Av ren nyfikenhet vidhåller jag att jag tycker uppgifter om ålder, kön och bostadsort är intressanta. Självklart kan jag lämna falska uppgifter lika väl som jag kan dikta i hop ett inlägg, det är fritt fram för den som finner det kul med maskerad.
Mina kilon bär jag kanske inte alltid med stolthet (hur många gör det) men jag önskar inte ungdomen tillbaka. Aldrig att jag skulle byta kilon mot år!
Vad jag däremot tror att vi inte ser, vi någonstans mitt emellan trettio och medelålder, är döden. Jag traskar glatt på, lovordar min ålder och gläds åt att slippa den där tonåriga osäkerheten. Men döden lurar runt hörnet och jag kommer närmare hörnet för varje steg jag tar. Tror säkert att många har funnit ledstänger i form av reinkarnation och annat men vi kan ju aldrig veta med säkerhet.
Har en pappa som hela sitt liv varit Stålmannen men som nu darrar vid minsta beröring, min pappa som alltid har funnits. Han hade nog bytt kilon mot år, nöden har ingen lag.
Min morfar sade en gång att man aldrig blir så gammal att man inte tror på nästa sommar och jag tror det är människans drivkraft för jag vet fanimej inte när det smäller.
Men under tiden så kan jag ju försöka njuta.
/Valma närmare döden än igår