Intressant att mer folk från elstängselbranschen har hittat hit! Jag arbetade i många år på en konsultfirma, som under större delen av 90-talet skötte det mesta av utvecklingen av elstängselapparater åt dåvarande Alfa Laval.
Under 80-talet hade Alfa Laval köpt in stängselapparater från först finska Olli (ett bolag inom samma koncern som hisstillverkaren Kone), och senare från jönköpingsfirman IAAB. IAAB lade ut produktionen på låglöneländer när man tyckte det började bli för dyrt att producera i Sverige, och fick diverse kvalitets- och leveransproblem på köpet som Alfa Laval blev mer och mer irriterade på. När sedan IAAB gick i konkurs, räddade Alfa Laval-folk så mycket som möjligt av ritningar och annat från konkursboet, då hade man i första hand tänkt lägga ut produktionen av befintliga apparattyper på någon svensk legotillverkare. Men det visade sig snart att dokumentationen inte var komplett, och det som fanns var inte i sådant skick att någon legotillverkare ville befatta sig med den. Det var där min dåvarande arbetsgivare kom in i bilden, en av de legotillverkare som hade tillfrågats av Alfa Laval, tipsade om att vi nog kunde åta oss att städa upp dokumentationen. Så det första arbetet var att så att säga rita av de befintliga apparattyper som skulle fortsätta produceras. Sedan dröjde det inte länge förrän det blev aktuellt att göra ändringar och förbättringar av jönköpingskonstruktionerna, inte minst för att det började ställas krav på radioavstörning av stängselapparater, och säkerhetsföreskrifterna ändrades nästan varje år. Sedermera började en del helt nya modeller tas fram.
Olli-apparaterna har jag inte mycket koll på, men de brukar ha typbeteckningar som börjar på 1. Troligen tvåsiffriga för batteriapparater och tresiffriga för nätanslutna.
De IAAB-tillverkade Alfa Laval-apparaterna var följande:
Stop 25 , en liten torrbatteridriven apparat.
Stop 26, också batteridriven men avsedd för 12 V från bilbatteri.
Stop 27, liknande 26 men i en stor plastlåda som också hade plats för ett bilbatteri.
Stop 200, minsta nätanslutna apparaten, ca 1 J laddenergi.
Stop 205, nästan identisk med 200 men med 3 J laddenergi
Stop 206, en större apparat med 6 J laddenergi. Ändrades flera gånger pga nya säkerhetsföreskrifter, bl a fick den s k fast firing-skydd.
Stop 210, 10 J laddenergi, försedd med en tvåstegsfunktion "booster" som utnyttjade ett kryphål i dåtida föreskrifter för att klara riktigt dåligt isolerade stängsel bättre. Inte särskilt driftsäker, den komplicerade transformatorn höll dåligt.
När produktionen flyttades till Sverige såg sortimentet så småningom ut så här:
Stop 100B, 200B och 350B , små torrbatteridrivna apparater som efterträdde Stop 25. Mycket strömsnålare än sin företrädare men hade en del kvalitetsproblem från början.
Stop 1500B, enkel bilbatteridriven apparat som jag väl får erkänna att jag är skyldig till. Efterträdare till Stop 26.
Stop 2000B och 4000B, mer avancerade bilbatteridrivna apparater med en del strömsparfunktioner och möjlighet att koppla in solcell. Blev för dyra för att vara lättsålda.
Stop 3K, enkel nätansluten apparat, i stort sett identisk med den gamla 205.
Stop 6K, kraftigare dito, ersatte 206.
Stop 10K och 20K, helt nyutvecklade avancerade nätanslutna apparater. Blev inte så bra som de hade kunnat vara pga konstiga idéer från någon chef i Tumba som lade sig i utvecklingen.
Stop 25K kom några år senare, och var egentligen en 20K men utan inflytande från de konstiga idéerna. Det togs också fram en variant av 10K för Canada (anpassad för 110 V nätspänning och de säkerhetsföreskrifter som gällde där borta), den blev mer lik 25K än den europeiska 10K.
Senare tillkom en nätansluten lågprisapparat som hette 2K, den var det dock inte vi som konstruerade utan den togs fram av en gammal IAAB-konstruktör i Jönköping. Byggdes i samma låda som 3K, 1500B m fl.
Det var på tapeten att ta fram en kraftig bilbatteridriven apparat som skulle heta 12000B, men den kom inte längre än till fungerande prototyp. I princip 25K-teknik men anpassad för batterimatning.
Utomlands såldes Alfa Laval-apparaterna även under andra namn och i lätt maskerat skick. T ex Cloverfield och Zinger. Alfa Laval hade ju alltid svarta plastlådor, men Zinger var gröna och jag tror Cloverfield var ljusbruna.
