Jag har hängt med pappa sedan jag var liten. Egen bigård har jag haft sedan jag köpte mitt hus -99. Många i familjen har varit biodlare, så det var ett enkelt val att fortsätta "trenden".
Jo, det är verkligen "gubbvarning" inom biodling, men som tur är är de allra flesta gubbarna väldigt roliga att umgås med! Man blir aldrig fullärd som biodlare; hur man än trixar och tror att man har facit, så gör bina som de själva vill...
Alla biodlare du möter är amatörer som kommit olika långt i sin insikt om att de egentligen inte vet så mycket.
Att ragga nya medlemmar till riksförbundet och lokalföreningarna är ett ämne som diskuteras mycket. Det är ju inte helt enkelt att bli biodlare och därför är det nog så att många inte börjar med bin som hobby förrän i vuxen ålder. Men vuxna som i andra sammanhang uppträder hyfsat normalt, kan vara svåra att få intresserade. Det finns tyvärr många fördomar om bin och biodling.
Bland alternativare och naturintresserade borde det vara en självklarhet att ha egen bigård, tycker jag.
Hur har du själv halkat in på biodlarbanan?
