsrapporter om farliga ämnen (PAH:er) som bildas vid förbränning och som skall kunna tas upp i växter och ge cancer hos människor. Bla: https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0160412019313273 (https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0160412019313273)
Är det någon som känner till området eller har några kloka åsikter? I ovan artikel verkar dom sätta en gräns (för säker användning?) på cirka 2 kg biokol per kvadratmeter om jag förstått rätt.
-
Vid kolning med någorlunda hög temperatur (t ex milkolning) så blir det inte mycket PAH kvar i kolet. Det mesta bryts ned till enklare kolväten, går bort med röken eller rinner bort som tjära eller beck (det är därför man ofta hittar höga PAH-halter i marken kring gamla kolbottnar).
Däremot kan det nog tänkas att PAH-halterna är högre i icke färdigkolat kol, t ex sådant som är kolat i kolugn vid låg temperatur eller halvbrända brandrester. Den sortens träkol ska man ändå passa sig för av andra skäl, bl a för att den kan ha tendens att självantända.
Troligen kan man också räkna med stora skillnader i PAH-halter beroende på vilket träslag som kolas.
-
Tack för svaret. Har också fått för mig att högre temperatur skulle vara bra men enligt ovan studie, punkt 4, tolkar jag det som att det bildas höga mängder även vid högre temperaturer. Möjligen andra sorter av PAH:er?
"Overall, the level of PAH contamination in biochars increased with increasing pyrolysis temperature."
-
Hoppas ingen tar illa upp att jag skriver i en gammal tråd.
Jag tycker det är jättebra att en gammal tråd får nytt liv. Gammal info som inte är för gammal blir som ny och fler hittar tråden, inte alla letar ju sig tillbaka till 2014.
Jag hade ett minne av att Torbjörn skrivit om pyrolysgaser och kolning någonstans och nu hittade jag det och tog det till mig, letade mer info och har haft glädje av det.
Tack Torbjörn och Korren.
-
Det låter bra!
Själv är jag som sagt lite tveksam till att använda biokol trots att jag både har möjlighet och behov. Har en massa grenhögar jag behöver bli av med. Men jag håller på att lära mig om biokol och tar gärna till mig den information som finns.
ETC, Stefan Sundström och Stockholm stad m.fl. verkar propagera för biokol som ett under. Det kanske är bra för miljön men om det kan ge marken höga halter av cancerframkallande ämnen skulle jag avstå.
Riskerna verkar som vanligt vara dosberoende och att använda mindre mängder biokol verkar vara lugnt. Tycker nog hugelkultur verkar mer lockande, att gräva ner grenhögarna istället. Men det kräver ju rätt mycket jobb och gärna en grävmaskin.
-
Det låter bra!
Själv är jag som sagt lite tveksam till att använda biokol trots att jag både har möjlighet och behov. Har en massa grenhögar jag behöver bli av med. Men jag håller på att lära mig om biokol och tar gärna till mig den information som finns.
ETC, Stefan Sundström och Stockholm stad m.fl. verkar propagera för biokol som ett under. Det kanske är bra för miljön men om det kan ge marken höga halter av cancerframkallande ämnen skulle jag avstå.
Riskerna verkar som vanligt vara dosberoende och att använda mindre mängder biokol verkar vara lugnt. Tycker nog hugelkultur verkar mer lockande, att gräva ner grenhögarna istället. Men det kräver ju rätt mycket jobb och gärna en grävmaskin.
Nja.... en hugelkultur behöver inte innebära enorma mängder jobb och tunga maskiner.
Jag bygger regelmässigt hugelkulturer allteftersom jag utökar odlingarna.
Jag gräver sällan mer än 20 cm, andra gräver inte alls utan bygger dom som en limpa Ica jord.
Förlåt mitt sidospår.
Biokolet är en mycket bra del i lösningen på våra klimatproblem, men det är ingen Messias.
Det jag känner är att det är som att göra sig en björntjänst när man bara sysslar med att utvinna biokol.
Men skulle man ha en panna där man på köpet utvinner biokol så använder man all den frigjorda energin till att tex värma vatten och sitt hus.
Tex Stockholm energi använder den tekniken och skickar en del av trämatrialet via kolmakaren och sedan bränner man gaserna som släpps lös och så blir det fjärrvärme.
-
Hur många kilo kol behöver man gräva ner för att det ska motsvara en thailandsresa? Hur länge ligger kolet sen kvar i marken innan det blir koldioxid igen?
Vad jag menar är att det kanske ger större effekt för klimatet att spara in utsläpp på annat håll än att köra på som vanligt och kompensera för det istället.
Men om man kan få biokol på köpet, t ex när man gör fjärrvärme, så kanske det är enklare att få livscykelanalysen att gå ihop med ett överskott av bunden CO2 i biokolet.
Men om man gör egen biokol, blötlägger i ett lokalt naturligt näringsämne som nässelvatten eller urin och sen använder sin kol för att odla en fin blomsteräng med massor av bin och humlor som sen pollinerar en odling då kan det bli en riktigt bra slutsumma av alltihop. Tar nog ett tag att räkna på den LCA:n dock :)
-
Hur många kilo kol behöver man gräva ner för att det ska motsvara en thailandsresa? Hur länge ligger kolet sen kvar i marken innan det blir koldioxid igen?
Vad jag menar är att det kanske ger större effekt för klimatet att spara in utsläpp på annat håll än att köra på som vanligt och kompensera för det istället.
Men om man kan få biokol på köpet, t ex när man gör fjärrvärme, så kanske det är enklare att få livscykelanalysen att gå ihop med ett överskott av bunden CO2 i biokolet.
Men om man gör egen biokol, blötlägger i ett lokalt naturligt näringsämne som nässelvatten eller urin och sen använder sin kol för att odla en fin blomsteräng med massor av bin och humlor som sen pollinerar en odling då kan det bli en riktigt bra slutsumma av alltihop. Tar nog ett tag att räkna på den LCA:n dock :)
Redan inkaindianerna praktiserade odling med biokol så det ligger kvar lääääänge...
Det är en myt att man behöver ladda kolen, det räcker faktiskt att bara gräva ner och täcka med jord så sköter det sig automatiskt.
-
Men vad tror ni om cancerrisken?
Jag kan ju förstå poängen för klimatet och tillväxten om man gräver ner det i skogen.
Men att riskera att få cancerframkallande ämnen i ekoodlingar??
-
Ja det är ju en bra fråga.
Jag skulle vilja veta mer om skillnaderna de uppmätt, blir det mer PAH:er i biokol från barrträ än lövträ, från vegetariska matrester än från animaliska. Det vore intressant att hitta ett samband och kanske av vad PAH:erna skapas så kunde man enklare undvika dem. Skulle det vara värre med grankol än björkkol så är det ju enkelt att undvika gran.
Det stod inget i rapporten om vilken framställningsmetod de använt så jag antar att det inte är någon skillnad så länge man hettar upp råvaran i syrefattig miljö. Men det vore också intressant att veta, har de tittat på en modern framställning av kol med rökgasförbränning och kondensering av vattenburna otäckheter eller en traditionell kolmila eller rent av tjärdal? Gräver man och provtar i en tjärdal borde man hitta PAH:er så det räcker och blir över, de har ju ingen tät botten som man har i en kolugn.
-
Det finns mycket info om man googlar "biochar PAH" Det verkar ha producerats en del forskning på området.
Här verkar dom ha jämfört olika källor till biokol. Det verkar inte vara någon större skillnad på gran och björk. Kanske större skillnad isåfall på hur länge pyrolysen tar, hur ugnen är konstruerad etc;
https://www.researchgate.net/publication/280052910_Polycyclic_aromatic_hydrocarbons_and_polychlorinated_aromatic_compounds_in_biochar (https://www.researchgate.net/publication/280052910_Polycyclic_aromatic_hydrocarbons_and_polychlorinated_aromatic_compounds_in_biochar)
https://www.researchgate.net/publication/301364826_Strategies_for_producing_biochars_with_minimum_PAH_contamination (https://www.researchgate.net/publication/301364826_Strategies_for_producing_biochars_with_minimum_PAH_contamination)
Om man har intresse finns som sagt mycket att läsa.
-
Det kan inte vara så enkelt som att ifall kolet verkligen är färdigt så är de farliga ämnena borta? Stefan Sundström skriver att om det luktar tjära får en fortsätta kola materialet (i mitt fall köra det hela ett varv till i pannan) tills det inte luktar längre. Någon som vet?
-
Jag älskar Stefan Sundtröm och hans musik men när det kommer till biokol verkar det inte vara så enkelt som han beskriver i sin bok. Det finns stora luckor i kunskapen om biokol trots omfattande forskning. Såklart skall biokolet inte lukta tjära och det verkar bli mindre giftiga ämnen ju längre man håller på. Men det är tillräckligt med gift kvar i biokolet för att man måste ha ett gränsvärde på hur mycket som är nyttigt att använda innan cancerrisken ökar. (Kanske 2 kg/kvadratmeter med reservation för varitioner av PAH i olika biokolsorter?)
Bara för att man använt biokol i Amazonas terra preta behöver det ju inte betyda att dom inte fick cancer eller dog av andra orsaker innan dom blev tillräckligt gamla för att få cancer. Biokol verkar ha blivit big business och då verkar sanningen glömmas bort. Eftersom biokol inte bryts ner så snabbt skulle jag tänka mig för innan jag plöjer ner för mycket av det i min odlingsmark.
Sen kan det ju visa sig att jag har fel men inuläget ser jag inget som tyder på det.