vad göra med orolig skällig hund?

[Qiz]

Jag har haft en am cockertik som blev ca 12 år. Just denna rasen har ju stor risk för både katarakt och heter det pra??. Jag tror det heter så. Hon började se dåligt redan vid kanske 5 års ålder. Hon var en helt underbar hund men med tiden blev hon helblind. Eftersom hon mådde bra fö så fick hon ju givetvis vara kvar hos oss men många ggr tyckte jag så synd om henne när hon gick in i saker eller snubblade på något. Men hade hon haft den problematiken som din vovve har plus den dåliga synen så är ju det som flera före mig har skrivit ingen glädje kvar liksom. Vare sig för er eller vovven. Det där med djur som ser dåligt medför ju tyvärr ofta olika problem som kanske inte hade funnits där annars. Det känns som när man läser din text att du egentligen redan har bestämt dig innerst inne men du behöver stöd för att stilla ett dåligt samvete. Ett i såfall dåligt samvete som du verkligen inte ska ha! Du har ju vägt fram och tillbaka och är det ohållbart så är det. Då är det "snällast" mot vovven att avsluta hans kamp mot omgivningen. Lider med dig och *kramar om* hur du än beslutar.

Mvh Zandra

[Kimma]

En kastrering gör hunden mycket mindre orolig, vaktig och allmänt vaksam. Dock hjälper det inte mot dåliga nerver.......     Är det verkligen så kimman?? Eller är det individuellt som allt annat? Hade han bara blivit som du beskriver det så hade det ju underlättat. Fast för mig låter det som samma sak, som med dåliga nerver alltså
MVH//Anna

Som jag skrev det kan hjälpa på hans oro och det hjälper till 90% på hans aggressivitet men hans oro är jag rädd kommer från minskad synförmåga och det är svårt att bli av med, juckandet likaså är en dominanshandling och även det försvinner med kastration. Du måste helt enkelt ransaka dig själv och fråga dig själv om du skulle sakna honom om han försvann, om du skulle få dåligt samvete om du avlivade honom och om du anser att han skulle funka hos er om han var mindre juckig,aggressiv osv.

Min förra hane blev också skällig,vaktig och okoncentrerad efter min utlandsflytt. Det visae sig sen att han hade en kroniskt prostatainflammation så kastrering var det enda alternativet för att rädda hans liv och han blev en helt underbar jycke efter det. Lite mindre aktiv men det var marginellt men framförallt försvann all skällighet och oro. Han vaktade dock mig med samma intensitet vid hot (inlärt) så jag var positivt överraskad av kastrationen. Men som sagt, du kan ju prova med sprutor först. Då märker du skillnad redan inom några dygn.

[enebacke]

Fy, nu har vi beslutat. Fått en tid i dag klockan två för avlivning, men fy vad jag mår dåligt. Har nog ångrat mig tio gånger på två timmar. Gör jag rätt!! Inte roligt alla gånger att vara djurägare.
Kram//Anna

[svekhult-ia]

Du gör rätt, Anna! Stor kram till dig.

[Mysla]

När sorgen börjar avta och du känner av din nya frihet kommer du att veta att beslutet var rätt, just nu förstår jag att det känns fördjävligt.
Stor kram!

[enebacke]

Nu rinner tårarna ska ni veta. ni är så underbara. Känns något lättare med ert stöd. Usch önskar att i dag va i morgon, en dag närmare lättnad.

[enebacke]

Nu sover han gott. Allt gick fint och lugnt till. Jättebra vet. Förstående. Ställde inga onödiga frågor utan respekterade vårt beslut. Nu är han i hundhimlen. Hoppas han förlåter mig då vi syns igen. Många kramar //Anna med familj.

[KjellX]

Troligen en bra beslut, själv tog jag bort en livskamrat alldeles för sent. Jag tror inte det är bra om ägaren måste fatta ett sånt drastiskt beslut, bättre vore om man hade en mentor som talade om det.
Jag hade en underbar Rottis som var med mig på alla mina löprundor, jag sprang rätt mycket förr, då han fick ont i höfterna fick han inte vara med på rundorna längre, och då märkte jag att han saknade något? Blev sur som ättika då jag drog på mig löparkläderna...

Men att avliva en hund som är ens bästa vän, och som varannan dag, typ, verkar helt OK, och varannan dag inte kan gå. Är svårt.
Vi gjorde det till slut, men då var han väldigt dålig, nu ligger han bredvid vår första hund och väntar på mig. Han skulle hälsa Jesus att han ville springa långrundor Nu har jag ju honom som väntar när det blir dags för mig

Lycka till nu och se framåt.

[svekhult-ia]

Vad skönt att allt gick bra.......nu har han det lugnt och skönt, äntligen! Ta hand om dig/Kram Veronica

[Annika Johansson]

Han inte bara förlåter dig, han tackar dig för att du hjälpte honom få lugn. Han sitter och väntar, glatt viftande på svansen, lycklig över att du kunde hjälpa honom, och han längtar efter att få pussa hela ansiktet när han förklarar att han förstår och är glad att du orkade.

Gå en promis med de du har kvar, och känn friden, upplev skillnaden. Du saknar honom, men du måste tillåta dig att njuta av den nya "enklare" situationen med "bara" två hundar.

[enebacke]

Ni är underbara. Fast gråter när jag läser era rader. Vackert skrivet. Det käns allaredan bättre. Lugn och ro. Ingen som skäller och far runt som en galning. kan ut å gå utan att va på min vakt. Ja, jag hoppas han gör som ni skriver.. Att han väntar med en viftande svans. Kramar